Hjälp, jag går under.
Det går upp och det går ner. Just nu går det käpprätt ner. Varför, varför, VARFÖR kan inte jag ha ett normalt liv med bostadsrätt/villa, barn och ett jobb jag trivs med?
Visst, jag vet. Det är MITT eget fel.
Men vad kan man förvänta sig av en fjant som jag?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
gräv inte ner dig, det är inte bara ditt fel! men du får inte heller bara ta allt, du måste slapa det liv du vill ha. inte bara ta det du kan få.
du har jävlar anamma i dig, använd dig av det! ställ krav, agera! och tyck lite synd om dig med glass..;)
Just nu känner jag mig så himla korkad. Jag umgås med vänner och bekanta, ser hur de skapat vuxenliv åt sig själva, har bra jobb och bor i villa med barn. Jag VET att man inte ska mäta sig med andra men jämfört med dom så känner jag mig okunnig, dum i huvet och som en jävla looser. Mitt psyke har sedan många år tillbaka ställt in sig på samma saker men inget har blivit av. Jag har inte resurserna och börjar tappa av nu mer och mer. Känner mig faktiskt ärligt talat helt förvirrad och vilsen.
de har skaffat sig vad normen säger att man ska skaffa när man kommer till en viss ålder. tänk på vad du har som de inte har. men jag förstår vad du menar, jag känner mig oxå så efter ibland. men ställ dig frågan VARFÖR du känner som du gör. är det för att du själv förväntar dig saker av dig eller är det andras förväntan?
Skicka en kommentar