Tänk att få promenera i den stora evigheten...

Inatt var Christer Fuglesang ute på sin allra första rymdpromenad. I 6,5 timme svävade han utanför rymdstationen och jag tror knappast att han nånsin kommer att kunna förklara eller återberätta just den känslan han måste ha haft under den tiden. Tänk att få blicka ner på jorden från rymden, få uppleva hur jäkla stort allt är och hur annorlunda allt ser ut från ovan.
Det sägs att de astronauter som skjuts upp i rymden är inte samma personer som kommer ner på jorden igen och det ligger säkert nåt i det.

Jag fortsätter att följa vår astronauts rymdfärd och håller tummarna för att allt klaffar!