Det var en svensk, en finne, en chilenare och en Bellman....

I lördags sprang vi Bellmanstafetten med jobbet. Efter att vi haft en lag på ca 8 villiga löpare när vi anmälde oss i våras så stod vi med 4 stycken i måndags. Detta pga alla möjliga krämpor.
Det såg mörkt ut, Mia erbjöd sig att springa två varv. Man tappade sugen, ingen var intresserad av att komma och heja på ens. I torsdags såg det ljusare ut. Ernesto kallade in sin bror som femte löpare och vi var fulltaliga. I lördags morse var jag uppe med tuppen, åt en stor grötfrukost och drog sen iväg och handlade extra picknick mat på ICA. 11,45 stod jag på Stora Skuggan bakom Universitetet och väntade på mina lagkamrater. 13,03 skulle jag springa första varvet. Eftersom jag var lagkapten hade jag så mkt att tänka på att jag inte ens hann bli nervös. Stafettpinnen skulle hämtas ut, picknick korgar som ingick i startavgiften skulle hämtas ut och till sist men viktigast, se till att ALLA deltagare var på plats. Ernesto med bror och familj kom ca 20 min innan start. Vi hade redan börjat spåna på en reservplan, vem som skulle springa hans varv utifall han inte dök upp.
Jag sprang första varvet och kom iväg lite alltför snabbt. Det är lätt att haka på alla löpare i början och ta ut sig mer än nödvändigt så efter ca 2 km försökte jag trappa ner lite på farten. Det gick bra tills jag kom till sista backen då jag bara inte orkade springa......gick några sekunder innan jag kutade iväg igen. Passerade 4 km skylten och jag visste att det nu bara var 900 meter kvar.....så jag ökade....Fan! Skulle inte ha gjort det så tidigt, blev tvungen att hämta andan nästan halvvägs igen men la benen på ryggen efter några andningssekunder och spurtade den sista biten och ända in i mål där Ernesto stod och väntade på att ta pinnen från mig. Jag sprang på 27 min och 56 sekunder. Det kunde ha blivit bättre om jag inte hade stannat men jag är nöjd. Jag sprang på under 30 minuter iaf.
Ett par timmar senare hade alla fem sprungit varsitt varv och vi var i mål. Vi dukade upp en enorm picknick i den kyliga höstluften och satt och mumsade potatissallad, skinka, pastasallad, bröd, bullar och kexchoklad. Jag frös ända in i märgen. Jag bar fortfarande mina svettiga kläder och det hjälpte inte att jag klädde på mig torra varma tröjor i lager på lager. Jag frös om händer och fötter och vid 16 tiden packade vi ihop och drog oss hemåt.

Väl hemma tappade jag DIREKT upp ett hett bad, hittade en gammal badbomb som jag slängde i och sänkte mig i det lila, varma vattnet. Jag kände hur alla muskler bara totalt slappnade av och jag låg där i minst en halvtimme med tända ljus i hela badrummet och skän musik på stereon.
Efteråt kokade jag mig en VARM kopp KÄRLEKSTE (supergott med små rosa sockerhjärtan i!!) och klädde mig i fårskinnstofflor, mysbrallor och stickad tröja. Jag var färdig med löpning och träning för helgen. Nu ville jag bara mysa.
Resten av kvällen satt jag och läste och läste och läste. Orkade inte ens slå på TV´n, ville inte kolla på TV. Ville bara dricka te och mysa......

Mysandet fortsatte igår söndag. Släpade mig runt i samma myskläder hela dagen förutom när jag var ner till tvättstugan och affären senare på kvällen. Tyvärr var jag tvungen att laga mat och städa och annat sånt trist.

Idag har jag anmält mig till nästa lopp, Fun Run en mil på Åland den 26 oktober. Ska försöka ta milen på 55 min. Mia ska träna med mig. Jag har en månad på mig.
Jag tar redan en mil, nu måste jag öka mental och fysisk styrka bara.

Men det grejjar jag!
Jag e ju tjejjen som anmält sig till Army Fitness för guds skull!!!