När orken tryter

Hade tänkt köra jympa på lunchen idag men kroppen ville bara inte. Mentalt hade jag kunnat tvinga mig att gå men jag beslutade mig för att inte göra det. Så det blev lunch med kollegorna, lite historiesnack (om Perserna och deras erövringar) med Ernesto över en apelsin och sen en runda nere i centrum. Hittade faktiskt en skön stickad långtröja i ljust grått på Lindex för ett rimligt pris så jag slog till. Är väldigt kinkig med mina inköp nuförtiden. Håller gärna i pengarna än slösar runt men ibland måste man, tex hårklipp, nya skor mm.
Måste iaf ge mig en klapp på axeln då jag de senaste månaderna haft med mig matlåda i stort sett varenda dag. Det har blivit några enstaka luncher ute men det kan jag faktiskt bjussa mig själv på. Har nog sparat in nån tusenlapp bara där skulle jag tro.

Ikväll blir det sista renodlade joggpasset och jag väntar tre glada motionärer. Hoppas dom kommer också. Nästa onsdag börjar jag med joggcross istället. Ingen större skillnad egentligen förutom att jag slänger in tre styrkestationer där vi tränar armar, mage, rygg och axlar.

Blir så trött på tidningarnas snedvridna artiklar. Nu senast handlar det om dödsskjutningen i Finland. Killen som gjorde det lyfts fram som en kille som bl.a gillade skräckfilmer och lyssnade på nån sorts hård synt. Jag fasar för hur många människor det sitter ute i stugorna nu och beklagar sig över alla andra ungdomar som har samma intressen. Blir man automatiskt en mördare om man gillar skräckfilmer? Jag gillar skräckfilmer, är jag en potentiell risk då?

Killen i det här fallet hade uppenbarligen djupare mentala problem som fick ett tragiskt utlopp.
Vi ska väl inte behöva gå igenom samma debatt som på 80-talet om videovåldet?

Nej, mitt råd är: Lägg mer resurser på barn i tidig ålder. Utbilda lärare att bli mer lyhörda och observanta och ge stöd, stöd, stöd. Då har vi iaf kommit halvvägs, resten är upp till föräldrarna.