Bara att ta för sig....eller?

Jag brukar alltid lyssna på P1 när jag äter frukost. Mest för att jag har tröttnat på poppig stressmusik och hypade programledare, speciellt på morgonen. Jag vill vakna och äta i lugn och ro. Varje morgon kl. 06,50 sänds ett lite tänkvärt inlägg kallat "Tankar för dagen" där kända och mindre kända journalister, författare, politiker m fl gör små funderingar över livet och vår vardag. Dagens tanke var så himla bra så jag kände mig tvungen att blogga om den.
Hur mycket ska vi egentligen ta för oss i samhället? Den kvinnliga prästen som funderade kring detta berättade om en händelse hon varit med om en regnig söndag eftermiddag, här i vårt land, det fina Sverige. Hon stod med ett gäng andra medborgare och väntade på en buss som aldrig kom. Till slut tröttnade några och ringde taxi. De gick iväg till en närliggande parkeingsplats för att invänta bilarna. En liten stund senare tröttnade öven några till som då går upp på vägen och möter de taxibilar som just blivit bokade. Vad händer, jo, de hoppar in i bilarna och kvar står beställarna på parkeringen. Ta för dig Svensson!
Nu frågar vår präst här om nån kan tänka sig att dela på en taxi. Javisst, två personer nappar och de kliver in i en bil. Nästan framme vid slutdestinationen hoppar helt plötsligt den ena personen ur bilen utan ett ord och strax där efter lämnar även den andra passageraren bilen med orden "Du tar väl notan va?", stänger dörren och sticker iväg. Ta för dig Svensson!

Vi är inte längre de varma, omtänksamma och pålitliga svenskarna längre. Vi bjuder inte, frågar inte, vi TAR FÖR OSS. Det verkar vara den nya normen att leva efter.

Men är det verkligen i ett sånt samhälle vi vill leva? Är det verkligen så vi vill att våra barn ska växa upp?
Roffa åt dig, se till att du får men ingen annan. Det handlar inte längre om att köa till bussen längre, vi ställer oss i klunga, försöker smita före andra och helst, om det gick (och även om det inte går) så borde man väl kunna kliva på bussen två och två, eller hur? För viktigast är att JAG får sitta, sen skiter jag i resten. Viktigast är att JAG kommer undan, att JAG slipper betala, att JAG får det allra bästa.

Nu ställer jag samma fråga som den kvinliga prästen imorse. Vad händer i en krissituation? Hur kommer denna "Ta för dig" mentalitet fungera då? Vem kan man egentligen lita på att dom kommer hjälpa dig i en krissituation?? När vi redan idag lämnar påkörda människor liggande på vägen utan att stanna?

Fundera på det en stund nu.