Smärta på en helt annan nivå

Det var länge sen jag hade träningsvärk. Alltså, RIKTIG träningsvärk. Men idag kan jag summera mina lårmuskler med ett enda ord, SMÄRTA.
Jag går som en nyfödd kalv, vinglar hit och dit på ostadiga ben. Kan inte gå nerför trappor, kan definitivt inte gå i nerförsbacke och sätter jag mig ner så kommer jag knappt upp igen. (ni kan själva räkna ut hur det är att gå på toa)
Ändå funderar jag på att testa Nordic Military training igen. Men inte nu. Nästa camp börjar på måndag och kör på i sex veckor framöver fram till jul. Men det blir utan Suss. Men framåt våren tänkte jag däremot ge mig på utmaningen igen. Först ska jag landa i mig själv och ägna mig åt varierad träning i alla former.

Samtidigt kan jag inget annat än att bara hålla med de röster som under senaste dygnet sagt att jag måste vara galen som gav mig i kast med denna typ av träning.
Javisst, lite galen är jag nog men det är väl det som krävs för att man ska våga ta klivet och pröva på nya saker.
Det är ok att vara galen, blandat med en liten guntta sunt förnuft. Det finns ju faktiskt gränser för vad jag skulle göra men det är långt kvar dit än :)