Stark på ytan med svag inunder?

Om mindre än en månad är det tid att återblicka på året som varit, summera och blicka framåt. Men jag tänkte tjuvstarta lite redan nu. Jag känner mig nämligen splittrad. Delad i tu, splittrad i två Suss.
Det tunga bagaget har jag med mig sen långt tillbaka men förra året kan man säga att bägaren började rinna över lite. Obearbetade tankar och händelser sen förra våren, stressen inför USA resan med flygskräck och allt och sen slutligen min egen finansiella kris som pågick en bra bit in på detta året. Allt detta samlades till en klump och har sen dess följt mig under 2008, påverkat mig mentalt i många avseenden.
Paradoxalt nog är dock 2008 det år som jag utmanat mig själv mest och verkligen bevisat för mig själv och andra vad jag kan åstadkomma.
De stora milstolparna är bl a:

• Utbildningen till Friskisledare. Totalt åtta dagar ensam med helt främmande människor, tolvtimmarsdagar med tre-fyra pass/dag och en massa teori.
• Nordic Military training prov pass den 10 november kl. 06,15. Ett fysiskt och mentalt påfrestande pass där jag upptäckte hur mycket jag och min kropp egentligen är kapabel till.
• Pratade i radio i våras då jag fick önska en låt på Morgonpasset i P3. JAG som får hjärtklappning och blackout så fort jag ska prata inför andra och nu gjorde jag det på riksäckande radio i direktsändning!! För mig var det en prestation.
• Jag jobbar nu ideellt som uteledare på Friskis två dagar i veckan. Jag tränar både stavgångare och joggare och förhoppningsvis tillför jag dom någon form av peppning, uppbackning och bra ledarskap.
• Jag har vågat och utmanat mig själv fysiskt och mentalt i träningsväg. Har börjat med yoga, lagt mer krut på löpningen och upptäckt att styrketräning ute i natur är roligare än gym.

Men trots detta så mår jag mentalt inte riktigt lika bra. Nej, jag är inte på bristningsgränsen och jag är inte galen men mitt självförtroende skrapar snart i botten.

Trots att jag försöker intala mig själv att jag duger som jag är så är det precis som ett andra jag hela tiden lurar bakom ena örat på mig och viskar om hur usel jag är, att jag inte klarar av det ena eller andra och att jag bara är en korkad dum brud.

Jag vill tysta ner den rösten (nej jag hör inte röster men ni förstår vad jag menar), jag vill styrka mitt självförtroende och min självbild.

Men hur???

2009 ska vigas åt min mentala och själsliga hälsa. Motion är viktigt och likaså utmaningar men mer jag måste fokusera mer på mitt JAG, mitt EGO. Jag som person. Vem är jag egentligen och vad vill jag med mitt liv?