Slut på sportlov och här kommer snön!

Jag hade hoppats på en skön avkopplande helg men i stort sett hela lördagen gick åt till att först städa hemma i tre timmar och sen på Friskis en och en halv timme. Jag hann iaf lösa Melodikrysset o dricka mitt kaffe innan det hela var igång. Ingen hade gjort nåt här hemma på nästan tre veckor så dammsugning och golvtvätt var ett måste. Jag torkade damm, diskade, bäddade, vädrade, plockade och slet. Sen fönster och glasputs på Friskis. När jag kom hem ville jag bara ligga i soffan och inte göra nånting. Det fick bli hämtpizza till middag och sen drog jag en filt över mig.
Idag har jag pendlat mellan tvättstugan och sängen. Har känt mig ledsen och orkeslös. Ute har snön virvlat i flera timmar så när det närmade sig tid för spinning nere på Friskis klockan fem valde jag att strunta i det och dra på mig löparkläderna istället. Jag ville få tid för mig själv, få fundera och meditera och jobba med en jämn puls och andning. Snön låg djup och jag tog en omväg upp i skogsspåret där några entusiaster redan hade fixat skidspår. Jag kände att jag inte vågade springa hela elljusslingan runt utifall jag skulle bli påhoppad av nån arg skidentusiast så jag tog en kilometer backträning i snö därinne för att sen springa ut på gångvägarna igen. Ca fem kilomter blev det (jag uppskattar här) och jag stannade sen till på Konsum för att handla innan jag begav mig hemåt. Orkade inte laga middag så det fick bli Onakafil med müsli och ett ägg. Klent jag vet men jag orkade bara inte ställa mig i köket.

Jag har nu funderat länge och väl på hur jag ska omstrukturera mitt sparande. Jag vill bli vuxen, köpa mig en bostadsrätt eller mindre hus, investera pengar för framtiden och faktiskt göra nåt åt mitt liv. I stort sett alla mina vänner har köpt bostad, bildat familj och gått vidare. Men här står jag, kvar. Jag förstår inte, hur har dom råd? Hur får dom ihop ekonomin?
Jag känner mig som en matematisk idiot. Jag försöker men misslyckas hela tiden.

Det är bara att inse, jag är inte 28 och bekymmerslös längre. Jag är 35, vuxen, med ansvar, fattig och ledsen. Jag behöver hjälp med att få allt att gå ihop. Jag behöver hjälp med att fatta.
Jag vill inte vara en idiot längre.