bild: tack till Aftonbaldet.sePå den tiden "då det begav sig" var jag så innerligt trött på låten "Shiny Happy People" och den lilla pajasen som hoppade som en studsboll genom hela videon med sin säregna vibrerande röst.
Igår stod jag på Globen framför scenen där denna "pajas", Michael Stipe och hans band R.E.M gjorde entré och tyckte att denne mans röst i kombination med hans ryckiga dans skapade nästintill poesi. Och det är inte ofta jag känner så.
Bandet levererade hits som The Great Beyond, Imitation of life, It´s the end of the world as we know it och Losing My Religion men även de kanske mindre kända men ändå underbara Sweetness Follows, Orange Crush, Bad Day och en hel del andra låtar jag faktiskt inte kände igen. Dom tog med mig på en resa genom Flagstaff, Cedar City, Los Angeles, San Fransisco, Joshua Tree, pancake frukostar och stora skogar, vägar som aldrig verkar ta slut och enorma öde bergslandskap. Det var två timmar av ren och skär njutning och jag kan med stor säkerhet säga att jag numera anser Michael Stipe vara en av msuikvärldens största. Punkt slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar