Ha, det gick ju!

Nyss hemkommen från Friskis kan jag konstatera att jag faktiskt lyckades, med smärta i benen, jogga runt 5 km och köra tre styrkestationer med min grupp. Fem pers kom ikväll och det var mitt jobb att ge dom bra träning.
Jag envisas med att de ska tänka sig sjävla som "löpare", oavsett hur sakta eller fort de springer. Det är min bestämda åsikt att det är där man måste börja om man ska kunna ta sig själv och sin löpträning på allvar. Dom kommer varje vecka och levererar, svetten sprutar, andningen är ansträngd, men dom GÖR det. Trots detta så verkar dom inte vilja sätta sig in i rollen som löpare. Och visst, bilden av en löpare är väl oftast marathon eller långdistanslöparen som springer milen på 40 min eller mindre och ser sådär avslappnat cool ut. Men vad tusan, de som springer 5 km och ger järnet, kämpar sig uppför backarna och kanske måste stanna till och pusta en liten stund, vad är dom då? Motionärer? javisst, det kan man väl säga, men dom befinner sig likväl ute i löparspåret precis som alla andra. Alltså, dom är löpare :) Och jag kommer fortsätta mala detta för min grupp. Dessa 5 km vi avverkar är deras marathon, deras lopp, deras mål.
Och att se dom utvecklas och förbättras ger mig bara mer styrka och positiv energi.

För en dag kommer dom också springa en mil, två mil, tre mil, ja kanske ett helt marathon och dom har varit löpare all the way!! :)