En liten gnutta ljus i mörkret

Mitt i vardagens trista gråzon så tittade en lite ljusglimt in i mitt liv igår. Det var en annons för vårens nya löparkläder och skor. Man lockade med vår, värme och nya tag. Det räckte för att jag skulle känna glädje och längtan till gröna knoppar, grus under fötterna och vårens alla dofter. Jag längtar så till att få ta vårens första löprunda i skogen. Få känna solen värma mitt ansikte och höra fågelsång och se hav av vitsippor. Bara en dryg månad kvar nu......
Jag valde bort yogapasset igår och tog istället en kort joggrunda efter jobbet. Jag tankade med ett par grova ostmackor och gav mig sen av i vintermörkret. 4 minus och grusade gångvägar. Benen bar, musklerna var starka och backarna kändes helt plötsligt så lätta. Ett bra tempo reglerade andningen och 30 minuer senare var jag hemma igen. Då mådde jag för en stund riktigt bra.

Så vill jag rikta en taggig ros till de som bestämmer här. Fattar ni vad ni har gjort? Min löparvän och coach......måste sluta. Fan, fan, fan. Vem ska jag nu prata med, utbyta erfarenheter och prata träning med??? Först Mette och sen det här. Löparvåren i Ursvik kommer inte vara densamma nu när det kommer att saknas en mycket väsentlig del. Vem ska peppa mig i backarna, hålla reda på mina kilometertider och intervaller?

Tiger är tillbaka på banan igen nu. Igår fick han sitt vanliga busryck och sprang runt lägenheten, klöste lite och mjauade. Han sover ganska mycket men jag ser på honom att han mår bättre nu. Nu ska vi bara se till att han äter upp sig igen för nu är han så himla smal. Det känns som man lyfter ett tomt skal när man tar i honom.

Idag äntligen fredag. Ett jympapass är inplanerat på lunchen och därefter dusch och bastu.
Sen ska jag hem och njuta av helgen. Lägenheten måste städas ordentligt sen ska jag spendera resten av tiden med näsa i en bok. Har en del att ta igen om 30-åriga kriget.