Tell me, tell me what could it be????
Ok, här är läget just nu. Vi har blivit tvungna att byta våra rum på hotellet i Inverness till ett par andra rum. Varför? Jo, för att det ska vara en filminspelning i området samma dag som vi är där och the film crew vill bo tillsammans och vart då?, jo i våra rum som var bokade åt oss från början.
But hey! OM det är Johnny Depp som kommer så gör det inte mig nåt!!!! :)
Drömma kan man alltid...
.....och kameran kommer vara laddad, promise!!!
Men med min vanliga otur så är det väl bara en dokumentärfilm om valarnas parningsriter som ska spelas in...
onsdag, september 13, 2006
tisdag, september 12, 2006
måndag, september 11, 2006
Hjärnsläpp och PMS.
Dagarna innan mens. Same, same but different. Jag fattar ärligt talat inte hur det funkar men VARENDA månad så hamnar jag i ett totalt komatillstånd. ALLT går fel. Håret går inte att föna utan lägger sig platt, förutm just luggen eller en annan hårtest som bestämt sig för att står rakt upp hur mkt man än försöker rätta till det. Kroppen är KONSTANT trött, spelar ingen roll hur mkt jag sover eller vilar eller tränar, jag vill bara sova mera. Och skulle jag inte vara snurrig och yr i huvet skulle jag bli förvånad. Helt plötsligt upphör också min förmåga att stava och skriva normalt med hjälp av ett tangentbord. Dagarna innan och under mens är det helt hopplöst, det GÅR BARA INTE. (Bara att skriva detta utan stavfel är ett jävla jobb) Magen knorrar och låter HELA TIDEN, lusten att göra saker är som bortblåst och ångesten klibbar sig fast. Jag tål inte att diskutera, argumentera eller bara att prata med folk. Jag kan få ordentliga utbrott bara för att jag stör mig på personens sätt att svara eller uttala ett speciellt ord. Att läsa böcker går fetbort, jag kan ändå inte koncentrera mig. Jag glömmer bort att göra vissa saker, jag TAPPAR saker JÄMT, jag snubblar, ramlar och SLÅR MIG.
Helst skulle jag villja låsa in mig under två veckor tills allt är som vanligt igen. Som det är nu skulle man ju nästan kunna klassas som en samhällsfara.....och det är bara dagarna FÖRE mensen. När den väl kommer så följer SMÄRTAN och KRAMPERNA som ett brev på posten. Då lägger alla funktioner ner och vägrar öppna igen förrän allt är över.
Dagarna innan mens. Same, same but different. Jag fattar ärligt talat inte hur det funkar men VARENDA månad så hamnar jag i ett totalt komatillstånd. ALLT går fel. Håret går inte att föna utan lägger sig platt, förutm just luggen eller en annan hårtest som bestämt sig för att står rakt upp hur mkt man än försöker rätta till det. Kroppen är KONSTANT trött, spelar ingen roll hur mkt jag sover eller vilar eller tränar, jag vill bara sova mera. Och skulle jag inte vara snurrig och yr i huvet skulle jag bli förvånad. Helt plötsligt upphör också min förmåga att stava och skriva normalt med hjälp av ett tangentbord. Dagarna innan och under mens är det helt hopplöst, det GÅR BARA INTE. (Bara att skriva detta utan stavfel är ett jävla jobb) Magen knorrar och låter HELA TIDEN, lusten att göra saker är som bortblåst och ångesten klibbar sig fast. Jag tål inte att diskutera, argumentera eller bara att prata med folk. Jag kan få ordentliga utbrott bara för att jag stör mig på personens sätt att svara eller uttala ett speciellt ord. Att läsa böcker går fetbort, jag kan ändå inte koncentrera mig. Jag glömmer bort att göra vissa saker, jag TAPPAR saker JÄMT, jag snubblar, ramlar och SLÅR MIG.
Helst skulle jag villja låsa in mig under två veckor tills allt är som vanligt igen. Som det är nu skulle man ju nästan kunna klassas som en samhällsfara.....och det är bara dagarna FÖRE mensen. När den väl kommer så följer SMÄRTAN och KRAMPERNA som ett brev på posten. Då lägger alla funktioner ner och vägrar öppna igen förrän allt är över.
The exorcism of Emily Rose
Vi hyrde filmen i fredags och jag vill faktiskt säga att den är mkt bättre än Excorsisten.
Här möts man inte av snurrande huvuden och gröna spyor utan serveras istället två olika förklaringar till det som hänt. Filmen är baserad på en sann historia om en tysk tjej på 70-talet som blev besatt enligt henne själv och genmgick massor med utdrivningar tills hon hennes kropp kollapsade och hon dog endast 23 år gammal. Den här filmen beskriver Emilys berättelse genom vittnesmål och vi får följa henne i flashbacks under hela filmen. Basen är rättegången efter hennes död då prästen som utfört utdrivningen står åtalad för vållande av hennes död. Men kan man döma någon som faktiskt fullt och fast tror på att det han gjort var det enda rätta? Även Emily var fast besluten om att hon faktiskt var besatt.
Frågan lämnas öppen på ett sätt i filmen. Med de medcinska förklaringar vi får så kunde det lika gärna ha rört sig om ett väldigt speciellt sjukdomstillstånd.
Så se gärna filmen. Du kommer inte bli besviken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)