A special place in my heart....

Urless....

....på alla småbarnsföräldrar som trycker upp sina ungar i ansiktet på en och kräver att man ska tycka ungarna är söta. Nej, bebisar är inte söta. Dom ser ut som små troll.
Och nej, jag har inga barn själv. Och ja, visst vill jag ha men nej, det har inte blivit så än. Tror inte att ni förstår hur ont det gör. Att få höra sina föräldrar prata om "att nu har NN fått barn och nu är NN mormor". Hint, hint, vi vill också bli morföräldar..........suck. Och alla dessa jäkla släktingar som hela tiden ynglar av sig. Visst kul för er men jag är så konsumerad av min egen förlust att jag orkar inte glädjas med er längre..........ja, jag vet att jag har problem.

Now listen to this!

You´ve made my day girrl........love it!

I love to move!

Spinning igår igen. Funkar inte lika bra nu när jag inte styrketränade innan. Men det var det där med tid också. Hoppas, hoppas, hoppas att Friskis kan ha helgöppet under hösten. Ska köra gympassen på lördagar isf. Även Ki Box på torsdagar i Norrtälje är bokat och igår blev Carro jag o Julia sugna på att testa det nya Dans passet som Friskis erbjuder nu i Stockholm. Ett pass blandat med Salsa, afrikansk dans och annat kanske kan mjuka upp kroppen. Om inget annat så lär jag ju kunna bjuda på ett och annat skratt då jag ska försöka röra min stela lekamen.
Ska även försöka hålla löpningen igång under vintern, halvmaran på Åland går av stapeln i oktober nästa år, 2,1 mil, nu är jag mer än nånsin taggad! Jag SKA klara det!
Med risk för att jag gör lite reklam nu men Friskis har faktiskt inneburit fördelar för min del. Först och främst en bättre kondition, viktnedgång och nu även nya kompisar och förnyade kunskaper. Nu är jag mer än nånsin taggad att pröva på nya utmaningar! Men bara i min egen takt och på mina villkor.

I just love to move!!

Pink room uppdaterad!

Glöm nu inte att kika in på min andra blogg åsså ;)

http://thepinkroomatmayumi.blogspot.com/

Jag har inget mer att tillägga

............förutom detta: *gääääääääääääääääääääääääsp*

Men sluta säg emot mig då!!!

Måste vara en grej för den här personen. Att säga emot mig hela tiden. Allt jag säger, tycker och beslutar är fel, inte bra, dåligt. Nu stänger jag öronen. Tänker inte lyssna längre. Vill jag ha ett gott råd så vänder jag mig nån annanstans. Punkt slut.

Jag kände det på mig.....

.....att bilen inte skulle gå igenom besiktningen imorse. Jepp, det var bromsskivorna den här gången. Men det är snabbt fixat!! Skönt att det inte var några andra fel. Jag har ju faktiskt tagit hand om min lilla bil, vårdat och putsat :)
För övrigt så klev jag upp kl 04,30 imorse (det ni!!!), det gick förvånansvärt lätt måste jag säga men jag är väl desto mer trött ikväll istället. Ska köra ett pass medelspinn efter jobbet och sen bums i säng efter middagen!
Jag är så taggad och sugen på att börja träna inför halvmaran nu! Ska väl ta en löptur till helgen hade jag tänkt. Känna på lite att springa en dryg mil, nöta lite sakta. Nästa år tänker jag lägga en liten större slant på löparskor. Har insett hur jäkla viktigt det är att ha bra dojjor.
Och så hoppas jag starkt på Ki Box nu under hösten. Längtar efter att få testa nåt nytt!!

Äntligen i mål!!!

Nu är det gjort. Jag klarade det. Jag har sprungit min första tjejmil. Imorse var jag skitnervös och tänkte att det här går nog aldrig vägen. Det laddades med vatten, stadig frukost, nötter och solrosfrön. Igår hamnade Jocke o jag på en kräftskiva (lång historia om varför men vi hade ingen aning om det när vi åkte hemifrån igår) så där laddade jag med rostade mackor och kräftstjärtar i 180. Ingen alkohol såklart. Strax innan starten idag när jag stod där mitt i folkmassan och nedräkningen från 30 sek hade räknat så slog mig tanken "vas sjutton gör jag här????". Lite sista minuten ångest men det gick snabbt över. Startskottet gick....och det gjorde vi andra också. Det var så fullpackat att de första 200 meterna kunde jag inget annat än att gå, sen släppte det lite och jag zickzackade mig fram i folkhavet. Sprnag förbi den första vätsekkontrollen på 2 km eftersom jag inte var i behov av vätska men däremot i behov av att få komma loss från de lite mer långsammare löparna. Jag genade över gräset och ökade takten. Nu kändes det riktigt bra. Meningen var ju cokså att jag hade tänkt njuta av utsikten på Djurgården. Det blev inte riktigt så. All tid gick åt till att klura ut hur man snabbast skulle ta sig förbi de långsamma och villken takt jag skulle hålla. Vid 5 km behövde jag vätska, stannade snabbt in och greppade en sportdryck o fortsatte sen att springa. Det ser inte snyggt ut när man dricker springandes kan jag lova men jag hade sån jäkla bra fart och mkt spring i benen att jag inte ville stanna.Efter 8 km började jag känna mig lite tröttare. Solen stekte och det gjorde inte saken bättre. Jag försökte lägga på ett kol och ökade takten lite, över Djurgårdsbron och bort mot Berwaldhallen, bara 1 km kvaqr, och så kom bananas drygaste backe. Svetten rann men jag vägrade ge upp nu när jag var så nära målet. Ökade lite till när jag så sprang in på Gärdet, inte långt kvar nu....där, nu såg man målet, jag sprang och sprang o sprang. Fäste blicken på tidtagaruret ovanför mållinjen och DÄR sprang jag in. Gud så skönt!!!
Min sluttid blev 66 minuter men jag är övertygad om att det kunde ha varit bättre om jag hade kunnat springa redan från början av banan istället för att gå.
Hur som helst, jag var skitnöjd och glad. Tog emot min medalj, hämtad ett glas vatten, en banan, en frukdryck och en ostkaka med sylt. Promenerade sen ner till mötesplatsen där jag skulle möta Jocke och slog mig ner. Nu var det över, jag hade klarat det!!
Nästa år ska jag springa på tid och försöka förbättra löptiden avsevärt. För jag har redan lovat mig själv att det blir ett nytt lopp nästa år.....och KANKSE, kanske tänker jag försöka mig på att springa en halvmara, ca 2,1 mil............det återstår att se dock :)

/en mkt nöjd o stolt tjej!!!