Var vänlig lämna mig ifred.

Jahapp, det var den koncentrationen det. Hade tänkt passa på och plugga lite på lunchen eftersom jag ändå inte ville gå ut i snön och är i behov av att läsa. Den första halvtimmen gick bra. så länge jag satt med en tallrik och käkade samtidigt så var det tydligen lugnt. Efter maten gjorde jag mig en kopp thé och flyttade till ett annat bord. Jag hade en halvtimme kvar på lunchen........allt gick bra fram till en kvart senare. Jag tycker, att efter 3 år på samma företag och med erfarenhet av svensk företagskultur att man som chef nu borde fatta att har man 60 minuters lunch så får man disponera den tiden precis hur man vill. Vill jag gå ut så gör jag det. Stannar jag inne så gör jag det och vill jag jobba så gör jag det men man kan inte tvinga mig att jobba om jag inte vill. Lunchen är fritid. Punkt. Likförbannat får jag frågan "Vad gör du här?" Först fattade jag inte utan svarade bara att jag pluggar.....men när jag sen såg den där misstänksamma minen så fattade jag. Enligt hans hjärna så sitter jag o gör privata saker på ARBETSTID!!!! och VE O FASA, jag gör det i FÖRETAGETS LOKALER!!!!
Då kom ilskan och jag tänkte för mig själv att jag minsann inte tänker skämmas över att jag sitter här. Det är jag som har rätt och inte han. Det borde han fatta efter tre år nu.
Men nu var all koncentration som bortblåst. Ilskan kröp i mig och jag blev mer o mer förbannad. Så till slut var jag tvungen att slå igen boken och göra nåt annat. För i helvete, jag arbetar under arbetstid MEN INTE PÅ LUNCHEN!!!!!
Jag vet att jag inte bord eta åt mig men stämningen på det här stället är sjuk. Alla irriterar sig på varandra, misstänkliggör andra, snokar och är allmänt jävliga mot varandra. Det tär så in i helvete på energin. I normala fall är det chefens uppgift att ta tag i såna här problem, men inte här. Här sopar vi allt under mattan, kallar det för sandlådepolitik och glömmer allt.

So, fine, kolla upp mig och mina arbetsuppgifter. Ge er på den svaga och strunta fullständigt i de verkliga problemen. Det finns verkligen hopp för oss alla här!!

Helvete!!

Snobbar som jobbar.

Jag behöver semester. Verkligen. I do.
Igår åkte jag till skolan direkt efter jobbet och tyckte det var lite märkligt att ingen av mina klasskamrater var på plats och att klassrummet dessutom var låst. Så jag gick o kollade på schemat och det visade sig att det inte var nån lektion igår. Damn. Nåja, ingen större fara skedd. Jag tog 18 bussen hem från skolan och var hemma ca 19. Eftersom jag hade redan tryckt i mig en yougurt och ett par mackor på jobbet så behövde jag inte fixa ngn större middag. Så jag värmde istället några plättar, satte mig i köket o löste korsord, snackade med morsan i telefon och kollade sen på Time Out. Tog sen tag i plugget. Satte mig ner och spesade upp uppgiften, försökte få ett grepp om vad jag ska skriva om, började skriva en inledning som jag är nöjd med och gjorde anteckningar och läste igenom lite material. Strax före kl. 22 kändes det som om min kropp bara gav upp. Jag blev totalt matt, skakig och lite yr i skallen. Insåg att den rätta medicinen var ett glas vatten och sömn. Så jag släckte ner och skulle till att sova när Jocke ringde. Pratade i kanske en halvtimme och sen så kunde jag inte motstå, jag var tungen att slå på TV´n o kolla på Skenet bedrar, fast jag visste att jag egentligen behövde sova. Vaknade totalt utmattad imorse.
Men nu är det bara 6 timmar kvar på den här arbetsdagen och sen kan jag koppla av.
Så vad är det jag ska reda ut i hemuppgiften då? Jo, jag ska skriva en redogörelse för det fornsvenska skriftspråkets utveckling under medeltiden. Från runor till bokstäver. Från ristning till gåspenna och pergament. Från minnesstenar till tänkeböcker och riddarromaner. Ett digert jobb men det måste göras. Hittils har jag spesat upp alla olika genrer och undergenrer, vilka grupper genrerna riktat sig mot, vilka i samhället som kunde läsa o skriva och varför språket förändrades som det gjorde. Samtidigt som man kan se att det är en form av svenska som står skrivet på pappret så är det mkt som inte stämmer med vår moderna svenska. Grammatiken är helt annorlunda, mer lik tyskan, stavningen är inte konsekvent, ett ord kan stavas på flera olika sätt i samma text och man använde sig mkt av förkortningar. Det förekommer också många sk "falska vänner", dvs ord som vi känner igen men har en helt annan betydelse idag.
Men jag fixar det här!! Absolut! Nästa vecka är arbetet klart!! :)

Ta tjuren vid hornen!!

Jag mår så mkt bättre nu. Har lugnat ner mig och samlat mina tankar. Jag följer mina regler som jag spikat upp och igår på träningen tog jag i så svetten sprutade och benen kändes som darrande asplöv. Jag börjar dock känna lite smått panik inför slutuppgiften. Tiden går och jag får inget gjort. Jag har bläddrat lite igenom materialet men jag har dessvärre inte börjat skriva än. Fan. Och varje kväll är det nånting. Skola, träning, träning, skola........men jag vill inte ändra mönstret. För övrigt så händer inget spännande i mitt liv just nu. Kanske det som är problemet. Jag behöver nåt att se fram emot inom den närmsta framtiden. Till helgen blir det samma gamla vanliga, städa, tvätta, plugga, slappa och så ska jag fixa bilen är det tänkt. På jobbet samma lika, "överklassklicken" strosar runt i sin lilla fantasivärld, psykot härjar vidare och vi andra försöker leva med det så gott det går.
Igår fick jag äntligen min "Ät mer gröt" tee!!! Jättefin :)

Längtar hem, vill ta ett varmt bad, koka en kopp thé, måla naglarna, glo på Oprah show och hasa runt i mina ulltofflor. Käka makaroner och korv till middag, sladdra i telefon en timme, glo lite mer på TV och till slut somna i soffan framför en b-action rulle från 80-talet.

Men mest av allt vill jag klippa håret.

Choklad är billigare än terapi, och man behöver inte beställa tid.....


Jag har ett enormt chokladsug men jag kämpar tappert emot. Ingen choklad förrän på fredag är det bestämt!! Igår tog jag det lite lugnare på träningen. Drog inte på alltför hårt motstånd och försökte hänga med i alla moment. Resultatet blev att jag inte blev lika slut i kroppen som vanligt vilket var skönt i sig men det kändes samtidigt som om jag inte kämpat så hårt som jag borde ha och att jag hade krafter kvar. Ikväll ska det bli ändring på det. Kör ett medelpass kl. 19,30 så då tar jag i med de sista krafterna jag har kvar :)
Och eftersom det är onsdag idag så är det min TV kväll.
Det okända (brukar iofs missa det o kolla på reprisen på lördagarna)
Most Haunted (spökhus i England)
Svenska dialektmysterier (kul o informativt om vårt svenska språk)
A Haunting (rysliga berättelser och övernaturliga fenomen)
Skenet bedrar (den underbara Hyacinth!!)

Det är alltid lika skönt att få komma hem efter en hård träning, duscha, krypa i pyjamasen, fixa käk och slänga sig i soffan o bara njuta. Man känner sig fräsch i kroppen, pigg i knoppen och så där lagom avslappnad.
Jag kämpar vidare.....

Som ett äckel klibbar det fast.....


Jag e så less på det här tjafset nu. Men det känns som att det för varje dag eskalerar. Det går heller inte att släppa det när man lämnar jobbet för dagen. Nä, det följer efter, klibbar sig fast och hänger där efter mig hela jävla kvällen. Bara när jag sover får jag en stunds avkoppling och frihet men så fort jag vaknat så kommer det krypande. Jag ger mig fan på att äcklet ligger i ett hörn i mitt rum på natten o bara väntar på att jag ska vakna igen så att det kan paratisera på mig.....jag hatar det. Och jag märker att förlorar energi. Jag har koncentrationssvårigheter igen, jag äter dåligt, jag är mer trött än vanligt, jag glömmer lättare och jag blir lätt förvirrad (alltså inte senil). Men värst av allt är att inte kunna släppa obehagskänslorna och ångesten.
Det ska tydligen till ett möte snart där det ska redas ut vem som ska göra vad och jag vill bara att det ska vara överstökat så fort som möjligt. Det skulle ge mig en chans att komma över det här. Ilskan och känslan av vanmakt är övervägande och det måste få ett slut.
Jag har tappat min disciplin som jag jobbat så hårt med och känner att om jag inte gör nåt åt det här nu så kommer jag sakta dala neråt igen. Och jag vägrar just det!!
Så nu måste det till tydliga regler och mål:
Jag måste lägga mig tidigare på kvällarna. Lampan släcks kl. 22,30 senast!
Jag måste hålla mig från godis i mängder. Fredag o lördag är de enda tillåtna godisdagarna.
Jag måste äta mindre bröd. Vitt bröd är tabu. Knäckebröd ger 10 p.
Jag måste promenera mera. Både lördag o söndag och på luncher.
Kurskvällar mån och tors återgår jag till att äta müsli eller yougurt eftersom jag inte hinner äta mat. Absolut inte vitt bröd!!
Ge järnet på träningen. Våga öka mera på motståndet och försök hålla tempot. Jag KAN!
Håll hårt i pengarna! Inga onödiga inköp!
Schemalagt pluggande hemma. Söndagar= pluggdagar. Jag har tre stora projekt framför mig nu som jag inte får slarva med!!
Fortsätt med mitt mantra, jag KAN, jag VILL, jag SKA!!
Stressa inte. Ta ett djupt andetag, håll andan, blås ut och slappna av. På så sätt kan jag eliminera okloka beslut och språkliga grodor under vredesutbrott.

Gårdagens föreläsning i skolan handlade om portar till det gudomliga. Alltså kyrkportarna och kyrkornas dekorationer. Hur tänkte medeltidsmänniskan? Hur uppfattade hon världen? Ämnet var superintressant, läraren la upp föreläsningen föredömligt och jag lyckades faktiskt glömma ångesten för en stund. Trist bara att han drog över tiden o jag var tvungen att smita för att hinna med bussen hem. Därför missade jag den sista kvarten... :(
Hur som helst så fick jag med mig lite lästips som jag ska fördjupa mig i när jag får tid över och nu har jag åter igen blivit sugen på att läsa in mig på Bibeln. Inte för trons skull utan för att få en större förståelse för de bilder man ser i kyrkorna både målade och skulputerade. De går ju oftast tillbaka på någon biblisk berättelse och jag vill lära mig att tolka det jag ser på rätt sätt.

Jag hyser faktiskt hopp för mig själv. Jag är en pågående projekt som hela tiden måste filas på och bearbetas. Jag förändras hela tiden och måste därför anpassa mina vanor efter det. Men viktigast av allt är att jag inte får släppa tron på att jag faktiskt är värd nåt jag med!