Helsingfors 12 Juni

Vilken skön resa! Det var helt lungt på havet, solen sken när vi lämnade Stockholm och vi satt länge ute på däck och njöt av Stockholms vackra skärgård. Eftersom det en torsdagkväll bestod de flesta av passagerarna av pensionärer, småbarnsfamiljer och vanliga resenärer som ska åka från A till B. Alltså inga partprissar alls.....förutom gruppen av fransmän då som sjöng och skrålade ute på däck halva natten men gjorde knappt en flyga förnär.
Efter att ha installerat oss i hytten, som dessvärre låg i aktern precis ovanför motornerna och bildäck, åt vi middag på en av restaurangerna ombord. Sen blev det en tur i tax-free för att spana in utbudet av godis, parfym, muminprylar och annat kul. När båten anlände till Åland, Mariehamn vid 23, 30 tiden så stod jag självklart på däck. jag kan bara inte missa chansen att få se mitt moderland :) Jag hade faktiskt velat kliva av och ringa brorsan för skjuts hem :)

Vi gick o la oss och efter en bullrig natts sömn åt vi frukost i buffén medan vi närmade oss Helsingfors. Det bjöds på pannkakor, våfflor, köttbullar, korvar, äggröra, gröt, yogurt, mackor, munkar mm. Med andra ord, vi gick proppmätta därifrån.
Kl 10 klev vi så äntligen iland i Helsingfors och begav oss först till Kristinegatan för att se om det fanns några spår efter mina släktingar där. Det visade sig att i stort sett hela gatan och kvarteret blivit ombyggt 1927. De gamla trähusen var alltså sen länge rivna och borta. Alla utom ett. Nr 12 står kvar än idag som ett minne över forna dagar under 1800 talet. Och till min glädje visade det sig att det var omgjort till ett museum som dessutom precis skulle öppna. Fri entré! Klart vi skulle gå in!! :)

De två guiderna på plats pratade knapphändig svenska men talade om för oss att vi var fria att se oss omkring själva. Så vi började i det minsta huset som stod på gården. Där fanns kläder och andra vardagspylsr utställda som ska ha använts under 1800 talet och så även några foton på familjen som bott där.
Det fanns även en stor fototavla som visade hur husen i kvarteret såg ut i början av 1900 talet och mitt hjärta tog ett glädjeskutt när jag såg att.......Kristiansgatan nr 9 fanns med!! Ett litet ruckligt hus med tillhörande gård och på trappan sitter en dam som jag med största sannolikhet kan säga är min farmors farmor Sofia Wilhelmina Roos. Hon står nämligen listad som gårdsägarinna på Kristiansgatan 9, Helsingfors i en katalog från 1880 talet och chansen att hon skulle ha flyttat är liten. Dessutom har vi hittat ett tidningsklipp från 1873 där det står att läsa om hur Sofia Wilhelmina efter sin mans död fått ärva ett hus på Brobergskajen i samma kvarter men sen pga lagliga orskaer fått problem med arvet. Troligtvis hade hon bara huset på Kristiangatan kvar. Så ja, jag är säker på att det är hon på bilden. Den är taget 1909 och hon dog 1919 i Helsingfors.
Alltså fatta! Hur stor är chansen att man springer på ett foto av sin släkting bara sådär? :)
Guiden berättade också att troligtvis var även huset på nr 9 inrett ungefär likadant som det på nr 12.
Resten av dagen gick åt till att titta på Helsingfors centrum. Vi hann aldrig åka ut till Sandudd begravningsplats för att titta på Roosarnas gravar. Det sparar jag till en annan gång. Efter att ha shoppat muminprylar, kollat igenom utbudet på "Akademen" (Akademiska bokhandeln), Stockmanns och Kampens galleria var det dags att dra sig tillbaka till båten.
Turen tillbaka till Stockholm skulle inte bli lika lugn som på torsdagen. Det var fullproppat med folk och alla skulle supa och festa. Jocke och jag gjorde ett smart val. Efter att båten lagt ut från Helsingfors kl. 17,30 och vi njutit av utsikten från soldäck gick vi på bio. Jepp, bio. Vi hade sett en bioaffisch på morgonen vid frukostbuffén. Dom skulle visa nya Star Trek filmen kl 18 och det skulle visa sig att vi var d enda som ville se. Vi fick alltså biosalongen helt för oss själva :) Najs! Så där satt vi sen i två timmar och njöt av bra film och en tyst biosalong.
Efter bion blev det åter en tur i taxfree, en macka i cafét och sen drog vi oss ner till hytten. Vi var båda rejält trötta efter dagen och jag somnade ganska snart. Vi vaknade sen vid fyratiden på morgonen av att färjan la till i Mariehamn igen. Vi somnade om och när vi vaknade nästa gång ar vi redan i Stockholms skärgård. Efter frukost satte vi oss vid ett fönster och bara tittade på alla stora skärgårdsvillor som kantade strandremosrna hela vägen in till Stockholm.
Behöver jag säga att det var skönt att få komma hem? Vi somnade båda två på soffan!!

Ikväll drog vi sen in till Norrtälje för att heja på Mia som sprang ultraloppet "Jättelångt" mellan Grisslehamn och Norrtälje (7 mil!!). Efter åtta blöta timmar i skog och mark sprang hon äntligen i mål vid 19, 40 tiden. Bra kämpat Mia!!!!!!!! :)

Nu ska jag lägga mig på soffan. Dra en filt över mig och fundera på när jag ska göra nästa Helsingforsresa. Det finns mer att utforska om min släkt i den staden och jag har en känsla att det kan finnas fler hemligheter som väntar!! :)




Kristiansgatan nr 12. Helsingfors äldsta bevarade trähus från 1808.

Ett tillhörande hus (bagarstuga?) på innergården. Hur mysigt som helst!

Stora huset från innergården sett.

Kristiansgatan nr 9, 1907. Med Sofia Wilhelmina på trappan! :)

Så här såg köket i träkåkarna ut på 1800-talet.

Salen med finporslinet på bordet :)

Kammaren.

Så här ser Kristiansgatan nr 9 ut idag.

Jocke på Kristiansgatan. Ja, han pekar finger......

Jag på trappan till den stora katedralen vid Senatstorget.

Mmmm, Valios apelsin-kinuski glass på Senatstorget :)

Vem tror du att du är??



Bild: Sveriges Radio


Min nya favoritserie är "Vem tror du att du är". Jag följde de svenska kändisarna och deras släkthistoria och nu är det engelska skådisar och kändisars tur. Igår var det John Hurt som ville leta upp sina påstådda irländska rötter. Men efter mycket letande och resande fram och tillbaka visade det sig att inte bara hade hans gammelfarmor ett dunkelt förflutet utan irländska rötter, hennes man hade tydligen varit en riktigt skojare och brett på ganska rejält när han framställde sig själv och sina rötter. I själva verket kom han från en riktig skojarsläkt med rötter i England. Han var inte ens adlig som han hade fått släkten att tro.
Det hela slutade med att John Hurt mycket argt och besviket konstaterade att han inte hade några irländska rötter. Han var ledsen och irriterad på sin förfader.
Och jag förstår honom. I vår släkt ryktades det som att farmors släkt ursprungligen kom från Sverige och Dalarna. men ingen visste ju hur, när och varför.
När jag sen fick bekräftat att detta faktiskt stämde, att vi har rötter i Falun så spred sig en enorm glädje i mig. Jag hade hoppats hela tiden att jag hade rötter i Dalarna och det visade sig vara sant. Hade det inte varit det så skulle jag nog ha känt samma besvikelse som John Hurt.

Tänk att gamla släktingar som man aldrig träffat kan kännas så nära och angelägna ändå. dom är ju trots allt vårt ursprung, vi bär samma gener, samma blod rinner i våra ådror och vi har mycket mer gemensamt än vad man kan tro.
Jag är så stolt över mitt ursprung. I mitt blod rinner det åländskt, finlandssvenskt och dalablod. (utspätt med andra landskap också). Och trots att jag är glad över mitt finländska medborgarskap så är jag nog mest nöjd med mitt finlandssvenska ursprung. Jag är alltså inte riktigt finne om man säger så. Mormors föräldrar var från Österbotten och Södra Finland, men dom var inte finnar, dom var finlandssvenskar.
Tänk mer Mark Levengood. Han är finlandssvensk med åländska rötter (Kökar). Precis som jag!

Och det bästa av allt, mina barn kommer att föra arvet vidare, dalablod blandat med finlandssvenskt och åländskt. Varför bryta ett bra koncept? ;)

Tiden går så fort!!

På torsdag åker vi till Helsingfors och nästa helg är det redan midsommar. Jag fattar inte, jag hänger inte alls med, tiden går alldeles för fort!!
Och helgen därefter ska jag antagligen till Åland för att fira brorsan och sen är det PSB på Cirkus söndag kväll.

Jag har iaf inga problem med att få tiden att gå vad det verkar!

Efter en två veckor dryg förkylning har jag lite smått börjat komma igång med träningen igen. Det känns inte alls roligt när flåset börjar bli ansträngt och byxorna spänner åt. Har smygstartat med många och långa promenader och igår blev det ett jympapass på lunchen OCH stavcross på kvällen. Sen somnade jag gott.
Jag har fått många och bra tips på vandringleder både i Roslagen och i Stockholm med omnejd och jag tänker åtminstonde vandra en eller två i sommar. Jag älskar att vandra i skogen med matsäck och endast skog, djur och fåglar som sällskap.
Skogen är min kyrka måste jag nog säga. I skogen mår jag bra. Det ligger nog i mitt blod tror jag.

Efter förra veckans fullspäckade arbetsvecka så har tempot lugnat ner sig betydligt nu.
Kunde jag skulle jag ta semester från maj-september. Bästa tiden på året.

Men nu, sortera post.