Slut i rutan

Jag var skitnervös inför mitt föredrag i skolan igår kväll. Hade förberett med stödord men jag kunde inte få tag på nån OH film till kartan jag tänkte visa så d fick bli några hastiga stenciler istället. Det var tre personer före mig så jag hann faktiskt bli riktigt nervös och d gick inte rikitgt som jag hade tänkt mig. Fick en kort blackout när jag stod därframme vid tavlan och jag var tvungen att läsa rån pappret ganska ofta. Dessutom börjar jag alltid att frysa när jag är nervös så jag frös som en galning så benen skakade (hoppas ingen såg bara!!) Men jag fick ur mig det mesta iaf och frågestunden gick bra, jag kunde svara på folks frågor och resonera hyggligt. Det vara bara en sak som inte gick som planerat. Jag fick inte prata till punkt. Läraren avbröt mig när jag hade typ hälften kvar. "Nu tar vi kaffepaus". Jahapp, var mitt föredrag så himla trist att det var bättre att bryta? Jag vägrar att tro att det enbart berodde på att jag var nervös för jag tyckte dock inte att det syntes så himla väl. Dessutom så var det andra som babblade på bra mkt längre än mig och verkligen synbart skakade i kroppen av nervositet men dom fick babbla på ändå. Jag vet att vi alla hade tidspress på oss men det kändes lite surt att bli avbruten mitt i min presentation bara för att läraren ville ha kaffe. Det uppfattar jag som att han var ointresserad av mitt arbete och inte orkade höra mer. Dessutom vill jag noga påpeka att det BARA var jag som blev avbruten. ALLA andra som presenterade sina arbeten fick prata till punkt. Det var liksom inte läge att börja tjafsa om det på lektionen eftersom vi hade tidspress på oss för att hinna med allt på lektionen men jag var lite ledsen efteråt just för att jag faktiskt hade lagt ner tid och arbete och varit så nervös inför presentationen.
Nu ska jag iaf skriva ner det här till en artikel och lämna in för bedömning. Det visar sig väl då om läraren är intresserad av mitt ämne eller inte antar jag.......

För övrigt är min kropp totalt slut efter en lång periods stress och ångest. Jag har spänningshuvudvärk som faktiskt dock har släppt lite idag vilket är skönt men jag har sovit alldeles för lite och har inte samma ork som tidigare. Jag vågar därför inte träna så hårt idag utan tänker sova ut imorgon och så ta en joggingrunda på dagen för att sakta komma tillbaka till det "normala" igen. Ska hämta bilen hos Pernilla idag också. Den är lagad nu och som tur var så var det bara kopplingsvajern som hade gått av. 200:- med andra ord för det jobbet, istället för 3000:- som jag befarade.......

Så nu har jag inte långt kvar innan jag helt kan ta semester och koppla av. Bara en tenta kvar i medeltida konst som jag ska göra i helgen, sen artikeln om åländska ortnamn och sist mitt arbete om svenska skriftspråkets historia som aldrig verkar bli klar med. Nu SKA den in!!

Was it worth it?

Skulle egentligen ha filat på mitt projektföredrag igår men istället fastnade jag framför TV´n o Dr Phil, Most Haunted och Britains next top model. Alltså, jag brukar oftast försöka hålla inne med kommentarer o åsikter om andra människors utseende o så men igår var det verkligen svårt. Först måste jag dock säga att jag verkligen beundrar de tjejjer som skickar in videos på sig själva för att visa upp sig i all sin prakt och framför allt att de har modet att faktiskt ställa sig upp och säga att dom tror på att just dom kan bli nästa top modell......men vänta ett ögonblick nu......en tjej hade på sig en tajt vit tröja med inte bara en mönstrad BH under, den var även för liten för hennes byst. Ni kan ju räkna ut resten själva. Att hon sen gick som en anka gjorde inte saken bättre. Det fanns några fler praktexempel som jag inte tänker nämna nu. Alla söta vanliga tjejjer men som jag skulle rekommendera att söka en helt annan karriär. Dessutom har jag svårt att se modellyrekt som en riktigt yrke. Efter en viss ålder är du passé och ingen vill ha dig längre. Jag har sett tillräckligt av modelllivet i verkligheten för att bilda mig en egen uppfattning. En tjej jag kände arbetade som modell i London o det gick bra för henne, hennes agentur tyckte dock att hennes lår var för tjocka (vilket dom naturligtvis INTE var) så hon började svälta sig själv........och ja, hon fick anorexi i slutändan. Det var hemskt att se denna tjej förvandlas till en spillra av sitt forna jag. En dag när jag kom upp till henne satt hon o försökte äta en pytteliten yougurt....hon fick inte ens ner den.
Så till alla ni tjejjer därute som längtar efter en modellkarriär. Ta ert förnuft till fånga och gör nånting vettigt av ert liv istället. Det är mitt råd.

Kaffeslem

Tog på mig ett vitt linne och en vit skjorta från Indiska idag. Vid morgonfikat på jobbet imorse nös jag och sprejade ner linnet med brunt kaffeslem......
Nu kommer jag ihåg varför jag aldrig har vita kläder i normala fall.

On the verge of a nervous breakdown....

Så här ligger det till. Efter att ha samlat mig efter raseriutbrottet och besvikelsen igår så skickade jag ett mail till berörda parter där jag klart och tydligt specificerade vad jag tyckte och tänkte om det som skett. Jag var arg, ledsen och framförallt besviken. Inom kort fick jag svar. De var sååå ledsna och de visste inte att jag ville följa med och det ena och det andra. Visst, visst.
På kvällen ringde dom igen och frågade om jag ville ha en biljett. De skulle buda på två biljetter på e-bay, det var tydligen en annan tjej som cokså ville följa med. Så jag sa ok men inte mer än 1000:-. Senare på kvällen ringde dom igen o sa att auktionen nästan var över, 2 biljetter låg nu på 130 pund, alltså ca 900-1000:-/biljett. Jag bad dom hålla sig kvar men släppa om biljettpriset gick över. Sen ringde jag upp Jocke o bad honom kolla auktionen på nätet. Han gick in o kollade och hittade ingen auktion på 130 pund.....men däremot en på 112 pund. Senaste budgivare var inte så svår att känna igen så vi visste att vi hade träffat rätt.......vi väntade ut auktionen och vann den. Så ringde XX tillbaka och jag väntade på en förklaring på varför dom sagt 130 pund när det i själva verket var 112 pund. Jag fick till svar att dom ville att jag skulle sätta in 900:- + frakt på deras konto för biljetten.....men vänta nu....112 pund delat på 2 är 56 pund = ca 730:- och dessutom stod det fri frakt.......jag började tappa tålamodet och när jag ifrågasatte så kunde dom inte ge mig ett bra svar. Vi bestämde att göra upp om pengar nästa dag och jag la på. Jag var skitsur och ännu argare. Jag trodde jag kände mina egna släktingar men tydligen inte. Hela natten hade jag superångest, kunde inte somna och sov sen väldigt lätt. Imorse fick jag meddelande av dom att 850:- inkl. frakt blir det slutgiltiga priset. Visst, ok. Det som dessutom gjorde det hela ÄNNU mer märkligare var att dom inte kunde svara på när dom hade bokat flyg ner till Rom. Men vänta nu, hallå, dom har bokat flygbiljetter men kommer inte ihåg när dom ska åka. Jaha. Det tror jag verkligen på...not. Så jag ringde Millan idag o frågade hur hon hade tänkt åka, fick svar och bokade mina egna tickets....från Arlanda!! De andra måste kånka ut till Skavsta mitt i natten för att flyga med Ryan air. Jag flyger med Sterling för samma pris...hehe...lite tur ska man ha i all den här skiten :) Så nu åker jag ner en dag tidigare än de andra, Millan har lovat mig att jag ska få låna nyckeln till hennes lägenhet så jag kan sova där så då sparar jag in några slantar på det. Jag har verkligen tajt ekonomi o jag fattar inte varför jag bokat detta egentligen (för att jag är galen) men nu ska jag till Rom o se Madonna konserten iaf. Det blir till att leva som en asket hela sommaren nu. Inga onödiga utgifter och bilen ska repareras bara i yttersta nödvändighet. De pengar som jag får i lön under juli o augusti läggs nästan alla på hög inför USA resan.
Jag har en sån stor och svår ångest just nu att jag inte ens kan beskriva den i ord. Ångest blandat med ilska. Har försökt fokusera mig på jobbet under dagen och det känns lite bättre nu. Ska försöka fortsätta med det. Annars dukar jag snart under. Mitt liv är kaos.

I´m mad I am.
Totally.
But I love it.

Och när ska allt elände egentligen ta slut???

Är deppig över bilen........ser mina pengar bara flyga iväg och resan till USA, ja, det vete fasen hur det blir med den. Förhoppningsvis kan jag lägga undan pengar till mat och en säng....
Och just när man trodde att det inte kunde bli värre.....så blir det värre.
Förra veckan fick jag veta att XX och NN hade fått tag på biljetter till Madonna konserten i Rom, precis om vi pratat om men dom hade inte frågat mig. Så idag fick även reda på att MM OCKSÅ fått en biljett (troligen via samma kanal som de andra två) Men har NÅGON frågat MIG???
Nope, icke sa nicke, nähädå.
Jag är arg, ledsen och framförallt besviken. Det som började med som min idé slutade med att jag är totalt exkluderad och utan biljett. TACK SÅ JÄVLA MYCKET.

Jag orkar inte med all skit längre. Ni kan få den.

It ain´t over yet.

Var ska jag börja? I torsdags tog jag en time out. Behövde vila hjärnan efter min mastodont tenta jag skrev i onsdags hemma. I fredags var jag till jobbet en sväng och skrev ut tentan och åkte sen till skolan för att lämna den. Det blev inte mkt plugga den dagen sen. Var på dåligt humör och hade ångest mest hela dagen. Allt kändes fel och jag ville bara försvinna. Så igår hade jag lovat morsan att åka över o hjälpa henne att handla. Jag släppte av Jocke vid Mörby och fortsatte sen mot Haninge. När jag nästan var framme, svängde just ut ur en rondell så smällde det plötsligt till i hela bilen. Samtidigt kände jag att kopplingspedalen bara ......försvann......ja, den försvann. jag väjde undan och lyckades köra bilen åt sidan och stannade. Jag fattade att nånting hade hänt men inte vad. Jag ringde farsan men han jobbade så han kunde inte hjälpa mig. Jag ringde till Pernilla och Per som guidade mig under huven och vi kom fram till att kopplingsvajern hade helt enkelt gått av. Så där stod jag, i Haninge, med en bil som inte gick att köra, vid kanten av vägen precis efter en rondell. Ingen kunde komma och hjälpa mig bogsera bort bilen. Jag fick rådet att stanna ngn bil och be om hjälp. Sure, det hade jag verkligen lust med....not. Vilken dåre som helst kunde sitta i bilarna som for förbi. Jag pendlade mellan ångest, ilska och förtvivlan och började vandra upp mot en SEAT verkstad som Pernilla sa skulle finnas i närheten. Jag fick ett telefonnummer dit och ringde men möttes bara av en nonchalant kille som var noga med att påpeka att verkstaden var minsann stängd för helgen och han inte hade några reservdelar inne just numen jag kunde komma tilbaka på måndag eller tisdag. Visst, jag lämnar bilen vid vägkanten tills dess då....tönt! Till slut fick Pernilla tag på sin bror som bodde i närheten och han kom och hjälpte mig bogsera upp bilen till en närliggande bensinmack. Jag parkerade bilen där och ringde sen farsan och kom överens med honom att han skulle komma senare på kvällen och hjälpa mig bogsera bilen till Vallentuna, hem till Pernilla o Per. Bärgningstjänst var inte att tala om, dom skulle ha minst 3000:- för att göra samma jobb. Så jag promenerade hem til mordan och var där några timmar. Vi givk ner till Ica o handlade, givk hem, lagade mat, jag hjälpte henne att färga håret och så fikade vi. men jag kunde inte slappna av. Tänk om farsan inte skulle komma? Tänk om jag var tvungen att lämna bilen på macken? Tankarna snurrade runt, runt och jag mådde skit. Till slut ko farsan iaf och vi kunde bogsera bilen. Eftersom det var så sent på kvällen var det knappt ngn trafik och vi höll oss till småvägarna så allt gick över förväntan. Jag kunde tom slappna av och nu kände jag hör trött jag var både psykiskt och fysiskt. Men bilen stod iaf nu på en bra plats. Farsan körde hem mig och jag gick o la mig direkt. Sov som en stock och vaknade vid 11 imorse. Borde plugga nu men jag är så hinla orolig i kroppen och kan inte fokusera på nånting.......
Ska ta en promenad ner tilll affären strax............jag är så trött.