Vi ska alltid vara värst!

Under 1300-talet rasade ett antal kriser genom Europa. Det började med Den stora svälten. Kallare klimat, mer regn och missväxt under flera år. Resultatet blev att många människor svalt ihjäl eller fick sälja hus och hem och leva ute i det fria som hemlösa. Som om inte det var nog så följdes denna kris upp med den nu ökända digerdöden. 1350 drabbades Sverige av pesten och många, många människor strök med. Blev man inte smittad med böldpest av någon vilsen råtta blev man istället ett offer för lungpesten, lika otrevligt det med.
På detta rasade det sk hundraårskriget mellan England och Frankrike och konflikten varade hela århundradet ut.

Så gnäller vi över den aktuella finanskrisen.

Well, ingen har väl dött av den än såvitt jag vet....eller?
Och så kan man ställa sig den stora fråga, var det bättre förr??

En andra generationens invandrare

Ja, det är jag det. Andra generationen. Finlandssvensk. Ålänning. Du vet, precis som Mark Levengood, ungefär. Hans mamma är också från Åland förresten :)
Och rötterna finns kvar. Sommarstugan, släktgården som brorsan numera är storbonde på, släktingar, gravarna......
Men jag åker över alltför sällan. Ändå bor jag så nära.
Kanske blir det ändring på det nu när brorsan ska börja renovera huset. Jag hoppas på att kunna bidra med lite inredningshjälp och ska försöka tjata mig till ett av gästrummen som "mitt lilla egna krypin".
För jag vill verkligen inte tappa mina rötter. Det är där min historia finns, vare sig den är bra eller dålig, misär eller himmelrike.
Det är på Åland jag är hemma.

På benen igen

Så var man tillbaka på jobbet igen då. Feberfri och frisk. Eller, hur var det med det egentligen? Feberfri, ja men frisk, nja. Jag hostar och är fortfarande ganska så trött. Dessutom har det börja klia lite smått i halsen. Jag vill bara inte få ont i halsen också! Min kropp är totalt mosad efter nästan en veckas avsaknad av träning och tre dagars sängliggande. Det gör ont i hela ryggen och axlarna ända upp i nacke och huvud. Det höll på att göra mig galen igår. Jag försökte sitta och läsa och skriva färdigt mina uppgifter men smärtan tog över. Jag kunde inte koncentrera mig på nåt annat än smärtan. Det hjälpte inte att sträcka på kroppen och göra styrkeövningar så till slut tog jag en Ipren och kände sakta men säkert hur smärtan avtog.
Nästa problem kom sen när jag skulle gå och lägga mig. Ögonen var trötta men kroppen ville inte ligga ner igen. Så till slut somnade jag och vaknade imorse men en värkande kropp....igen.
Det blev en brustablett Treo som fick ta hand om det när jag inte längre stod ut.
Så nu ikväll ska jag leda ett stavgångspass och jag verkligen längtar efter att få röra, sträcka och stretcha på kroppen. Det är förmodligen det enda som riktigt hjälper just nu. Att ligga ner och sova i två dygn gör aldrig gott för en rygg, speciellt inte min iaf.

Och för en gångs skull så känner jag mig inte så vemodig över att julen är över. Det kommer ju en ny jul och nu har vi en fin vinter att se fram emot!!
Positivt tänkade är nyckelordet tror jag :)