Gåshud




Rom. Augusti 2006.

När tonerna till Live to Tell började och korset restes fick jag gåshud och tårar i ögonen.

Jag mindes de nätter jag låg i min säng som ung och lyssnade på den här låten, inspelad på ett rossligt band från trackslistan i P3.
Alla de drömmar jag hade, alla tankar och funderingar.
Så lite jag visste då.
Så lite jag vet nu.

Och så stod jag där helt plötsligt och såg henne LIVE, på ett kors och alla de nätterna sköljde över mig som en flodvåg.
Jag har alltid varit en sökare men just där och då kändes allt så rätt.

Den stunden var det närmsta en religiös upplevelse jag kommit.

Nånsin.

Jag vill flytta

Igår kväll fick jag en sån otrolig lust att bara flytta från allt. Jag längtade till San Francisco men jag vet att en flytt till USA inte är aktuellt och jag tror inte jag vill ha ett liv over there heller.
Men jag känner mer och mer att jag vill fortsätta mitt liv nånannanstans.
Och detta nånannanstans kan vara Åland eller varför inte Helsingfors? Det går att klara sig som svenskspråkig i Finland. Men Åland är nog det mest trovärdiga alternativet just nu.

Jag har en ganska stark känsla av att livet kommer se helt annorlunda ut om ett år. Nu är läge att börja titta på vilka alternativ och vägar man kan välja och Åland är en stark kandidat.

Dessutom har jag redan börjat titta efter jobb på ön.

Alternativ två är att börja studera. Läsa Kulturvetarlinjen med fokus på historia och etnologi. Skulle passa mig perfekt. Då kan jag grotta in mig i studier och det förflutna under dryga fem år och sen när jag är över 40 kanske jag vet vad jag vill bli.

Det viktigaste är bara att jag har möjlighet att skrapa ihopp tillräckligt med pengar så jag har råd att göra ännu en roadtrip i USA, behålla mina två katter och bo kvar i lägenheten.

Då kanske jag kan säga att jag är ganska nöjd under omständigheterna.

Dagens bästa

Sen när blev breda höfter på en kvinnlig kropp "manligt" och smala ben med stor överkropp "kvinnligt"??

Det var nog fan det roligaste jag har hört hittils. Någon har tydligen inte hängt med på biologilektionerna.

=)

Så jävla orättvist

Hur kan det komma sig att såna som super, knarkar och lever osunda liv eller kan inte ens vill ha barn ändå får barn medan andra som verkligen vill ha inte kan få?

Om det finns en gud så är han fan inte rättvis.

Lilla onsdag

Första juli idag och drygt en vecka kvar till semester. Just nu går man bara och väntar på att dagarna ska dra förbi. Ligger i stort sett i fas med allt på jobbet vilket gör att man kan kosta på sig att sluta tidigare (det är ändå ingen här på kontoret).
Hemma är det så vamt i lägenheten att det känns som om man sover i en finsk bastu varje natt. Luften står i stort sätt helt still och det hjälper inte att vädra. Det blåser ju ingenting.
Jocke sticker till Arvika imorrn och så är jag ensam i fyra dar. Har ju en del saker att fixa som städ och tvätt av bil, städa i lägenheten, fira brorsan och nöta på med löpningen.
Sen jag blev förkyld i slutet av maj så har min träning verkligen dalat. Jag har försökt att hålla igång men det är långt ifrån på samma nivå som jag är van med. Flåset är bedrövligt för att inte tala om uthålligheten. Det kommer att kräva många backintervaller innan jag är på banan igen. Till hösten borde jag nog ta upp spinningen igen. Måste komma i form!! Jag gillar inte alls att vara i den formen jag är i nu. Har planerat en joggingtur ikväll efter jobbet och nu när jag är ledig från ledaruppdraget på Friskis en hel månad så hade jag tänkt passa på att variera mina löpturer på alla möjliga sätt. Målet är att förbättra flåset, hitta nya spännande spår att springa i och utmana mig själv med att kanske anmäla mig till ett lopp. (vi får väl se)

Är det dessutom någon som undrat över varför Bruce Springsteen ser likadan ut idag som han gjorde för 20 år sen?

Pet Shop Boys på Cirkus 28/6

Så var det då ÄNTLIGEN dags för Pet Shop Boys på Cirkus igen. Det är nu två år sen jag såg dom sist på samma arena men igår hade jag Jocke med mig. Förra gången gick biljetterna åt med sådan fart att jag bara fick tag på en.
Som vanligt när PSB spelar i Stockholm var vädret varmt och soligt. Folk var glada och jag var förväntansfull. Inte så där pirrig i magen som man kan vara när man ska se en artist eller grupp för första gången. Nej, igår kände jag mig lugn och såg fram emot att få se mina gamla idoler sen 20 år tillbaka igen. För typ 5:e gången.
PSB är för mig vad Bruce Springsteen eller Rolling Stones är för andra. Dom är mina husgudar. Genom vått och torrt. Alltid.
Och igår levererade dom många av sina äldsta låtar. Det spelades mycket från deras första och andra skiva men även senare låtar också.
Dom är båda märkbart äldre men låtarna sitter där ändå, precis som dom ska och jag kom banne mig ihåg texterna på de äldre låtarna bättre än på de nya :)
Kul var också att dom gjorde en alldeles egen liten cover på Coldplays "Viva la Vida".

Och så spelade dom en av mina favoritlåtar, Kings Cross. Så fick jag då äntligen höra den live. Den rör upp minnen, mycket från London men även från tiden innan jag åkte. Hur jag tänkte, mådde och kände.

Och nu längtar jag tills dom kommer till Stockholm igen. Och då ska jag banne mig stå längst fram!

Och så här skriver Aftonbladet om spelningen....4 plus!!! :)