Kan det faktiskt vara så....

Medeljympapasset idag kändes inte alls lika jobbigt som det brukar göra. Faktum är att alla jympapass jag deltagit i nu efter sommaren har gått alldeles som på dans. Idag blev jag ju knappt flåsig......det var bara styrkan som pressade fram några svettdroppar från min panna.

Betyder det att de nya medelpassen har blivit lättare eller har jag tränat upp min kondition extra mycket i sommar?

Det tål att tänkas på.

...och ikväll blir det 60 min jogg.

Surtant?

Ibland undrar jag om ett av kriterierna för att bli färdigutbildad bibliotikarie är att vara sur och grinig. Majoriteten av de bibliotikarier jag har haft att göra med under min livstid har haft svårt med den social biten att vara glad och tillmötesgående. Aldrig att man möts av ett leende och ställer man en fråga får man en djup suck till svar. som frekvant besökare av Kista bibliotek måste jag ju säga att mitt tålamod nu snart är slut och droppen var igår när jag efter mitt besök med ärende att reda ut ett förmodat fel som uppstått nånstans bara fick snäs tillbaka.

Jag upplevde inte mig själv som otrevlig på något sätt. Jag framförde mitt ärende, förklarade vad som hade hänt och hoppades på att bibliotikarien kunde hjälpa mig på bästa sätt. Men icke. Avslutningsvis fick jag till svar att "du kan ju betala de 45:- du e skyldig också". En gammal skuld jag haft liggande länge där nu. När jag tackade för hjälpen kunde hon inte ens förmå sig att se mig i ögonen utan bara grymtade nåt till svar.

Som tur är så är inte alla lika hemska. Jag har faktiskt haft turen att stöta på en och annan trevlig bibliotikarie också, även om de numera verkar vara så få att de borde fridlysas.

Så dagens slagord blir: Ge oss fler trevliga bibliotikarier!!!

Full på arbetstid?

*hick* Närå, men vi har just skålat ett jätteaffär med champagne :)

Och vilken service sen då! Jag satt i ett Webex möte vars innehåll förde mig till John Blund land när chefen tittade in med ett glas till mig. De andra hade redan skålat färdigt........

Och nu behöver jag en fika för att vakna!!

Nightswimming deserves a quiet night.....

Det känns lite tomt så här två dagar efter konserten. Lyssnar ivrigt på favvolåtarna och minns.....både det enda och det andra.
Spenderade förresten hela söndag eftermiddag med att förklara de viktigaste punkterna i begreppet källkritik. Don´t ask me why.......

Måndag morgon möttes jag av två arga fönsterputsare som stått och ringt på dörrklockan i en kvart på jobbet. Ingen på kontoret orkade öppna och när jag ifrågasatte det fick jag till svar "jamen jag sitter i telefon".....jaha? Har man inte tillräckligt med mål i mun längre för att säga "ursäkta men det ringer på dörren och jag är ensam här för tillfället, jag ska bara öppna...."??

Uppenbarligen inte.

Mitt stavcross pass gick hur bra som helst igår kväll. 6 glada deltagare varav 2 nya (!!). Vi stod över styrkeövningar där vi måste ligga på marken eftersom det hade regnat men lite armstyrka klämde vi in och sen en lång skön och snabb vandring genom skog och mark i skymningslandet.
Jag är mer än nöjd och jag hoppas mina deltagare också är det.

Får se om jag hinner klämma in en joggrunda ikväll. Det är mycket som ska ordnas med och tiden är knapp. Gud, om jag fick välja skulle jag sluta jobba och bara ägna mig åt att leva på heltid istället. Drömma kan man ju alltid......

Slutligen är jag lite ledsen över att Maya och hennes man ska lämna San Fran och flytta närmare Sacramento........det kändes som ett självklart stopp att hälsa på dom när vi var i stan men nu blir det som sagt lite längre att åka. Trist bara att jag inte hann fira Halloween tillsammans med henne på hennes gata. Hon är ju the mother queen of Halloween celebration!

Är ledsen överlag att det inte blir nån USA resa i år men när pengarna styr så blir man bunden vid både vid armar och fötter.
Svårt för en Skytte som mig.

Freedom is my middle name.

This one goes out to the one I love


bild: tack till Aftonbaldet.se

På den tiden "då det begav sig" var jag så innerligt trött på låten "Shiny Happy People" och den lilla pajasen som hoppade som en studsboll genom hela videon med sin säregna vibrerande röst.
Igår stod jag på Globen framför scenen där denna "pajas", Michael Stipe och hans band R.E.M gjorde entré och tyckte att denne mans röst i kombination med hans ryckiga dans skapade nästintill poesi. Och det är inte ofta jag känner så.
Bandet levererade hits som The Great Beyond, Imitation of life, It´s the end of the world as we know it och Losing My Religion men även de kanske mindre kända men ändå underbara Sweetness Follows, Orange Crush, Bad Day och en hel del andra låtar jag faktiskt inte kände igen. Dom tog med mig på en resa genom Flagstaff, Cedar City, Los Angeles, San Fransisco, Joshua Tree, pancake frukostar och stora skogar, vägar som aldrig verkar ta slut och enorma öde bergslandskap. Det var två timmar av ren och skär njutning och jag kan med stor säkerhet säga att jag numera anser Michael Stipe vara en av msuikvärldens största. Punkt slut.