I´d be lost without you

Utan musik och litteratur skulle jag gå under. Nu kan jag iaf hålla mig flytande, med nosen ovanför vattenytan. Inte fullt tillräckligt för att leva till fullo men det räcker just nu iaf. Det måste räcka. Jag känner mig otroligt ensam även med människor omkring mig. Alltid ensam. Trots det så finns det hopp. Bara jag fokuserar på helheten och inte de små detaljerna. Det är helheten som är nyckeln. Och tron.
Men det svåraste är att inte ta åt sig. Och att kunna lita på någon.

Idag finns det ingen jag kan lita på.

Lite på latsidan

Jag har väl pendlat lite mellan hopp och förtvivlan de senaste dagarna. Insåg i lördags att jag måste varva ner. Det blev för mkt när jag vaknade efter 9 timmars sömn och insåg att jag fortfarande inte var utvilad. Vi skulle träna Ki Balans i Norrtälje kl. 11 men när vi kom dit var passet inställt och ersatt med Skivstång. Jag har aldrig nånsin tränat Bodypump eller Skivstång tidigare så vi hoppade i på passet på vinst och förlust. Det var SKITKUL!!! Jättebra ledare och en liten grupp. Perfekt. Svetten rann och musklerna fick jobba i hela kroppen. Svettig och hungrig var jag sen och handlade och kom ett par timmar senare, trött och less på allt. Vi skulle på fest på kvällen och eftersom jag hade lovat var det bara att åka. Jag stannade till 21,30 och bestämde mig sen för att åka hem. Jag orkade helt enkelt inte mer.
Hela söndagen lufsade jag runt i pyjamas och låg i soffan och glodde på film. Sånt är alltid mumma för själen........
Är tillbaka igen, kanske inte 100% men jag är med. Önskar bara att jag hade en gnutta mer energi.