Dagens åländska ord

Å mååråst = i morse

Ha ha halloween.

Jag skulle ge nästan vad som helst för att få vara i San Fransisco idag och fira Halloween!! Maya är en fanatiker när det gäller högtiden så hon är den ultimata personen att fira med :)

Så vad händer idag då? Hur ska det firas? Ja, först blir det jobb till kl. 13 och sen raka vägen hem. Jogg 40 min, fika och sen till affären. Det ska handlas godis, godis och godis :)
Jag hoppas på regn och starka vindar ikväll då vi ska mysa framför TV´n med några skräckisar.

Och för att komma i rätt stämning så bjuder jag här på några klipp ur en av världens mest läskigaste skräckfilm......så håll i hatten!!

Siddubarra!!

Mina spända käkar har äntligen släppt sitt grepp (nästan iaf) och jag mår mycket bättre nu. Tacka indierna för yoga!! :)
Det är verkligen superkallt ute nu. Tidningarna lovar snö och halka. Visst, visst, bara det inte kommer hit så ;)

Siddubarra = används i åländskan i olika situationer, antingen uppskattande om någon gjort nåt överraskande bra, eller mer ironiskt bekräftande ifall nåt gick som förväntat åt skogen, eller i alla tänkbara varianter, exempelvis som hälsningsfras om man inte sett någon som man anser är en trevlig person på länge.
Siddubarra, haddu köpi Volvofarmare? = om man på ett lätt uppskattande sätt vill fråga/belysa vilket bra köp man tycker någon gjort ifall den köpt en Volvo av kombimodell sedan man sågs sist.

Ny layout, ny dag, nytt liv?

Inatt drömde jag IGEN att jag hade ett barn. Världens sötaste och hon/han var bara min :) För att citera Björn Ranelid, "jag bar mitt barn som min sista droppe vatten".
Ja, jag fattar vad kroppen försöker säga.

Vaknade imorse och befann mig i dvala. Halsen hade svullnat upp och ögonen gick bara inte att öppna. Asta mjauade på och trampade oroligt bredvid sängen, hon ville ha mat, och helst på en gång. Jag släpade min trötta kropp till badrummet och kände efter hur jag egentligen mådde. Ja, jag kan väl konstatera att jag har tränat en del på sista tiden men det var ju inför loppet i söndags. Men det är inte bara träningen som gjort mig trött. Många tankar far runt i huvet ständigt och pockar på uppmärksamhet, jobbet är skittråkigt just nu och jag längtar bort till nånting nytt.
Jag vill skriva färdigt mina essäer jag har på G men när jag väl har tid att sätta mig ner är jag så trött och okoncentrerad att jag har svårt att fokusera. Ska göra ett nytt försök i helgen som kommer och hoppas på det bästa.

För övrigt är det Halloween imorrn och jag tänker ladda med godis och skräckfilm :) Ska även hänga upp min fina skelettdam jag köpte i San Fran förra året. Och så tända kranium ljuset förstås ;)

Joggpasset igår gick bra. Jag tror jag slog deltagarrekord faktiskt. 5 glada joggare!! :) Det var kallt och ruggigt ute men dom kämpade på och gjorde ett kanonbra jobb! Dryga 5 km blev det totalt. Jag blir alltid glad när jag får höra hur de själva upptäcker hur de utvecklas från vecka till vecka och jag försöker peppa och komma med tips så mkt jag kan.

Men mitt första fokus nu blir att hålla mig frisk, vila ut ordentligt och få mina spända käkar att slappna av och sluta gnissla tänder.
Det blir yoga på lunchen.

Aj, aj, aj, det bultar och det bankar

Pga tandgnisslning på nätterna går jag nu med stela käkar och huvudvärk hela dagarna.
För mkt stress? Understimulerad? Uttråkad? Jag vet inte vad orsaken är men skitjobbigt är det iallafall.
Har legat lågt med träningen hittils men ikväll ska jag leda ett jogg pass. Om ingen kommer tar jag en kort sväng själv, en återhämtningsjogg ca 30 min och sen styr jag stegen direkt hem för middag, soffa och vila.
Hela kvällen igår gick åt till städ. Tvättstugan, handla, laga mat, cykla ner till jympan och informera om mina träna ute pass för nya motionärer och slutligen ta hand om disken som legat sen förra veckan.
Jag åt middag strax efter 21.

Man kan säga att det är ganska mycket just nu.

Resultat

Jag som trodde jag var sist in.......så hamnade jag i själva verket på 28:e plats av 37 på Fun Run loppet i söndags :)

Min tid?
1,04,34. Jag slog tjejmilen tiden förra året med två minuter. Inte illa :)
Men jag vet att jag kan bättre. Jan KAN springa milen på en timme. Förutsatt att det inte blåser storm då förstås :)

Och så här två dagar efter loppet börjar jag känna löparglädjen återkomma sakta men säkert. Borta är stormen, den har jag glömt (!), borta är smärtan, nu e jag bara lite trött i kroppen.

Så nästa år, banne mig! SKA jag springa halvmaran!!!

Åland Fun Run i storm

Upp tidigt lördag morgon, närmare bestämt kl. 7......åt frukost medan solen steg över horisonten och en dryg timme senare satt jag i bilen på väg till Grisslehamn. Det var en klar och solig morgon och hela Roslagen strålade i alla sin fina höstglans. Jag ville stanna bilen vid första bästa skogsstig och springa på momangen! Men jag skulle med färjan kl. 10.
Turen över havet spenderades i den nu säsongsstängda grillbaren där det (som tur var) fortfarande var öppet för sittplatser men galet nog ingen försäljning av kaffe. Gjorde ett försök att hämta mat från cafét en våning ner men kön var alldeles för lång och långsam för att jag skulle orka stå och vänta. Så jag återgick till mitt bord och bok. När en halvtimme återstod av båtresan tog jag en tur genom taxfree shopen och köpte mig sen en räkmacka som jag intog nere i bilen i väntan på att vi skulle lägga till.
På schemat stod först hämtning av nummerlapp. Hittade förvånansvärt snabbt till arenan och eftersom det knappt var någon där så fick jag lappen på en gång. Sen mötte jag upp kusinen och fikade en timme. Kl. 14 är ju den stora fikatiden på Åland så det var knappt att vi hittade nånstans att sitta....
Styrde sen bilen mot Saltvik och hem till borsan. Lastade av, bytte om och så tog vi en kort biltur. Till middag bjöds det på fisksoppa och sen kom kusinen för att gratulera moster som fyllt 80 år. Själv var jag så himla trött men det blev ingen sömn förrän vid 12 tiden.
Vaknade sändag morgon med svullen hals, inte ont, bara svullet. Fan. Åt frukost och drack kaffe och mådde sen lite bättre. Men tröttheten bestod. Vi åkte in till stan vid 09,30 och kom fram till arenan ca 10,15. Vi stod och tittade på de marathon och halvmarathonlöpare som kom in och hejade lite på dom innan det var dags för mig att ställa mig på startlinjen.
Kl. 11 gick startskottet och vi var iväg. Det var bara 34 löpare som skulle springa milen och de flesta sprang ganska snabbt ifrån mig. Jag försökte att inte springa alltför fort i början och hittade snart mitt tempo. Bakom mig hade jag en tjej med dojjor som lät som spikskor.....jag kontemplerade ett tag på ljudet medan hon fortfarande låg bakom mig och kunde för mitt liv inte fatta vad tusan hon hade för pjuck på sig. Högklackat? Så småningom drog även hon förbi mig och jag tog rygg på tre yngre tjejjer och låg och tryckte bakom dom i 4 km. Vid första vätskekontrollen tappade jag lite fart och dom drog iväg. Själv kämpade jag mot blåsten. Den slet i mig från alla håll och värsta var det vid vattnet. Jag saktade på farten, Mia ord ekade i skallen på mig, "vad du än gör så sluta aldrig springa". Jag försökte fokusera, sjunga på en melodi, föreställde mig banan hemma, tänkte att jag nu "bara har 7 km kvar, det är ju inte ens en mil". Men till slut tog blåsten över och vann. Jag kände mig tvungen att gå. Fy tusan. Men det gick bara inte att springa i motvind. Väl i skydd med skog på båda sidor vägen trampade jag vidare, rundade konen halvvägs och vände tillbaka. Såg då att jag inte var sist trots allt. Skönt det. Jag tuggade vidare och uppför backarna. Dom gick förvånansvärt lätt att komma över men blåsten, nänä, icke. Blev tvungen att stann vid vattnet igen och gå en bit. Tuggade mig fram till vätskekontroll nr 2, bad om energidryck och tänkte att nu jävlar ska jag springa hela vägen hem. Stormen jag ta sig i häcken! Steg efter steg kände jag kraften återvända igen och jag tuffade på fram till 9 km. Då försvann kraften igen....men vaf.........ok, bara att gå en liten stund, andas, fokusera, fortsätt springa. Det var så jävla tungt. Allt jag ville nu var att komma i mål och ta skydd från vinden. Jag svängde höger och där låg arenan, bara en liten bit kvar nu, jag svängde åter igen vänster, sen höger och nu upp på löpbanan. Inte långt kvar nu. Kroppen skrek, benen skrek, lungorna skrek men jag pinade mig vidare. Nu hörde jag släkten på läktaren "kom igen, fortare, fortare, du e snart i mååål". Jag sprang, sprang och sprang, över mållinjen och genast hoppade en dam fram till mig och hängde en medalj över halsen. Jag ville bara böja mig framåt, pressa ner blod i skallen och hämta andan. Greppade en varm sportdryck och en banan, ville inte ha varken bulle eller mjölk. Fy fan va gött, jag var framme!
Efter att ha bytt kläder åt jag min banan, fick blommor och vann dessutom en ryggsäck och småpratade med kusinen. Ville egentligen bara hem och duscha och vila men först skulle det handlas.
Väl hemma fick jag i mig macka och kaffe och sen blev det tre timmar slapp innan jag skulle dra mig hemåt till Sverige igen.
Färden hem gick smidigt. Stormen hade lagt sig så det gungade knappt på havet. Båten var nästintill tom så det fanns gott om sittplatser.
Väl hemma somnade jag som en klubbad säl redan vid 22 tiden.

Nu dröjer det innan jag ska tävla igen. Vill bara njuta av träningen ett tag och vila mina stackars muskler.
Dessutom tror jag att jag håller på att bli förkyld.... :(