Bättre sent än aldrig

Men här antar jag Linneas utmaning och skriver sju saker om mig själv :)

1. Jag älskar att titta på månen och stjärnhimlen. Kan stanna upp vart som helst och betrakta.

2. Jag var en riktig soffpotatis som ung, orkade inte ens promenera.

3. Jag har pratat med hypnotisören Paul McKenna i telefon.

4. Calle Norlén bad mig hämta ut hans jacka från garderoben på Patricia en kväll när han stötte på min bästis Magnus. Ganska så fräckt med tanke på att man var tvungen att betala avgift när man hämtade ut kläderna!!

5. Jag har aldrig solat solarium

6. Jag har stått i publiken på Top of the Pops på BBC i London. (90-talet!!)

7. Jag har nästan fått en snyting av Jonas Gardell. Inte med meningen dock. Han stod och pratade med Mark på Kulturhuset när jag råkade gå förbi. Som ni alla vet gestikulerar Jonas ganska yvigt och han slängde ut sin arm i samma stund som jag gick förbi........
När min kompis Micke några år senare träffade Gardell berättade han detta för honom varvid Jonas skämtsamt bad honom hälsa till mig att "Nästa gång får hon en riktig snyting!"

Både snygg och rolig, André Wickström del 2

Leila rules!!



Tack till recept.nu

Jag fullkomligt älskar att läsa Leilas recept. Jag kan läsa dom om och om igen och hennes TV program kan jag se hur många gånger som helst.
Herregud vad hon kan laga goda saker!!

E lite sugen på att laga Glace au four till helgen........

Jag kan inte sluta tjata :)




Men här är foton och film från Nordic Military trainingen vi gjorde förra veckan :)

Se om ni kan hitta mig, jag dyker upp på flera ställen, trött, eländig o stel som en planka :)

Bara att ta för sig....eller?

Jag brukar alltid lyssna på P1 när jag äter frukost. Mest för att jag har tröttnat på poppig stressmusik och hypade programledare, speciellt på morgonen. Jag vill vakna och äta i lugn och ro. Varje morgon kl. 06,50 sänds ett lite tänkvärt inlägg kallat "Tankar för dagen" där kända och mindre kända journalister, författare, politiker m fl gör små funderingar över livet och vår vardag. Dagens tanke var så himla bra så jag kände mig tvungen att blogga om den.
Hur mycket ska vi egentligen ta för oss i samhället? Den kvinnliga prästen som funderade kring detta berättade om en händelse hon varit med om en regnig söndag eftermiddag, här i vårt land, det fina Sverige. Hon stod med ett gäng andra medborgare och väntade på en buss som aldrig kom. Till slut tröttnade några och ringde taxi. De gick iväg till en närliggande parkeingsplats för att invänta bilarna. En liten stund senare tröttnade öven några till som då går upp på vägen och möter de taxibilar som just blivit bokade. Vad händer, jo, de hoppar in i bilarna och kvar står beställarna på parkeringen. Ta för dig Svensson!
Nu frågar vår präst här om nån kan tänka sig att dela på en taxi. Javisst, två personer nappar och de kliver in i en bil. Nästan framme vid slutdestinationen hoppar helt plötsligt den ena personen ur bilen utan ett ord och strax där efter lämnar även den andra passageraren bilen med orden "Du tar väl notan va?", stänger dörren och sticker iväg. Ta för dig Svensson!

Vi är inte längre de varma, omtänksamma och pålitliga svenskarna längre. Vi bjuder inte, frågar inte, vi TAR FÖR OSS. Det verkar vara den nya normen att leva efter.

Men är det verkligen i ett sånt samhälle vi vill leva? Är det verkligen så vi vill att våra barn ska växa upp?
Roffa åt dig, se till att du får men ingen annan. Det handlar inte längre om att köa till bussen längre, vi ställer oss i klunga, försöker smita före andra och helst, om det gick (och även om det inte går) så borde man väl kunna kliva på bussen två och två, eller hur? För viktigast är att JAG får sitta, sen skiter jag i resten. Viktigast är att JAG kommer undan, att JAG slipper betala, att JAG får det allra bästa.

Nu ställer jag samma fråga som den kvinliga prästen imorse. Vad händer i en krissituation? Hur kommer denna "Ta för dig" mentalitet fungera då? Vem kan man egentligen lita på att dom kommer hjälpa dig i en krissituation?? När vi redan idag lämnar påkörda människor liggande på vägen utan att stanna?

Fundera på det en stund nu.

Read alla bout it!

Detta är vad jag genomförde för en vecka sen kl. 06,15!! :)

Både snygg och rolig, André Wickström såklart!!

Det här med att lita på varandra

Oj, så jäkla svårt. Jag har har ett förtroende problem med folk. Har skitsvårt att lita på folk, faktiskt. Kanske har det att göra med att jag blivit lurad så många gånger, kanske har det att göra med att folk kan vara så genomfalska och rent av idiotiska som ligger bakom. Men jag har verkligen svårt att lita på många.
Man säger en sak och menar en annan.
Jag känner en som ler med munnen men inte med ögonen. Det syns direkt om den personen menar det den säger.
Andra pladdrar på i 180 men lyssnar inte ens på vad jag har att säga. Skulle du lita på en sån människa? Nä, trodde väl det. Inte jag heller.
Sen finns det dom som inte kan fråga rakt ut utan ska prata lent och luddigt runt omkring, fråga, höra sig för, låtsas att det inte finns någon egentlig mening bakom frågorna. Bara bra att veta liksom.......mmmm visst, visst.

Det finns två personen just nu som får det att klia under huden på mig. Pratar så brett och vitt och ska vara såååå trevliga och hjälpsamma fast man vet, man VET att det bara är skådespel.
Tyvärr, ni kan snacka hur mycket ni vill men jag litar iallafall inte på er. Aldrig nånsin. Det har ni själva sett till. Så jävla jobbigt att behöva träffa er varje dag bara.......