Bra sätt att få ur sig aggressionen??

Jag tränar. Tränar som en galning. Springer, stavgår, styrketränar, yogar, jympar, cyklar. Svetten rinner, hjärtat slår och musklerna växer.
Jag tränar för att det är det enda sätt jag har att få ut min ilska, tankar som snurrar och annat skit man går och funderar över.
Jag tränar för att jag mår fysiskt (och psykiskt) bra av det.
Jag tränar för att jag inte skulle klara av att bli en soffpotatis igen.
Jag tränar för att jag vill bli bättre.
Jag tränar för att bevisa för mig själv att det faktiskt finns nånting här i livet som jag klarar av.
Jag tränar för att det är så himla kul.
Jag tränar för att jag älskar att känna svetten rinna i floder av mig.
Jag tränar för att jag ska kunna äta den där kexchokladen precis när jag vill.
Jag tränar för att jag på ålderdomens höst fortfarande ska vara spänstig och pigg.

Jag tränar för att jag vill.

Punkt slut.

Hjälp, jag går under.

Det går upp och det går ner. Just nu går det käpprätt ner. Varför, varför, VARFÖR kan inte jag ha ett normalt liv med bostadsrätt/villa, barn och ett jobb jag trivs med?

Visst, jag vet. Det är MITT eget fel.

Men vad kan man förvänta sig av en fjant som jag?