Slut i rutan

Jag har valt att inte fortsätta skriva den här bloggen ett tag framöver.

Mitt huvud snurrar med alltför många tankar och nätet är inte det rätta forumet att vädra dessa.

Min ryggsäck jag bär på är tung. Jag har kämpat i många år för att göra den lättare att bära, vissa perioder har det gått bra men andra perioder går det sämre.

Just nu är en sämre period.

Jag söker inte medömkan, empati eller att nån ska tycka synd om mig.

Jag söker ett andningshål, ett utlopp för mina känslor, tankar och funderingar och det kan inte en blogg ge mig.

Om det är någon som har tagit illa upp eller blivit förbannad över det jag skrivit så tänker jag inte ta ansvar för det. Det jag skrivit är vad jag har känt. Allt har handlat om mig och bara mig.
Jag står för det. Att läsa min blogg har varit helt frivilligt.

Och en dag kanske jag berättar om det som tynger mest. Men inte idag. Jag tror inte att någon är redo för det.
Men en sak vet jag iaf.

Jag har en lång väg att vandra just nu.

Jag skrattar lika mycket varje gång jag ser den här :)

Pucken e isen.....

Nu vänder vi

För att inte trötta ut er så ska vi nu bli mer seriösa på den här bloggen.

Idag: en bokrecension.

http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/artikel_3505685.svd

Tillräckligt seriöst?

Det finns ingen större än Monika Z



eller hur Jennie?

Felplacerad?

Jag fattar inte riktigt meningen med mitt liv. Vad gör jag här? Jag kan inte bidra med något vettigt till samhället eftersom alla redan följer en viss bestämd mall som jag uppenbarligen har totalt missat och inte förstår ett dugg av nu.
Jag har ingen yrkesutbildning pga att jag fortfarande inte vet vad jag vill bli när jag blir stor och någon stor forskare kommer jag aldrig bli. Har inte tillräckligt med tålamod för det.

Det känns mest som att jag bara lallar runt här, flyter med som nån sorts slagg som fastnat i strömmen.

Jag tror fan inte att jag nånsin vet hur man blir vuxen.

Ars sacra


Ängel Gabriel knäböjer inför Maria och framför budskapet om att hon ska föda Guds son.
Samtidigt ser vi Guds ande sväva i mitten av tavlan i form av en vit duva. Gud själv sitter uppe i vänstra hörnet omgiven av änglar. Titta noggrant så ser ni hur det strålar från honom in i Marias hjärta. Både ängeln och kvinnan vi ser skymta i dörröppningen till vänster håller i kvastar med vita lijor, en symbol för den obefläckade avelsen, oskulden.
Här möter motsatserna varandra, ängel mot människa, kristet möter antikt och tom kroppsrörelserna är varandras motsater. Titta bara på hur de håller sina händer, en uppe, en nere. Båda har de blicken nedfälld som i vördnad inför det som händer. Ängeln knäböjer, Maria står.
Hela bilden är fylld av harmoni och den välvda bågen längst upp tycks rama in allt som en stor gloria.

Tavlan är målad av Fra Filippo Lippi.