Tjocka släkten

Igår var sista avsnittet av programmet "Vem tror du att du är". En serie som jag totalt fastnat för. Jag har ju själv släktforskat en gång i tiden (under gymnasiet som ett specialprojekt) och då var det morfars släkt som granskades. Ett intressant men drygt jobb. Jag satt nere i gamla unkna kyrkokällare med endast en glödlampa i taket som ljuskälla, sen på landskapsarkivet i Mariehamn där kvinnan som övervakade arkivet suckade djupt varje gång jag bad att få en kopia på en boupptäckning eller annat ur rullorna.
Hur som helst så nystade jag fram en släkttråd ner till tidigt 1800-tal och mitt slutgiltiga arbete kompletterade jag med lite foton och ett drygt 100 år gammalt kärleksbrev skrivet av en förälskad släkting.
Som ett brev på posten gavs i samma veva en bok ut på Åland som handlade om den lilla byn min pappa härstammar från, Torp i Eckerö kommun. Författaren hade verkligen gjort en grundlig förundersökning eftersom han kompletterat boken med släktutredningar för alla de 7-8 gårdar som byn består av.
Där kan man spåra mina anfäder ända ner till 1500-talet. :) Wow! Sånt gillar jag!
boken är dessutom fullproppad med härliga anekdoter och berättelser om bl a min farfar, farfars far och farfars farfar. Jag tror dessutom att de enda ur denna släkttråd som faktiskt gått på Nevski Prospekt och beskådat Vinterpalatset i Sankt Petersburg är jag och min farfars farfar. Det känns lite speciellt :)
Det känns lite konstigt att se sina anfäder på svartvita foton stirra strängt tillbaka på mig. Strama klänningar och kostymer. Hur var dessa personer egentligen? Jag känner dom inte men vi är släkt i rakt nedstigande led. En mycket märklig känsla.
Och så farfar som jag aldrig träffade. Han dog långt innan jag föddes. Hade han levat idag hade han varit 108 år. Det ni! Farfar var spelman, polis och verksam i turistbranschen. Han byggde ett superfint pensionat som han tyvärr var tvungen att överge när andra världskriget bröt ut men huset står kvar än idag. Dock inte i släktens ägo. Dessutom har farfar varit gift två gånger. Innnan min farmor kom in i bilden så var farfar gift med byns första småskolelärarinna. Farfars far hade inhyst henne hos sin familj och jag kan bara spekulera men det måste ha varit där som hon och farfar fattat tycke för varandra. Jag tror att dom fick 2 eller 3 barn innan farfar träffade farmor som var sommargäst från Helsingfors på farfars pensionat. Småskolelärarinnan tog sina barn och flyttade hem till Kökar och där finns fortfarande den del av släkten kvar. För ett par år sedan åkte jag och pappa till Kökar för att träffa pappas halvbror. Det var ett spännande möte. Han liknade farfar på pricken och dessutom hade jag helt plötsligt en massa nya halvkusiner!!

Nu är jag väldigt nyfiken på farmors och mormors släkt. Det är två trådar som jag tänker ta tag i framöver och börja nysta i. Farmor kom ju från Helsingfors. Hon var finlandssvensk. Det betyder att jag måste ta mig över till Finland och rota i arkiven där.
Pappa har berättat en del om det han kom ihåg som liten när han åkte med farmor till Helsingors efter kriget för att träffa sin mormor, morbröder och mostrar.
En av pappas morbröder dog i kriget. Han hamnade i bakhåll och ryssarna sköt honom. Han var bara 19 år och dessutom förlovad.
Sen var det mormor. Jag har för mig att jag hört talas om att hennes föräldrar kom från Finland också men där är jag inte säker. Hennes släkt känns som förlagd i dunkel lite.

Släktforskning är kul! Fler borde pröva!! :)

Rehab

Ingen förändring i humöret. Jag känner mig skitskum. Känner inte alls igen mig själv på nåt sätt. Är liksom....känslolös och tom. Inte sur, inte ledsen, inte glad.
Jag orkar inte tänka på problem längre men det finns en speciell sak som jag grämer mig mkt över. Det är privat så jag tänker inte avslöja nåt här i bloggen.
Det känns som att dagarna kommer och går och jag har inget att fylla dom med. jag vet inte vad jag ska fylla dom med.
Jag börjar märka små andra effekter av Levaxinet nu. Jag börjar bli varm och mindre frussen. En mycket märklig känsla eftersom det känns som att jag blir varm inifrån och utåt. Händerna är fortfarande kalla men inte samma isbitar som förut. Dessutom klarar jag mig utan kofta och ulltofflor hemma. Alltid nåt.