Friday is payday!

Räkningarna betalda. Det blev sammanlagt ca 15000:- den här månaden. Ska man skratta eller gråta?
Nä, nu MÅSTE Jocke och jag flytta ihop för det hår håller inte längre ekonomiskt. Vi betalar för TVÅ hushåll, TVÅ bredband, jag betalar själv för bilen, han bidrar till bensin och reparationer. Bara bilförsäkringen den här månaden gick på nästan 1700:-.....

Jag har bokat en tid för klippning idag. Nu MÅSTE jag. Jag har inte klippt håret sen i våras. Fatta. Det ser ut som en kråkbo. Mia och jag ska först åka till Adidas outlet för att kolla efter billiga löparbrallor. Sen blir det inget mer inköp det här månaden. Men bara jag kan träna så är jag glad :) Och böcker har jag tillräckligt så jag kan läsa :) Annars finns det ju alltid bibliotek.

Imorgon sticker jag till Åland. Ska hämta nummerlapp i Mariehamn på dagen, sen fika med kusinen för att efter det möta upp borsan och handla mat. Sen till stugan för middag. Ska försöka klämma in en skön promenad innan mörkret faller på.
Söndag. Upp tidigt!! Ladda med god frukost. Gröt och macka såklart! Sen in till Mariehamn igen för uppvärmning och så springa milen!! :) Jag är laddad, jag är peppad, jag vill springa NU!!

Ikväll bio med Jocke. Vi tänkte se den nya filmen om Bader-Mainhof ligan......2,5 timme! Då gäller det att den är bra!

Och glöm inte, vintertiden börjar på söndag!

Bild från www.allmoviephoto.com

Drömmen

På söndag ska jag springa Peugeut Fun Run på Åland (en mil) i samband med Åland Marathon. Jag har tränat hårt i två månader tillsammans med MarathonMia, tränat långdistanser, backträning, sprungit korta sköna återhämtingsrndor och kämpat, kämpat, kämpat. Nu ska jag klara milen på under 60 minuter. Jag har tagit inspiration från mina träningspass och försökt förmedla dom vidare till mina motionärer på joggpassen varje onsdag. Tipsat, peppat och stöttat. ALLA är löpare, vare sig man springer fort eller långsamt.

Trots min skrala ekonomi har jag lovat mig själv ett par nya träningsbrallor inför loppet. Faktum är egentligen att jag faktiskt behöver ett par varmare löparbrallor inför vintern. Jag har tittat på många olika funktionsmatertial men nånstan inom mig finns en dröm. Drömmen om Rocky. Ni vet, den där scenen när han springer uppför trapporna i gråa joggingbyxor och grå jacka med luva. Svetten lackar men han springer och kämpar. Så vill jag också vara. Skit i funktionsmaterial, skit i märken, bara spring i din gråa joggingoverall. Svettas, frys, flåsa!!

Men jag vet att när jag väl står där i affären så tar den sansade delen av mig över och jag kommer köpa brallor som "andas".

Fast hittar jag en billig overall så kanske, kanske köper jag den också :) För vissa drömmar måste man ju försöka förverkliga, hur crazy dom än verkar, eller hur?

Saker jag önskar att jag kunde göra men inte kan

Ibland så läser man i en bok eller ser en sekvens på TV eller bio om hur människor som fallit ner i en deppig fas sitter uppe hela natten och dricker vin och röker och pratar så där skönt filosofiskt. Eller när någon sätter sig på ett kafé eller hemma vid köksbordet och pimplar kaffe i timmar medan de grottar ner sig i en djup bok eller samtal med en förstående vän.
Sånt man önskar att man själv kunde göra ibland.
Men tyvärr är inte fiktionen likställd med verkligheten.

Jag kan inte dricka mer än två glas vin utan att må illa.
Jag röker inte.
Jag blir dålig i magen om jag dricker mer än två koppar kaffe på raken.
Jag orkar inte sitta uppe hela natten och prata filosofiskt.
Vad ska man prata om?

Naturen kan man aldrig besegra

Inatt drömde jag att jag hade två barn och det kändes helt naturligt. Inget konstigt med det. Det är inte första gången jag drömmer det. Mentalt ställde min kropp in sig på att bli mamma redan vid 28 års ålder. Jag är snart 35. Nu har jag kvävt alla drömmar om att nånsin bli mamma men mitt undermedvetna har inte gett upp. Jag lever dagligen i ett mentalt kaos.
Tror inte att jag nånsin kan förklara för någon hur detta helvete känns. Finns det nån som bryr sig?

Dessutom tror jag att det är just såna här livssituationer som gör att människor blir elaka surkärringar som gamla.
Så nu vet ni vad ni har att vänta.

När ska hetsen ta slut??

Jag har under en lång tid nu, ja många år faktiskt, längtat efter att få flytta bort från Stockholm. Jag har kommit en bit på vägen men är tyvärr beroende av jobb i storstaden. Men jag vill nåt mer i livet. Jag vill känna frihet, frisk luft, slippa stressen, hetsen, det opersonliga, att få visa när man är ledsen eller arg och inte känna sig tvungen att lägga på en mask bara för att det inte tillåts eller är fult att må dåligt.
När jag flyttade ut från Stockholm tänkte jag att jag kan ju alltid åka in när jag vill för att göra allt det jag gjort tidigare, gått på stan, shoppat mm. Men det visade sig att det inte var nåt jag egentligen kom att sakna. Jag åker väldigt sällan in till Stockholm och när jag väl gör det känner jag bara obehag av all stress och hets. Alla springer, rusar förbi, river och sliter i varor, snäser av, suckar och det känns bara som man är i vägen överallt.

Jag vill bara ha lugn och ro.

Är det för mkt begärt?

Helgen är över ...igen.

Har ägnat största delen av helgen till att läsa och skriva. I fredags mötte jag upp morsan på stan och vi tog en sväng till Indiska. Med mig hem hade jag en superfin lampa i form av Buddha som lampfot och en alldeles underbar skärm i vinrött. Står nu på byrån i hallen där den pryder sin plats. Det är bra att man har en mamma som tycker att vissa saker bara måste jag ha ;)

Lördag kväll var det Friskis fest i Norrtälje men ingen av oss var på festhumör. Vi drog dit, åt middag och åkte sen hem igen. Och vi var inte dom enda. Kändes som att en filt, soffa, godis och svart/vit film kändes mer lockande.......

Igår, löptur 55 min. Ca 1 mil totalt.....tror jag......

Just nu, ska packa ihop och åka hem. Är sjukt hungrig och stel i käkarna. När jkag gäspar knakar det i hela käkpartiet. Är det bra eller dåligt?