Vårkänslor

Igår bjöd Mia in mig på en skön lunchpromenad och på vägen hörde vi för första gången i år vårfåglar sjunga. Idag skiner solen och allting töar. Ljuset är annorlunda och håller sig längre och längre på kvällarna. Snart är det dags att köpa nya löparskor. De gamla börja bli nötta och utslitna. Jag har lovar mig själv att hålla mig till april. Så länge det är slask och gegg på vägar och skog så kan jag gott springa med mina gamla.
I år har jag bestämt mig för att förverkliga mina loppistankar. Jag har massor med prylar som skulle behövas rensas ut och vad är bättre då än att sälja på loppis? Dessutom räknar jag med att tjna ihop en extra slant vilket verkligen behövs i dessa tider. Jag har dragit in på det mesta nu. Jag vågar knappt titta på bokrean i år. Vanligtvis köper jag ett antal böcker men i år så håller jag hårt i plånboken. Hittils har det blivit tre böcker och det får räcka så. Alla räkningar är betalda nu och det enda som återstår i mars är nu matkostnader. Nu ska det sparas och snålas för vi SKA köpa en bostadsrätt.
Jag har även börjat fundera på att eventuellt börja läsa en yrkesutbildning men eftersom jag fortfarande inte vet vad jag vill bli så har jag funderat fram och tillbaka och tittat på olika typer av utbildningar. Jag har kommit fram till att kanske det bästa vore om jag utbildade mig till ekonomiassistent. Jag har ju jobbat med ekonomibitar under åtta år nu och lärt mig bit för bit. Det smartaste vore ju nu att bygga på den kunskapen och skaffa mig en ordentlig kunskap så att jag kan gå ett steg till. Receptionistjobb växer inte på träd idag men ekonomiassistenter söks det både här och där och en med arbetslivserfarenhet borde ha lite plus i kanten.
Jag har aldrig varit ett geni på matte, snarare tvärtom men kanske kanske kan jag klara det här. Bara jag får lära mig från grunden.

Det kanske kan bli folk av mig ändå!

Steg 1

Det har varit några omtumlande dagar men med kloka råd och mycket prat med nära o kära så känns det som att det finns en plan nu. En plan att arbeta med för att komma närmare målet.

Nu öppnar jag ett sparkonto som får symbolisera en ny era i mitt liv. Ett kliv in i vuxenvärlden med allt vad det innebär.

Huvudet snurrar fortfarande av tankar och jag vet att jag inte kan eller orkar att ansvara för allt själv men jag ska iaf kämpa för det som känns rätt och för det som är bra för mig.

Jag är frisk, katterna är friska, jag har världens underbaraste nära och kära och jag har ett jobb. Med en gnutta sunt förnuft till så klarar jag det och när vi flyttar ihop så har vi nått delmål ett!

Jag menar, hur svårt kan det vara egentligen?

Slut på sportlov och här kommer snön!

Jag hade hoppats på en skön avkopplande helg men i stort sett hela lördagen gick åt till att först städa hemma i tre timmar och sen på Friskis en och en halv timme. Jag hann iaf lösa Melodikrysset o dricka mitt kaffe innan det hela var igång. Ingen hade gjort nåt här hemma på nästan tre veckor så dammsugning och golvtvätt var ett måste. Jag torkade damm, diskade, bäddade, vädrade, plockade och slet. Sen fönster och glasputs på Friskis. När jag kom hem ville jag bara ligga i soffan och inte göra nånting. Det fick bli hämtpizza till middag och sen drog jag en filt över mig.
Idag har jag pendlat mellan tvättstugan och sängen. Har känt mig ledsen och orkeslös. Ute har snön virvlat i flera timmar så när det närmade sig tid för spinning nere på Friskis klockan fem valde jag att strunta i det och dra på mig löparkläderna istället. Jag ville få tid för mig själv, få fundera och meditera och jobba med en jämn puls och andning. Snön låg djup och jag tog en omväg upp i skogsspåret där några entusiaster redan hade fixat skidspår. Jag kände att jag inte vågade springa hela elljusslingan runt utifall jag skulle bli påhoppad av nån arg skidentusiast så jag tog en kilometer backträning i snö därinne för att sen springa ut på gångvägarna igen. Ca fem kilomter blev det (jag uppskattar här) och jag stannade sen till på Konsum för att handla innan jag begav mig hemåt. Orkade inte laga middag så det fick bli Onakafil med müsli och ett ägg. Klent jag vet men jag orkade bara inte ställa mig i köket.

Jag har nu funderat länge och väl på hur jag ska omstrukturera mitt sparande. Jag vill bli vuxen, köpa mig en bostadsrätt eller mindre hus, investera pengar för framtiden och faktiskt göra nåt åt mitt liv. I stort sett alla mina vänner har köpt bostad, bildat familj och gått vidare. Men här står jag, kvar. Jag förstår inte, hur har dom råd? Hur får dom ihop ekonomin?
Jag känner mig som en matematisk idiot. Jag försöker men misslyckas hela tiden.

Det är bara att inse, jag är inte 28 och bekymmerslös längre. Jag är 35, vuxen, med ansvar, fattig och ledsen. Jag behöver hjälp med att få allt att gå ihop. Jag behöver hjälp med att fatta.
Jag vill inte vara en idiot längre.