Man ska inte klaga men......



.....jag är faktiskt för jäkligt trött idag. Har börjat kolla på Skenet bedrar varje kväll kl. 23 och nu kan jag inte slita mig. Jag älskar denna högljuda, burdusa tant (Hyacinth) som gör allt för att tillhöra "gräddan" av samhället. Hur hon släpper allt för händerna och rusar till telefonen så fort den ringer för "it could be someone important", och hennes gälla röst när hon svarar "the Bouquet residence, the lady of the house speaking". Hennes stackars make Richard som får stå ut med hennes idiotiska påhitt, grannarna som är på god väg att få ett nervöst sammanbrott om dom måste utstå ännu en kaffebjudning i Hyacinths super rena kök och än en gång höra hennes hemska sångröst när hon stämmer upp till sång.............
Jag tror att vi alla har en del av Hyacinth inom oss. En liten del av vår personlighet som vill vara den där perfekta personen med de rätta kontakterna, det perfekta hemmet och den som vet bäst. Den tanten kommer fram då och då, retar gallfeber på andra och kanske till och med väcker upp flera Hyacinths inom våra vänner och bekanta. Hon finns där när tjejerna på jobbet gaddar ihop sig i en klick mot någon stackars krake som råkat vara på fel plats vid fel tillfälle, hon finns där bland tonårstjejjerna som vill vara de coolaste och de ballaste i gänget. Hon finns där ute på gatan, en i mängden, hon som muttrar nåt om "samhällets förfall" och "pack" mm.
Och ärligt talat, när släppte du lös din Hyacinth senast? Visst irriterade du dig lite, bara lite, när ditt senaste besök råkade spilla ut sitt kaffe på ditt köksbord och smulade ner din nyligen dammsugda matta och sen som grädde på moset hade släpat in en massa slask o grus och trampade runt det på ditt nytorkade hallgolv. Erkänn..... då kom Hyacinth och du kunde inte stoppa henne....

*gäääsp*