Hello again Mr Ångest and welcome Mrs Äckel

Har sovit väldigt lite inatt. Vaknade vid minsta ljud och hade sen svårt att somna om. Har mest bara slumrat. Konstigt nog är jag inte alltför trött idag.
Igår kom dock Äcklet tillbaka, sa hej och satte sig i ett hörn när jag gick o la mig. Höll sig lite på avstånd men lät påvisa sin närvaro. Det sista jag vill just nu är att falla tillbaka ner i mörkret igen. Jag har fått nog av ångestattacker och stress. Men som situationen är just nu så är det nästan oundvikligt. Jag försökte läsa igår kväll men det var svårt att koncentrera sig. Tankarna snurrade runt, runt, runt. Varför vill den här idioten förstöra våra liv?? Hon klamrar sig fast som en igel just nu, bevakar sitt revir. Klart som fan när man tänker efter. Hon har ju blivit försörjd och fått göra som hon vill i snart 10 år. Nu inser hon hur nära slutet det är och hon gör allt för att inte släppa greppet. Fy fan. Och glöm det där med att resonera. Det går inte med en psykiskt sjuk människan som går på droger.

Igår kväll bad jag. Jag bad till farmor, farfar och mina fastrar om hjälp. Vi bara måste ta oss igenom det här.

Och jag hoppas att det slutar lyckligt. Med oss som en vanlig familj igen och hon bakom lås och bom....för alltid.