RIP Pelle.

Pelle dog ikväll.

Jag minns när jag hämtade honom som liten kattunge i Haninge i början på 1990-talet. En liten svart busmisse med vita tassar.
När jag flyttade hemifrån tog morsan hand om honom och det är hos henne han har bott sedan dess.
På ålderns höst magrade han av, blev tröttare och även döv men den sista veckan tacklade han av mer och mer och det sista dygnet orkade han knappt gå. Morsan fick lyfta honom på toaletten och han verkade vara förvirrad.
Han drog sig undan och ville vara ifred.

Efter att morsan hjälpt honom upp i sängen tidigare ikväll tittade hon till honom vid niotiden. Då andades han fortfarande.

Nu är han död.

Han somnade bara in. Ensam. Men det var så han ville. Han ville vara ifred. I sin egen säng.

När telefonen ringde nyss förstod jag. Jag visste redan.

Jag fick ont i magen men samtidigt kände både morsan och jag att han fick ett bra slut. Han fick dö hemma i sin säng, lugnt och fridfullt.
Jag hoppas bara att han inte fick lida.

Nu finns det bara en sak kvar. Han ska begravas på Åland. Det är morsan högsta önskan. Hon har alltid sagt att ingen ska få skära i honom eller elda upp honom. Pelle ska begravas på brorsans gård.
Så nu ska han frysas in och sen åker vi inom kort till Åland. Jag tycker så synd om morsan nu bara som måste ta hand om honom. När hon ringde låg han kvar i sängen men hon måste snart flytta på honom innan han börjar lukta. När den dagen kommer hoppas jag verkligen inte att jag är ensam med Tiger eller Asta när dom ska dö.

Och jag vet inte hur jag ska kunna somna ikväll. Jag har så ont i magen.

Men Pelle slipper iaf lida mer nu. Sov gott Pelle.