Like it or not

Var i skolan igår på första lektionen på över en månad. Börjat få tillbaka lusten att skriva och läsa igen nu så jag hoppas att den håller i sig. Var in några svängar på bibblan och lyckades hitta jättebra material till mitt projektarbete och jag har bestält ytterligare två böcker från magsasinet som ska hämtas idag. Dessutom sprang jag på en bok om Social psykologi. Blev nyfiken och lånade hem den. Jag har ju alltid varit nyfiken på hur människor fungerar och tänker så jag gjorde en direkt djupdykning i boken när jag kom hem. Ett mkt intressant ämne visade det sig så när jag får tid över ska jag försöka fördjupa mig i det.
För övrigt så masar sig vardagen fram i en jävligt tyråkig takt just nu. Jobbet känns dötrist. Jag utvecklas inte längre och det känns mest som jag står och trampar på samma ställe och engagerar mig i helt fel saker som bara tömmer mig på energi och ork. Hade det inte varit för att jag lärt känna norrmännen och Mette nu under våren så hade jag nog dukat under totalt.
Nästa vecka är även sista veckan på vårterminen för spinningen. I maj minskar dom passen till 3 ggr/vecka varav jag endast har möjlighet att gå på ett pass i veckan. Jag hade räknat med att börja springa men mitt knä är inte bra. Jag är faktiskt lite orolig för vad det ska bli. Om jag inte får springa så kommer jag bli galen. Dessutom är jag nu anmäld till Bellmanstafetten i september tillsammans med några arbetskamrater och jag har satt som mål att orka springa de 5 km det handlar om. Jag vet redan iofs att jag klarar att springa 5 km men det gäller ju hela tiden att träna och bli bättre och snabbare.
Slutligen vill jag bara säga att jag känner mig tom, övergiven, ensam, bitter, ledsen, arg, sorgsen, förvirrad och fullkomligt frustrerad. När ska jag hitta någon som faktiskt förstår MIG??