Lata dagar med Tiger

Vaknade imorse till ljudet av glas som krossades. Satte mig spikrakt upp i sängen och försökte fokusera mina trötta ögon. Fan. Katten hade klättrat upp på bokhyllan och sen vidare till Tv och stjälpt fina ljushållare med glitter och stenar i golvet......tusen glasbitar låg överallt. Upp och skällde på katten och sopade upp glaset. Gav katten mat för att få tyst på honom och gick sen o la mig igen. Vaknade precis en timme senare av ett högt "pang". Va fan......nu hade katten tröttnat och denna gång sparkat en bok i golv. Tur för honom att inget gick sönder.....

Så jag klev upp, diskade, städade köket, bäddade sängen och skurade badrummet. Sen satte jag mig ner för att äta frukost, gröt, smörgås och thé när Pärnilla kom förbi. Vi hade planerat en promenad idag. Det blev en 3,5 timmes fika med kaffe o bulle istället och massa prat. Najs!

När hon åkte så käkade jag några mackor, surfade lite och bestämde mig sen för att ta ett bad. Jag kände mig ganska flottig och ofräsch.........ett varmt bad senare kände jag mig som en ny människa. Kröp ner i sängen och kollade på TV en stund. Har inte gjort ett uns nytta på hela dan...om man bortser från städningen på morgonen förstås då.......borde väl egentligen plugga lite men eftersom jag i mitt sinne kommit fram till att jag sak hoppa av kursen så kändes inte det så himla lockande. Kanske senare.

Mina självrannsakningsdagar är inte över än. Varenda dag går jag och funderar över mitt liv. Hur kan jag utvecklas vidare från där jag är idag? Vad vill jag göra i framtiden? Varför kan jag inte koncentrera mig?? Dessutom läste jag en artikel på Aftonbladetes nätupplaga om hur folk behandlas på Arbetsförmedlingen nuförtiden. It scared the shit out of me. Jag hoppas för Guds skull att jag snabbt hittar ett nytt jobb om jag skulle bli av med det jag har nu. Dessutom hoppas jag också att jag kan pussla ihop en utbildning som jag kan läsa på distans eller kvällstid MEDAN jag jobbar så att jag har ett fallnät om jag en dag inte har jobbet kvar. Jag vill INTE leva på CSN nånsin igen. Inte heller A-kassa och framför allt inte soc......punkt slut. Jag vägrar att bli förnedrad av AF genom att bli tvingad till att söka jobb som jag inte ha en blekaste chans att få eller är meriterad till. Jag har vänner som kan berätta om hur AF skickat folk till deras arbetsplatser bara för att de MÅSTE söka men det visar sig att dessa människor inte alls är vad arbetsgivaren söker efter. Pinsamt för både arbetssökande och arbetsgivare. Dessutom, att tvinga ngn att söka jobb nån annanstans än i staden där man bor.....hur jävla friskt är det då? Hur hade dom tänkt? Om man är arbetslös och går på A-kassa, hur i helvete ska man då ha råd att FLYTTA mitt i allt elände? Och vem vill lämna vänner och bekanta och hela sitt sociala kontaktnät?

Ok, nog med gnället nu. Ska tillbaka till sängen och TV´n för resten av kvällen. Kanske tänker jag plugga lite också men det är ju ändå söndag=vilodag :)