Taking the long way home

Det är så himla lustigt. Varje år strax efter nyåret så är träningslokalen proppfull med folk. De flesta med nyårslöften som nu ska införlivas. Där finns alla åldrar, kvinnor och män och så tonårstjejjerna naturligtvis. En klassiker. Dom kommer alltid i par. Dom har fullt sjå att förstå sig på cykeln och allt är så pinsamt och tydligen väldigt kul för det fnissas hela tiden. När sen passet sätter igång och ledaren visar vilka positioner vi ska jobba i så börjar eländet. Jag fattar inte, ALLA tonårstjejjer som kommer i par tycker tydligen att spinning är så himla kul och samtidigt pinsamt att de måste skratta och fnissa sig igenom hela uppvärmningen och en bit in på motionsdelen. Det roligaste är dock att strax före återhämtningen så har det plötsligt blivit väldigt tyst. Jag misstänker att det är då de har fattat hur jäkla jobbigt spinning egentligen är. Vanligtvis brukar tjejjer som dessa inte komma tillbaka mera.

Imorse fick jag svar på mitt andra prov som jag lämnade in på mitt hemliga projekt. 8 rätt av 10. Helt OK. De två som jag hade fel på måste jag hem och kolla upp för jag var helt säker på svaren dock.....men jag är nöjd. Brorsan har lovat mig att ta med en miniräknare som jag kan låna nu när mattekursen börjar om ett par veckor. Den lär behövas misstänker jag.
Till helgen lovas det snö, snö och åter snö så jag tänker ladda hemma med böcker, god mat och massor med film :) Det ska mysas till 200% :) Morgonspinning på lördag och söndagsfrukost med nybakta frallor och Söndagsskolan på radion :) Perfa!!

And the beat goes on......