Zombie diaries

Är inne på dag fyra med Levaxinet och jag känner mig......som en zombie. Likgiltig, bara är, lugn i kroppen men liksom utan känslor på nåt sätt. Helmysko. Men det kanske måste gå ner först innan det kan gå upp?
Igår grät jag när jag satt framför TV´n och åt choklad. Bara för att jag helt plötsligt behövde gråta. Sen gick det över.
Imorse vaknade jag och ville bara inte kliva upp. Mensvärk, trött och ville inte jobba.

Men jag kan inte säga att jag är nedstämd eller deppig. Närå, det känns bara som att nåt håller på att hända i kroppen och jag har inte energi att lägga på det som händer omkring mig.

Det stora provet kommer nog imorrn när jag ska städa. Kommer jag att kunna ta tag i uppgiften utan att känna ångest och trötthet eller kommer jag att totalt bryta ihop? Det visar sig.

En sak är iallafall säker. Min mage har blivit så mycket bättre och bara det har gjort mig mer avslappnad och mindre nervös. Tidigare gick jag ju omkring på helspänn hela tiden.

Jag tror att Levaxinet jobbar i kroppen och skapar nya känslor i mig som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Jag har ju mått dåligt så länge........
Men jag hyser stort hopp till att bli återställd.

Och igår såg jag en kvinna på bussen som åt sitt eget öronvax!