Mia är som en bandvagn som rullar över stock och sten. Ingenting kan stoppa henne, varken marathon eller brutala tränings camps. Man hittar henne alltsomoftast springades i löpspåret i skogen eller på Kungsholmen och ni som var och strövade i Nackareservatet i lördags kan ha sett henne även där med karta och kompass i handen.
Mia har fått mig att göra saker jag aldrig trodde jag klarade. Jag är den försiktiga, Mia bara kör.
Men på nåt underligt sätt tror jag att vi kompletterar varandra perfekt. Vi är varandras raka motsatser ibland, tycker helt olika men vi debatterar om det, lyssnar och tar in.
På nåt underligt sätt så funkar det :)
Hoppas nu på ännu ett inspirerande träningsår och nya utmaningar.....vi kan väl börja med Camp Brutal i januari? ;)
1 kommentar:
Åh! Gulle dig! Här ligger jag efter i bloggläsandet och så ligger jordens bekräftelse och väntar på mig.
Tack för de fina orden! Du ger inspiration - glöm inte det.
Nästa år blir hur kul som helst - och jag lovar att du får springa med jazzbrallor på lunchen om du vill!
*kram*
Skicka en kommentar