......
"Now I will tell you what I´ve done for you
Fifty thousand tears I´ve cried
Screeming, decieving and bleeding for you
And you still won´t hear me, going under"
fredag, augusti 07, 2009
torsdag, augusti 06, 2009
Allt är som det ska
Var till husläkaren igår för mina besvär jag haft de senaste veckorna. Det visade sig att det tydligen kan bli så när man börjar äta Levaxin. Även om alla hormonnivåer är normala så tar det ett tag innan kroppen fattar det och ställer om sig. Det är själva omställningen som jag har reagerat på. Det är tydligen inte vanligt, men det händer.
Sen fick jag ett brev med provresultaten från coloskopin. Allt var normalt. Så nu slipper jag vara orolig över några sjukdomar.
Så nu är jag alltså frisk som en nötkärna!
Var till husläkaren igår för mina besvär jag haft de senaste veckorna. Det visade sig att det tydligen kan bli så när man börjar äta Levaxin. Även om alla hormonnivåer är normala så tar det ett tag innan kroppen fattar det och ställer om sig. Det är själva omställningen som jag har reagerat på. Det är tydligen inte vanligt, men det händer.
Sen fick jag ett brev med provresultaten från coloskopin. Allt var normalt. Så nu slipper jag vara orolig över några sjukdomar.
Så nu är jag alltså frisk som en nötkärna!
onsdag, augusti 05, 2009
Kunde inte motstå......
Denna fina text kommer inom kort att pryda min skafferidörr hemma.... :)
För er som vill veta så finns denna och många andra fina textdekorer att köpa på http://www.meandmyhome.se/
Denna fina text kommer inom kort att pryda min skafferidörr hemma.... :)För er som vill veta så finns denna och många andra fina textdekorer att köpa på http://www.meandmyhome.se/
tisdag, augusti 04, 2009
Slut på det roliga
Så var man tillbaka på jobbet igen efter tre veckor. Här väntade en ENORM hög med post och det tog mig ca 1,5 dag att gå igenom allt, lägga in alla fakturor och sortera papper.
Sista dagarna på semestern åkte jag till Åland för att träffa min kusin Helena med familj. Min äldsta kusin Britt hade grillfest i ladan och hade bjudit halva kusingänget och en massa annat folk. Kul att träffas igen men jag var så himla trött och inte alls på festhumör.
Eftersom jag skulle sova hos farsan i stugan begav jag mig hemåt vid 23 tiden. Det tar ca 45 minuter att köra från Saltvik till Eckerö.
På söndag morgon vaknade jag av att det spöregnade ute. Vi åt frukost och gick sen ut en sväng. Hälsade på Kurt och Prani och tittade på hennes underbara trädgård. Hon har faktiskt lyckats odla upp några ordentliga vinrankor som var maffiga att se på. Så ville hon bjuda på blåbärspaj och vaniljsås. Hon har nämligen just lärt sig att baka bullar, paj och Ålandspannkaka av en annan thailändsk tjej som bor i byn och nu bakar hon typ hela tiden. Jag var så mätt när jag åkte ner till färjan att jag kände mig som en stor boll.
Sista kvällen "i frihet" stack jag ut och sprang och så tittade vi på en film tillsammans Jocke och jag.
Det var inte så tungt att kliva upp måndag morgon som jag hade trott, men värre var det idag.
Ikväll blir det en kort löprunda och middag framför TV´n och Foyles War som börjar igen! Yippi! :)
Nu ser jag fram emot en fin och solig höst med mycket äppelpajsbak och sprakande färger i naturen!!
Så var man tillbaka på jobbet igen efter tre veckor. Här väntade en ENORM hög med post och det tog mig ca 1,5 dag att gå igenom allt, lägga in alla fakturor och sortera papper.
Sista dagarna på semestern åkte jag till Åland för att träffa min kusin Helena med familj. Min äldsta kusin Britt hade grillfest i ladan och hade bjudit halva kusingänget och en massa annat folk. Kul att träffas igen men jag var så himla trött och inte alls på festhumör.
Eftersom jag skulle sova hos farsan i stugan begav jag mig hemåt vid 23 tiden. Det tar ca 45 minuter att köra från Saltvik till Eckerö.
På söndag morgon vaknade jag av att det spöregnade ute. Vi åt frukost och gick sen ut en sväng. Hälsade på Kurt och Prani och tittade på hennes underbara trädgård. Hon har faktiskt lyckats odla upp några ordentliga vinrankor som var maffiga att se på. Så ville hon bjuda på blåbärspaj och vaniljsås. Hon har nämligen just lärt sig att baka bullar, paj och Ålandspannkaka av en annan thailändsk tjej som bor i byn och nu bakar hon typ hela tiden. Jag var så mätt när jag åkte ner till färjan att jag kände mig som en stor boll.
Sista kvällen "i frihet" stack jag ut och sprang och så tittade vi på en film tillsammans Jocke och jag.
Det var inte så tungt att kliva upp måndag morgon som jag hade trott, men värre var det idag.
Ikväll blir det en kort löprunda och middag framför TV´n och Foyles War som börjar igen! Yippi! :)
Nu ser jag fram emot en fin och solig höst med mycket äppelpajsbak och sprakande färger i naturen!!
torsdag, juli 30, 2009
Självdiagnos
Nu vet jag vad som hände mig igår. Jag fick ett sk tyst migränanfall. Alla symptom stämmer. Först den sk auran då synfältet liksom rubbas och man ser suddigt och det blixtrar framför ögonen, sen en stund senare kommer huvudvärken. Men ett tyst migränanfall är lindrigare än klassisk migrän. Visst hade jag ont i huvet men inte så mycket att jag blev handikappad eller sängliggande i ett mörkt rum.
Har aldrig haft migrän förut men nån gång ska väl vara den första. Huvudsaken är iaf att jag mår bättre idag.
Och idag SKA jag springa.
Nu vet jag vad som hände mig igår. Jag fick ett sk tyst migränanfall. Alla symptom stämmer. Först den sk auran då synfältet liksom rubbas och man ser suddigt och det blixtrar framför ögonen, sen en stund senare kommer huvudvärken. Men ett tyst migränanfall är lindrigare än klassisk migrän. Visst hade jag ont i huvet men inte så mycket att jag blev handikappad eller sängliggande i ett mörkt rum.
Har aldrig haft migrän förut men nån gång ska väl vara den första. Huvudsaken är iaf att jag mår bättre idag.
Och idag SKA jag springa.
onsdag, juli 29, 2009
Vem har sagt att man inte kan bo charmigt i lägenhet??
Lite bilder på sommarens fynd till hemmet.......
Så här ser min nya kökshörna ut numera :)
Hyllan från Slott och Koja är äntligen på plats och dekorerad :)
Liten detalj från vägghyllan.....
Årets fynd i Spillersboda, två ljusstakar, någon som känner igen dom kanske? ;)
Skåpet som jag fyndade på Blocket igår. Riktigt fint faktiskt.
Skåpet igen. Den gröna stolen hittade jag i brorsans lada.
Det var rea på MIO och jag köpte mattan jag suktat efter i ett år för halva priset :)
Bytte till mig denna fina tavla för en väska från Rom. Det var det värt.
Denna hittade jag i en presentbod vid Vreta lanthandel. Inget glas men så vacker. Åh! :)
Även min lilla arbetshörna fick ett litet lyft. En stol från fyndhörnan på IKEA.
Lite bilder på sommarens fynd till hemmet.......
Så här ser min nya kökshörna ut numera :)
Hyllan från Slott och Koja är äntligen på plats och dekorerad :)
Liten detalj från vägghyllan.....
Årets fynd i Spillersboda, två ljusstakar, någon som känner igen dom kanske? ;)
Skåpet som jag fyndade på Blocket igår. Riktigt fint faktiskt.
Skåpet igen. Den gröna stolen hittade jag i brorsans lada.
Det var rea på MIO och jag köpte mattan jag suktat efter i ett år för halva priset :)
Bytte till mig denna fina tavla för en väska från Rom. Det var det värt.
Denna hittade jag i en presentbod vid Vreta lanthandel. Inget glas men så vacker. Åh! :)
Även min lilla arbetshörna fick ett litet lyft. En stol från fyndhörnan på IKEA.
Vad är det med mig??
Senaste veckan har jag varit totalt utmattad. Färdig att gå och lägga mig redan vid 16 tiden på dagarna. Ingen ork alls i kroppen. Dessutom har jag inte tränat nåt på länge pga alla resor och omkringflackande. Men jag har promenerat mellan 7-10 km ca varannan dag så jag har inte varit helt stillasittande. Jag har även sovit 8-9 timmar/natt men ändå går jag runt med stora påsar under ögonen.
Idag medan jag höll på att röja i köket, jag stod alldeles stilla och torkade en bricka med en handduk så började det att flimra framför ögonen. Det kändes inte som ett svimningsanfall, inget sus i öronen eller höjd hjärtfrekvens, bara sämre och fläckig syn....skitläskigt. Jag släppte allt och gick till sängen o la mig men synen var fortfarande flimrig. Men inga svimningssymptom, bara en läskig overklighetskänsla och en enorm matthet.
Sen kom huvudvärken. Jag drack fyra glas vatten och åt en bit mat och nu efter 2 timmar försvann huvudvärken lika fort som den kom. Huxflux bara.
Pga av andra märkliga symptom så har jag sen tidigare redan bokat en tid hos husläkaren nästa vecka.
Jag misstänker att det är mina homonvärden som spökar igen. Kanske är dosen fel? Kanske har jag råkat ut för en sen reaktion på Levaxinet? Jag vet inte men förhoppningsvis får jag svar nästa vecka.
Nu ska jag vila en stund innan jag försöker ge mig ut på en promenad.
Senaste veckan har jag varit totalt utmattad. Färdig att gå och lägga mig redan vid 16 tiden på dagarna. Ingen ork alls i kroppen. Dessutom har jag inte tränat nåt på länge pga alla resor och omkringflackande. Men jag har promenerat mellan 7-10 km ca varannan dag så jag har inte varit helt stillasittande. Jag har även sovit 8-9 timmar/natt men ändå går jag runt med stora påsar under ögonen.
Idag medan jag höll på att röja i köket, jag stod alldeles stilla och torkade en bricka med en handduk så började det att flimra framför ögonen. Det kändes inte som ett svimningsanfall, inget sus i öronen eller höjd hjärtfrekvens, bara sämre och fläckig syn....skitläskigt. Jag släppte allt och gick till sängen o la mig men synen var fortfarande flimrig. Men inga svimningssymptom, bara en läskig overklighetskänsla och en enorm matthet.
Sen kom huvudvärken. Jag drack fyra glas vatten och åt en bit mat och nu efter 2 timmar försvann huvudvärken lika fort som den kom. Huxflux bara.
Pga av andra märkliga symptom så har jag sen tidigare redan bokat en tid hos husläkaren nästa vecka.
Jag misstänker att det är mina homonvärden som spökar igen. Kanske är dosen fel? Kanske har jag råkat ut för en sen reaktion på Levaxinet? Jag vet inte men förhoppningsvis får jag svar nästa vecka.
Nu ska jag vila en stund innan jag försöker ge mig ut på en promenad.
tisdag, juli 28, 2009
En liten deppig dag
Semestern är snart slut, Morden i Midsomer slut för i sommar och min kropp har spelat mig ett riktigt fult spratt. Är det ålderdomen som sätter sina spår nu? Jag har alltid varit frisk som en nötkärna...........Vägra vara sjuk!
Hade min första ensamma dag idag på över en vecka. Gud, jag har semester och är fullkomligt utmattad. Påsar under ögonen och ständigt trött. Har hjälpt morsan med Pelle, varit på Åland och bråkat med min (psyksjuka) moster som ansåg att eftersom hon är den mest kloka och kunniga i hela släkten är jag en (citat) "satans unge" och en "sugga" som ständigt ifrågasätter hennes vansinninga påståenden och fantasier. Det gick till och med så långt att hon ansåg sig behöva ge mig stryk, dvs, dra mig i håret och vifta med handflatan framför ansiktet på mig och hota med örfilar. Ja, så roligt har jag haft det hela min jävla uppväxt där på landet.
Fy fan säger jag bara.
Jag är glad att jag aldrig sänkte mig till samma nivå utan bara ifrågasatte och ifrågasatte. Om hon påstår nånting så måste hon ju ha en grund för det och därför kunna förklara det men eftersom hon inte kan det så tar hon ut ilskan som ett barn, dvs skrika, ljuga, slåss och kalla mig för diverse namn.
Behöver jag säga att jag var tröttare än tröttast när jag fyra dagar senare åkte hem till Sverige igen.
Morsan stannade över till på måndag då jag körde henne hem. Vi hade då hunnit besöka den årliga loppisen i Spillersboda där jag fyndade några böcker och ett par ljusstakar. Sen drog vi vidare till Vreta lanthandel där det också var loppis utanför. Där fyndade vi varsin tavla i en presentbod. Först såg jag en alldeles ljuvligt söt tavla med 1700-tals motiv och fransk text och guldram. Den hade inget glas och därför fick jag köpa den för 50:-. Jag tog den direkt!
Sen hittade vi världens vackraste Madonna med barn tavla. Stor fin träram runt och ett motiv troligtvis målat under renässansen (inte orginal!!) och med en jättefin detaljrikedom. Morsan ville först ha den men tvekade sen men då jag sa att då tar jag den så ångrade hon sig snabbt och köpte den ändå!
Sen blev det en sväng till Norrtälje där jag fyndade en söt sockerskål i glas med lock och med tillhörande sockersked. Det blev fika på En liten smula med kanelbullar stora som dasslock och kaffemuggar som kannor!
Väl tillbaka vid bilen igen hade jag fått parkeringsböter pga att jag missat lägga fram parkeringsskylten.......suck, 400:- till ingenting. Dessutom hade jag samma morgon lyckats dra iväg med en Cd bok på 15 skivor och bilstereon på biltaket.......stereon låg fantastiskt nog kvar på biltaket men cd skivorna flög som kaststjärnor när jag accelererade.
P-boten blev droppen och vi åkte hem.
Igår var vi till IKEA för att kolla lite och med mig hem fick jag en kastrull, värmeljus, korkunderlägg och ett par torrmatsbehållare (för typ flingor o müsli). Och en fin svart stol i äldre modell som jag hittade på fyndmarknaden för 99:-, den pryder nu sin plats vid skrivbordet så fint :)
Sista fyndet gjorde jag idag. Jag har letat skåp till köket länge nu och hade väl i stort sett helt riktat in mig på en skänkvitrin i furu. Men alla annonser på Blocket som jag ringt på har redan varit sålda.......idag hittade jag ett vitlaserat furuskåp i en ganska annorlunda modell. Ingen vitrin men så pass charmigt att jag beslutade mig för att ringa. Och visst fanns det kvar! Jag fick jag på en kompis som följde med mig, som tur var fanns skåpet inte så långt härifrån och det visade sig att det var hur charmigt som helst. 500:- gav jag och då hjälpte dom mig att bära ut det och lasta in det i bilen, sen fick jag även ett spännband av dom som dom spände fast bakluckan med eftersom den inte gick att stänga.
Nu står skåpet här i hallen och imorgon ska jag påbörja projekt köksröjning.
Ska försöka lägga upp lite bilder senare när allt är klart.
Imorgon ska jag bara fortsätta njuta av ensamheten, läsa en bok, springa en sväng och pyssla här hemma. Sova länge, dricka mitt kaffe och lyssna på Ring P1 och sen avnjuta reprisen av Miss Marple på kvällen. Jag behöver få slappna av, varva ner och landa.
Ibland är det bara jobbigt att ha semester. :)
Semestern är snart slut, Morden i Midsomer slut för i sommar och min kropp har spelat mig ett riktigt fult spratt. Är det ålderdomen som sätter sina spår nu? Jag har alltid varit frisk som en nötkärna...........Vägra vara sjuk!
Hade min första ensamma dag idag på över en vecka. Gud, jag har semester och är fullkomligt utmattad. Påsar under ögonen och ständigt trött. Har hjälpt morsan med Pelle, varit på Åland och bråkat med min (psyksjuka) moster som ansåg att eftersom hon är den mest kloka och kunniga i hela släkten är jag en (citat) "satans unge" och en "sugga" som ständigt ifrågasätter hennes vansinninga påståenden och fantasier. Det gick till och med så långt att hon ansåg sig behöva ge mig stryk, dvs, dra mig i håret och vifta med handflatan framför ansiktet på mig och hota med örfilar. Ja, så roligt har jag haft det hela min jävla uppväxt där på landet.
Fy fan säger jag bara.
Jag är glad att jag aldrig sänkte mig till samma nivå utan bara ifrågasatte och ifrågasatte. Om hon påstår nånting så måste hon ju ha en grund för det och därför kunna förklara det men eftersom hon inte kan det så tar hon ut ilskan som ett barn, dvs skrika, ljuga, slåss och kalla mig för diverse namn.
Behöver jag säga att jag var tröttare än tröttast när jag fyra dagar senare åkte hem till Sverige igen.
Morsan stannade över till på måndag då jag körde henne hem. Vi hade då hunnit besöka den årliga loppisen i Spillersboda där jag fyndade några böcker och ett par ljusstakar. Sen drog vi vidare till Vreta lanthandel där det också var loppis utanför. Där fyndade vi varsin tavla i en presentbod. Först såg jag en alldeles ljuvligt söt tavla med 1700-tals motiv och fransk text och guldram. Den hade inget glas och därför fick jag köpa den för 50:-. Jag tog den direkt!
Sen hittade vi världens vackraste Madonna med barn tavla. Stor fin träram runt och ett motiv troligtvis målat under renässansen (inte orginal!!) och med en jättefin detaljrikedom. Morsan ville först ha den men tvekade sen men då jag sa att då tar jag den så ångrade hon sig snabbt och köpte den ändå!
Sen blev det en sväng till Norrtälje där jag fyndade en söt sockerskål i glas med lock och med tillhörande sockersked. Det blev fika på En liten smula med kanelbullar stora som dasslock och kaffemuggar som kannor!
Väl tillbaka vid bilen igen hade jag fått parkeringsböter pga att jag missat lägga fram parkeringsskylten.......suck, 400:- till ingenting. Dessutom hade jag samma morgon lyckats dra iväg med en Cd bok på 15 skivor och bilstereon på biltaket.......stereon låg fantastiskt nog kvar på biltaket men cd skivorna flög som kaststjärnor när jag accelererade.
P-boten blev droppen och vi åkte hem.
Igår var vi till IKEA för att kolla lite och med mig hem fick jag en kastrull, värmeljus, korkunderlägg och ett par torrmatsbehållare (för typ flingor o müsli). Och en fin svart stol i äldre modell som jag hittade på fyndmarknaden för 99:-, den pryder nu sin plats vid skrivbordet så fint :)
Sista fyndet gjorde jag idag. Jag har letat skåp till köket länge nu och hade väl i stort sett helt riktat in mig på en skänkvitrin i furu. Men alla annonser på Blocket som jag ringt på har redan varit sålda.......idag hittade jag ett vitlaserat furuskåp i en ganska annorlunda modell. Ingen vitrin men så pass charmigt att jag beslutade mig för att ringa. Och visst fanns det kvar! Jag fick jag på en kompis som följde med mig, som tur var fanns skåpet inte så långt härifrån och det visade sig att det var hur charmigt som helst. 500:- gav jag och då hjälpte dom mig att bära ut det och lasta in det i bilen, sen fick jag även ett spännband av dom som dom spände fast bakluckan med eftersom den inte gick att stänga.
Nu står skåpet här i hallen och imorgon ska jag påbörja projekt köksröjning.
Ska försöka lägga upp lite bilder senare när allt är klart.
Imorgon ska jag bara fortsätta njuta av ensamheten, läsa en bok, springa en sväng och pyssla här hemma. Sova länge, dricka mitt kaffe och lyssna på Ring P1 och sen avnjuta reprisen av Miss Marple på kvällen. Jag behöver få slappna av, varva ner och landa.
Ibland är det bara jobbigt att ha semester. :)
tisdag, juli 14, 2009
RIP Pelle.
Pelle dog ikväll.
Jag minns när jag hämtade honom som liten kattunge i Haninge i början på 1990-talet. En liten svart busmisse med vita tassar.
När jag flyttade hemifrån tog morsan hand om honom och det är hos henne han har bott sedan dess.
På ålderns höst magrade han av, blev tröttare och även döv men den sista veckan tacklade han av mer och mer och det sista dygnet orkade han knappt gå. Morsan fick lyfta honom på toaletten och han verkade vara förvirrad.
Han drog sig undan och ville vara ifred.
Efter att morsan hjälpt honom upp i sängen tidigare ikväll tittade hon till honom vid niotiden. Då andades han fortfarande.
Nu är han död.
Han somnade bara in. Ensam. Men det var så han ville. Han ville vara ifred. I sin egen säng.
När telefonen ringde nyss förstod jag. Jag visste redan.
Jag fick ont i magen men samtidigt kände både morsan och jag att han fick ett bra slut. Han fick dö hemma i sin säng, lugnt och fridfullt.
Jag hoppas bara att han inte fick lida.
Nu finns det bara en sak kvar. Han ska begravas på Åland. Det är morsan högsta önskan. Hon har alltid sagt att ingen ska få skära i honom eller elda upp honom. Pelle ska begravas på brorsans gård.
Så nu ska han frysas in och sen åker vi inom kort till Åland. Jag tycker så synd om morsan nu bara som måste ta hand om honom. När hon ringde låg han kvar i sängen men hon måste snart flytta på honom innan han börjar lukta. När den dagen kommer hoppas jag verkligen inte att jag är ensam med Tiger eller Asta när dom ska dö.
Och jag vet inte hur jag ska kunna somna ikväll. Jag har så ont i magen.
Men Pelle slipper iaf lida mer nu. Sov gott Pelle.
Pelle dog ikväll.
Jag minns när jag hämtade honom som liten kattunge i Haninge i början på 1990-talet. En liten svart busmisse med vita tassar.
När jag flyttade hemifrån tog morsan hand om honom och det är hos henne han har bott sedan dess.
På ålderns höst magrade han av, blev tröttare och även döv men den sista veckan tacklade han av mer och mer och det sista dygnet orkade han knappt gå. Morsan fick lyfta honom på toaletten och han verkade vara förvirrad.
Han drog sig undan och ville vara ifred.
Efter att morsan hjälpt honom upp i sängen tidigare ikväll tittade hon till honom vid niotiden. Då andades han fortfarande.
Nu är han död.
Han somnade bara in. Ensam. Men det var så han ville. Han ville vara ifred. I sin egen säng.
När telefonen ringde nyss förstod jag. Jag visste redan.
Jag fick ont i magen men samtidigt kände både morsan och jag att han fick ett bra slut. Han fick dö hemma i sin säng, lugnt och fridfullt.
Jag hoppas bara att han inte fick lida.
Nu finns det bara en sak kvar. Han ska begravas på Åland. Det är morsan högsta önskan. Hon har alltid sagt att ingen ska få skära i honom eller elda upp honom. Pelle ska begravas på brorsans gård.
Så nu ska han frysas in och sen åker vi inom kort till Åland. Jag tycker så synd om morsan nu bara som måste ta hand om honom. När hon ringde låg han kvar i sängen men hon måste snart flytta på honom innan han börjar lukta. När den dagen kommer hoppas jag verkligen inte att jag är ensam med Tiger eller Asta när dom ska dö.
Och jag vet inte hur jag ska kunna somna ikväll. Jag har så ont i magen.
Men Pelle slipper iaf lida mer nu. Sov gott Pelle.
måndag, juli 13, 2009
torsdag, juli 09, 2009
söndag, juli 05, 2009
Ögonaböj!
Det är mkt svalare nu. Härinne i lägenheten är det dock fortfarande varmt. Den kvava luften tänker minsann inte ge sig än, hur mkt jag än försöker vädra och fläkta igenom.
I fredags var jag helt ensam på kontoret. Jag han dessutom precis in när ett störtregn med åska drog in över Kista och jag satt där ensam på kontoret med en kopp kaffe och myste för mig själv.
Vid lunchtid kom fina Mia in och med sig hade hon solen :)
Egentligen var det tänkt att vi skulle ha en picknick men vi styrde om planerna och åkte till Bockholmen istället.
Jag har aldrig varit där men stället var hur mysigt som helst. Efter att ha passerat en bro över till en liten holme vid Stocksund kom vi fram till ett supergulligt gult sekelskifteshus med alla fönster öppna, verandan full med lunchgäster och en vidunderlig vy över Stockholms fina skärgård.
Vi hamnade på väntelista och satt en stund i solen och pratade. Maten var hur god som helst. Husmanskost med lite knorr :)
Jag åkte från jobbet vid fyratiden och drog sen till Grisslehamn för att åka till Åland. Det känns alltid så bra när man packar väskan, tankar bilen och drar iväg norrut. När man väl kör ombord på färjan slappnar jag alltid av och glömmer allt som har med vardag och jobb att göra.
Väl ombord på färjan hittade jag Kurt och Prani i grillbaren (min farbror och hans sambo). Trevligt med sällskap!!
Självklart hade jag mina släktforskningspapper med mig och jag presenterade våra fynd. Jag fick några fler ledtrådar och fakta av farbror och lovade att sammaställa allt i en liten bok när vi är klara.
Båten var framme 23 (finsk tid) och det var ljust och klar himmel på Åland. Farsan satt och kollade reprisen av Morden i midsummer när jag kom fram och vi kollade även reprisen av Ögonaböj, ett trevligt prat/humorprogram på Finlands tv med bl a André Wickström :)
I lördags var det dags för biltvätt. Brorsan kom vid 11 tiden och medan vi höll på att städa för fullt kom Kurt över och medan jag fortsatte tvätten så stod de andra och pratade. Sånt gillar jag. Så har det alltid varit hos oss. Det går liksom inte att förkalra vad det är som är så bra med det men det är nåt jag vuxit upp med. Man kan liksom jobba samtidigt som man lyssnar in på samtalet, filkar in lite då och då och vips så har två timmar gått och man är färdig med det man jobbade med.
Sen drog vi in till Storby för att lämna in tipset och ta en titt på Jussis keramik som jag alltid gör. Tycker dom har så fina muggar, skålar och ljushållare och jag fyndar alltid när jag är där :)
Väl tillbaka igen blev det fika med rabarberpaj och syltmunkar. Kurt och Prani kom över och vi satt länge och pratade.
Tiden bara flög iväg för plötsligt var det dags för mig att åka ner till färjan igen. Denna gång var jag ensam men med ett korsord och en kaffe med ålandspannkaka i grillbaren går tiden fort. Jag var hemma i Rimbo igen vid 20,30 tiden.
Gissa om missarna var glada!!! :)
Idag var det städ och tvättdag fast jag egentligen inte hade nån lust att ta hand om nånting.
Drog ut på allt men tillslut så var golvet dammsuget och torkat, tvätten ren och badrummet skurat. Vattnade just blommorna och ska strax sova.
Imorgon börjar min sista arbetsvecka innan semestern. Fast det känns redan som att jag har semester.......
Det är mkt svalare nu. Härinne i lägenheten är det dock fortfarande varmt. Den kvava luften tänker minsann inte ge sig än, hur mkt jag än försöker vädra och fläkta igenom.
I fredags var jag helt ensam på kontoret. Jag han dessutom precis in när ett störtregn med åska drog in över Kista och jag satt där ensam på kontoret med en kopp kaffe och myste för mig själv.
Vid lunchtid kom fina Mia in och med sig hade hon solen :)
Egentligen var det tänkt att vi skulle ha en picknick men vi styrde om planerna och åkte till Bockholmen istället.
Jag har aldrig varit där men stället var hur mysigt som helst. Efter att ha passerat en bro över till en liten holme vid Stocksund kom vi fram till ett supergulligt gult sekelskifteshus med alla fönster öppna, verandan full med lunchgäster och en vidunderlig vy över Stockholms fina skärgård.
Vi hamnade på väntelista och satt en stund i solen och pratade. Maten var hur god som helst. Husmanskost med lite knorr :)
Jag åkte från jobbet vid fyratiden och drog sen till Grisslehamn för att åka till Åland. Det känns alltid så bra när man packar väskan, tankar bilen och drar iväg norrut. När man väl kör ombord på färjan slappnar jag alltid av och glömmer allt som har med vardag och jobb att göra.
Väl ombord på färjan hittade jag Kurt och Prani i grillbaren (min farbror och hans sambo). Trevligt med sällskap!!
Självklart hade jag mina släktforskningspapper med mig och jag presenterade våra fynd. Jag fick några fler ledtrådar och fakta av farbror och lovade att sammaställa allt i en liten bok när vi är klara.
Båten var framme 23 (finsk tid) och det var ljust och klar himmel på Åland. Farsan satt och kollade reprisen av Morden i midsummer när jag kom fram och vi kollade även reprisen av Ögonaböj, ett trevligt prat/humorprogram på Finlands tv med bl a André Wickström :)
I lördags var det dags för biltvätt. Brorsan kom vid 11 tiden och medan vi höll på att städa för fullt kom Kurt över och medan jag fortsatte tvätten så stod de andra och pratade. Sånt gillar jag. Så har det alltid varit hos oss. Det går liksom inte att förkalra vad det är som är så bra med det men det är nåt jag vuxit upp med. Man kan liksom jobba samtidigt som man lyssnar in på samtalet, filkar in lite då och då och vips så har två timmar gått och man är färdig med det man jobbade med.
Sen drog vi in till Storby för att lämna in tipset och ta en titt på Jussis keramik som jag alltid gör. Tycker dom har så fina muggar, skålar och ljushållare och jag fyndar alltid när jag är där :)
Väl tillbaka igen blev det fika med rabarberpaj och syltmunkar. Kurt och Prani kom över och vi satt länge och pratade.
Tiden bara flög iväg för plötsligt var det dags för mig att åka ner till färjan igen. Denna gång var jag ensam men med ett korsord och en kaffe med ålandspannkaka i grillbaren går tiden fort. Jag var hemma i Rimbo igen vid 20,30 tiden.
Gissa om missarna var glada!!! :)
Idag var det städ och tvättdag fast jag egentligen inte hade nån lust att ta hand om nånting.
Drog ut på allt men tillslut så var golvet dammsuget och torkat, tvätten ren och badrummet skurat. Vattnade just blommorna och ska strax sova.
Imorgon börjar min sista arbetsvecka innan semestern. Fast det känns redan som att jag har semester.......
lördag, juli 04, 2009
Gåshud
Rom. Augusti 2006.
När tonerna till Live to Tell började och korset restes fick jag gåshud och tårar i ögonen.
Jag mindes de nätter jag låg i min säng som ung och lyssnade på den här låten, inspelad på ett rossligt band från trackslistan i P3.
Alla de drömmar jag hade, alla tankar och funderingar.
Så lite jag visste då.
Så lite jag vet nu.
Och så stod jag där helt plötsligt och såg henne LIVE, på ett kors och alla de nätterna sköljde över mig som en flodvåg.
Jag har alltid varit en sökare men just där och då kändes allt så rätt.
Den stunden var det närmsta en religiös upplevelse jag kommit.
Nånsin.
Rom. Augusti 2006.
När tonerna till Live to Tell började och korset restes fick jag gåshud och tårar i ögonen.
Jag mindes de nätter jag låg i min säng som ung och lyssnade på den här låten, inspelad på ett rossligt band från trackslistan i P3.
Alla de drömmar jag hade, alla tankar och funderingar.
Så lite jag visste då.
Så lite jag vet nu.
Och så stod jag där helt plötsligt och såg henne LIVE, på ett kors och alla de nätterna sköljde över mig som en flodvåg.
Jag har alltid varit en sökare men just där och då kändes allt så rätt.
Den stunden var det närmsta en religiös upplevelse jag kommit.
Nånsin.
fredag, juli 03, 2009
Jag vill flytta
Igår kväll fick jag en sån otrolig lust att bara flytta från allt. Jag längtade till San Francisco men jag vet att en flytt till USA inte är aktuellt och jag tror inte jag vill ha ett liv over there heller.
Men jag känner mer och mer att jag vill fortsätta mitt liv nånannanstans.
Och detta nånannanstans kan vara Åland eller varför inte Helsingfors? Det går att klara sig som svenskspråkig i Finland. Men Åland är nog det mest trovärdiga alternativet just nu.
Jag har en ganska stark känsla av att livet kommer se helt annorlunda ut om ett år. Nu är läge att börja titta på vilka alternativ och vägar man kan välja och Åland är en stark kandidat.
Dessutom har jag redan börjat titta efter jobb på ön.
Alternativ två är att börja studera. Läsa Kulturvetarlinjen med fokus på historia och etnologi. Skulle passa mig perfekt. Då kan jag grotta in mig i studier och det förflutna under dryga fem år och sen när jag är över 40 kanske jag vet vad jag vill bli.
Det viktigaste är bara att jag har möjlighet att skrapa ihopp tillräckligt med pengar så jag har råd att göra ännu en roadtrip i USA, behålla mina två katter och bo kvar i lägenheten.
Då kanske jag kan säga att jag är ganska nöjd under omständigheterna.
Igår kväll fick jag en sån otrolig lust att bara flytta från allt. Jag längtade till San Francisco men jag vet att en flytt till USA inte är aktuellt och jag tror inte jag vill ha ett liv over there heller.
Men jag känner mer och mer att jag vill fortsätta mitt liv nånannanstans.
Och detta nånannanstans kan vara Åland eller varför inte Helsingfors? Det går att klara sig som svenskspråkig i Finland. Men Åland är nog det mest trovärdiga alternativet just nu.
Jag har en ganska stark känsla av att livet kommer se helt annorlunda ut om ett år. Nu är läge att börja titta på vilka alternativ och vägar man kan välja och Åland är en stark kandidat.
Dessutom har jag redan börjat titta efter jobb på ön.
Alternativ två är att börja studera. Läsa Kulturvetarlinjen med fokus på historia och etnologi. Skulle passa mig perfekt. Då kan jag grotta in mig i studier och det förflutna under dryga fem år och sen när jag är över 40 kanske jag vet vad jag vill bli.
Det viktigaste är bara att jag har möjlighet att skrapa ihopp tillräckligt med pengar så jag har råd att göra ännu en roadtrip i USA, behålla mina två katter och bo kvar i lägenheten.
Då kanske jag kan säga att jag är ganska nöjd under omständigheterna.
torsdag, juli 02, 2009
onsdag, juli 01, 2009
Lilla onsdag
Första juli idag och drygt en vecka kvar till semester. Just nu går man bara och väntar på att dagarna ska dra förbi. Ligger i stort sett i fas med allt på jobbet vilket gör att man kan kosta på sig att sluta tidigare (det är ändå ingen här på kontoret).
Hemma är det så vamt i lägenheten att det känns som om man sover i en finsk bastu varje natt. Luften står i stort sätt helt still och det hjälper inte att vädra. Det blåser ju ingenting.
Jocke sticker till Arvika imorrn och så är jag ensam i fyra dar. Har ju en del saker att fixa som städ och tvätt av bil, städa i lägenheten, fira brorsan och nöta på med löpningen.
Sen jag blev förkyld i slutet av maj så har min träning verkligen dalat. Jag har försökt att hålla igång men det är långt ifrån på samma nivå som jag är van med. Flåset är bedrövligt för att inte tala om uthålligheten. Det kommer att kräva många backintervaller innan jag är på banan igen. Till hösten borde jag nog ta upp spinningen igen. Måste komma i form!! Jag gillar inte alls att vara i den formen jag är i nu. Har planerat en joggingtur ikväll efter jobbet och nu när jag är ledig från ledaruppdraget på Friskis en hel månad så hade jag tänkt passa på att variera mina löpturer på alla möjliga sätt. Målet är att förbättra flåset, hitta nya spännande spår att springa i och utmana mig själv med att kanske anmäla mig till ett lopp. (vi får väl se)
Är det dessutom någon som undrat över varför Bruce Springsteen ser likadan ut idag som han gjorde för 20 år sen?
Första juli idag och drygt en vecka kvar till semester. Just nu går man bara och väntar på att dagarna ska dra förbi. Ligger i stort sett i fas med allt på jobbet vilket gör att man kan kosta på sig att sluta tidigare (det är ändå ingen här på kontoret).
Hemma är det så vamt i lägenheten att det känns som om man sover i en finsk bastu varje natt. Luften står i stort sätt helt still och det hjälper inte att vädra. Det blåser ju ingenting.
Jocke sticker till Arvika imorrn och så är jag ensam i fyra dar. Har ju en del saker att fixa som städ och tvätt av bil, städa i lägenheten, fira brorsan och nöta på med löpningen.
Sen jag blev förkyld i slutet av maj så har min träning verkligen dalat. Jag har försökt att hålla igång men det är långt ifrån på samma nivå som jag är van med. Flåset är bedrövligt för att inte tala om uthålligheten. Det kommer att kräva många backintervaller innan jag är på banan igen. Till hösten borde jag nog ta upp spinningen igen. Måste komma i form!! Jag gillar inte alls att vara i den formen jag är i nu. Har planerat en joggingtur ikväll efter jobbet och nu när jag är ledig från ledaruppdraget på Friskis en hel månad så hade jag tänkt passa på att variera mina löpturer på alla möjliga sätt. Målet är att förbättra flåset, hitta nya spännande spår att springa i och utmana mig själv med att kanske anmäla mig till ett lopp. (vi får väl se)
Är det dessutom någon som undrat över varför Bruce Springsteen ser likadan ut idag som han gjorde för 20 år sen?
måndag, juni 29, 2009
Pet Shop Boys på Cirkus 28/6
Så var det då ÄNTLIGEN dags för Pet Shop Boys på Cirkus igen. Det är nu två år sen jag såg dom sist på samma arena men igår hade jag Jocke med mig. Förra gången gick biljetterna åt med sådan fart att jag bara fick tag på en.
Som vanligt när PSB spelar i Stockholm var vädret varmt och soligt. Folk var glada och jag var förväntansfull. Inte så där pirrig i magen som man kan vara när man ska se en artist eller grupp för första gången. Nej, igår kände jag mig lugn och såg fram emot att få se mina gamla idoler sen 20 år tillbaka igen. För typ 5:e gången.
PSB är för mig vad Bruce Springsteen eller Rolling Stones är för andra. Dom är mina husgudar. Genom vått och torrt. Alltid.
Och igår levererade dom många av sina äldsta låtar. Det spelades mycket från deras första och andra skiva men även senare låtar också.
Dom är båda märkbart äldre men låtarna sitter där ändå, precis som dom ska och jag kom banne mig ihåg texterna på de äldre låtarna bättre än på de nya :)
Kul var också att dom gjorde en alldeles egen liten cover på Coldplays "Viva la Vida".
Och så spelade dom en av mina favoritlåtar, Kings Cross. Så fick jag då äntligen höra den live. Den rör upp minnen, mycket från London men även från tiden innan jag åkte. Hur jag tänkte, mådde och kände.
Och nu längtar jag tills dom kommer till Stockholm igen. Och då ska jag banne mig stå längst fram!
Och så här skriver Aftonbladet om spelningen....4 plus!!! :)
Så var det då ÄNTLIGEN dags för Pet Shop Boys på Cirkus igen. Det är nu två år sen jag såg dom sist på samma arena men igår hade jag Jocke med mig. Förra gången gick biljetterna åt med sådan fart att jag bara fick tag på en.
Som vanligt när PSB spelar i Stockholm var vädret varmt och soligt. Folk var glada och jag var förväntansfull. Inte så där pirrig i magen som man kan vara när man ska se en artist eller grupp för första gången. Nej, igår kände jag mig lugn och såg fram emot att få se mina gamla idoler sen 20 år tillbaka igen. För typ 5:e gången.
PSB är för mig vad Bruce Springsteen eller Rolling Stones är för andra. Dom är mina husgudar. Genom vått och torrt. Alltid.
Och igår levererade dom många av sina äldsta låtar. Det spelades mycket från deras första och andra skiva men även senare låtar också.
Dom är båda märkbart äldre men låtarna sitter där ändå, precis som dom ska och jag kom banne mig ihåg texterna på de äldre låtarna bättre än på de nya :)
Kul var också att dom gjorde en alldeles egen liten cover på Coldplays "Viva la Vida".
Och så spelade dom en av mina favoritlåtar, Kings Cross. Så fick jag då äntligen höra den live. Den rör upp minnen, mycket från London men även från tiden innan jag åkte. Hur jag tänkte, mådde och kände.
Och nu längtar jag tills dom kommer till Stockholm igen. Och då ska jag banne mig stå längst fram!
Och så här skriver Aftonbladet om spelningen....4 plus!!! :)
lördag, juni 27, 2009
Filosofiska deppdagen
Varför har vissa människor det så mkt enklare i livet än andra?
Hur kommer det sig att vissa aldrig behöver anstränga sig för att få det dom vill medan andra måste kämpa sig blodiga för att kanske få ett resultat?
Varje dag försöker jag intala mig själv att allt kommer att bli bra och att allt kommer att ordna sig.
Men för varje dag som går så tappar hjärtat en gnutta hopp, bit för bit.
Och för varje förlorad bit blir jag mer och mer förtvivlad.
Varför har vissa människor det så mkt enklare i livet än andra?
Hur kommer det sig att vissa aldrig behöver anstränga sig för att få det dom vill medan andra måste kämpa sig blodiga för att kanske få ett resultat?
Varje dag försöker jag intala mig själv att allt kommer att bli bra och att allt kommer att ordna sig.
Men för varje dag som går så tappar hjärtat en gnutta hopp, bit för bit.
Och för varje förlorad bit blir jag mer och mer förtvivlad.
torsdag, juni 25, 2009
Äntligen gjort!
Undersökningen gick jättebra!
Att dricka det speciella medlet igår kväll smakade skit men det var bara ett halvt glas jag skulle ha i mig så det gick snabbt. Sen var det bara att bälja i sig två liter vatten under två timmar medan man sprang konstant på toa. Men det var fkatiskt lindrigt. Jag trodde det skulle vara värre.
Sen samma sak imorse. Lika lindrigt som kvällen innan även om ett halvt glas med det där äckliga medlet smakade värre nu men det gick ner.
Jag var faktiskt inte ens nervös när jag åkte iväg till sjukhuset. Så himla märkligt för jag brukar alltid vara nervös inför alla typer av sjukhusbesök. Kanske var jag alldeles för utmattad och hungrig för att orka bry mig?
Jag fick köra in min bil själv till Norrtälje men farsan mötte upp mig där och han tog sen hand om bilen.
Jag fick komma in direkt på avdelningen, byta om till en jättecharmigt sjukhuslinne eller skjorta och ligga nerbäddad i en säng helt naken under. Skjortan gick knappt att knäppa......
så kom sköterskan och hon var supergullig. Förklarade och berättade allt som skulle hända, hur dom skulle ge lugnande och hur mkt och hur det skulle kännas. Jag fick en kanyl i handen där dom gav mig morfin. Herregud, jag har aldrig fått morfin förut och vilken jäkla läskig känsla! Det känns som man blir stenpackade på två sekunder. Hela kroppen bara totalt slappnar av. Sköterskan hade sagt till mig at det kan kännas som att man får ett tryck över bröstet och att det beror på att alla muskler slappnar av. Hade hon inte sagt det hade jag förmodligen fått panik för det blev verkligen tungt att andas på en gång. Men hon gav mig syrgas och efter en stund kändes det bättre. Då gav hon mig morfindos nummer två.
Man kan säga att jag var riktigt lullig. Så rullade dom in mig i undersökningsrummet och där fortsatte skötgerskorna att berätta för mig vad som skulle hända och att jag inte behövde vara orolig.
Märkligt nog så kände jag mig aldrig förnedrad eller generad på nåt sätt, trots att jag låg där med rumpan bar och halvdrogad. Det berodde nog mest på att alla var så himla gulliga och lugna.
Naturligtvis blev jag ju kissnödig och först ville dom inte släppa iväg mig på toa. Men när jag förklarade att det fanns riskt för att jag skulle kissa på mig om don sövde ner mig tog dom en chans och lät mig gå. Det gick bra. Lullig var jag men det gick.
Så fick jag då en dos av nästa lugnande medel. Sköterskan sa att det skulle göra on men jag kände ingenting och sen försvann jag in i John Blund land. Jag har en minnesbild av att jag kollade på skärmen hur tarmen såg ut men sen blev det svart.
Jag vaknade av att någon sa mitt namn, Susanne, Susanne..........då var allt färdigt, dom hade vänt på mig och rullat in mig på uppvaket. Jag hade sovit mig igenom hela undersökningen. Halleluja!! :)
Efter en stunds vila fick jag kliva upp, dom kollade puls och blodtryck och allt var fint. Läkaren kom in och berättade att allt hade sett jättefint ut. Ingen cancer eller annat. Gud så skönt!
Så vad det lutar mot nu är att jag har IBS, alltså en irriterad tarm vilket är hur vanligt som helst. Bara för mig att fortsätta äta mina superfibrer två ggr om dan så håller jag mage och tarm i styr. Men jag är frisk som en nötkärna! :) Få se om jag kan få en remiss till samma läkare för hon sa att hon kunde börja utreda eventuella andra möjligheter att lugna min mage.
Farsan mötte upp utanför sjukhuset och det första jag ville var att hämta MAT!
Det fick bli McDonalds!!
Nu äntligen hemma är jag mätt, lite yr och fortfarande lullig efter morfinet. Har fått order om att hålla mig lugn resten av dagen och det ska inte bli några problem. Jag är bara glad att det här är över nu.
Undersökningen gick jättebra!
Att dricka det speciella medlet igår kväll smakade skit men det var bara ett halvt glas jag skulle ha i mig så det gick snabbt. Sen var det bara att bälja i sig två liter vatten under två timmar medan man sprang konstant på toa. Men det var fkatiskt lindrigt. Jag trodde det skulle vara värre.
Sen samma sak imorse. Lika lindrigt som kvällen innan även om ett halvt glas med det där äckliga medlet smakade värre nu men det gick ner.
Jag var faktiskt inte ens nervös när jag åkte iväg till sjukhuset. Så himla märkligt för jag brukar alltid vara nervös inför alla typer av sjukhusbesök. Kanske var jag alldeles för utmattad och hungrig för att orka bry mig?
Jag fick köra in min bil själv till Norrtälje men farsan mötte upp mig där och han tog sen hand om bilen.
Jag fick komma in direkt på avdelningen, byta om till en jättecharmigt sjukhuslinne eller skjorta och ligga nerbäddad i en säng helt naken under. Skjortan gick knappt att knäppa......
så kom sköterskan och hon var supergullig. Förklarade och berättade allt som skulle hända, hur dom skulle ge lugnande och hur mkt och hur det skulle kännas. Jag fick en kanyl i handen där dom gav mig morfin. Herregud, jag har aldrig fått morfin förut och vilken jäkla läskig känsla! Det känns som man blir stenpackade på två sekunder. Hela kroppen bara totalt slappnar av. Sköterskan hade sagt till mig at det kan kännas som att man får ett tryck över bröstet och att det beror på att alla muskler slappnar av. Hade hon inte sagt det hade jag förmodligen fått panik för det blev verkligen tungt att andas på en gång. Men hon gav mig syrgas och efter en stund kändes det bättre. Då gav hon mig morfindos nummer två.
Man kan säga att jag var riktigt lullig. Så rullade dom in mig i undersökningsrummet och där fortsatte skötgerskorna att berätta för mig vad som skulle hända och att jag inte behövde vara orolig.
Märkligt nog så kände jag mig aldrig förnedrad eller generad på nåt sätt, trots att jag låg där med rumpan bar och halvdrogad. Det berodde nog mest på att alla var så himla gulliga och lugna.
Naturligtvis blev jag ju kissnödig och först ville dom inte släppa iväg mig på toa. Men när jag förklarade att det fanns riskt för att jag skulle kissa på mig om don sövde ner mig tog dom en chans och lät mig gå. Det gick bra. Lullig var jag men det gick.
Så fick jag då en dos av nästa lugnande medel. Sköterskan sa att det skulle göra on men jag kände ingenting och sen försvann jag in i John Blund land. Jag har en minnesbild av att jag kollade på skärmen hur tarmen såg ut men sen blev det svart.
Jag vaknade av att någon sa mitt namn, Susanne, Susanne..........då var allt färdigt, dom hade vänt på mig och rullat in mig på uppvaket. Jag hade sovit mig igenom hela undersökningen. Halleluja!! :)
Efter en stunds vila fick jag kliva upp, dom kollade puls och blodtryck och allt var fint. Läkaren kom in och berättade att allt hade sett jättefint ut. Ingen cancer eller annat. Gud så skönt!
Så vad det lutar mot nu är att jag har IBS, alltså en irriterad tarm vilket är hur vanligt som helst. Bara för mig att fortsätta äta mina superfibrer två ggr om dan så håller jag mage och tarm i styr. Men jag är frisk som en nötkärna! :) Få se om jag kan få en remiss till samma läkare för hon sa att hon kunde börja utreda eventuella andra möjligheter att lugna min mage.
Farsan mötte upp utanför sjukhuset och det första jag ville var att hämta MAT!
Det fick bli McDonalds!!
Nu äntligen hemma är jag mätt, lite yr och fortfarande lullig efter morfinet. Har fått order om att hålla mig lugn resten av dagen och det ska inte bli några problem. Jag är bara glad att det här är över nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)