tisdag, april 18, 2006

I´m with stupid

I torsdags var jag på jättebra humör. Vi skulle gå på bio efter lunch och sen möta upp några vänner och ta några öl. Bion gick bra, vi såg Ice Age 2. Sen skulle Jocke äta på Levinsky´s så jag tog en espresso medan jag väntade. Sen drog vi in till stan och på tunnelbanan kände jag hur trött jag egentligen var. Väl framme vid tesan gick vi in på Åhléns för att kolla på skivrean och då kom det. Panikångesten var tillbaka igen, say hi to Mr Anxiety........jag kände redan när vi gick in i affärten att nåt var fel. Sen började hjärtat slå hårdare när jag tittade på skivor men det värsta kom när jag lämnade Jocke en stund och gick bort för att kolla på singlar på andra sidan lokalen. Jag var helt säker på att jag skulle dö, falla ner på fläcken, tuppa av och aldrig mer vakna. Kroppen skakade, jag var alldeles torr i munnen och hjärtat bara slog.......så jag gick tillbaka till Jocke och försökte få hans uppmärksamhet. Hade ju ingen lust att högt och ljudligt inför alla andra därinne förklara att jag just hade en panikångestattack, om än en så liten en......så jag bet ihop och när vi kommit förbi kassan fick jag en chans att snabbt förkalra för Jocke och att jag ville upp och ut fort som fan. Bort från allt folk. Så vi gick ut på Drottninggatan och jag fick tag på vatten. Drog i mig hela flaskan och kände mig snart mkt lugnare igen. Men nu en aning svagare i kroppen. Så vi promenerade hela vägen till puben så att jag skulle få en chans att få lite lugt i mig och när vi kom fram så kändes det bättre. Jag fattar inte vad det var som hände. Har inte haft panikångest på mer än 6 år. Kanske var det bristen på sömn i kombination med dåligt kaffe eller det faktum att jag kanske börjat träna lite för tidigt efter förkylningen. Jag vet inte men jag hoppas bara att det inte händer igen.
Vi satt på puben och drack bärs, snackade och åt till kl. 21,30 då alla plötsligt skulle hem. Så vi åkte också hem o jag somnade på bussen, helt slut. Långfredagen var en ren och skär slappa dag. Tryckte i mig godis och andra onyttigheter och satt flera timmar på e.m/kväll och pluggade. Så himla skönt att slippa TV´n för en kväll. Lördag morgon hade jag tänkt träna men var lite osäker när jag vaknade. hade tänkt skippa det men valde mellan att antingen spinna eller springa så jag knallade ner till träningslokalen kl. 10,00 och körde ett baspass. Sköööönt! Resten av dagen var slapp. Vi gick och hyre King Kong, handlade lite käk och lagade kryddiga köttbullar i tomatsås och ris. Resten av helgen förflöt exakt likadant. Jag städade ut min klädgarderob och nu har jag massor med skit som ska kastas stående i hallen. Hela källarförrådet består av skit som ska kastas så jag tänkte ta hjälp av brorsan och farsan nån gång framöver för att göra en storrensning. Testade att springa i lördags. Siktade in mig på 5 km och allting gick jättebra tills mitt knä gav upp efter 3 km. Det gjorde så jävla ont och smärtan gick sen upp i höften så jag kunde inte springa alls. jag var skitsur för jag kände verkligen att jag skulle ha orkat hela vägen. Ska strecha mitt ben ordentligt nu och försöka mjuka upp det så kanske det funkar sen. Igår körde jag medelspinning, bytte batteri i bilen och fick sommardäcken påsatta. Farsan kom över och hjälpte i vanlig ordning. Bjöd han på ordentlig middag med ugnslagad laxfilé med potatis, skärgårdssill och en rejäl sallad. Vi åt så det stod ut öronen. Resten av kvällen satt jag och pluggade och somnade gott vis 23,00.
Idag, jobb igen. Har frågat Mette om hon vill hänga med till London över en dag för att shoppa och ha lite kul men har inte fått nåt svar än. Jag hoppas hon vill/kan för jag vill verkligen göra nåt kul. Jag behöver göra nåt kul innan jag möglar bort här. Det är verkligen kris.....

3 kommentarer:

Linnéa sa...

ja det är fan att det ska va nåt hela tiden. men jag hoppas det är tillfälligt, vill INTE börja med medicin igen, det skulle kännas som ett för stort steg bakåt.

och stackars dig som fick panikattack. det är så obehagligt. det fick jag i somras när jag å kalle åkte bil. helt plötsligt kändes det sm luften gick ur mig, jag blev illamående, torr i munnen och yr och hjärtat slog i 190. så jag fick be honom stanna å jag kastade mig ur bilen. det var som om bilen skulle slukat mig om jag suttit kvar. helt sjukt att man kan må så. men det är enda gången det hänt.
hoppas du slipper fler attacker, och att kroppen kommer in i normalrytm igen..

kramkram!

Linnéa sa...

tycker du? va kuyl, nu blev jag glad..:) hoppas min lärare oxå gillar den..:) det är en uppsats i svenslka c som vi gjort som en universitetsuppsats och såp nu ska vi opponer apå dom, för att lära oss.. skitbra..:)

Linnéa sa...

blev inspirerad av dig och ville oxå ha den våriga bloggen..:)