It ain´t over yet.

Var ska jag börja? I torsdags tog jag en time out. Behövde vila hjärnan efter min mastodont tenta jag skrev i onsdags hemma. I fredags var jag till jobbet en sväng och skrev ut tentan och åkte sen till skolan för att lämna den. Det blev inte mkt plugga den dagen sen. Var på dåligt humör och hade ångest mest hela dagen. Allt kändes fel och jag ville bara försvinna. Så igår hade jag lovat morsan att åka över o hjälpa henne att handla. Jag släppte av Jocke vid Mörby och fortsatte sen mot Haninge. När jag nästan var framme, svängde just ut ur en rondell så smällde det plötsligt till i hela bilen. Samtidigt kände jag att kopplingspedalen bara ......försvann......ja, den försvann. jag väjde undan och lyckades köra bilen åt sidan och stannade. Jag fattade att nånting hade hänt men inte vad. Jag ringde farsan men han jobbade så han kunde inte hjälpa mig. Jag ringde till Pernilla och Per som guidade mig under huven och vi kom fram till att kopplingsvajern hade helt enkelt gått av. Så där stod jag, i Haninge, med en bil som inte gick att köra, vid kanten av vägen precis efter en rondell. Ingen kunde komma och hjälpa mig bogsera bort bilen. Jag fick rådet att stanna ngn bil och be om hjälp. Sure, det hade jag verkligen lust med....not. Vilken dåre som helst kunde sitta i bilarna som for förbi. Jag pendlade mellan ångest, ilska och förtvivlan och började vandra upp mot en SEAT verkstad som Pernilla sa skulle finnas i närheten. Jag fick ett telefonnummer dit och ringde men möttes bara av en nonchalant kille som var noga med att påpeka att verkstaden var minsann stängd för helgen och han inte hade några reservdelar inne just numen jag kunde komma tilbaka på måndag eller tisdag. Visst, jag lämnar bilen vid vägkanten tills dess då....tönt! Till slut fick Pernilla tag på sin bror som bodde i närheten och han kom och hjälpte mig bogsera upp bilen till en närliggande bensinmack. Jag parkerade bilen där och ringde sen farsan och kom överens med honom att han skulle komma senare på kvällen och hjälpa mig bogsera bilen till Vallentuna, hem till Pernilla o Per. Bärgningstjänst var inte att tala om, dom skulle ha minst 3000:- för att göra samma jobb. Så jag promenerade hem til mordan och var där några timmar. Vi givk ner till Ica o handlade, givk hem, lagade mat, jag hjälpte henne att färga håret och så fikade vi. men jag kunde inte slappna av. Tänk om farsan inte skulle komma? Tänk om jag var tvungen att lämna bilen på macken? Tankarna snurrade runt, runt och jag mådde skit. Till slut ko farsan iaf och vi kunde bogsera bilen. Eftersom det var så sent på kvällen var det knappt ngn trafik och vi höll oss till småvägarna så allt gick över förväntan. Jag kunde tom slappna av och nu kände jag hör trött jag var både psykiskt och fysiskt. Men bilen stod iaf nu på en bra plats. Farsan körde hem mig och jag gick o la mig direkt. Sov som en stock och vaknade vid 11 imorse. Borde plugga nu men jag är så hinla orolig i kroppen och kan inte fokusera på nånting.......
Ska ta en promenad ner tilll affären strax............jag är så trött.