The name of the game
Äntligen fredag, men just nu kvittar det. Alla dagar känns som ett litet helvete. Vi lever med nerverna utanpå huden och jag orkar inte lyssna mera. Om hon visste hur mkt skit hon har ställt till med......men det är för mkt begärt av en idiot. Hon har varit försvunnen i en vecka nu vilket för mig är skönt men farsan fortsätter våndas. Släpp taget för fan. Jag orkar inte höra klagolåten mera! Det är dags att göra nåt vettigt åt det här, tiden rinner ut.
Igår var jag på fest med Friskis gänget. Kändes lite konstigt att vara där med alla ledare och receptionister. Men jag är ju funktionär jag också nu så. Trevligt var det iaf. Vi spelade kubb, käkade, fikade och pratade om allt möjligt. Skönt att få komma hemifrån en stund och slippa tänka.
Ikväll får jag en stund för mig själv. Ska laga nåt lätt till middag, kanske springa en runda när jag kommer hem och så kolla på TV. Försöka slappna av. Försöka duger.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
vad jobbigt att hela tiden behöva gå på nålar, finns inget värre...
hoppas att det blir bättre snart så i kan få slappna av...
KRAM!
Skicka en kommentar