Tiden går så fort!!
På torsdag åker vi till Helsingfors och nästa helg är det redan midsommar. Jag fattar inte, jag hänger inte alls med, tiden går alldeles för fort!!
Och helgen därefter ska jag antagligen till Åland för att fira brorsan och sen är det PSB på Cirkus söndag kväll.
Jag har iaf inga problem med att få tiden att gå vad det verkar!
Efter en två veckor dryg förkylning har jag lite smått börjat komma igång med träningen igen. Det känns inte alls roligt när flåset börjar bli ansträngt och byxorna spänner åt. Har smygstartat med många och långa promenader och igår blev det ett jympapass på lunchen OCH stavcross på kvällen. Sen somnade jag gott.
Jag har fått många och bra tips på vandringleder både i Roslagen och i Stockholm med omnejd och jag tänker åtminstonde vandra en eller två i sommar. Jag älskar att vandra i skogen med matsäck och endast skog, djur och fåglar som sällskap.
Skogen är min kyrka måste jag nog säga. I skogen mår jag bra. Det ligger nog i mitt blod tror jag.
Efter förra veckans fullspäckade arbetsvecka så har tempot lugnat ner sig betydligt nu.
Kunde jag skulle jag ta semester från maj-september. Bästa tiden på året.
Men nu, sortera post.
tisdag, juni 09, 2009
torsdag, juni 04, 2009
Busy bee
Äntligen har jag fått mer att göra på jobbet. Det började bli ganska trist att sitta av tiden men direkt efter min korta Rom semester så började karusellen. Jag ska hjälpa till med ekonomibiten på vårt norska kontor. Dvs jag ska ta emot post, kontera och lägga in fakturor, fixa betalningar och ta ut rapporter. Den här veckan har varit heeeelt galen. Inte nog med att jag måste anstränga mig lite extra för att förstå vad fakturorna handlar om, jag måste även hitta rätt konto och kostnadsställe, bolla ärenden med Holland och England och har en hel MASSA nytt som jag måste lära mig.
Det är kul med en ny utmaning men jag hoppas verkligen inte att detta går överstyr och blir ett stressmoment.
Jag kommer vara en hejare på norska när det här är över :)
Kul är ju också att jag nu har mer kontakt med holländarna, engelsmännen och även amerikanarna så det blir till att damma av engelskan, precis vad jag behöver. Jag har ju tappat så mkt av engelskan sen jag kom hem från min tvååriga vistelse i London för ca 16 år sen. Man blir liksom lite ringrostig..........och nu är det även en massa nya bokförings och ekonomi ord som jag måste lära mig, både på norska och engelska.
Det ska bli skönt med helg och tid över att fortsätta släktforska på :)
Äntligen har jag fått mer att göra på jobbet. Det började bli ganska trist att sitta av tiden men direkt efter min korta Rom semester så började karusellen. Jag ska hjälpa till med ekonomibiten på vårt norska kontor. Dvs jag ska ta emot post, kontera och lägga in fakturor, fixa betalningar och ta ut rapporter. Den här veckan har varit heeeelt galen. Inte nog med att jag måste anstränga mig lite extra för att förstå vad fakturorna handlar om, jag måste även hitta rätt konto och kostnadsställe, bolla ärenden med Holland och England och har en hel MASSA nytt som jag måste lära mig.
Det är kul med en ny utmaning men jag hoppas verkligen inte att detta går överstyr och blir ett stressmoment.
Jag kommer vara en hejare på norska när det här är över :)
Kul är ju också att jag nu har mer kontakt med holländarna, engelsmännen och även amerikanarna så det blir till att damma av engelskan, precis vad jag behöver. Jag har ju tappat så mkt av engelskan sen jag kom hem från min tvååriga vistelse i London för ca 16 år sen. Man blir liksom lite ringrostig..........och nu är det även en massa nya bokförings och ekonomi ord som jag måste lära mig, både på norska och engelska.
Det ska bli skönt med helg och tid över att fortsätta släktforska på :)
tisdag, juni 02, 2009
Jodå minsann!!
Glädjen över att ha hittat en länk till Dalarna hade inte ens lagt sig när jag plötsligt snubblade över nästa överraskning.
Titus mor, Eva Augusta Brandberg, härstammar från en släkt kallad Brenner. Hennes mor Eva De Brenner är barnbarn till Elias Brenner. Honom kan ni läsa mer om här
Glädjen över att ha hittat en länk till Dalarna hade inte ens lagt sig när jag plötsligt snubblade över nästa överraskning.
Titus mor, Eva Augusta Brandberg, härstammar från en släkt kallad Brenner. Hennes mor Eva De Brenner är barnbarn till Elias Brenner. Honom kan ni läsa mer om här
Och hans fru, Sofia Brenner är Sveriges första kvinnliga författare av skönlitteratur och svensk poesi :)
Så nu får man väl helt enkelt damma av släktsilvret, spika upp vapenskölden och lägga till ett "de", "af" eller "von" i efternamnet :)
Och det bästa av allt. Denna Elias Brenner, alltså min farmors morfars mormors morfar har målat ca 500 av de adliga vapensköldar som nu finns att beskåda i Riddarhuset i Stockholm och själv blev han adlad 1712. Dessutom var han född i Storkyrö, Österbotten i Finland ca 200 år före hans barnbarns barnbarn bosatte sig på exakt samma ort som bruksförvaltare och senare lanthandlare (Titus)
Har ni inte börjat släktforska än, gör det NU!!
Det här är mer spännande än Agatha Christie!! =)
Äntligen bekräftat!
Nu vet jag att Titus BÅDA föräldrar kom från Kopparberg i Falun :)
Wohooo!!
Dom gifte sig även i Kopparberg 1811 men flyttade sen ner till Västmanland där deras barn senare föddes.
Trevligt att hitta sina dalarötter faktiskt.
I sommar ska jag njuta lite extra av detta vackra landskap :)
Nu vet jag att Titus BÅDA föräldrar kom från Kopparberg i Falun :)
Wohooo!!
Dom gifte sig även i Kopparberg 1811 men flyttade sen ner till Västmanland där deras barn senare föddes.
Trevligt att hitta sina dalarötter faktiskt.
I sommar ska jag njuta lite extra av detta vackra landskap :)
måndag, juni 01, 2009
Mina rötter (i Dalarna)
Jakten på släkten har gått vidare och ÄNTLIGEN har kusin vitamin och jag knäckt gåtan med vår anfaders svenska rötter.
Så här ligger det till:
Titus Eugen Richard Hammarström kom till Finland och Tykö bruk på 1840 från Bergs socken i Sverige. Det var just Bergs socken som höll på att ta knäcken på oss. Vi kunde inte fatta var i Sverige det var. Nu vet vi, han kom från Västmanland, Bergslagen :)
Idag på lunchen styrde jag mina steg mot bibblan där man helt gratis kan låna en dator och få tillgång till genlines scannade kyrkoböcker. Det tog mig ca tre minuter att hitta Titus i födelseboken från 1823. Mitt hjärta slog dubbla slag av glädje och när jag sen läste att hans far var kyrkoherde föll poletten ner.
Det kan förklara min fascination av kyrkor och kristendomen. Jag är själv inte kristen men älskar alla former av kyrkokonst och litteratur. Att dessutom en av mina favorit julsånger heter "Bergslagsjul" gör ju saken bara roligare :)
Och så var det Titus mamma, Eva Augusta Brandberg. Gissa var hon kom ifrån......jo Falun :)
Så där ÄNTLIGEN har jag hittat min rötter i Dalarna :)
Eva Augusta är alltså min farmors morfars mor. Nu vet jag varför jag trivs så bra i Dalarna också ;)
Och Eva Augustas pappa, Anders Brandberg, var gruvrättsnotarie vid Bergs-och Gruvrätterna i Falun och även bergsrådman.
Nu återstår så att ta reda på varifrån Titus pappa ursprungligen är från. Vet inte än om han är född i Västmanland eller om han "utvandrat" från Dalarna även han.
Och i sommar ska jag nog ta en EXTRA titt på Falun på vägen upp till Kättbo :)
Och så vill jag ju naturligtvis åka till Bergslagen för att se kyrkorna där Titus pappa var prost och jag vet även att hans grav finns kvar på Norbergs kyrkogård. Det mesta går ju att kolla upp på nätet nuförtiden :)
Men nu är det sovdags!
Jakten på släkten har gått vidare och ÄNTLIGEN har kusin vitamin och jag knäckt gåtan med vår anfaders svenska rötter.
Så här ligger det till:
Titus Eugen Richard Hammarström kom till Finland och Tykö bruk på 1840 från Bergs socken i Sverige. Det var just Bergs socken som höll på att ta knäcken på oss. Vi kunde inte fatta var i Sverige det var. Nu vet vi, han kom från Västmanland, Bergslagen :)
Idag på lunchen styrde jag mina steg mot bibblan där man helt gratis kan låna en dator och få tillgång till genlines scannade kyrkoböcker. Det tog mig ca tre minuter att hitta Titus i födelseboken från 1823. Mitt hjärta slog dubbla slag av glädje och när jag sen läste att hans far var kyrkoherde föll poletten ner.
Det kan förklara min fascination av kyrkor och kristendomen. Jag är själv inte kristen men älskar alla former av kyrkokonst och litteratur. Att dessutom en av mina favorit julsånger heter "Bergslagsjul" gör ju saken bara roligare :)
Och så var det Titus mamma, Eva Augusta Brandberg. Gissa var hon kom ifrån......jo Falun :)
Så där ÄNTLIGEN har jag hittat min rötter i Dalarna :)
Eva Augusta är alltså min farmors morfars mor. Nu vet jag varför jag trivs så bra i Dalarna också ;)
Och Eva Augustas pappa, Anders Brandberg, var gruvrättsnotarie vid Bergs-och Gruvrätterna i Falun och även bergsrådman.
Nu återstår så att ta reda på varifrån Titus pappa ursprungligen är från. Vet inte än om han är född i Västmanland eller om han "utvandrat" från Dalarna även han.
Och i sommar ska jag nog ta en EXTRA titt på Falun på vägen upp till Kättbo :)
Och så vill jag ju naturligtvis åka till Bergslagen för att se kyrkorna där Titus pappa var prost och jag vet även att hans grav finns kvar på Norbergs kyrkogård. Det mesta går ju att kolla upp på nätet nuförtiden :)
Men nu är det sovdags!
söndag, maj 17, 2009
Tjocka släkten
Herregud. Jag vet inte ens var jag ska börja. Min kusin Gunilla och jag har börjat rota i våra rötter. Vår farmor/mormor kom från Helsingfors och vi hade hört att släkten ursprungligen kom från Sverige men ingen visste var, när hur. Nu en vecka senare och många timmars idogt forskande på nätet så vet vi lite mer. Min farmors mormor kom från Ugglebo=Ockelbo i Sverige. Från Sverige kom även farmors morfar, Titus Eugen Richard Hammarström men vi har fortfarande inte klurat ut exakt var i Sverige. Men vi har kartlagt hans liv i Finland och vet nu så pass mycket att han varit bruksförvaltare på tre olika bruk och slutade sen sina dar som lanthandlare i Österbotten :) Varje dag faller en eller flera pusselbitar på plats. Det inte Gunilla hittar eller kan tyda kanske jag kan lösa och tvärtom. Två jobbar bättre och mer effektivare än en har vi kommit underfund med. Igår kväll jobbade jag så intensivt med detta att jag totalt ratade Eurovisionsfestivalen. Tv´n stod visserligen på och jag gjorde en paus för att kika på Norges bidrag men sen var det tillbaka till kyrkböckerna. Klockan två gav jag upp, skrev ner de frågeställningar jag ahde kvar att lösa och sa godnatt.
Idag hittade jag det jag sökte men sen....tvärstopp.
Nåja, skam den som ger sig. Några timmar senare skickar nämligen Gunilla en finfin länk där man kan söka på i stort alla finska dagstidningar från 1700-talet och fram till slutet av 1800-talet. Och här hittar vi godis vill jag lova!!! Hammarströmmarna har verkligen varit aktiva!!! Bland annat har vi en lektor R Hammarström som hålit föredrag hit och dit. Sedärja, då har vi en skolad i släkten och farmor läste ju och sparade massor av böcker. Då vet jag vilken ända av släkten jag har fått mina studie och läsargener ifrån :)
Jag skulle kunna berätta hur mkt som helst om det här men det gör jag inte nu. Jag vill sammanställa allt senare, skriva en släkthistoria som kan bevaras till barn och barnbarn men framförallt, jag vill veta var våra svenska rötter är.
Det finns en smedsläkt som heter Hammarström och kommer från Dalarna, måhända kan det vara en gren? Det återsår att se :)
Men nu tillbaka till forskandet :)
/Superdetektiven Sussie
Herregud. Jag vet inte ens var jag ska börja. Min kusin Gunilla och jag har börjat rota i våra rötter. Vår farmor/mormor kom från Helsingfors och vi hade hört att släkten ursprungligen kom från Sverige men ingen visste var, när hur. Nu en vecka senare och många timmars idogt forskande på nätet så vet vi lite mer. Min farmors mormor kom från Ugglebo=Ockelbo i Sverige. Från Sverige kom även farmors morfar, Titus Eugen Richard Hammarström men vi har fortfarande inte klurat ut exakt var i Sverige. Men vi har kartlagt hans liv i Finland och vet nu så pass mycket att han varit bruksförvaltare på tre olika bruk och slutade sen sina dar som lanthandlare i Österbotten :) Varje dag faller en eller flera pusselbitar på plats. Det inte Gunilla hittar eller kan tyda kanske jag kan lösa och tvärtom. Två jobbar bättre och mer effektivare än en har vi kommit underfund med. Igår kväll jobbade jag så intensivt med detta att jag totalt ratade Eurovisionsfestivalen. Tv´n stod visserligen på och jag gjorde en paus för att kika på Norges bidrag men sen var det tillbaka till kyrkböckerna. Klockan två gav jag upp, skrev ner de frågeställningar jag ahde kvar att lösa och sa godnatt.
Idag hittade jag det jag sökte men sen....tvärstopp.
Nåja, skam den som ger sig. Några timmar senare skickar nämligen Gunilla en finfin länk där man kan söka på i stort alla finska dagstidningar från 1700-talet och fram till slutet av 1800-talet. Och här hittar vi godis vill jag lova!!! Hammarströmmarna har verkligen varit aktiva!!! Bland annat har vi en lektor R Hammarström som hålit föredrag hit och dit. Sedärja, då har vi en skolad i släkten och farmor läste ju och sparade massor av böcker. Då vet jag vilken ända av släkten jag har fått mina studie och läsargener ifrån :)
Jag skulle kunna berätta hur mkt som helst om det här men det gör jag inte nu. Jag vill sammanställa allt senare, skriva en släkthistoria som kan bevaras till barn och barnbarn men framförallt, jag vill veta var våra svenska rötter är.
Det finns en smedsläkt som heter Hammarström och kommer från Dalarna, måhända kan det vara en gren? Det återsår att se :)
Men nu tillbaka till forskandet :)
/Superdetektiven Sussie
tisdag, maj 12, 2009
Men sluta
Det är så himla lätt att säga till nån att "ryck upp dig", "kom igen, borsta av dig" och "men det var väl inte så farligt".
Jo, ibland är det faktiskt det. Men jag tror faktiskt att vi inte tillåter oss själva eller andra att faktiskt må riktigt jävla uruselt.
Det är precis som att det är tabu, nästan livsfarligt att må dåligt.
En som är ledsen passar inte in här, du har inget här att göra. Här är vi alla glada, positiva, självgående människor och mår du dåligt får du skylla dig själv. Det är bara DITT EGET FEL att du mår dåligt.
Nä, så är det faktiskt inte. Inte alltid. Men det talas det inte om. Vi sopar det under mattan, klistrar på ett leende och pinar oss vidare genom världen.
Får inte gråta, får inte tänka negativt, får inte, får inte, får inte.
Om jag hade kunnat förmå mig själv att må riktigt jävla bra VARENDA dag så skulle jag göra det.
Men nu är det inte så. Jag har både bra och dåliga dagar, precis som det SKA vara.
Jag orkar inte vara perfekt, jag orkar inte alltid städa hemmet, jag orkar inte alltid laga mat, jag orkar inte alltid bry mig, jag orkar inte alltid tänka. Och jag tänker heller inte ursäkta mig för det.
För sån är jag.
Det är så himla lätt att säga till nån att "ryck upp dig", "kom igen, borsta av dig" och "men det var väl inte så farligt".
Jo, ibland är det faktiskt det. Men jag tror faktiskt att vi inte tillåter oss själva eller andra att faktiskt må riktigt jävla uruselt.
Det är precis som att det är tabu, nästan livsfarligt att må dåligt.
En som är ledsen passar inte in här, du har inget här att göra. Här är vi alla glada, positiva, självgående människor och mår du dåligt får du skylla dig själv. Det är bara DITT EGET FEL att du mår dåligt.
Nä, så är det faktiskt inte. Inte alltid. Men det talas det inte om. Vi sopar det under mattan, klistrar på ett leende och pinar oss vidare genom världen.
Får inte gråta, får inte tänka negativt, får inte, får inte, får inte.
Om jag hade kunnat förmå mig själv att må riktigt jävla bra VARENDA dag så skulle jag göra det.
Men nu är det inte så. Jag har både bra och dåliga dagar, precis som det SKA vara.
Jag orkar inte vara perfekt, jag orkar inte alltid städa hemmet, jag orkar inte alltid laga mat, jag orkar inte alltid bry mig, jag orkar inte alltid tänka. Och jag tänker heller inte ursäkta mig för det.
För sån är jag.
fredag, maj 08, 2009
Tröttig
Igår kväll gick vi ut på stan för att fira av en kollega som slutat. Vi hamnade på restaurang Grill som tydligen ägs av Melker Andersson (heter han så?).
Inredningen var himla läcker. Fyra olika sektioner som flöt ihop. Orientaliskt, asiatiskt, medelhavet och amerikanskt. Vi hamnade i den amerikanska hörnan, lite lounge stil med inslag av mysbelysning, halvnakna skyltdockor och dramatiska tyger och lampor i taket. Vi satt i en halvmåneformad turkos soffa (så himla läcker) vid ett äggformat bord.
Maten var supergod, vi beställde in grillbrickor med kyckling, oxkött, kalv, karré mm. Kanske lite för mkt kött för min stackars mage att hantera men det var perfekt grillad och smaksatt så man kunde inte låta bli att äta :)
Det var en riktigt najs och trevlig kväll och jag lämnade sällskapet vid 21,40 tiden för att bege mig hemåt. Det är ju arbetsdag idag också och så tar det ju en dryg timme för mig att åka hem till landet :)
Mia tog en massa bilder så jag ska försöka lägga up några så fort jag kommer åt dom :)
Imorse var det verkligen dryyygt att kliva upp. Har sovit lite för lite den här veckan och två glas vin till maten igår gör inte saken bättre heller. Så jag tog en liten sovmorgon och sitter här nu ensam på jobbet. Ingen annan har kommit in än ....... :)
Tänkte försöka köra ett medelpass jympa på lunchen idag och sen blir det jogg för hela slanten i helgen. Har ätit lite för mycket godsaker sista tiden och det börjar märkas på min kropp nu.
Men nu, en kopp kaffe till och sen ska jag hämta posten :)
Igår kväll gick vi ut på stan för att fira av en kollega som slutat. Vi hamnade på restaurang Grill som tydligen ägs av Melker Andersson (heter han så?).
Inredningen var himla läcker. Fyra olika sektioner som flöt ihop. Orientaliskt, asiatiskt, medelhavet och amerikanskt. Vi hamnade i den amerikanska hörnan, lite lounge stil med inslag av mysbelysning, halvnakna skyltdockor och dramatiska tyger och lampor i taket. Vi satt i en halvmåneformad turkos soffa (så himla läcker) vid ett äggformat bord.
Maten var supergod, vi beställde in grillbrickor med kyckling, oxkött, kalv, karré mm. Kanske lite för mkt kött för min stackars mage att hantera men det var perfekt grillad och smaksatt så man kunde inte låta bli att äta :)
Det var en riktigt najs och trevlig kväll och jag lämnade sällskapet vid 21,40 tiden för att bege mig hemåt. Det är ju arbetsdag idag också och så tar det ju en dryg timme för mig att åka hem till landet :)
Mia tog en massa bilder så jag ska försöka lägga up några så fort jag kommer åt dom :)
Imorse var det verkligen dryyygt att kliva upp. Har sovit lite för lite den här veckan och två glas vin till maten igår gör inte saken bättre heller. Så jag tog en liten sovmorgon och sitter här nu ensam på jobbet. Ingen annan har kommit in än ....... :)
Tänkte försöka köra ett medelpass jympa på lunchen idag och sen blir det jogg för hela slanten i helgen. Har ätit lite för mycket godsaker sista tiden och det börjar märkas på min kropp nu.
Men nu, en kopp kaffe till och sen ska jag hämta posten :)
tisdag, maj 05, 2009
onsdag, april 29, 2009
Tjocka släkten
Igår var sista avsnittet av programmet "Vem tror du att du är". En serie som jag totalt fastnat för. Jag har ju själv släktforskat en gång i tiden (under gymnasiet som ett specialprojekt) och då var det morfars släkt som granskades. Ett intressant men drygt jobb. Jag satt nere i gamla unkna kyrkokällare med endast en glödlampa i taket som ljuskälla, sen på landskapsarkivet i Mariehamn där kvinnan som övervakade arkivet suckade djupt varje gång jag bad att få en kopia på en boupptäckning eller annat ur rullorna.
Hur som helst så nystade jag fram en släkttråd ner till tidigt 1800-tal och mitt slutgiltiga arbete kompletterade jag med lite foton och ett drygt 100 år gammalt kärleksbrev skrivet av en förälskad släkting.
Som ett brev på posten gavs i samma veva en bok ut på Åland som handlade om den lilla byn min pappa härstammar från, Torp i Eckerö kommun. Författaren hade verkligen gjort en grundlig förundersökning eftersom han kompletterat boken med släktutredningar för alla de 7-8 gårdar som byn består av.
Där kan man spåra mina anfäder ända ner till 1500-talet. :) Wow! Sånt gillar jag!
boken är dessutom fullproppad med härliga anekdoter och berättelser om bl a min farfar, farfars far och farfars farfar. Jag tror dessutom att de enda ur denna släkttråd som faktiskt gått på Nevski Prospekt och beskådat Vinterpalatset i Sankt Petersburg är jag och min farfars farfar. Det känns lite speciellt :)
Det känns lite konstigt att se sina anfäder på svartvita foton stirra strängt tillbaka på mig. Strama klänningar och kostymer. Hur var dessa personer egentligen? Jag känner dom inte men vi är släkt i rakt nedstigande led. En mycket märklig känsla.
Och så farfar som jag aldrig träffade. Han dog långt innan jag föddes. Hade han levat idag hade han varit 108 år. Det ni! Farfar var spelman, polis och verksam i turistbranschen. Han byggde ett superfint pensionat som han tyvärr var tvungen att överge när andra världskriget bröt ut men huset står kvar än idag. Dock inte i släktens ägo. Dessutom har farfar varit gift två gånger. Innnan min farmor kom in i bilden så var farfar gift med byns första småskolelärarinna. Farfars far hade inhyst henne hos sin familj och jag kan bara spekulera men det måste ha varit där som hon och farfar fattat tycke för varandra. Jag tror att dom fick 2 eller 3 barn innan farfar träffade farmor som var sommargäst från Helsingfors på farfars pensionat. Småskolelärarinnan tog sina barn och flyttade hem till Kökar och där finns fortfarande den del av släkten kvar. För ett par år sedan åkte jag och pappa till Kökar för att träffa pappas halvbror. Det var ett spännande möte. Han liknade farfar på pricken och dessutom hade jag helt plötsligt en massa nya halvkusiner!!
Nu är jag väldigt nyfiken på farmors och mormors släkt. Det är två trådar som jag tänker ta tag i framöver och börja nysta i. Farmor kom ju från Helsingfors. Hon var finlandssvensk. Det betyder att jag måste ta mig över till Finland och rota i arkiven där.
Pappa har berättat en del om det han kom ihåg som liten när han åkte med farmor till Helsingors efter kriget för att träffa sin mormor, morbröder och mostrar.
En av pappas morbröder dog i kriget. Han hamnade i bakhåll och ryssarna sköt honom. Han var bara 19 år och dessutom förlovad.
Sen var det mormor. Jag har för mig att jag hört talas om att hennes föräldrar kom från Finland också men där är jag inte säker. Hennes släkt känns som förlagd i dunkel lite.
Släktforskning är kul! Fler borde pröva!! :)
Igår var sista avsnittet av programmet "Vem tror du att du är". En serie som jag totalt fastnat för. Jag har ju själv släktforskat en gång i tiden (under gymnasiet som ett specialprojekt) och då var det morfars släkt som granskades. Ett intressant men drygt jobb. Jag satt nere i gamla unkna kyrkokällare med endast en glödlampa i taket som ljuskälla, sen på landskapsarkivet i Mariehamn där kvinnan som övervakade arkivet suckade djupt varje gång jag bad att få en kopia på en boupptäckning eller annat ur rullorna.
Hur som helst så nystade jag fram en släkttråd ner till tidigt 1800-tal och mitt slutgiltiga arbete kompletterade jag med lite foton och ett drygt 100 år gammalt kärleksbrev skrivet av en förälskad släkting.
Som ett brev på posten gavs i samma veva en bok ut på Åland som handlade om den lilla byn min pappa härstammar från, Torp i Eckerö kommun. Författaren hade verkligen gjort en grundlig förundersökning eftersom han kompletterat boken med släktutredningar för alla de 7-8 gårdar som byn består av.
Där kan man spåra mina anfäder ända ner till 1500-talet. :) Wow! Sånt gillar jag!
boken är dessutom fullproppad med härliga anekdoter och berättelser om bl a min farfar, farfars far och farfars farfar. Jag tror dessutom att de enda ur denna släkttråd som faktiskt gått på Nevski Prospekt och beskådat Vinterpalatset i Sankt Petersburg är jag och min farfars farfar. Det känns lite speciellt :)
Det känns lite konstigt att se sina anfäder på svartvita foton stirra strängt tillbaka på mig. Strama klänningar och kostymer. Hur var dessa personer egentligen? Jag känner dom inte men vi är släkt i rakt nedstigande led. En mycket märklig känsla.
Och så farfar som jag aldrig träffade. Han dog långt innan jag föddes. Hade han levat idag hade han varit 108 år. Det ni! Farfar var spelman, polis och verksam i turistbranschen. Han byggde ett superfint pensionat som han tyvärr var tvungen att överge när andra världskriget bröt ut men huset står kvar än idag. Dock inte i släktens ägo. Dessutom har farfar varit gift två gånger. Innnan min farmor kom in i bilden så var farfar gift med byns första småskolelärarinna. Farfars far hade inhyst henne hos sin familj och jag kan bara spekulera men det måste ha varit där som hon och farfar fattat tycke för varandra. Jag tror att dom fick 2 eller 3 barn innan farfar träffade farmor som var sommargäst från Helsingfors på farfars pensionat. Småskolelärarinnan tog sina barn och flyttade hem till Kökar och där finns fortfarande den del av släkten kvar. För ett par år sedan åkte jag och pappa till Kökar för att träffa pappas halvbror. Det var ett spännande möte. Han liknade farfar på pricken och dessutom hade jag helt plötsligt en massa nya halvkusiner!!
Nu är jag väldigt nyfiken på farmors och mormors släkt. Det är två trådar som jag tänker ta tag i framöver och börja nysta i. Farmor kom ju från Helsingfors. Hon var finlandssvensk. Det betyder att jag måste ta mig över till Finland och rota i arkiven där.
Pappa har berättat en del om det han kom ihåg som liten när han åkte med farmor till Helsingors efter kriget för att träffa sin mormor, morbröder och mostrar.
En av pappas morbröder dog i kriget. Han hamnade i bakhåll och ryssarna sköt honom. Han var bara 19 år och dessutom förlovad.
Sen var det mormor. Jag har för mig att jag hört talas om att hennes föräldrar kom från Finland också men där är jag inte säker. Hennes släkt känns som förlagd i dunkel lite.
Släktforskning är kul! Fler borde pröva!! :)
tisdag, april 28, 2009
Rehab
Ingen förändring i humöret. Jag känner mig skitskum. Känner inte alls igen mig själv på nåt sätt. Är liksom....känslolös och tom. Inte sur, inte ledsen, inte glad.
Jag orkar inte tänka på problem längre men det finns en speciell sak som jag grämer mig mkt över. Det är privat så jag tänker inte avslöja nåt här i bloggen.
Det känns som att dagarna kommer och går och jag har inget att fylla dom med. jag vet inte vad jag ska fylla dom med.
Jag börjar märka små andra effekter av Levaxinet nu. Jag börjar bli varm och mindre frussen. En mycket märklig känsla eftersom det känns som att jag blir varm inifrån och utåt. Händerna är fortfarande kalla men inte samma isbitar som förut. Dessutom klarar jag mig utan kofta och ulltofflor hemma. Alltid nåt.
Ingen förändring i humöret. Jag känner mig skitskum. Känner inte alls igen mig själv på nåt sätt. Är liksom....känslolös och tom. Inte sur, inte ledsen, inte glad.
Jag orkar inte tänka på problem längre men det finns en speciell sak som jag grämer mig mkt över. Det är privat så jag tänker inte avslöja nåt här i bloggen.
Det känns som att dagarna kommer och går och jag har inget att fylla dom med. jag vet inte vad jag ska fylla dom med.
Jag börjar märka små andra effekter av Levaxinet nu. Jag börjar bli varm och mindre frussen. En mycket märklig känsla eftersom det känns som att jag blir varm inifrån och utåt. Händerna är fortfarande kalla men inte samma isbitar som förut. Dessutom klarar jag mig utan kofta och ulltofflor hemma. Alltid nåt.
lördag, april 25, 2009
Lazy lördag
Vaknade imorse av att Asta kom trampande. Klockan var halv åtta och jag tänkte att det faktiskt var dax att kliva upp. Solen sken för fullt och knopparna på träden var sprängfärdiga och......fullt med pollen i luften.
Mitt huvud kändes som det skulle sprängas, ögonen kliade som sjutton och ansiktet var totalt svullet. Jahapp! Allergisk reaktion!
Och jag som hade tänkt städa balkongen idag.........men det har gått förut så det bara måste funka idag också.
Igår köpte jag nya kuddar till korgstolarna, Hemtex hade jättefina i amerikansk stil. Så jag köpte en röd och en blå, båda med vita stjärnor på :) Och så en vit lykta att ställa på bordet.
Pelargonen ska inhandlas på Ulriksdal om ett par veckor. Röda och vita för att matcha det amerikanska temat på balkongen i år :) Sen är det bara flaggan som saknas.......men jag får nöja mig med min Ålandsflagga tills vidare :)
Har just betalat räkningar och skickat in deklarationen och ska snart ta hand om disk och städning. Än så länge känns det ok och motivationen verkar faktiskt ha infunnit sig.
Planen för idag är att städa balkong, badrum och dammsuga lägenheten. Så ska jag springa en timme och sen gå stavgång ikväll. Måste passa på att vistas ute i solen så mkt jag kan nu.
Jag har ju även försökt forska lite i det här med mitt sköldkörtel problem. Det är tydligen ärftligt men när jag frågade morsan visste hon ingen i släkten som haft liknande problem. Så fick jag tag på farsan igår och när jag frågade honom svarade han, "Jo, jag opererade sköldkörteln på 70-talet, vaddårå?". Så jag berättade om min låga ämnesomsättning och hur det hörde ihop och alla pusselbitar föll på plats. Jag har ärvt det av farsan. Ännu mer intressant var när farsan sa, "jaha, då är det därför du alltid har varit så trött". Och då slog det mig, jag har alltid varit trött, frussen och pendlat upp och ner i humöret sen tonåring. Fatta att jag alltså har gått med dessa problem i ca 20 år.........
jag vet att man inte ska tänka på det som varit men jag kan inte låta bli att tänka på alla möjligheter som jag gått miste om bara för att jag mått så dåligt under åren. Alla kurser som jag försökt läsa men misslyckats med bara pga koncentrationssvårigheter och humörsvängningar, alla psykologbesök jag lagt ner tid och pengar på. Och alla som bett mig "rycka upp" mig...........det är så lätt att säga.......Jag har ju även haft vissa dagar då jag varit så trött i kroppen att jag knappt orkat gå uppför en trappa eller ta mig för nåt överhuvudtaget, jag kan inte ens beskriva den känslan men om någon då sagt att nu ska vi göra det och det och det så har det alltid tagit emot både mentalt och fysiskt för mig. Det har inte varit så att jag bara kunde rycka upp mig, jag kände mig totalt utmattad.
Träningen har hjälpt mig mkt på traven men mina mjölksyreproblem har också fått en förklaring nu. De sista två åren har jag inte klarat av spinningen på samma sätt som i början. Mjölksyran har kommit på en gång. Och tröttheten.
Och jag som alltid trott att det inte var nåt fel på mig utan att jag bara var lat.....jag har verkligen fått nåt att tänka på nu.
Ett enkelt blodprov har för alltid förändrat livet för mig. Förhoppningsvis till det bättre.
Vaknade imorse av att Asta kom trampande. Klockan var halv åtta och jag tänkte att det faktiskt var dax att kliva upp. Solen sken för fullt och knopparna på träden var sprängfärdiga och......fullt med pollen i luften.
Mitt huvud kändes som det skulle sprängas, ögonen kliade som sjutton och ansiktet var totalt svullet. Jahapp! Allergisk reaktion!
Och jag som hade tänkt städa balkongen idag.........men det har gått förut så det bara måste funka idag också.
Igår köpte jag nya kuddar till korgstolarna, Hemtex hade jättefina i amerikansk stil. Så jag köpte en röd och en blå, båda med vita stjärnor på :) Och så en vit lykta att ställa på bordet.
Pelargonen ska inhandlas på Ulriksdal om ett par veckor. Röda och vita för att matcha det amerikanska temat på balkongen i år :) Sen är det bara flaggan som saknas.......men jag får nöja mig med min Ålandsflagga tills vidare :)
Har just betalat räkningar och skickat in deklarationen och ska snart ta hand om disk och städning. Än så länge känns det ok och motivationen verkar faktiskt ha infunnit sig.
Planen för idag är att städa balkong, badrum och dammsuga lägenheten. Så ska jag springa en timme och sen gå stavgång ikväll. Måste passa på att vistas ute i solen så mkt jag kan nu.
Jag har ju även försökt forska lite i det här med mitt sköldkörtel problem. Det är tydligen ärftligt men när jag frågade morsan visste hon ingen i släkten som haft liknande problem. Så fick jag tag på farsan igår och när jag frågade honom svarade han, "Jo, jag opererade sköldkörteln på 70-talet, vaddårå?". Så jag berättade om min låga ämnesomsättning och hur det hörde ihop och alla pusselbitar föll på plats. Jag har ärvt det av farsan. Ännu mer intressant var när farsan sa, "jaha, då är det därför du alltid har varit så trött". Och då slog det mig, jag har alltid varit trött, frussen och pendlat upp och ner i humöret sen tonåring. Fatta att jag alltså har gått med dessa problem i ca 20 år.........
jag vet att man inte ska tänka på det som varit men jag kan inte låta bli att tänka på alla möjligheter som jag gått miste om bara för att jag mått så dåligt under åren. Alla kurser som jag försökt läsa men misslyckats med bara pga koncentrationssvårigheter och humörsvängningar, alla psykologbesök jag lagt ner tid och pengar på. Och alla som bett mig "rycka upp" mig...........det är så lätt att säga.......Jag har ju även haft vissa dagar då jag varit så trött i kroppen att jag knappt orkat gå uppför en trappa eller ta mig för nåt överhuvudtaget, jag kan inte ens beskriva den känslan men om någon då sagt att nu ska vi göra det och det och det så har det alltid tagit emot både mentalt och fysiskt för mig. Det har inte varit så att jag bara kunde rycka upp mig, jag kände mig totalt utmattad.
Träningen har hjälpt mig mkt på traven men mina mjölksyreproblem har också fått en förklaring nu. De sista två åren har jag inte klarat av spinningen på samma sätt som i början. Mjölksyran har kommit på en gång. Och tröttheten.
Och jag som alltid trott att det inte var nåt fel på mig utan att jag bara var lat.....jag har verkligen fått nåt att tänka på nu.
Ett enkelt blodprov har för alltid förändrat livet för mig. Förhoppningsvis till det bättre.
fredag, april 24, 2009
Zombie diaries
Är inne på dag fyra med Levaxinet och jag känner mig......som en zombie. Likgiltig, bara är, lugn i kroppen men liksom utan känslor på nåt sätt. Helmysko. Men det kanske måste gå ner först innan det kan gå upp?
Igår grät jag när jag satt framför TV´n och åt choklad. Bara för att jag helt plötsligt behövde gråta. Sen gick det över.
Imorse vaknade jag och ville bara inte kliva upp. Mensvärk, trött och ville inte jobba.
Men jag kan inte säga att jag är nedstämd eller deppig. Närå, det känns bara som att nåt håller på att hända i kroppen och jag har inte energi att lägga på det som händer omkring mig.
Det stora provet kommer nog imorrn när jag ska städa. Kommer jag att kunna ta tag i uppgiften utan att känna ångest och trötthet eller kommer jag att totalt bryta ihop? Det visar sig.
En sak är iallafall säker. Min mage har blivit så mycket bättre och bara det har gjort mig mer avslappnad och mindre nervös. Tidigare gick jag ju omkring på helspänn hela tiden.
Jag tror att Levaxinet jobbar i kroppen och skapar nya känslor i mig som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Jag har ju mått dåligt så länge........
Men jag hyser stort hopp till att bli återställd.
Och igår såg jag en kvinna på bussen som åt sitt eget öronvax!
Är inne på dag fyra med Levaxinet och jag känner mig......som en zombie. Likgiltig, bara är, lugn i kroppen men liksom utan känslor på nåt sätt. Helmysko. Men det kanske måste gå ner först innan det kan gå upp?
Igår grät jag när jag satt framför TV´n och åt choklad. Bara för att jag helt plötsligt behövde gråta. Sen gick det över.
Imorse vaknade jag och ville bara inte kliva upp. Mensvärk, trött och ville inte jobba.
Men jag kan inte säga att jag är nedstämd eller deppig. Närå, det känns bara som att nåt håller på att hända i kroppen och jag har inte energi att lägga på det som händer omkring mig.
Det stora provet kommer nog imorrn när jag ska städa. Kommer jag att kunna ta tag i uppgiften utan att känna ångest och trötthet eller kommer jag att totalt bryta ihop? Det visar sig.
En sak är iallafall säker. Min mage har blivit så mycket bättre och bara det har gjort mig mer avslappnad och mindre nervös. Tidigare gick jag ju omkring på helspänn hela tiden.
Jag tror att Levaxinet jobbar i kroppen och skapar nya känslor i mig som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Jag har ju mått dåligt så länge........
Men jag hyser stort hopp till att bli återställd.
Och igår såg jag en kvinna på bussen som åt sitt eget öronvax!
onsdag, april 22, 2009
En ointressant onsdag
Är lite nere idag.
Tänker på allt jag borde göra och på det jag har fått gjort.
Irriterar mig på att folk inte orkar ställa ner disken i diskmaskinen och är fullkomligt less på att höra den ständiga ursäkten: "Jamen det är ju så folk är, det är bara att acceptera".
Är arg över att ha utfört ett ansvarsområde i snart ett år utan att vara berättigad till nån form av arvode medan mina medansvariga kan håva in minst 2000:-
Slutsats: Jag har lagt ner för gott. Hur det går kunde inte intressera mig mindre. Faktiskt.
Mitt nya körkort har kommit och jag måste planera in tid för att kunna hämta ut det. Hoppas mitt gamla körkort gäller som identitetshandling för det är det enda jag har.
Och nu sitter jag och mumsar chokladdoppade jordnötter för dom är helt galet goda!
Bara fyra timmar kvar på jobbet nu.
Är lite nere idag.
Tänker på allt jag borde göra och på det jag har fått gjort.
Irriterar mig på att folk inte orkar ställa ner disken i diskmaskinen och är fullkomligt less på att höra den ständiga ursäkten: "Jamen det är ju så folk är, det är bara att acceptera".
Är arg över att ha utfört ett ansvarsområde i snart ett år utan att vara berättigad till nån form av arvode medan mina medansvariga kan håva in minst 2000:-
Slutsats: Jag har lagt ner för gott. Hur det går kunde inte intressera mig mindre. Faktiskt.
Mitt nya körkort har kommit och jag måste planera in tid för att kunna hämta ut det. Hoppas mitt gamla körkort gäller som identitetshandling för det är det enda jag har.
Och nu sitter jag och mumsar chokladdoppade jordnötter för dom är helt galet goda!
Bara fyra timmar kvar på jobbet nu.
tisdag, april 21, 2009
Diagnos fastställd
Läkaren ringde för en stund sen. Nu jäklar gick det snabbt!
Man har nu konstaterat att jag har en något låg ämnesomsättning.
Så idag ska jag hämta ut medicin och om två månader ska jag tillbaka och kolla ämnesomsättningen igen.
Hoppas nu att jag kan ta mig ur detta helvete jag levt i under så många år.
Läkaren ringde för en stund sen. Nu jäklar gick det snabbt!
Man har nu konstaterat att jag har en något låg ämnesomsättning.
Så idag ska jag hämta ut medicin och om två månader ska jag tillbaka och kolla ämnesomsättningen igen.
Hoppas nu att jag kan ta mig ur detta helvete jag levt i under så många år.
Status:
Preliminär diagnos: Något låg ämnesomsättning
Diverse symptom: Trötthet, frusen, koncentrationssvårigheter, minnesrubbningar, tröghet, dålig mage, svårare att bli gravid, nedstämdhet, viktökning.....osv.
Hur botar man det?: Medicinering resten av livet.
Fick ta ett extra blodprov igår för att dubbelkolla diagnosen.
På ett sätt känns det skönt att få en diagnos ställd och att man kan göra nåt åt det men samtidigt så känns just den här diagnosen lite läskig.......
Jag gillar inte att äta medicin men har väl inget val.
Jag får svar nästa vecka.
Preliminär diagnos: Något låg ämnesomsättning
Diverse symptom: Trötthet, frusen, koncentrationssvårigheter, minnesrubbningar, tröghet, dålig mage, svårare att bli gravid, nedstämdhet, viktökning.....osv.
Hur botar man det?: Medicinering resten av livet.
Fick ta ett extra blodprov igår för att dubbelkolla diagnosen.
På ett sätt känns det skönt att få en diagnos ställd och att man kan göra nåt åt det men samtidigt så känns just den här diagnosen lite läskig.......
Jag gillar inte att äta medicin men har väl inget val.
Jag får svar nästa vecka.
fredag, april 17, 2009
tisdag, april 14, 2009
Vardag
Pga ett ganska så händelselöst liv så har jag inte orkat uppdatera bloggen.
Den skulle i stort sett ha sett likadan ut varje dag under påsken.
Sov till 8. Klev upp och fixade frukost. Kollade på film. Stack ut och tränade en till två timmar.
För varmt att sitta på balkongen. Åkte och handlade, lagade mat och kollade på engelsk skräckserie. Lekte med katterna, surfade lite, kollade på TV. Somnade.
Igår bytte jag iofs till sommardäck med hjälp av farsan och i fredags kom farsan över på en fika.
Jag har tvättat och dammsugit lägenheten och fantastiskt nog har vi på nåt sätt orkat diska och laga mat varje dag. Kanske beror det på solen och värmen.
Har inte haft lust eller ork att göra nåt storlaget eller att åka nånstans.
I torsdags började jag äta min magmedicin. Magen låter fortfarande, där är ingen skillnad och nu är jag nästintill förstoppad känns det som. Vet inte vilken nytta det här ska göra men jag prövar att äta det ett tag till. Trots att det verkligen inte smakar gott....bara en vecka till provsvaren nu.
Är för övrigt grymt imonerad över Susan Boyle som totalt överraskade alla i Britain´s got talent.
Kolla här: http://www.youtube.com/watch?v=9lp0IWv8QZY
Pga ett ganska så händelselöst liv så har jag inte orkat uppdatera bloggen.
Den skulle i stort sett ha sett likadan ut varje dag under påsken.
Sov till 8. Klev upp och fixade frukost. Kollade på film. Stack ut och tränade en till två timmar.
För varmt att sitta på balkongen. Åkte och handlade, lagade mat och kollade på engelsk skräckserie. Lekte med katterna, surfade lite, kollade på TV. Somnade.
Igår bytte jag iofs till sommardäck med hjälp av farsan och i fredags kom farsan över på en fika.
Jag har tvättat och dammsugit lägenheten och fantastiskt nog har vi på nåt sätt orkat diska och laga mat varje dag. Kanske beror det på solen och värmen.
Har inte haft lust eller ork att göra nåt storlaget eller att åka nånstans.
I torsdags började jag äta min magmedicin. Magen låter fortfarande, där är ingen skillnad och nu är jag nästintill förstoppad känns det som. Vet inte vilken nytta det här ska göra men jag prövar att äta det ett tag till. Trots att det verkligen inte smakar gott....bara en vecka till provsvaren nu.
Är för övrigt grymt imonerad över Susan Boyle som totalt överraskade alla i Britain´s got talent.
Kolla här: http://www.youtube.com/watch?v=9lp0IWv8QZY
tisdag, april 07, 2009
Uppföljning
Läkarbesöket gick bra. Jag tror och hoppas att jag fick sagt allt som jag ville ha sagt.
Läkaren kände på magen, kollade hjärta och lungor och blodtryck. Allt var normalt.
Jag fick lämna ett blodprov och ska lämna lite andra prover senare i veckan (!)
Så fick jag ett recept utskrivet på ett medel jag ska äta i två veckor fram till jag svar på proverna och sen blir det remiss till sjukhus för större undersökning.
Känns så himla bra att sjukvården tog mig på allvar den här gången.
Senast jag sökte för mina magproblem var för 9-10 år sen. Då satt läkaren bara och bläddrade i en läkarbok och kunde inte förstå vad jag hade för fel. Sen hände inget mer, jo dom kollade om jag var laktosintolerant, vilket jag inte var såklart.
Hur kan man vara laktosintolerant när man får kramper av banan??
Nu håller jag bara tummarna för att allting löser sig och att min mage blir bra igen.
Läkarbesöket gick bra. Jag tror och hoppas att jag fick sagt allt som jag ville ha sagt.
Läkaren kände på magen, kollade hjärta och lungor och blodtryck. Allt var normalt.
Jag fick lämna ett blodprov och ska lämna lite andra prover senare i veckan (!)
Så fick jag ett recept utskrivet på ett medel jag ska äta i två veckor fram till jag svar på proverna och sen blir det remiss till sjukhus för större undersökning.
Känns så himla bra att sjukvården tog mig på allvar den här gången.
Senast jag sökte för mina magproblem var för 9-10 år sen. Då satt läkaren bara och bläddrade i en läkarbok och kunde inte förstå vad jag hade för fel. Sen hände inget mer, jo dom kollade om jag var laktosintolerant, vilket jag inte var såklart.
Hur kan man vara laktosintolerant när man får kramper av banan??
Nu håller jag bara tummarna för att allting löser sig och att min mage blir bra igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)