Som ett äckel klibbar det fast.....


Jag e så less på det här tjafset nu. Men det känns som att det för varje dag eskalerar. Det går heller inte att släppa det när man lämnar jobbet för dagen. Nä, det följer efter, klibbar sig fast och hänger där efter mig hela jävla kvällen. Bara när jag sover får jag en stunds avkoppling och frihet men så fort jag vaknat så kommer det krypande. Jag ger mig fan på att äcklet ligger i ett hörn i mitt rum på natten o bara väntar på att jag ska vakna igen så att det kan paratisera på mig.....jag hatar det. Och jag märker att förlorar energi. Jag har koncentrationssvårigheter igen, jag äter dåligt, jag är mer trött än vanligt, jag glömmer lättare och jag blir lätt förvirrad (alltså inte senil). Men värst av allt är att inte kunna släppa obehagskänslorna och ångesten.
Det ska tydligen till ett möte snart där det ska redas ut vem som ska göra vad och jag vill bara att det ska vara överstökat så fort som möjligt. Det skulle ge mig en chans att komma över det här. Ilskan och känslan av vanmakt är övervägande och det måste få ett slut.
Jag har tappat min disciplin som jag jobbat så hårt med och känner att om jag inte gör nåt åt det här nu så kommer jag sakta dala neråt igen. Och jag vägrar just det!!
Så nu måste det till tydliga regler och mål:
Jag måste lägga mig tidigare på kvällarna. Lampan släcks kl. 22,30 senast!
Jag måste hålla mig från godis i mängder. Fredag o lördag är de enda tillåtna godisdagarna.
Jag måste äta mindre bröd. Vitt bröd är tabu. Knäckebröd ger 10 p.
Jag måste promenera mera. Både lördag o söndag och på luncher.
Kurskvällar mån och tors återgår jag till att äta müsli eller yougurt eftersom jag inte hinner äta mat. Absolut inte vitt bröd!!
Ge järnet på träningen. Våga öka mera på motståndet och försök hålla tempot. Jag KAN!
Håll hårt i pengarna! Inga onödiga inköp!
Schemalagt pluggande hemma. Söndagar= pluggdagar. Jag har tre stora projekt framför mig nu som jag inte får slarva med!!
Fortsätt med mitt mantra, jag KAN, jag VILL, jag SKA!!
Stressa inte. Ta ett djupt andetag, håll andan, blås ut och slappna av. På så sätt kan jag eliminera okloka beslut och språkliga grodor under vredesutbrott.

Gårdagens föreläsning i skolan handlade om portar till det gudomliga. Alltså kyrkportarna och kyrkornas dekorationer. Hur tänkte medeltidsmänniskan? Hur uppfattade hon världen? Ämnet var superintressant, läraren la upp föreläsningen föredömligt och jag lyckades faktiskt glömma ångesten för en stund. Trist bara att han drog över tiden o jag var tvungen att smita för att hinna med bussen hem. Därför missade jag den sista kvarten... :(
Hur som helst så fick jag med mig lite lästips som jag ska fördjupa mig i när jag får tid över och nu har jag åter igen blivit sugen på att läsa in mig på Bibeln. Inte för trons skull utan för att få en större förståelse för de bilder man ser i kyrkorna både målade och skulputerade. De går ju oftast tillbaka på någon biblisk berättelse och jag vill lära mig att tolka det jag ser på rätt sätt.

Jag hyser faktiskt hopp för mig själv. Jag är en pågående projekt som hela tiden måste filas på och bearbetas. Jag förändras hela tiden och måste därför anpassa mina vanor efter det. Men viktigast av allt är att jag inte får släppa tron på att jag faktiskt är värd nåt jag med!