Walking slowly by the Serpentine...

"If you´ve done nothing wrong you´ve got nothing to fear
If you´ve something to hide you shouldn´t even be here....."

Det var nästan som att komma hem igen, faktiskt. Jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig av resan när vi checkade in på Arlanda och satte oss ner för att ta en fika innan flygresan. Jag kände mig lugn och sansad, allt var under kontroll. Vi småpratade lite under resan om vilka ställen vi skulle besöka och vad vi helst ville göra i London men det kändes hela tiden som att det bästa alternativet var att bara låta slumpen avgöra vart vi skulle hamna. Vi landade på Gatwick ca 19,00. Det var inga problem att ta sig igenom passkontrollen och bagaget hade också kommit med. Vi köpte biljett t/r Gatwick-Victoria och letade oss ner till flygtåget. Väl på tåget började jag insupa atmosfären. Jag var äntligen tillbaka i England. Välbekanta vyer rusade förbi fönstret när vi snabbt åkte genom det gröna landskapet. Träden och buskarna hade nästan helt slagit ut sina gröna blad och luften var varm och fuktig. Plötsligt åkte vi förbi Clapham Junction och minnerna kom tillbaka. Där hade jag bott ett år. Mataffären var kvar, köpgatan, husen. Allt var sig likt, fast ändå inte. Vi rusade vidare över Themsen och in på Victoria station. Sen gick allting automatiskt, som om jag var programmerad. Genom stationen, ner i tunnelbanan, köpa biljett, till tuben, kliva på Circle line eastbound, åkte till Paddington och så av där. Vi hittade hotellet ganska snart, det låg ganska nära. Vi checkade in och fick ett rum nästan högst upp på tredje våningen (ingen hiss), vi släpade oss uppför de smala trapporna och när vi öppnade dörren till rummet fick vi till vår förvåning se att vi hade fått ett rum med fem sängar!!!!! Vi packade upp och slog på TV´n (det första jag alltid gör på hotellrum) och det första programmet vi hittade var Morden i Midsummer :) Jag var i London igen :)
Hungern gnagde i våra magar så vi traskade snart ut igen och hittade en steakhouse där vi åt vitlöksmarinerad kyckling för dyra pengar. Sen hittade vi en mataffär och försåg oss med vatten, cookies och en What´s on (tidning) Vi kom i säng runt 23,30 och sov gott.
Nästa dag var vi tidigt uppe och vi åt en sk kontinental frukost i hotellets källare, rostat bröd me ost och marmelad, ägg och kaffe. Det fick duga. Sen traskade vi ut i stan. Vi höll oss runt Oxford St, Covent Garden, Leicster Sq, Picadilly och Trafalgar Sq, solen sken och vädret var kanon. Vi kollade bok och musikaffärer, njöt av storstadslivet, åt lunch på Pret a Manger,tog en fika på Starbucks och lyckades även få tag på teaterbiljetter till Woman in Black. Pjäsen började kl. 16,00 och vi var på plats redan 20 min innan. Det var en gammal och vacker teater med extremt trånga säten. En person med Jockes fysik skulle ha stora problem att sitta bekvämt vilket Jocke faktiskt hade, men det gick bra ändå. Pjäsen var ca 2 timmar med paus och när vi kom ut sjöd gatorna fortfarande av liv och vi strosade runt ett tag till tills vi styrde våra steg hemåt hotellet. Middag åt vi McDonalds, något vi ångrade eftersom burgarna var riktigt slabbiga. Väl tillbaka på hotellet vilade vi en kosrt stund innan vi gick ner till den lokala puben och tog nåt att dricka. Eftersom vi hade gått hela dagen var vi rejält trötta i kroppen så efter puben gick vi tillbaka till hotellet och låg och kollade på TV från kl. 22,00. Söndag morgon var vi uppe med tuppen igen kl. 07,00, duschade och åt frukost, packade ihop allt och checkade ut kl. 09,00. Sen drog vi upp till Baker St och tog en sväng på Sherlock Holmes museum. Sen promenerade vi ner till Oxford St och köpte lunch på Pret a Manger. En sandwich med ham/cheese/mustard/lettuce, vatten och så ett äpple. Vi tog med oss maten till Hyde Park där vi slog oss ner på en bänk nära The Serpentine (en liten sjö) och vi satt länge och njöt av sol, värme, lunch och att bara vara. Vi tog en promenad längs med sjön och det kändes så avslappnande att bara gå där. Fåglarna sjöng, solen stekte och allt var grönt, blommorna stod i full blom och det luktade vår! Vi köpte en glass och fortsatte sen ner mot Kensington palace där Diana bodde. Vi strosade runt i trädgården utanför, fotade lite och begav oss sen upp mot Queensway. Efter nån timmes promenad var vi tillbaka vid Paddington och vi hämtade ut vårt bagage. Det var dags att bege sig mot flygplatsen. Naturligtvis var just den tunnelbanelinje vi skulle åka med avstängd så vi fick krångla lite extra med byten men eftersom vi hade gott om tid så blev det aldrig stressigt. Vi kom till Victoria Station, åt middag på stående fot (Burger King) innan vi satte oss på tåget till Gatwick kl. 15,45. Det var skönt att åka tåg men trist att lämna London. Just då och där beslutade jag mig för att nästa gång jag åker till England ska jag ta tåget från London till Bath eller nån annan ort. Jag vill åka tåg genom det engelska landskapet.
Vårt flyg var försenat 1,5 timme men vi kände oss aldrig stressade på nåt sätt. Vi pratade igenom helgen och allt vi sett och kom hem ca 00,30 inatt.
Det var en välbehövd helg. Batterierna är lite mer laddade nu och jag känner mig lite annorlunda på någe sätt. Precis som om jag tog nånting med mig från London som jag inte hade tidigare. Kanske har jag gjort upp med spökerna från förr......
Men jag hade rätt iallfall, jag behövde komma bort och den här helgen var helt perfekt.

Bilder kommer lite senare.....

Ta!