fredag, februari 06, 2009

Ett steg avklarat

Operationen gick bra. Dom ringde igår kväll 21.30 och meddelade att dom inte hade hittat nånting. Dom hade kollat igenom all organ och allt såg bra ut. Det fanns en del avföring i tarmen som kan ha fastnat och därigenom orsakat stoppet och dom tror också att han har en tarminflammation eller nåt liknande. Så nästa steg blir att medicinera mot det och ta reda på varför han har så höga levervärden.
Det känns som en lättnad att det inte var en tumör eller nåt annat som stoppade upp. Det kunde ha blivit komplikationer. Och hade det varit en tumör så vore det bästa att låta honom få somna in.
Men nu är insidan kollad och klar och nu hoppas jag bara på att dom kan få honom frisk igen med medicinering och god vård.
Jag vill ha hem min Tiger!

Asta har också påverkats av det som hänt. Hon gick runt och letade efter Tiger igår kväll och sen satt hon mest tyst för sig själv och sa ingenting. Tiger borta och matte ledsen, såklart att nånting har hänt. Hon sov med mig hela natten och hon kurrade och gosade så pass mycket att jag knappt kunde sova :)
Men imorse började hon ynka sig och jama lite, dels för att hon nog ville att matte skulle gå upp och dels för att det var så tomt och ensamt. Så det slutade med att hon kissade i sängen.
Men det hade jag förväntat mig. Asta gör så när hon inte känner sig trygg och den nuvarande situationen är ju kristallklar. Såklart att hon kissar då.
Så matte förlåter, river upp de blöta sängkläderna och bäddar åt sig på soffan istället. Asta fick ett par godisar och en skål frukost serverad. Vi har ju bara varandra nu och vi måste hålla ihop, Asta och jag. Utan Asta hade allt varit mycket jobbigare är jag övertygad om.
Ikväll kommer Jocke och det ska bli skönt med mer sällskap. Jag vill verkligen inte vara ensam nu. Jag vet inte vad jag ska göra av mig själv och jag vankar mellan dator, tv och säng. har ingen ro i kroppen. Att ha någon med sig underlättar.

Jag har inte hört nåt mer från djursjukhuset idag så jag tar det som ett bra tecken. Så länge han är stabil och det går framåt har dom ingen anledning att ringa. Men dom får gärna höra av sig med goda nyheter. Hur som helst så har dom lovat att höra av sig idag.

Jag ska försöka sätta mig ner och plugga lite sen, försöka få tankarna på något annat. Så fort jag tänker på Tiger blir jag ledsen. Jag måste rensa huvet och samla nya krafter. Funderar på att kanske ta en joggrunda senare idag, för att få lugn och ordning på tankarna. Mobilen ska med, utifall dom ringer. Den sitter för övrigt nästan klistrad på mig nu.

Jag hoppas så att allt kommer gå bra nu.

2 kommentarer:

MarathonMia sa...

Jag hoppas också att allt går bra. Håller tummarna!

Kram

Linnéa sa...

skönt att steg ett gått bra iallafall! nu får vi hoppas att resten går lika bra! hur länge blir han borta? jag håller fortfarande tumarna. det går nog bra och ordnar sig tror jag! kram!