We are all in the gutter, looking at the stars

Äntligen yoga! Har inte kunnat delta på två veckor så idag var det äntligen dags! Jag behövde lugnet, styrkan och energin.
Ikväll blir det ingen träning. Måste vara hård mot mig själv nu. På sin höjd en kvällspromenad för att fylla lungorna med syre men sen ska jag läsa, läsa, läsa.

Joggpasset igår kväll var superkul! Fyra deltagare ville vara med och vi flåsade oss igenom 60 min med långsamt tempo och avslutade med fyra snabba ruscher och stretch. Hoppas nu att dom kommer tillbaka nästa vecka!! :)

Och imorgon har Mia planerat in ett lunchpass jogg för mig medan hon själv flanerar runt gatorna i Berlin ;) Ingen som peppar eller pushar, det blir nog att jag tar med iPoden kanske.

Jocke ska ut fredag + lördag så jag får lägenheten för mig själv HELA helgen. Jag tänker utnyttja tiden till fullo. Först obligatorisk städning och sen läsa, dricka te, läsa, dricka lite mera te.
Kanske hinns det med en sväng till IKEA också :) På söndag är det äppelmarknad på Skansen med eftersom jag ska på ansvarigmöte på Friskis på kvällen blir det inget Skansen för mig. Jag får spara mig till Rimbo marknad nästa vecka istället.

Till sist så hörde jag på radion imorse några tänkvärda ord om självförtroende. Har man bra självförtroende om man måste fixa hår, naglar, ögonbryn och smink innan man vågar visa sig bland folk eller är det något man får efter att ha fixat iordning sig?

När orken tryter

Hade tänkt köra jympa på lunchen idag men kroppen ville bara inte. Mentalt hade jag kunnat tvinga mig att gå men jag beslutade mig för att inte göra det. Så det blev lunch med kollegorna, lite historiesnack (om Perserna och deras erövringar) med Ernesto över en apelsin och sen en runda nere i centrum. Hittade faktiskt en skön stickad långtröja i ljust grått på Lindex för ett rimligt pris så jag slog till. Är väldigt kinkig med mina inköp nuförtiden. Håller gärna i pengarna än slösar runt men ibland måste man, tex hårklipp, nya skor mm.
Måste iaf ge mig en klapp på axeln då jag de senaste månaderna haft med mig matlåda i stort sett varenda dag. Det har blivit några enstaka luncher ute men det kan jag faktiskt bjussa mig själv på. Har nog sparat in nån tusenlapp bara där skulle jag tro.

Ikväll blir det sista renodlade joggpasset och jag väntar tre glada motionärer. Hoppas dom kommer också. Nästa onsdag börjar jag med joggcross istället. Ingen större skillnad egentligen förutom att jag slänger in tre styrkestationer där vi tränar armar, mage, rygg och axlar.

Blir så trött på tidningarnas snedvridna artiklar. Nu senast handlar det om dödsskjutningen i Finland. Killen som gjorde det lyfts fram som en kille som bl.a gillade skräckfilmer och lyssnade på nån sorts hård synt. Jag fasar för hur många människor det sitter ute i stugorna nu och beklagar sig över alla andra ungdomar som har samma intressen. Blir man automatiskt en mördare om man gillar skräckfilmer? Jag gillar skräckfilmer, är jag en potentiell risk då?

Killen i det här fallet hade uppenbarligen djupare mentala problem som fick ett tragiskt utlopp.
Vi ska väl inte behöva gå igenom samma debatt som på 80-talet om videovåldet?

Nej, mitt råd är: Lägg mer resurser på barn i tidig ålder. Utbilda lärare att bli mer lyhörda och observanta och ge stöd, stöd, stöd. Då har vi iaf kommit halvvägs, resten är upp till föräldrarna.

Som poesi

Igår kom det totalt 11 motionärer på mitt pass!!! Stavcrossen växer i Rimbo for sure!!
Det börjar även hända grejjer med joggen. Jag uppdaterar as we go along.

Själv vaknade jag imorse med en känsla av att inte ha sovit på 100 år. Matt i kroppen och yr i huvet. Inga förkylningssymptom än iaf. Vägrar bli sjuk!!

Om en månad ska jag springa Åland Fun Run (1 mil) och jag ligger i hårdträning nu för att förbättra tiden på min milrunda.

Tänkte börja med att hämta posten :)

Jag har verkligen inte tid!

Sprang en mil igår eftermiddag medan solen var på väg ner. Balsam för själen kan man säga att det var. Totalt ensam ute i skogsspåret, vindstilla och tyst. (förutom mitt tunga flås) Lite ledsen blev jag när jag upptäckte att ett stort område på min favoritdel av spåret hade blivit ett kalhygge. Måste ha hänt alldeles nyligen för träden låg kvar och allt såg ut som spillrorna av ett slagfält. Jag drog en djup suck och konstaterade att "det var väl ändå ganska onödigt gjort" och joggade sen vidare.
Efter dusch och matlagning fann jag äntligen lite tid över att läsa. Skulle vilja vara ledig 2-3 veckor nu på hösten bara för att kunna njuta av färgade löv, klar luft, många och långa testunder med bra böcker och varma bad. Mina veckor är fullproppade med "måsten" och jag hinner knappt andas. Har slutat att titta på TV under vardagarna, lyssnar hellre på radio, läser och pysslar. Sätter jag mig i soffan blir jag sittande där tills jag somnar. Resultat=inget gjort.

Slutligen, vad är det med Bilprovningen egentligen? När jag besiktade bilen för 3 veckor sedan slog dom ner på mitt högra dimljus, sa att det måste justeras och sen var jag tvungen att komma tillbaka. Suck. Förra veckan tog jag bilen till en verkstad där dom konstaterade (mycket förbryllat dessutom) att dom inte kunde hitta något fel på dimljuset. Det fanns inget att justera!! Men va f.... Så imorse tog jag bilen åter igen till Bilprovningen och ja, nu konstaterade dom att "det här ser ju fint ut". När jag ifrågasatte deras första bedömning och förklarade vad verkstaden hade sagt till mig fick jag bara till svar "ja, men nu ser det ju bra ut, det bli 200:- tack".

Sammanfattning: jag har betalat 250:- (50:- till verkstaden och 200:- för återbesiktning) för ett fel som egentligen inte var ett fel. Och hur lätt är det att få rätt mot Bilprovningen? Har dom verkligen ALLTID rätt??? Svar: NEJ!

Nu måste jag ha en kopp thé.

Helgens kommentar


"Nämen, vilken FIN bok!! hade du tänkt läsa den också eller köpte du den bara för att den var så fin?"

Nä, såklart jag köper böcker enbart för att dom är fina att ha i bokhyllan. I själva verket är jag analfabet och INTE ett dugg intresserad av historia.

Inget hjälper

Jag är fortfarande på dåligt humör. Verkar inte finnas nånting just nu som kan få mig på bättre humör. Vill inte se på TV, inte träna, inte läsa, inte äta, inte åka nånstans.
Brorsan ska börja ta upp potatis imorgon och hade det inte varit för mina Friskis pass så hade jag dragit över dit och hjälpt honom istället för att sitta på jobbet och uggla. Känns som jag faktiskt skulle göra större nytta på päronmaskinen än framför en dator. Som det ser ut nu så kanske jag åker torsdag morgon istället.
Igår kväll gjorde jag iaf en ny Jotex beställning, en pärlfranslampa till sovrummet, en svart tunn gardin med snöstjärnor i silver och en svart smyckeshållare i form av en korsett. Allt på rea såklart. Det har inte funnits tid att åka till IKEA så jag har inte fått hit byrån och spegeln än. Hoppas på att jag hinner fixa det nästa helg. Mina mattor ligger iaf på plats i hallen. En lång och en kort, ljust gröna med vitt mönster, också från Jotex. Jag är supernöjd eftersom färgen ger en skön och lugnande känsla.

Om jag nu bara kunde hitta samma stämning och känsla i själen..........

Vad jag har lärt mig

Nyss hemkommen från resan till Dublin kan jag nu konstatera och summera med att jag lärt mig följande:
1. Vi har ingen riktig ledare. Det var iaf ingen med på vår resa....
2. Det är fullt acceptabelt att som vuxen fullkomligt skita i planering och andra människor.
3. Enklast är alltid att lägga locket på, säga att vi nu ska "fokusera på det som är positivt istället" och sen låtsas som det regnar.
4. Det frågor eller problem som inte genererar pengar eller som anses "känsliga" är inte värda att ta i (ens med handskar)

Jag tackar mina medresenärer för att ni under dessa två dagar gett mig dessa insikter och öppnat mina ögon för verkligheten såsom den faktiskt är.

We are all left to fend for ourselves.

På västfronten intet nytt....

*gääääsp* Hur lugnt som helst på jobbet. Men snaaart kan jag åka hem. Eftersom det är onsdag så ska jag hålla mitt obligatoriska jogg pass på Friskis men jag räknar inte med att det kommer någon idag heller. Det är så himla trist att vi idag har bestlutat oss för att göra om passet till ett joggcross istället. Så from 1 oktober blir det 70 bas joggcross. Hoppas nu bara rimboiterna får ändan ur och kommer och provar!! Jag vill inte ha fler pass utan motionärer!! Snälla kom!!
Hur som helst så planerar jag att jogga själv ikväll. Ni förstår, jag ligger i "hårdträning" och jag har skaffat mig en alldeles egen coach!
I måndags anmälde jag mig till Ålands FunRun mil den 26 oktober och jag vill försöka springa den på 55 min. Går det? Jag ska försöka! Och vem är min coach då?
Jo, MarathonMia in person! Strax efter att jag hade frågat henne om hon ville träna mig till milen så kom ett träningsprogram i mailen från henne!
Backintervaller och hårda distanser blandat med långpass, lunchjogg och korta pass.
Och igår tog vi första passet på lunchen. Backintervaller.....4 x 80 m......uppvärmning 2,9 km, sen backe.....som blev 6 x 80 m....mina låsmuskler och lungor fullkomligt skrek! Men upp kom jag, 6 ggr! Sen nedjogg 2,5 km tillbaka till duschen och mat.
Jag har lite ont i baksida lår idag...... :)

Nu väntar iaf två dagar i Dublin. Det blir lite ölprovning, whiskeyprovning och annat kul (och så konferens också, vad trodde ni?) Kommer hem igen på fredag och tänker ta en lugn och skön läshelg.
Och ja, ett 10 km joggpass ska klämmas in enligt Mia´s träningsschema på söndag!

Det var en svensk, en finne, en chilenare och en Bellman....

I lördags sprang vi Bellmanstafetten med jobbet. Efter att vi haft en lag på ca 8 villiga löpare när vi anmälde oss i våras så stod vi med 4 stycken i måndags. Detta pga alla möjliga krämpor.
Det såg mörkt ut, Mia erbjöd sig att springa två varv. Man tappade sugen, ingen var intresserad av att komma och heja på ens. I torsdags såg det ljusare ut. Ernesto kallade in sin bror som femte löpare och vi var fulltaliga. I lördags morse var jag uppe med tuppen, åt en stor grötfrukost och drog sen iväg och handlade extra picknick mat på ICA. 11,45 stod jag på Stora Skuggan bakom Universitetet och väntade på mina lagkamrater. 13,03 skulle jag springa första varvet. Eftersom jag var lagkapten hade jag så mkt att tänka på att jag inte ens hann bli nervös. Stafettpinnen skulle hämtas ut, picknick korgar som ingick i startavgiften skulle hämtas ut och till sist men viktigast, se till att ALLA deltagare var på plats. Ernesto med bror och familj kom ca 20 min innan start. Vi hade redan börjat spåna på en reservplan, vem som skulle springa hans varv utifall han inte dök upp.
Jag sprang första varvet och kom iväg lite alltför snabbt. Det är lätt att haka på alla löpare i början och ta ut sig mer än nödvändigt så efter ca 2 km försökte jag trappa ner lite på farten. Det gick bra tills jag kom till sista backen då jag bara inte orkade springa......gick några sekunder innan jag kutade iväg igen. Passerade 4 km skylten och jag visste att det nu bara var 900 meter kvar.....så jag ökade....Fan! Skulle inte ha gjort det så tidigt, blev tvungen att hämta andan nästan halvvägs igen men la benen på ryggen efter några andningssekunder och spurtade den sista biten och ända in i mål där Ernesto stod och väntade på att ta pinnen från mig. Jag sprang på 27 min och 56 sekunder. Det kunde ha blivit bättre om jag inte hade stannat men jag är nöjd. Jag sprang på under 30 minuter iaf.
Ett par timmar senare hade alla fem sprungit varsitt varv och vi var i mål. Vi dukade upp en enorm picknick i den kyliga höstluften och satt och mumsade potatissallad, skinka, pastasallad, bröd, bullar och kexchoklad. Jag frös ända in i märgen. Jag bar fortfarande mina svettiga kläder och det hjälpte inte att jag klädde på mig torra varma tröjor i lager på lager. Jag frös om händer och fötter och vid 16 tiden packade vi ihop och drog oss hemåt.

Väl hemma tappade jag DIREKT upp ett hett bad, hittade en gammal badbomb som jag slängde i och sänkte mig i det lila, varma vattnet. Jag kände hur alla muskler bara totalt slappnade av och jag låg där i minst en halvtimme med tända ljus i hela badrummet och skän musik på stereon.
Efteråt kokade jag mig en VARM kopp KÄRLEKSTE (supergott med små rosa sockerhjärtan i!!) och klädde mig i fårskinnstofflor, mysbrallor och stickad tröja. Jag var färdig med löpning och träning för helgen. Nu ville jag bara mysa.
Resten av kvällen satt jag och läste och läste och läste. Orkade inte ens slå på TV´n, ville inte kolla på TV. Ville bara dricka te och mysa......

Mysandet fortsatte igår söndag. Släpade mig runt i samma myskläder hela dagen förutom när jag var ner till tvättstugan och affären senare på kvällen. Tyvärr var jag tvungen att laga mat och städa och annat sånt trist.

Idag har jag anmält mig till nästa lopp, Fun Run en mil på Åland den 26 oktober. Ska försöka ta milen på 55 min. Mia ska träna med mig. Jag har en månad på mig.
Jag tar redan en mil, nu måste jag öka mental och fysisk styrka bara.

Men det grejjar jag!
Jag e ju tjejjen som anmält sig till Army Fitness för guds skull!!!

Kan det faktiskt vara så....

Medeljympapasset idag kändes inte alls lika jobbigt som det brukar göra. Faktum är att alla jympapass jag deltagit i nu efter sommaren har gått alldeles som på dans. Idag blev jag ju knappt flåsig......det var bara styrkan som pressade fram några svettdroppar från min panna.

Betyder det att de nya medelpassen har blivit lättare eller har jag tränat upp min kondition extra mycket i sommar?

Det tål att tänkas på.

...och ikväll blir det 60 min jogg.

Surtant?

Ibland undrar jag om ett av kriterierna för att bli färdigutbildad bibliotikarie är att vara sur och grinig. Majoriteten av de bibliotikarier jag har haft att göra med under min livstid har haft svårt med den social biten att vara glad och tillmötesgående. Aldrig att man möts av ett leende och ställer man en fråga får man en djup suck till svar. som frekvant besökare av Kista bibliotek måste jag ju säga att mitt tålamod nu snart är slut och droppen var igår när jag efter mitt besök med ärende att reda ut ett förmodat fel som uppstått nånstans bara fick snäs tillbaka.

Jag upplevde inte mig själv som otrevlig på något sätt. Jag framförde mitt ärende, förklarade vad som hade hänt och hoppades på att bibliotikarien kunde hjälpa mig på bästa sätt. Men icke. Avslutningsvis fick jag till svar att "du kan ju betala de 45:- du e skyldig också". En gammal skuld jag haft liggande länge där nu. När jag tackade för hjälpen kunde hon inte ens förmå sig att se mig i ögonen utan bara grymtade nåt till svar.

Som tur är så är inte alla lika hemska. Jag har faktiskt haft turen att stöta på en och annan trevlig bibliotikarie också, även om de numera verkar vara så få att de borde fridlysas.

Så dagens slagord blir: Ge oss fler trevliga bibliotikarier!!!

Full på arbetstid?

*hick* Närå, men vi har just skålat ett jätteaffär med champagne :)

Och vilken service sen då! Jag satt i ett Webex möte vars innehåll förde mig till John Blund land när chefen tittade in med ett glas till mig. De andra hade redan skålat färdigt........

Och nu behöver jag en fika för att vakna!!

Nightswimming deserves a quiet night.....

Det känns lite tomt så här två dagar efter konserten. Lyssnar ivrigt på favvolåtarna och minns.....både det enda och det andra.
Spenderade förresten hela söndag eftermiddag med att förklara de viktigaste punkterna i begreppet källkritik. Don´t ask me why.......

Måndag morgon möttes jag av två arga fönsterputsare som stått och ringt på dörrklockan i en kvart på jobbet. Ingen på kontoret orkade öppna och när jag ifrågasatte det fick jag till svar "jamen jag sitter i telefon".....jaha? Har man inte tillräckligt med mål i mun längre för att säga "ursäkta men det ringer på dörren och jag är ensam här för tillfället, jag ska bara öppna...."??

Uppenbarligen inte.

Mitt stavcross pass gick hur bra som helst igår kväll. 6 glada deltagare varav 2 nya (!!). Vi stod över styrkeövningar där vi måste ligga på marken eftersom det hade regnat men lite armstyrka klämde vi in och sen en lång skön och snabb vandring genom skog och mark i skymningslandet.
Jag är mer än nöjd och jag hoppas mina deltagare också är det.

Får se om jag hinner klämma in en joggrunda ikväll. Det är mycket som ska ordnas med och tiden är knapp. Gud, om jag fick välja skulle jag sluta jobba och bara ägna mig åt att leva på heltid istället. Drömma kan man ju alltid......

Slutligen är jag lite ledsen över att Maya och hennes man ska lämna San Fran och flytta närmare Sacramento........det kändes som ett självklart stopp att hälsa på dom när vi var i stan men nu blir det som sagt lite längre att åka. Trist bara att jag inte hann fira Halloween tillsammans med henne på hennes gata. Hon är ju the mother queen of Halloween celebration!

Är ledsen överlag att det inte blir nån USA resa i år men när pengarna styr så blir man bunden vid både vid armar och fötter.
Svårt för en Skytte som mig.

Freedom is my middle name.

This one goes out to the one I love


bild: tack till Aftonbaldet.se

På den tiden "då det begav sig" var jag så innerligt trött på låten "Shiny Happy People" och den lilla pajasen som hoppade som en studsboll genom hela videon med sin säregna vibrerande röst.
Igår stod jag på Globen framför scenen där denna "pajas", Michael Stipe och hans band R.E.M gjorde entré och tyckte att denne mans röst i kombination med hans ryckiga dans skapade nästintill poesi. Och det är inte ofta jag känner så.
Bandet levererade hits som The Great Beyond, Imitation of life, It´s the end of the world as we know it och Losing My Religion men även de kanske mindre kända men ändå underbara Sweetness Follows, Orange Crush, Bad Day och en hel del andra låtar jag faktiskt inte kände igen. Dom tog med mig på en resa genom Flagstaff, Cedar City, Los Angeles, San Fransisco, Joshua Tree, pancake frukostar och stora skogar, vägar som aldrig verkar ta slut och enorma öde bergslandskap. Det var två timmar av ren och skär njutning och jag kan med stor säkerhet säga att jag numera anser Michael Stipe vara en av msuikvärldens största. Punkt slut.

????

Han: Göm. Göm. Göm. Glöm Glöm. Glöm
Hon: Men mitt hjärta blöder redan......

Bra sätt att få ur sig aggressionen??

Jag tränar. Tränar som en galning. Springer, stavgår, styrketränar, yogar, jympar, cyklar. Svetten rinner, hjärtat slår och musklerna växer.
Jag tränar för att det är det enda sätt jag har att få ut min ilska, tankar som snurrar och annat skit man går och funderar över.
Jag tränar för att jag mår fysiskt (och psykiskt) bra av det.
Jag tränar för att jag inte skulle klara av att bli en soffpotatis igen.
Jag tränar för att jag vill bli bättre.
Jag tränar för att bevisa för mig själv att det faktiskt finns nånting här i livet som jag klarar av.
Jag tränar för att det är så himla kul.
Jag tränar för att jag älskar att känna svetten rinna i floder av mig.
Jag tränar för att jag ska kunna äta den där kexchokladen precis när jag vill.
Jag tränar för att jag på ålderdomens höst fortfarande ska vara spänstig och pigg.

Jag tränar för att jag vill.

Punkt slut.

Hjälp, jag går under.

Det går upp och det går ner. Just nu går det käpprätt ner. Varför, varför, VARFÖR kan inte jag ha ett normalt liv med bostadsrätt/villa, barn och ett jobb jag trivs med?

Visst, jag vet. Det är MITT eget fel.

Men vad kan man förvänta sig av en fjant som jag?

Sometimes.....

Just nu skulle jag göra vad som helst bara jag fick smaka en sån där körsbärspaj med glass på Mel´s diner i San Fran igen.

Jag tar första bästa flyg!!!!!!!!

En helt vanlig vecka

Jympan e tillbaka igen!! Wohoo! KÖrde 35 min medel jympan på lunchen i måndags. Kändes hur skänt som helst. Konditionen var det inget fel på, tvärtom, men däremot styrkan...*pust*. Men det betyder ju bara att det kan bli bättre, eller hur?
Igår kväll körde jag mitt näst sista sommarpass med stavcrossen. totalt var vi 6 st. Helt lagom stor grupp. Och som vanligt hade vi tur med vädret. Varje tisdag har vi haft sol, uppehåll och torr mark att ligga på medan torsdagar då jag kör mina joggpass har antingen regnat bort, åskat bort eller smält bort då vi haft ca 30 grader varmt. Trist men kul ändå att stavcrossen funkar!!

En annan sak att reflektera över.......det har blivit så himla MÖRKT på kvällarna!! Suck......
Kom hem igår strax före 21,00 och jag var tvungen att tända kökslampan för att kunna äta middag.......jag minns de tisdagar i somras då jag kom hem efter passen och Jocke hade lagat middag, solen sken fortfarande och det var varmt och skönt i luften. Ett minne blott nu.....

Idag var chefen och jag till Ulricsdals växthus och åt lunch med en gammal jobbkompis. Självklart högg jag in på deras superduper härligt goda vegetariska buffé med pumpasoppa och gott hembakt bröd till. Såg att de hade höjt priset med 25:- men det hade man ju nästan väntat sig......efter mat och snack i solen passade jag på att ta en sväng genom butiken och hittade där en hederlig gammal "ormbuske" som jag brular kalla dom. Har velat ha och sökt en sån ganska länge men de verkar inte säljas i vanliga blomaffärer längre. Så jag passa på och slog till genast!

Hoppas nu på att det fina vädret håller i sig till kvällen eftersom jag planerar en skön joggtur när jag kommer hem. TV´n får vila den här veckan för jag tänker mjölka så mkt jag kan av det sista som finns kvar av sommaren.....

Snart börjas det igen....

Måndag morgon och jag sitter här igen på jobbet. Än så är det inte så många här men om en liten stund kommer vi förmodligen att samlas kring fikabordet precis som vanligt. Kaffekoppar fylls med rykande hett kaffe och stolar skrapas mot golvet. Tungor vässas och det hänger i luften. Det ska diskuteras OS.

Och jag hatar det!

Samma visa varje gång det är nån form av sportevent. Kommentarer och diskussioner som tas till sådana höjder att man bländas till att tro att det är nån form av expertpanel man har att göra med. Som amatör har man inte en chans. Lika bra att hålla tyst.

För ingen vill väl diskutera litteratur med mig, eller hur?