Se bastasse una canzone

Äntligen fredag. Kan inte säga nåt annat. Jag kunde åka tidigare från jobbet igår och fick då lite tid över till lite husliga sysslor hemma. Var och handlade, lagade fläskpannkaka och diskade upp all disk som legat sen i söndags (jag vet, jag diskar inte så ofta....I´m a busy woman I am). Satt sen och löste korsord en stund, åt middag och hade ju sen planerat att plugga matte.....MEN, jag hamnade framför TV´n, svag som man är. Dr Who, Vad blir det för mat och Law and Order blev kvällens förströelse. Däremellan hann jag även snacka med morsan och brorsan i telefon. Somnade totalt utmattad till Skenet bedrar.......Vilket liv man lever.
Hur som helst. Idag blir en lugn dag på jobbet. Vi är för tillfället endast tre personer här och jag räknar med att vi mot eftermiddagen endast kommer att bestå av två eller bara jag. Så jag har bokat bio sent på e.m, En natt på museet. Och har jag inget arbetsuppgifter kvar att göra innan dess så har jag med mig matteboken.
Jag var så sugen på att gå och träna igår. Jag hade ju två möjligheter, ett baspass kl. 18,30 och ett intensivpass kl. 19,30. Men jag insåg att jag måste låta min kropp vila efter två dagars spinning. Det är ju trots allt ganska påfrestande träning. Men jag var så nära att gå ner ändå igår kväll. Det är så kul att se hur ens kropp hela tiden förändras. När jag började träna såg man tydligt och snabbt hur jag blev smalare och smidigare men efter ett tag så kom den där berömda platån. Jag hade dock kommit så långt i min träning då att jag inte deppade ihop totalt utan bara fortsatte. Och nu undan för undan så märker jag de små förändringarna. Överkroppen är så smal nu att det inte finns nåt mer fett att ta därifrån men däremot låren, rumpa och höfter. Men nu smalnar höfterna av mer och mer och det både syns och känns. Byxor sitter lösare och underkläder sitter bättre och bättre. Mitt mål är ju att ha vältränade muskler och bli smidigare i kroppen och jag känner nu att jag utmanar mig själv mer och mer när det gäller träning. Samtidigt så har jag insett att högt motstånd inte alltid hjälper. Det var när jag drog ner på motståndet som resultaten visade sig. Jag orkade liksom mer.
Nu skulle jag aldrig kunna leva utan motion.
Och vet ni vad det konstigaste är? Jag kom på mig själv häromdagen då jag upptäckte att jag faktiskt LÄNGTAR att få komma ut i skogen igen. Nu måste det snart bli vår. Jag vill ut och springa igen!!!!