IRL

Serioulsy.
Dialog utspelad för 5 minter seda nånstans i Sverige...

Chefen: Kan du ringa till vårt Europa kontor och fråga när XX kommer till Sverige? Det ska vara en tjej vid namn Susanne eller nåt som har bokat.
Receptionisten: Visst, är du säker på att hon heter Susanne? (slår i företagets adresslista efter en Susanne i receptionen på HK men hittar ingen)
Chefen: Njae, kanske, jag vet inte. Men du kan väl ringa och fråga om flyget iaf?
Receptionisten: Ja, men jag måste ju veta vem som har bokat biljetten först. Vem ska jag prata med?
Chefen: Jamen ring bara till receptionen och fråga. Dom måste veta. Du har väl numret? Det är.....
Receptionisten: Ja, jag har numret här. Jag ringer. (suckar och flinar ironiskt)

Asså. Det är vid såna här stunder som jag inser vilket jävla meningslöst jobb man har egentligen. Istället för att göra det själva så måste folk komma till mig, spendera lika lång tid på att framföra sin önskan till mig som det skulle ha tagit som att göra det själva och sen bli irriterade när man inte kan hjälpa dom bara för att man fått alltför knapphändig information för att kunna lösa uppgiften. Man kan bli knäpp för mindre.

Eller vad sägs om den här:

Anställd: Menar du att jag måste använda disktrasan för att torka av bänken när du är på semester?

I´m lost for words....