Att kunna andas igen
Så var jag tillbaka igen då.
Det har varit skönt att inte känna stressen av att behöva uppdatera bloggen med tankar och annat skit. Senaste tiden har varit tung blandat med en del glädje och lättare stunder.
Har nu fått sparken jag behövde för att ta mig vidare i livet och jag känner att det börja hända saker omkring mig.
Planerar inför en ekonomiassistentutbildning till våren, vill börja läsa spanska igen och fokuserar på att bli mer yogisk nästa år.
Yoga och jogg är just nu det som håller mig upprätt och fungerande. Dags att fördjupa det och ta det ett steg längre nu.
Namasté.
torsdag, november 19, 2009
lördag, oktober 03, 2009
Slut i rutan
Jag har valt att inte fortsätta skriva den här bloggen ett tag framöver.
Mitt huvud snurrar med alltför många tankar och nätet är inte det rätta forumet att vädra dessa.
Min ryggsäck jag bär på är tung. Jag har kämpat i många år för att göra den lättare att bära, vissa perioder har det gått bra men andra perioder går det sämre.
Just nu är en sämre period.
Jag söker inte medömkan, empati eller att nån ska tycka synd om mig.
Jag söker ett andningshål, ett utlopp för mina känslor, tankar och funderingar och det kan inte en blogg ge mig.
Om det är någon som har tagit illa upp eller blivit förbannad över det jag skrivit så tänker jag inte ta ansvar för det. Det jag skrivit är vad jag har känt. Allt har handlat om mig och bara mig.
Jag står för det. Att läsa min blogg har varit helt frivilligt.
Och en dag kanske jag berättar om det som tynger mest. Men inte idag. Jag tror inte att någon är redo för det.
Men en sak vet jag iaf.
Jag har en lång väg att vandra just nu.
Jag har valt att inte fortsätta skriva den här bloggen ett tag framöver.
Mitt huvud snurrar med alltför många tankar och nätet är inte det rätta forumet att vädra dessa.
Min ryggsäck jag bär på är tung. Jag har kämpat i många år för att göra den lättare att bära, vissa perioder har det gått bra men andra perioder går det sämre.
Just nu är en sämre period.
Jag söker inte medömkan, empati eller att nån ska tycka synd om mig.
Jag söker ett andningshål, ett utlopp för mina känslor, tankar och funderingar och det kan inte en blogg ge mig.
Om det är någon som har tagit illa upp eller blivit förbannad över det jag skrivit så tänker jag inte ta ansvar för det. Det jag skrivit är vad jag har känt. Allt har handlat om mig och bara mig.
Jag står för det. Att läsa min blogg har varit helt frivilligt.
Och en dag kanske jag berättar om det som tynger mest. Men inte idag. Jag tror inte att någon är redo för det.
Men en sak vet jag iaf.
Jag har en lång väg att vandra just nu.
onsdag, september 30, 2009
Nu vänder vi
För att inte trötta ut er så ska vi nu bli mer seriösa på den här bloggen.
Idag: en bokrecension.
http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/artikel_3505685.svd
Tillräckligt seriöst?
För att inte trötta ut er så ska vi nu bli mer seriösa på den här bloggen.
Idag: en bokrecension.
http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/artikel_3505685.svd
Tillräckligt seriöst?
tisdag, september 29, 2009
måndag, september 28, 2009
Felplacerad?
Jag fattar inte riktigt meningen med mitt liv. Vad gör jag här? Jag kan inte bidra med något vettigt till samhället eftersom alla redan följer en viss bestämd mall som jag uppenbarligen har totalt missat och inte förstår ett dugg av nu.
Jag har ingen yrkesutbildning pga att jag fortfarande inte vet vad jag vill bli när jag blir stor och någon stor forskare kommer jag aldrig bli. Har inte tillräckligt med tålamod för det.
Det känns mest som att jag bara lallar runt här, flyter med som nån sorts slagg som fastnat i strömmen.
Jag tror fan inte att jag nånsin vet hur man blir vuxen.
Jag fattar inte riktigt meningen med mitt liv. Vad gör jag här? Jag kan inte bidra med något vettigt till samhället eftersom alla redan följer en viss bestämd mall som jag uppenbarligen har totalt missat och inte förstår ett dugg av nu.
Jag har ingen yrkesutbildning pga att jag fortfarande inte vet vad jag vill bli när jag blir stor och någon stor forskare kommer jag aldrig bli. Har inte tillräckligt med tålamod för det.
Det känns mest som att jag bara lallar runt här, flyter med som nån sorts slagg som fastnat i strömmen.
Jag tror fan inte att jag nånsin vet hur man blir vuxen.
söndag, september 27, 2009
Ars sacra
Ängel Gabriel knäböjer inför Maria och framför budskapet om att hon ska föda Guds son.
Samtidigt ser vi Guds ande sväva i mitten av tavlan i form av en vit duva. Gud själv sitter uppe i vänstra hörnet omgiven av änglar. Titta noggrant så ser ni hur det strålar från honom in i Marias hjärta. Både ängeln och kvinnan vi ser skymta i dörröppningen till vänster håller i kvastar med vita lijor, en symbol för den obefläckade avelsen, oskulden.
Här möter motsatserna varandra, ängel mot människa, kristet möter antikt och tom kroppsrörelserna är varandras motsater. Titta bara på hur de håller sina händer, en uppe, en nere. Båda har de blicken nedfälld som i vördnad inför det som händer. Ängeln knäböjer, Maria står.
Hela bilden är fylld av harmoni och den välvda bågen längst upp tycks rama in allt som en stor gloria.
Tavlan är målad av Fra Filippo Lippi.
Ängel Gabriel knäböjer inför Maria och framför budskapet om att hon ska föda Guds son.Samtidigt ser vi Guds ande sväva i mitten av tavlan i form av en vit duva. Gud själv sitter uppe i vänstra hörnet omgiven av änglar. Titta noggrant så ser ni hur det strålar från honom in i Marias hjärta. Både ängeln och kvinnan vi ser skymta i dörröppningen till vänster håller i kvastar med vita lijor, en symbol för den obefläckade avelsen, oskulden.
Här möter motsatserna varandra, ängel mot människa, kristet möter antikt och tom kroppsrörelserna är varandras motsater. Titta bara på hur de håller sina händer, en uppe, en nere. Båda har de blicken nedfälld som i vördnad inför det som händer. Ängeln knäböjer, Maria står.
Hela bilden är fylld av harmoni och den välvda bågen längst upp tycks rama in allt som en stor gloria.
Tavlan är målad av Fra Filippo Lippi.
fredag, september 25, 2009
torsdag, september 24, 2009
Hej granne,
I en vecka har jag nu tvingats lyssna på hur din unge springer med betongfötter över golvet samtidigt som hon skriker rakt ut........varje kväll.
Då vi lever och bor i ett relativt lyhört hus och jag har en sisådär 400 sidor att läsa igenom och tio frågeställningar att förbereda inför nästa vecka ber jag dig nu snällt att lösa detta problem. Antingen ser du till att ungjäveln stannar på en plats och sysselsätter henne med kritor, film eller annat eller så ringer jag störningsjouren nästa gång du bestämmer dig för att spela hög musik halva natten så att ingen i huset kan sova.
Hälsningar,
Den trötta och nu även ganska irriterade grannen mitt emot.
I en vecka har jag nu tvingats lyssna på hur din unge springer med betongfötter över golvet samtidigt som hon skriker rakt ut........varje kväll.
Då vi lever och bor i ett relativt lyhört hus och jag har en sisådär 400 sidor att läsa igenom och tio frågeställningar att förbereda inför nästa vecka ber jag dig nu snällt att lösa detta problem. Antingen ser du till att ungjäveln stannar på en plats och sysselsätter henne med kritor, film eller annat eller så ringer jag störningsjouren nästa gång du bestämmer dig för att spela hög musik halva natten så att ingen i huset kan sova.
Hälsningar,
Den trötta och nu även ganska irriterade grannen mitt emot.
onsdag, september 23, 2009
I finkulturens korridorer
Ikväll ska jag på Kungliga Operan minsann!
Min kusin Camilla har lämnat Italien efter fem år och flyttat hem till Stockholm igen. Nu jobbar hon som skräddare på Operan och kan därför utnyttja en del förmåner som att gå billigare på opera tex :)
Därför ska hon och jag, kusin Jennie och fina Patrik träffas ikväll, äta en bit mat och sen avnjuta Mozart i form av Così fan tutte.
Åh! Jag längtar verkligen redan! Jag kan en del av operan sen tidigare då jag lyssnat på godbitar ur den under många år. Nu bara MÅSTE jag beställa hela på skiva! :) Älskar Mozart!
Igår var jag dessutom på Dramaten och hämtade upp biljetter till Killinggänget på Dramaten och Jane Eyre.
Den här hösten går verkligen i finkulturens tecken!
Ikväll ska jag på Kungliga Operan minsann!
Min kusin Camilla har lämnat Italien efter fem år och flyttat hem till Stockholm igen. Nu jobbar hon som skräddare på Operan och kan därför utnyttja en del förmåner som att gå billigare på opera tex :)
Därför ska hon och jag, kusin Jennie och fina Patrik träffas ikväll, äta en bit mat och sen avnjuta Mozart i form av Così fan tutte.
Åh! Jag längtar verkligen redan! Jag kan en del av operan sen tidigare då jag lyssnat på godbitar ur den under många år. Nu bara MÅSTE jag beställa hela på skiva! :) Älskar Mozart!
Igår var jag dessutom på Dramaten och hämtade upp biljetter till Killinggänget på Dramaten och Jane Eyre.
Den här hösten går verkligen i finkulturens tecken!
måndag, september 21, 2009
God helg
Sommaren dröjer sig kvar länge i år vilket jag inte har nånting emot alls. Vaknade upp i lördags till en underbar morgon med solsken och klar krispig luft. Vi åt som vanligt frukost tillsammans med missarna och lyssnade på Ring så spelar vi, precis som som vi alltid gör. Fick sen lite bråttom med att fixa mig iordning och tog så bilen upp till hembygdsgården. Eftersom ingen hade satt på värmen i stugen så var det ganska kallt och fuktigt därinne, 15 grader...burr.
Men solen värmde så skönt så vi bestämde oss snabbt för att sitta i trädgården vilket visade sig vara ett mycket smart drag.
Jag går sen fyra veckor tillbaka en lite kurs i geologi på Rimbo hembygdsförening. Det är jag och sju pensionärer, men hey! Det är faktiskt riktigt roligt! Inga prestationskrav, bara riktigt trevlig undervisning av en amatörgeolog som vet vad hon pratar om. Det blir mycket sten prat blandat med en hel del annat. Förhoppningsvis kan jag lite mer om berget vi går på när kursen är avslutad.
Två löpturer hann jag med i helgen. Jag blir rastlös om jag inte får springa. Men det blev inga 10 km, snarare 7 km men det räckte. Jag känner hur styrkan har återvänt till min kropp och lungorna tar effektivt tillvara på syret. Inga krav på att springa snabbt, bara jag, friheten och all tid i världen.
Resten av veckan kommer att bestå av mycket läsande, vi ska studera Machiavellis Fursten till nästa torsdag men den var så spännande att jag somnade på bussen imorse.Hoppas det går bättre när jag ska hem ikväll.
För övrigt så väntar jag på att höstmarknaderna ska börja. Skansen i helgen och Rimbo nästa torsdag.
Sommaren dröjer sig kvar länge i år vilket jag inte har nånting emot alls. Vaknade upp i lördags till en underbar morgon med solsken och klar krispig luft. Vi åt som vanligt frukost tillsammans med missarna och lyssnade på Ring så spelar vi, precis som som vi alltid gör. Fick sen lite bråttom med att fixa mig iordning och tog så bilen upp till hembygdsgården. Eftersom ingen hade satt på värmen i stugen så var det ganska kallt och fuktigt därinne, 15 grader...burr.
Men solen värmde så skönt så vi bestämde oss snabbt för att sitta i trädgården vilket visade sig vara ett mycket smart drag.
Jag går sen fyra veckor tillbaka en lite kurs i geologi på Rimbo hembygdsförening. Det är jag och sju pensionärer, men hey! Det är faktiskt riktigt roligt! Inga prestationskrav, bara riktigt trevlig undervisning av en amatörgeolog som vet vad hon pratar om. Det blir mycket sten prat blandat med en hel del annat. Förhoppningsvis kan jag lite mer om berget vi går på när kursen är avslutad.
Två löpturer hann jag med i helgen. Jag blir rastlös om jag inte får springa. Men det blev inga 10 km, snarare 7 km men det räckte. Jag känner hur styrkan har återvänt till min kropp och lungorna tar effektivt tillvara på syret. Inga krav på att springa snabbt, bara jag, friheten och all tid i världen.
Resten av veckan kommer att bestå av mycket läsande, vi ska studera Machiavellis Fursten till nästa torsdag men den var så spännande att jag somnade på bussen imorse.Hoppas det går bättre när jag ska hem ikväll.
För övrigt så väntar jag på att höstmarknaderna ska börja. Skansen i helgen och Rimbo nästa torsdag.
fredag, september 18, 2009
Basilica di Santa Croce di Firenze
En regnig vårdag 2005 gick jag tillsammans med några arbetskamrater in i denna kyrka. Fullkomligt ovetande att jag nu, fyra år senare skulle ha haft mycket stor användning av de kunskaper jag idag besitter om just denna plats.
Här inne vilar nämligen storheter som Machiavelli, Michelangelo och Galileo Galilei.
Jag minns dock att jag gick runt och beskådade dessa gravar och jag ville så gärna veta mer men tiden var knapp och vi lämnade strax därefter kyrkan.
Enligt traditionen grundades denna kyrka av Franciskus av Assisi och är idag franciskanerna huvudkyrka i Florens.
Nu är det banne mig på tiden att jag åker tillbaka dit!
torsdag, september 17, 2009
Påslakan is da shit!
Från att ha sovit i samma påslakan år ut och år in (självklart har jag tvättat dom emellanåt!) så har jag det senaste året totalt snöat in på att beställa nya påslakan från Ellos varje gång det är rea.
Helt galet.
Jag tror att det hela började med att Asta kom till oss och började kissa i sängen. Ganska snabbt insåg jag att något måste göras, den gamla uttjänta bäddmadrassen åkte ut och två enkla bäddmadrasser inhandlades på IKEA. Dessa går alldeles utmärkt att tvätta i maskinerna hos oss.
Sen började påslakanen gå sönder pga av att de tvättades en sisådär 2-3 ggr/vecka då Asta kissade som mest.
Jag höll på bli galen. Det äckligaste jag vet är att sova i kattkiss och jag ville definitivt ha hela och rena sängkläder.
Nu har Asta lugnat ner sig, det händer fortfarande att hon kissar i sängen men det är väldigt sällan.
Så upptäckte jag Ellos och deras billiga påslakan. Det värsta av allt var att man ALLTID hittade nåt mönster som var lite extra fint eller mysigt och så har det travat på.
Fem nya påslakans par har det blivit allt som allt. Alla på rea. Det blir väl totalt påslakan för ca 1000:- på ett år.
Helt galet. Men det ska väl räcka några år framöver nu.
Från att ha sovit i samma påslakan år ut och år in (självklart har jag tvättat dom emellanåt!) så har jag det senaste året totalt snöat in på att beställa nya påslakan från Ellos varje gång det är rea.
Helt galet.
Jag tror att det hela började med att Asta kom till oss och började kissa i sängen. Ganska snabbt insåg jag att något måste göras, den gamla uttjänta bäddmadrassen åkte ut och två enkla bäddmadrasser inhandlades på IKEA. Dessa går alldeles utmärkt att tvätta i maskinerna hos oss.
Sen började påslakanen gå sönder pga av att de tvättades en sisådär 2-3 ggr/vecka då Asta kissade som mest.
Jag höll på bli galen. Det äckligaste jag vet är att sova i kattkiss och jag ville definitivt ha hela och rena sängkläder.
Nu har Asta lugnat ner sig, det händer fortfarande att hon kissar i sängen men det är väldigt sällan.
Så upptäckte jag Ellos och deras billiga påslakan. Det värsta av allt var att man ALLTID hittade nåt mönster som var lite extra fint eller mysigt och så har det travat på.
Fem nya påslakans par har det blivit allt som allt. Alla på rea. Det blir väl totalt påslakan för ca 1000:- på ett år.
Helt galet. Men det ska väl räcka några år framöver nu.
måndag, september 14, 2009
Superwoman
Det som igår skulle bli "en kort jogg för att lufta blod och huvud" slutade med en mil runt Rimbo på en timme. Benen ville inte stanna. Starka och uthålliga tog de steg efter steg, uppför backar, nerför backar och ut med de plana sträckorna. Hjärta och lungor var med på noterna och med hjälp av saktare tempo kunde de snabbt återhämta sig efter de jobbiga pertierna på sträckan.
Det var som om jag alltid hade sprungit så lätt. En mil om dagen i flera år.
Jag blev inte ens trött!!
De sista 300 meterna spurtade jag, ökade tempot rejält och lät benen ta ut stegen. Andningen ökade i takt med stegen men blev aldrig ansträngd.
Efter duschen åkte jag ner till ICA för att handla, jag beställde nr 39 på thaien och skuttade sen med lätta steg över vägen för att handla mjölk och kattmat. Inte en gnutta trötthet i varken lår eller vader. Det var som om jag aldrig hade sprungit den där milen 30 minuter innan.
Jag fyllde på och toppade återhämtningen med en ProViva återhämtningsdryck och bänkade mig ca 30 minuter senare i soffan och mumsade på den godaste thaigrytan nånsin.
Lite känningar i ryggslut/höft när jag skulle sova men det ordnade sig efter extra stretch av rumpa och höftböjare innan jag lutade huvet på kudden och somnade gott.
Fan va gött!! Nu vet jag att jag klarar milen igen. Ledigt. För en kväll där var jag också Superwoman.
Det som igår skulle bli "en kort jogg för att lufta blod och huvud" slutade med en mil runt Rimbo på en timme. Benen ville inte stanna. Starka och uthålliga tog de steg efter steg, uppför backar, nerför backar och ut med de plana sträckorna. Hjärta och lungor var med på noterna och med hjälp av saktare tempo kunde de snabbt återhämta sig efter de jobbiga pertierna på sträckan.
Det var som om jag alltid hade sprungit så lätt. En mil om dagen i flera år.
Jag blev inte ens trött!!
De sista 300 meterna spurtade jag, ökade tempot rejält och lät benen ta ut stegen. Andningen ökade i takt med stegen men blev aldrig ansträngd.
Efter duschen åkte jag ner till ICA för att handla, jag beställde nr 39 på thaien och skuttade sen med lätta steg över vägen för att handla mjölk och kattmat. Inte en gnutta trötthet i varken lår eller vader. Det var som om jag aldrig hade sprungit den där milen 30 minuter innan.
Jag fyllde på och toppade återhämtningen med en ProViva återhämtningsdryck och bänkade mig ca 30 minuter senare i soffan och mumsade på den godaste thaigrytan nånsin.
Lite känningar i ryggslut/höft när jag skulle sova men det ordnade sig efter extra stretch av rumpa och höftböjare innan jag lutade huvet på kudden och somnade gott.
Fan va gött!! Nu vet jag att jag klarar milen igen. Ledigt. För en kväll där var jag också Superwoman.
söndag, september 13, 2009
Finn de grekiska filosoferna
Jag har till på tisdag kväll på mig att hitta, identifiera och memorera filosoferna i Rafaels målning Skolan i Aten.
Tror jag nöjer mig med Platon och Aristoteles faktiskt.
Btw så har jag sett målningen på riktigt. Ser ni ovandelen av en dörröppning i bildens nedre vänstra hörn? Det är där man kommer in i detta rum i Vatikanen, där man alltså hittar denna målning.
Jag har till på tisdag kväll på mig att hitta, identifiera och memorera filosoferna i Rafaels målning Skolan i Aten.Tror jag nöjer mig med Platon och Aristoteles faktiskt.
Btw så har jag sett målningen på riktigt. Ser ni ovandelen av en dörröppning i bildens nedre vänstra hörn? Det är där man kommer in i detta rum i Vatikanen, där man alltså hittar denna målning.
lördag, september 12, 2009
The beast within
Prophecy...
[from Revelation 1:3]
Blessed is he who reads aloud the words of the prophecy
And blessed are those who hear
And who keep what is written therein
For the time is near
[From Revelation 1:7]
He is coming with the clouds
And every eye will see him
Everyone who pierced him
And all the tribes of the earth will wail on account of him
[from Revelation 2:1-4]
Those of you who have not learned what some call the deep things of Satan
I know your works, I know your toil, and your patient endurance
And how you cannot hear evil men
But have tested those who call themselves apostles, but are not.
And found them to be false
I know that you are enduring patiently
And you have not grown wearybut I have this against youthat you have abandoned the love you had
[from Revelation 13:1-10]
And I saw a beast rising out of the sea with ten horns and seven heads
And a blasphemous name upon its head
And the beast that I saw was like a leopard
Its feet were like a bear's
And its mouth was like a lion's mouth
And to it the dragon gave his power
And the whole earth followed the beast with wonder
And they worshipped the beast saying"Who is like the beast and who can fight against the beast?"
And It opened its mouth to utter blasphemous words against God.
It was allowed to make war on the saints and to conquer
And authority was given it over every tribe
And a people and tongue and nationAnd all who dwell on earth could worship it in vain
If anyone has an ear let him hear
If anyone who slays with the sword.
[from Revelation 21:1-8]
Then, I saw a new heaven and a new earth
And I heard a great voice from the throne saying:"Behold the dwelling of God is with men
He will dwell with them, and they shall be his people
And God himself will be with them
He will wipe away every tear from their eyes
And death shall be no more
Neither shall there be mourning, nor crying, nor pain anymore
For these things will have passed away
To the thirsty I will give water without price
From the fountain of the water of life
He who conquers shall have this heritage
And I will be his God and he shall be my son
But as for the cowardly, the faithless, the pollutedAs for the murderers, fornicators, sorcerers, idolators, and all liars
Their lot shall be in the lake that burns with fire"
[from Revelation 22:10-13]
And he said to me, he said to me:"Do not seal up the words of the prophecy, for the time is near
Behold, I am coming soon"
Prophecy...
[from Revelation 1:3]
Blessed is he who reads aloud the words of the prophecy
And blessed are those who hear
And who keep what is written therein
For the time is near
[From Revelation 1:7]
He is coming with the clouds
And every eye will see him
Everyone who pierced him
And all the tribes of the earth will wail on account of him
[from Revelation 2:1-4]
Those of you who have not learned what some call the deep things of Satan
I know your works, I know your toil, and your patient endurance
And how you cannot hear evil men
But have tested those who call themselves apostles, but are not.
And found them to be false
I know that you are enduring patiently
And you have not grown wearybut I have this against youthat you have abandoned the love you had
[from Revelation 13:1-10]
And I saw a beast rising out of the sea with ten horns and seven heads
And a blasphemous name upon its head
And the beast that I saw was like a leopard
Its feet were like a bear's
And its mouth was like a lion's mouth
And to it the dragon gave his power
And the whole earth followed the beast with wonder
And they worshipped the beast saying"Who is like the beast and who can fight against the beast?"
And It opened its mouth to utter blasphemous words against God.
It was allowed to make war on the saints and to conquer
And authority was given it over every tribe
And a people and tongue and nationAnd all who dwell on earth could worship it in vain
If anyone has an ear let him hear
If anyone who slays with the sword.
[from Revelation 21:1-8]
Then, I saw a new heaven and a new earth
And I heard a great voice from the throne saying:"Behold the dwelling of God is with men
He will dwell with them, and they shall be his people
And God himself will be with them
He will wipe away every tear from their eyes
And death shall be no more
Neither shall there be mourning, nor crying, nor pain anymore
For these things will have passed away
To the thirsty I will give water without price
From the fountain of the water of life
He who conquers shall have this heritage
And I will be his God and he shall be my son
But as for the cowardly, the faithless, the pollutedAs for the murderers, fornicators, sorcerers, idolators, and all liars
Their lot shall be in the lake that burns with fire"
[from Revelation 22:10-13]
And he said to me, he said to me:"Do not seal up the words of the prophecy, for the time is near
Behold, I am coming soon"
Utflykt med Geologikursen
Vi var till Nothamn på Väddö idag för att titta på sten och gamla stenbrott. Luften var varm och solen sken allt vad den orkade. Vi drack te och åt skinkmackor vid båthamnen och livet var så där skönt som det bara kan bli.
Vi tittade på kalstensklippor vid havsbandet.
Mycket sten på stranden.
Mer sten och klippor. Roslagen är vackert.
Det stora blå. På andra sidan, två timmar med båt, ligger hemma. Åland.
Vi hittade en babysnok på parkeringen.
En vacker hamn en vacker septemberdag 2009.
Vi var till Nothamn på Väddö idag för att titta på sten och gamla stenbrott. Luften var varm och solen sken allt vad den orkade. Vi drack te och åt skinkmackor vid båthamnen och livet var så där skönt som det bara kan bli.
Vi tittade på kalstensklippor vid havsbandet.
Mycket sten på stranden.
Mer sten och klippor. Roslagen är vackert.
Det stora blå. På andra sidan, två timmar med båt, ligger hemma. Åland.
Vi hittade en babysnok på parkeringen.
En vacker hamn en vacker septemberdag 2009.fredag, september 11, 2009
Träna för att må bra eller för att behålla status?
Jag tycker att man ska träna för att:
-Må bra
-Hålla sig frisk
-För att ha kul
Därför blir allt så himla trist när vissa "förståsigpåare" ska hoppa in med pekfingret och högljutt prata om träning som enbart prestation och använda det som någon sorts status i vardagen.
Att dessutom göra skillnad på folk, ifrågasätta människors värde och kapacitet och till och med totalt ignorera andra bara för att man själv inte har förmåga att se glädjen och möjligheterna är för mig helt galen.
Jag gick in i "projektet" med en enorm energi, glädje och hopp om att faktiskt kunna sprida träningsglädje. Detta kan jag nu säga mig har åstadkommit för motionärerna men vart tog stödet från föreningen vägen?
Att jogga eller gå stavgång kan ha så många olika aspekter för olika människor. En del vill träna uthållighet och en del vill träna snabbhet. För andra räcker det med att få ha hälsan i behåll med hjälp av några träningspass i veckan. Jag förespråkar alltid varierad träning för alla och på mina pass är det inte snabbheten som är i fokus. Det viktigaste är att man faktiskt försöker, gör sitt bästa och skyndar långsamt. Målet är att ha kul tillsammans och som grupp ska vi peppa varandra att våga anta utmaningar eller bara njuta av att få röra på kroppen.
Alla är välkomna att försöka. Jag avskyr när andra ledare dömer motionärer vid första anblicken eller fäller kommentarer om andras prestationer. Det är inte därför vi är här. Det är inte vår sak att bedöma andra. Alla människor måste få en chans och man gör så gott man kan utifrån sina egna förutsättningar.
Vi är här för att leverera rolig och bra träning.
Punkt slut.
Jag tycker att man ska träna för att:
-Må bra
-Hålla sig frisk
-För att ha kul
Därför blir allt så himla trist när vissa "förståsigpåare" ska hoppa in med pekfingret och högljutt prata om träning som enbart prestation och använda det som någon sorts status i vardagen.
Att dessutom göra skillnad på folk, ifrågasätta människors värde och kapacitet och till och med totalt ignorera andra bara för att man själv inte har förmåga att se glädjen och möjligheterna är för mig helt galen.
Jag gick in i "projektet" med en enorm energi, glädje och hopp om att faktiskt kunna sprida träningsglädje. Detta kan jag nu säga mig har åstadkommit för motionärerna men vart tog stödet från föreningen vägen?
Att jogga eller gå stavgång kan ha så många olika aspekter för olika människor. En del vill träna uthållighet och en del vill träna snabbhet. För andra räcker det med att få ha hälsan i behåll med hjälp av några träningspass i veckan. Jag förespråkar alltid varierad träning för alla och på mina pass är det inte snabbheten som är i fokus. Det viktigaste är att man faktiskt försöker, gör sitt bästa och skyndar långsamt. Målet är att ha kul tillsammans och som grupp ska vi peppa varandra att våga anta utmaningar eller bara njuta av att få röra på kroppen.
Alla är välkomna att försöka. Jag avskyr när andra ledare dömer motionärer vid första anblicken eller fäller kommentarer om andras prestationer. Det är inte därför vi är här. Det är inte vår sak att bedöma andra. Alla människor måste få en chans och man gör så gott man kan utifrån sina egna förutsättningar.
Vi är här för att leverera rolig och bra träning.
Punkt slut.
torsdag, september 10, 2009
Laga gamla hål
I höst läser jag tre kurser:
-Renässansstudier halvfart Högskolan Gotland
-Historia A halvfart Högskolan Gotland. (två resttentor)
-Geologi Hembygdsföreningen Rimbo
På detta leder jag två pass i veckan på Friskis.
Ändå räcker inte det att täcka det faktum att nåt faktiskt inte stämmer.
Finn fem fel.
I höst läser jag tre kurser:
-Renässansstudier halvfart Högskolan Gotland
-Historia A halvfart Högskolan Gotland. (två resttentor)
-Geologi Hembygdsföreningen Rimbo
På detta leder jag två pass i veckan på Friskis.
Ändå räcker inte det att täcka det faktum att nåt faktiskt inte stämmer.
Finn fem fel.
onsdag, september 09, 2009
måndag, september 07, 2009
Grannen ska sälja sitt hus
Och vilket hus sen! Jag VILL så in i bomben köpa men saknar pengar. Tänk att drömhuset fanns runt knuten bara....och med samma adress som jag har nu! :)
Interörbilder finner ni här.
Det är bara att inse. Drömmen om ett hus kommer för alltid att förbli en dröm.
Och vilket hus sen! Jag VILL så in i bomben köpa men saknar pengar. Tänk att drömhuset fanns runt knuten bara....och med samma adress som jag har nu! :)
Interörbilder finner ni här.
Det är bara att inse. Drömmen om ett hus kommer för alltid att förbli en dröm.
lördag, september 05, 2009
torsdag, september 03, 2009
Så är det ibland
Inte mycket har hänt den sista tiden. Man jobbar, jobbar och jobbar. Började läsa en ny kurs för två veckor sen vilket hittils har funkat bra.
Har klarat mig från svininfluensan men den senaste veckan har jag varit ovanligt trött och en ilande huvudvärk har bitit sig fast sen i tisdags. Halsen rosslar varje morgon men än så länge är jag feber och snorfri. Men att det är nåt på gång är helt klart. Vågar inte träna speciellt hårt utifall att kroppen lägger av.
Katterna frodas och mår bra. Bilen gick igenom besiktningen.
Nu längtar jag till.............nånting. Jag hade ett mål i livet tidigare men jag har glömt bort vad det var. Lika bra att fortsätta irra på samma stig jag alltid gått på.
Det känns liksom tryggast så.
Inte mycket har hänt den sista tiden. Man jobbar, jobbar och jobbar. Började läsa en ny kurs för två veckor sen vilket hittils har funkat bra.
Har klarat mig från svininfluensan men den senaste veckan har jag varit ovanligt trött och en ilande huvudvärk har bitit sig fast sen i tisdags. Halsen rosslar varje morgon men än så länge är jag feber och snorfri. Men att det är nåt på gång är helt klart. Vågar inte träna speciellt hårt utifall att kroppen lägger av.
Katterna frodas och mår bra. Bilen gick igenom besiktningen.
Nu längtar jag till.............nånting. Jag hade ett mål i livet tidigare men jag har glömt bort vad det var. Lika bra att fortsätta irra på samma stig jag alltid gått på.
Det känns liksom tryggast så.
onsdag, september 02, 2009
tisdag, september 01, 2009
Hur mycket ska man klema bort ungar egentligen???
Läs denna artikel ur dagens HBL.
Pristak på presenter till kalas. Jomantackarja.
Vad hände med att nöja sig med goda vänners sällskap? Är barnen inte välkomna på kalaset om de inte har en present med sig?
Och akta dig för att köpa nåt billigt skräp, för sånt vill ju ingen ha.
För köper man nåt så enkelt som block och pennor, ett fint pennskrin eller annat "enklare" anses man som snål tydligen.
Så fortsätt klema bort era ungar, ge dom allt dom vill ha, som fågelungar gapar dom efter mer, mer, mer.
Det har dom säkert allting för när de växer upp sen.
Läs denna artikel ur dagens HBL.
Pristak på presenter till kalas. Jomantackarja.
Vad hände med att nöja sig med goda vänners sällskap? Är barnen inte välkomna på kalaset om de inte har en present med sig?
Och akta dig för att köpa nåt billigt skräp, för sånt vill ju ingen ha.
För köper man nåt så enkelt som block och pennor, ett fint pennskrin eller annat "enklare" anses man som snål tydligen.
Så fortsätt klema bort era ungar, ge dom allt dom vill ha, som fågelungar gapar dom efter mer, mer, mer.
Det har dom säkert allting för när de växer upp sen.
måndag, augusti 31, 2009
Superfreak
Levaxinet, som jag trodde skulle göra livet lättare för mig, har totalt messat upp mina hormoner.
I helgen har jag haft enorma menskramper igen, nåt jag inte upplevt på länge.
Träning har hjälpt lite, med lite stöd av Alvedon och vila.
Jag har inte fungerat normalt i snart ett halvår.
Känner mig som ett stort freak. Men det ska väl bli bättre.
Säger läkaren iaf.
Levaxinet, som jag trodde skulle göra livet lättare för mig, har totalt messat upp mina hormoner.
I helgen har jag haft enorma menskramper igen, nåt jag inte upplevt på länge.
Träning har hjälpt lite, med lite stöd av Alvedon och vila.
Jag har inte fungerat normalt i snart ett halvår.
Känner mig som ett stort freak. Men det ska väl bli bättre.
Säger läkaren iaf.
lördag, augusti 29, 2009
Min lördagkväll
Jag hade kanske egentligen kunnat tillbringa kvällen framför TV´n och nån usel Beck film, eller suttit på nån pizzeria nere i centrum eller varför inte vandrat från bar till bar.
Istället tar jag tillfället i akt (när Jocke är borta) och ägnar min lediga tid åt renässansstudier, första uppgifterna ska vara inlämnade senast fredag så det är bråda dagar!
Här sitter jag nu med mina böcker, nätbaserat material och kvällen till ära har jag köpt en flaska italiensk vin, från Toscana såklart :) Renässansen började ju där........
Det är nu som mina bokrea fynd kommer till användning. Här bläddras det och studeras konst!
Mellan varven måste man ju även anteckna och i min nya fina Marimekko mapp finns de uppgifter jag måste lösa.......det känns iaf lättare med ett vackert omslag.
På bokhyllan vakar min pastellfärgade madonna över mig och ger mig kraft att fortsätta.
Och Asta vilar sig på sängen :)
Jag hade kanske egentligen kunnat tillbringa kvällen framför TV´n och nån usel Beck film, eller suttit på nån pizzeria nere i centrum eller varför inte vandrat från bar till bar.
Istället tar jag tillfället i akt (när Jocke är borta) och ägnar min lediga tid åt renässansstudier, första uppgifterna ska vara inlämnade senast fredag så det är bråda dagar!
Här sitter jag nu med mina böcker, nätbaserat material och kvällen till ära har jag köpt en flaska italiensk vin, från Toscana såklart :) Renässansen började ju där........
Det är nu som mina bokrea fynd kommer till användning. Här bläddras det och studeras konst!
Mellan varven måste man ju även anteckna och i min nya fina Marimekko mapp finns de uppgifter jag måste lösa.......det känns iaf lättare med ett vackert omslag.
På bokhyllan vakar min pastellfärgade madonna över mig och ger mig kraft att fortsätta.
Och Asta vilar sig på sängen :)fredag, augusti 28, 2009
torsdag, augusti 27, 2009
onsdag, augusti 26, 2009
tisdag, augusti 25, 2009
måndag, augusti 24, 2009
Jag gillar inte....
- kladdkaka
- Foppatofflor
- att prata husrenovering med arbetskollegor under fikat
- att titta på sport på TV
- att lägga ner tusentals kronor på hårklippning, slingor och färg
- att umgås i större tjejgäng
- att bedöma killar efter utseendet öppet och högljutt ute på stan
- folk som släpar med dig ungar till möten
- filmen Pretty Woman, eller nån av Beckfilmerna heller för den delen
Jag antar att mitt öde redan är förseglat och spikat........
fredag, augusti 21, 2009
torsdag, augusti 20, 2009
tisdag, augusti 18, 2009
Drömhuset
Ok, glöm det jag skrev igår. Det här är mitt drömhus!
For sure!
Klicka här för mer bilder.
Nuff said!
måndag, augusti 17, 2009
fredag, augusti 14, 2009
Min farmor
Min farmor Ulla och hennes bror Pelle utanför sommarhuset som familjen brukade hyra varje sommar i det finska kustbandet utanför Helsingfors.
Skulle tro att bilden är tagen på 30-talet nån gång, innan farmor träffade farfar.
Det är nånting med den här bilden som jag gillar men jag kan liksom inte sätta fingret på vad exakt det är. Kanske är det vetskapen om att den här sidan av släkten faktiskt är normal jämfört med morfars.......
onsdag, augusti 12, 2009
söndag, augusti 09, 2009
Ett stort tack
Jag vill verkligen rikta ett stort tack till vissa av mina släktingar som under min barndom och uppväxttid gjorde allt för att min tillvaro skulle bli ett helvete. Verkligen.
Ni vet verkligen hur man hanterar och beter sig inför barn. Gapa, skrik och svär så mycket man bara orkar. Slå helst i nån dörr eller på bordet också för extra effekt. Mina sommarlov var inte helt igenom som "Idas sommarvisa".
Tack vare era dagliga raseriutbrott mot varandra och andra och det faktum att jag nästan dagligen fick höra hur värdelös jag var, vilken jävla unge jag var och hur ful och meningslös jag var så har mitt liv blivit en enda lång kamp att försöka intala mig själv att jag faktiskt duger.
Jag har gått hos psykolog två gånger, vilket hjälpte ett tag men sen ramlade jag båda gånger ner igen. Jag har stöttats av vänner och bekanta som bett mig "ta mig i kragen" och skita i vad andra säger. Ja, lätt att säga men svårt att hålla. Hade det varit så så skulle jag inte sitta här idag och fortfarande tycka att jag är värdelös varannan dag.
Detta har lett till att jag har svårt att ta beslut, för vad jag än beslutar så får jag för det mesta alltid ångest efteråt. Jag vågar inte ta egna initiativ utifall att jag kanske väljer "fel". Jag vågar inte ta risker och framförallt tycker jag det är jobbigt att träffa nya människor. Under mina föräldrars skiljsmässa stressade jag upp mig så pass mkt genom att jobba i stort sett hela tiden och aldrig fundera eller känna efter hur jag mådde. Resultat: panikångest och sjukskrivning. När jag sen försökte förklara hur jag mådde möttes jag av misstro och skepticism.
Jag är ständigt nervös, orolig och stressad för ingenting. Vissa perioder är bättre än andra.
Kan ni förstå nu att jag inte vill träffa vissa släktingar längre?
Jag vill verkligen rikta ett stort tack till vissa av mina släktingar som under min barndom och uppväxttid gjorde allt för att min tillvaro skulle bli ett helvete. Verkligen.
Ni vet verkligen hur man hanterar och beter sig inför barn. Gapa, skrik och svär så mycket man bara orkar. Slå helst i nån dörr eller på bordet också för extra effekt. Mina sommarlov var inte helt igenom som "Idas sommarvisa".
Tack vare era dagliga raseriutbrott mot varandra och andra och det faktum att jag nästan dagligen fick höra hur värdelös jag var, vilken jävla unge jag var och hur ful och meningslös jag var så har mitt liv blivit en enda lång kamp att försöka intala mig själv att jag faktiskt duger.
Jag har gått hos psykolog två gånger, vilket hjälpte ett tag men sen ramlade jag båda gånger ner igen. Jag har stöttats av vänner och bekanta som bett mig "ta mig i kragen" och skita i vad andra säger. Ja, lätt att säga men svårt att hålla. Hade det varit så så skulle jag inte sitta här idag och fortfarande tycka att jag är värdelös varannan dag.
Detta har lett till att jag har svårt att ta beslut, för vad jag än beslutar så får jag för det mesta alltid ångest efteråt. Jag vågar inte ta egna initiativ utifall att jag kanske väljer "fel". Jag vågar inte ta risker och framförallt tycker jag det är jobbigt att träffa nya människor. Under mina föräldrars skiljsmässa stressade jag upp mig så pass mkt genom att jobba i stort sett hela tiden och aldrig fundera eller känna efter hur jag mådde. Resultat: panikångest och sjukskrivning. När jag sen försökte förklara hur jag mådde möttes jag av misstro och skepticism.
Jag är ständigt nervös, orolig och stressad för ingenting. Vissa perioder är bättre än andra.
Kan ni förstå nu att jag inte vill träffa vissa släktingar längre?
fredag, augusti 07, 2009
torsdag, augusti 06, 2009
Allt är som det ska
Var till husläkaren igår för mina besvär jag haft de senaste veckorna. Det visade sig att det tydligen kan bli så när man börjar äta Levaxin. Även om alla hormonnivåer är normala så tar det ett tag innan kroppen fattar det och ställer om sig. Det är själva omställningen som jag har reagerat på. Det är tydligen inte vanligt, men det händer.
Sen fick jag ett brev med provresultaten från coloskopin. Allt var normalt. Så nu slipper jag vara orolig över några sjukdomar.
Så nu är jag alltså frisk som en nötkärna!
Var till husläkaren igår för mina besvär jag haft de senaste veckorna. Det visade sig att det tydligen kan bli så när man börjar äta Levaxin. Även om alla hormonnivåer är normala så tar det ett tag innan kroppen fattar det och ställer om sig. Det är själva omställningen som jag har reagerat på. Det är tydligen inte vanligt, men det händer.
Sen fick jag ett brev med provresultaten från coloskopin. Allt var normalt. Så nu slipper jag vara orolig över några sjukdomar.
Så nu är jag alltså frisk som en nötkärna!
onsdag, augusti 05, 2009
Kunde inte motstå......
Denna fina text kommer inom kort att pryda min skafferidörr hemma.... :)
För er som vill veta så finns denna och många andra fina textdekorer att köpa på http://www.meandmyhome.se/
Denna fina text kommer inom kort att pryda min skafferidörr hemma.... :)För er som vill veta så finns denna och många andra fina textdekorer att köpa på http://www.meandmyhome.se/
tisdag, augusti 04, 2009
Slut på det roliga
Så var man tillbaka på jobbet igen efter tre veckor. Här väntade en ENORM hög med post och det tog mig ca 1,5 dag att gå igenom allt, lägga in alla fakturor och sortera papper.
Sista dagarna på semestern åkte jag till Åland för att träffa min kusin Helena med familj. Min äldsta kusin Britt hade grillfest i ladan och hade bjudit halva kusingänget och en massa annat folk. Kul att träffas igen men jag var så himla trött och inte alls på festhumör.
Eftersom jag skulle sova hos farsan i stugan begav jag mig hemåt vid 23 tiden. Det tar ca 45 minuter att köra från Saltvik till Eckerö.
På söndag morgon vaknade jag av att det spöregnade ute. Vi åt frukost och gick sen ut en sväng. Hälsade på Kurt och Prani och tittade på hennes underbara trädgård. Hon har faktiskt lyckats odla upp några ordentliga vinrankor som var maffiga att se på. Så ville hon bjuda på blåbärspaj och vaniljsås. Hon har nämligen just lärt sig att baka bullar, paj och Ålandspannkaka av en annan thailändsk tjej som bor i byn och nu bakar hon typ hela tiden. Jag var så mätt när jag åkte ner till färjan att jag kände mig som en stor boll.
Sista kvällen "i frihet" stack jag ut och sprang och så tittade vi på en film tillsammans Jocke och jag.
Det var inte så tungt att kliva upp måndag morgon som jag hade trott, men värre var det idag.
Ikväll blir det en kort löprunda och middag framför TV´n och Foyles War som börjar igen! Yippi! :)
Nu ser jag fram emot en fin och solig höst med mycket äppelpajsbak och sprakande färger i naturen!!
Så var man tillbaka på jobbet igen efter tre veckor. Här väntade en ENORM hög med post och det tog mig ca 1,5 dag att gå igenom allt, lägga in alla fakturor och sortera papper.
Sista dagarna på semestern åkte jag till Åland för att träffa min kusin Helena med familj. Min äldsta kusin Britt hade grillfest i ladan och hade bjudit halva kusingänget och en massa annat folk. Kul att träffas igen men jag var så himla trött och inte alls på festhumör.
Eftersom jag skulle sova hos farsan i stugan begav jag mig hemåt vid 23 tiden. Det tar ca 45 minuter att köra från Saltvik till Eckerö.
På söndag morgon vaknade jag av att det spöregnade ute. Vi åt frukost och gick sen ut en sväng. Hälsade på Kurt och Prani och tittade på hennes underbara trädgård. Hon har faktiskt lyckats odla upp några ordentliga vinrankor som var maffiga att se på. Så ville hon bjuda på blåbärspaj och vaniljsås. Hon har nämligen just lärt sig att baka bullar, paj och Ålandspannkaka av en annan thailändsk tjej som bor i byn och nu bakar hon typ hela tiden. Jag var så mätt när jag åkte ner till färjan att jag kände mig som en stor boll.
Sista kvällen "i frihet" stack jag ut och sprang och så tittade vi på en film tillsammans Jocke och jag.
Det var inte så tungt att kliva upp måndag morgon som jag hade trott, men värre var det idag.
Ikväll blir det en kort löprunda och middag framför TV´n och Foyles War som börjar igen! Yippi! :)
Nu ser jag fram emot en fin och solig höst med mycket äppelpajsbak och sprakande färger i naturen!!
torsdag, juli 30, 2009
Självdiagnos
Nu vet jag vad som hände mig igår. Jag fick ett sk tyst migränanfall. Alla symptom stämmer. Först den sk auran då synfältet liksom rubbas och man ser suddigt och det blixtrar framför ögonen, sen en stund senare kommer huvudvärken. Men ett tyst migränanfall är lindrigare än klassisk migrän. Visst hade jag ont i huvet men inte så mycket att jag blev handikappad eller sängliggande i ett mörkt rum.
Har aldrig haft migrän förut men nån gång ska väl vara den första. Huvudsaken är iaf att jag mår bättre idag.
Och idag SKA jag springa.
Nu vet jag vad som hände mig igår. Jag fick ett sk tyst migränanfall. Alla symptom stämmer. Först den sk auran då synfältet liksom rubbas och man ser suddigt och det blixtrar framför ögonen, sen en stund senare kommer huvudvärken. Men ett tyst migränanfall är lindrigare än klassisk migrän. Visst hade jag ont i huvet men inte så mycket att jag blev handikappad eller sängliggande i ett mörkt rum.
Har aldrig haft migrän förut men nån gång ska väl vara den första. Huvudsaken är iaf att jag mår bättre idag.
Och idag SKA jag springa.
onsdag, juli 29, 2009
Vem har sagt att man inte kan bo charmigt i lägenhet??
Lite bilder på sommarens fynd till hemmet.......
Så här ser min nya kökshörna ut numera :)
Hyllan från Slott och Koja är äntligen på plats och dekorerad :)
Liten detalj från vägghyllan.....
Årets fynd i Spillersboda, två ljusstakar, någon som känner igen dom kanske? ;)
Skåpet som jag fyndade på Blocket igår. Riktigt fint faktiskt.
Skåpet igen. Den gröna stolen hittade jag i brorsans lada.
Det var rea på MIO och jag köpte mattan jag suktat efter i ett år för halva priset :)
Bytte till mig denna fina tavla för en väska från Rom. Det var det värt.
Denna hittade jag i en presentbod vid Vreta lanthandel. Inget glas men så vacker. Åh! :)
Även min lilla arbetshörna fick ett litet lyft. En stol från fyndhörnan på IKEA.
Lite bilder på sommarens fynd till hemmet.......
Så här ser min nya kökshörna ut numera :)
Hyllan från Slott och Koja är äntligen på plats och dekorerad :)
Liten detalj från vägghyllan.....
Årets fynd i Spillersboda, två ljusstakar, någon som känner igen dom kanske? ;)
Skåpet som jag fyndade på Blocket igår. Riktigt fint faktiskt.
Skåpet igen. Den gröna stolen hittade jag i brorsans lada.
Det var rea på MIO och jag köpte mattan jag suktat efter i ett år för halva priset :)
Bytte till mig denna fina tavla för en väska från Rom. Det var det värt.
Denna hittade jag i en presentbod vid Vreta lanthandel. Inget glas men så vacker. Åh! :)
Även min lilla arbetshörna fick ett litet lyft. En stol från fyndhörnan på IKEA.
Vad är det med mig??
Senaste veckan har jag varit totalt utmattad. Färdig att gå och lägga mig redan vid 16 tiden på dagarna. Ingen ork alls i kroppen. Dessutom har jag inte tränat nåt på länge pga alla resor och omkringflackande. Men jag har promenerat mellan 7-10 km ca varannan dag så jag har inte varit helt stillasittande. Jag har även sovit 8-9 timmar/natt men ändå går jag runt med stora påsar under ögonen.
Idag medan jag höll på att röja i köket, jag stod alldeles stilla och torkade en bricka med en handduk så började det att flimra framför ögonen. Det kändes inte som ett svimningsanfall, inget sus i öronen eller höjd hjärtfrekvens, bara sämre och fläckig syn....skitläskigt. Jag släppte allt och gick till sängen o la mig men synen var fortfarande flimrig. Men inga svimningssymptom, bara en läskig overklighetskänsla och en enorm matthet.
Sen kom huvudvärken. Jag drack fyra glas vatten och åt en bit mat och nu efter 2 timmar försvann huvudvärken lika fort som den kom. Huxflux bara.
Pga av andra märkliga symptom så har jag sen tidigare redan bokat en tid hos husläkaren nästa vecka.
Jag misstänker att det är mina homonvärden som spökar igen. Kanske är dosen fel? Kanske har jag råkat ut för en sen reaktion på Levaxinet? Jag vet inte men förhoppningsvis får jag svar nästa vecka.
Nu ska jag vila en stund innan jag försöker ge mig ut på en promenad.
Senaste veckan har jag varit totalt utmattad. Färdig att gå och lägga mig redan vid 16 tiden på dagarna. Ingen ork alls i kroppen. Dessutom har jag inte tränat nåt på länge pga alla resor och omkringflackande. Men jag har promenerat mellan 7-10 km ca varannan dag så jag har inte varit helt stillasittande. Jag har även sovit 8-9 timmar/natt men ändå går jag runt med stora påsar under ögonen.
Idag medan jag höll på att röja i köket, jag stod alldeles stilla och torkade en bricka med en handduk så började det att flimra framför ögonen. Det kändes inte som ett svimningsanfall, inget sus i öronen eller höjd hjärtfrekvens, bara sämre och fläckig syn....skitläskigt. Jag släppte allt och gick till sängen o la mig men synen var fortfarande flimrig. Men inga svimningssymptom, bara en läskig overklighetskänsla och en enorm matthet.
Sen kom huvudvärken. Jag drack fyra glas vatten och åt en bit mat och nu efter 2 timmar försvann huvudvärken lika fort som den kom. Huxflux bara.
Pga av andra märkliga symptom så har jag sen tidigare redan bokat en tid hos husläkaren nästa vecka.
Jag misstänker att det är mina homonvärden som spökar igen. Kanske är dosen fel? Kanske har jag råkat ut för en sen reaktion på Levaxinet? Jag vet inte men förhoppningsvis får jag svar nästa vecka.
Nu ska jag vila en stund innan jag försöker ge mig ut på en promenad.
tisdag, juli 28, 2009
En liten deppig dag
Semestern är snart slut, Morden i Midsomer slut för i sommar och min kropp har spelat mig ett riktigt fult spratt. Är det ålderdomen som sätter sina spår nu? Jag har alltid varit frisk som en nötkärna...........Vägra vara sjuk!
Hade min första ensamma dag idag på över en vecka. Gud, jag har semester och är fullkomligt utmattad. Påsar under ögonen och ständigt trött. Har hjälpt morsan med Pelle, varit på Åland och bråkat med min (psyksjuka) moster som ansåg att eftersom hon är den mest kloka och kunniga i hela släkten är jag en (citat) "satans unge" och en "sugga" som ständigt ifrågasätter hennes vansinninga påståenden och fantasier. Det gick till och med så långt att hon ansåg sig behöva ge mig stryk, dvs, dra mig i håret och vifta med handflatan framför ansiktet på mig och hota med örfilar. Ja, så roligt har jag haft det hela min jävla uppväxt där på landet.
Fy fan säger jag bara.
Jag är glad att jag aldrig sänkte mig till samma nivå utan bara ifrågasatte och ifrågasatte. Om hon påstår nånting så måste hon ju ha en grund för det och därför kunna förklara det men eftersom hon inte kan det så tar hon ut ilskan som ett barn, dvs skrika, ljuga, slåss och kalla mig för diverse namn.
Behöver jag säga att jag var tröttare än tröttast när jag fyra dagar senare åkte hem till Sverige igen.
Morsan stannade över till på måndag då jag körde henne hem. Vi hade då hunnit besöka den årliga loppisen i Spillersboda där jag fyndade några böcker och ett par ljusstakar. Sen drog vi vidare till Vreta lanthandel där det också var loppis utanför. Där fyndade vi varsin tavla i en presentbod. Först såg jag en alldeles ljuvligt söt tavla med 1700-tals motiv och fransk text och guldram. Den hade inget glas och därför fick jag köpa den för 50:-. Jag tog den direkt!
Sen hittade vi världens vackraste Madonna med barn tavla. Stor fin träram runt och ett motiv troligtvis målat under renässansen (inte orginal!!) och med en jättefin detaljrikedom. Morsan ville först ha den men tvekade sen men då jag sa att då tar jag den så ångrade hon sig snabbt och köpte den ändå!
Sen blev det en sväng till Norrtälje där jag fyndade en söt sockerskål i glas med lock och med tillhörande sockersked. Det blev fika på En liten smula med kanelbullar stora som dasslock och kaffemuggar som kannor!
Väl tillbaka vid bilen igen hade jag fått parkeringsböter pga att jag missat lägga fram parkeringsskylten.......suck, 400:- till ingenting. Dessutom hade jag samma morgon lyckats dra iväg med en Cd bok på 15 skivor och bilstereon på biltaket.......stereon låg fantastiskt nog kvar på biltaket men cd skivorna flög som kaststjärnor när jag accelererade.
P-boten blev droppen och vi åkte hem.
Igår var vi till IKEA för att kolla lite och med mig hem fick jag en kastrull, värmeljus, korkunderlägg och ett par torrmatsbehållare (för typ flingor o müsli). Och en fin svart stol i äldre modell som jag hittade på fyndmarknaden för 99:-, den pryder nu sin plats vid skrivbordet så fint :)
Sista fyndet gjorde jag idag. Jag har letat skåp till köket länge nu och hade väl i stort sett helt riktat in mig på en skänkvitrin i furu. Men alla annonser på Blocket som jag ringt på har redan varit sålda.......idag hittade jag ett vitlaserat furuskåp i en ganska annorlunda modell. Ingen vitrin men så pass charmigt att jag beslutade mig för att ringa. Och visst fanns det kvar! Jag fick jag på en kompis som följde med mig, som tur var fanns skåpet inte så långt härifrån och det visade sig att det var hur charmigt som helst. 500:- gav jag och då hjälpte dom mig att bära ut det och lasta in det i bilen, sen fick jag även ett spännband av dom som dom spände fast bakluckan med eftersom den inte gick att stänga.
Nu står skåpet här i hallen och imorgon ska jag påbörja projekt köksröjning.
Ska försöka lägga upp lite bilder senare när allt är klart.
Imorgon ska jag bara fortsätta njuta av ensamheten, läsa en bok, springa en sväng och pyssla här hemma. Sova länge, dricka mitt kaffe och lyssna på Ring P1 och sen avnjuta reprisen av Miss Marple på kvällen. Jag behöver få slappna av, varva ner och landa.
Ibland är det bara jobbigt att ha semester. :)
Semestern är snart slut, Morden i Midsomer slut för i sommar och min kropp har spelat mig ett riktigt fult spratt. Är det ålderdomen som sätter sina spår nu? Jag har alltid varit frisk som en nötkärna...........Vägra vara sjuk!
Hade min första ensamma dag idag på över en vecka. Gud, jag har semester och är fullkomligt utmattad. Påsar under ögonen och ständigt trött. Har hjälpt morsan med Pelle, varit på Åland och bråkat med min (psyksjuka) moster som ansåg att eftersom hon är den mest kloka och kunniga i hela släkten är jag en (citat) "satans unge" och en "sugga" som ständigt ifrågasätter hennes vansinninga påståenden och fantasier. Det gick till och med så långt att hon ansåg sig behöva ge mig stryk, dvs, dra mig i håret och vifta med handflatan framför ansiktet på mig och hota med örfilar. Ja, så roligt har jag haft det hela min jävla uppväxt där på landet.
Fy fan säger jag bara.
Jag är glad att jag aldrig sänkte mig till samma nivå utan bara ifrågasatte och ifrågasatte. Om hon påstår nånting så måste hon ju ha en grund för det och därför kunna förklara det men eftersom hon inte kan det så tar hon ut ilskan som ett barn, dvs skrika, ljuga, slåss och kalla mig för diverse namn.
Behöver jag säga att jag var tröttare än tröttast när jag fyra dagar senare åkte hem till Sverige igen.
Morsan stannade över till på måndag då jag körde henne hem. Vi hade då hunnit besöka den årliga loppisen i Spillersboda där jag fyndade några böcker och ett par ljusstakar. Sen drog vi vidare till Vreta lanthandel där det också var loppis utanför. Där fyndade vi varsin tavla i en presentbod. Först såg jag en alldeles ljuvligt söt tavla med 1700-tals motiv och fransk text och guldram. Den hade inget glas och därför fick jag köpa den för 50:-. Jag tog den direkt!
Sen hittade vi världens vackraste Madonna med barn tavla. Stor fin träram runt och ett motiv troligtvis målat under renässansen (inte orginal!!) och med en jättefin detaljrikedom. Morsan ville först ha den men tvekade sen men då jag sa att då tar jag den så ångrade hon sig snabbt och köpte den ändå!
Sen blev det en sväng till Norrtälje där jag fyndade en söt sockerskål i glas med lock och med tillhörande sockersked. Det blev fika på En liten smula med kanelbullar stora som dasslock och kaffemuggar som kannor!
Väl tillbaka vid bilen igen hade jag fått parkeringsböter pga att jag missat lägga fram parkeringsskylten.......suck, 400:- till ingenting. Dessutom hade jag samma morgon lyckats dra iväg med en Cd bok på 15 skivor och bilstereon på biltaket.......stereon låg fantastiskt nog kvar på biltaket men cd skivorna flög som kaststjärnor när jag accelererade.
P-boten blev droppen och vi åkte hem.
Igår var vi till IKEA för att kolla lite och med mig hem fick jag en kastrull, värmeljus, korkunderlägg och ett par torrmatsbehållare (för typ flingor o müsli). Och en fin svart stol i äldre modell som jag hittade på fyndmarknaden för 99:-, den pryder nu sin plats vid skrivbordet så fint :)
Sista fyndet gjorde jag idag. Jag har letat skåp till köket länge nu och hade väl i stort sett helt riktat in mig på en skänkvitrin i furu. Men alla annonser på Blocket som jag ringt på har redan varit sålda.......idag hittade jag ett vitlaserat furuskåp i en ganska annorlunda modell. Ingen vitrin men så pass charmigt att jag beslutade mig för att ringa. Och visst fanns det kvar! Jag fick jag på en kompis som följde med mig, som tur var fanns skåpet inte så långt härifrån och det visade sig att det var hur charmigt som helst. 500:- gav jag och då hjälpte dom mig att bära ut det och lasta in det i bilen, sen fick jag även ett spännband av dom som dom spände fast bakluckan med eftersom den inte gick att stänga.
Nu står skåpet här i hallen och imorgon ska jag påbörja projekt köksröjning.
Ska försöka lägga upp lite bilder senare när allt är klart.
Imorgon ska jag bara fortsätta njuta av ensamheten, läsa en bok, springa en sväng och pyssla här hemma. Sova länge, dricka mitt kaffe och lyssna på Ring P1 och sen avnjuta reprisen av Miss Marple på kvällen. Jag behöver få slappna av, varva ner och landa.
Ibland är det bara jobbigt att ha semester. :)
tisdag, juli 14, 2009
RIP Pelle.
Pelle dog ikväll.
Jag minns när jag hämtade honom som liten kattunge i Haninge i början på 1990-talet. En liten svart busmisse med vita tassar.
När jag flyttade hemifrån tog morsan hand om honom och det är hos henne han har bott sedan dess.
På ålderns höst magrade han av, blev tröttare och även döv men den sista veckan tacklade han av mer och mer och det sista dygnet orkade han knappt gå. Morsan fick lyfta honom på toaletten och han verkade vara förvirrad.
Han drog sig undan och ville vara ifred.
Efter att morsan hjälpt honom upp i sängen tidigare ikväll tittade hon till honom vid niotiden. Då andades han fortfarande.
Nu är han död.
Han somnade bara in. Ensam. Men det var så han ville. Han ville vara ifred. I sin egen säng.
När telefonen ringde nyss förstod jag. Jag visste redan.
Jag fick ont i magen men samtidigt kände både morsan och jag att han fick ett bra slut. Han fick dö hemma i sin säng, lugnt och fridfullt.
Jag hoppas bara att han inte fick lida.
Nu finns det bara en sak kvar. Han ska begravas på Åland. Det är morsan högsta önskan. Hon har alltid sagt att ingen ska få skära i honom eller elda upp honom. Pelle ska begravas på brorsans gård.
Så nu ska han frysas in och sen åker vi inom kort till Åland. Jag tycker så synd om morsan nu bara som måste ta hand om honom. När hon ringde låg han kvar i sängen men hon måste snart flytta på honom innan han börjar lukta. När den dagen kommer hoppas jag verkligen inte att jag är ensam med Tiger eller Asta när dom ska dö.
Och jag vet inte hur jag ska kunna somna ikväll. Jag har så ont i magen.
Men Pelle slipper iaf lida mer nu. Sov gott Pelle.
Pelle dog ikväll.
Jag minns när jag hämtade honom som liten kattunge i Haninge i början på 1990-talet. En liten svart busmisse med vita tassar.
När jag flyttade hemifrån tog morsan hand om honom och det är hos henne han har bott sedan dess.
På ålderns höst magrade han av, blev tröttare och även döv men den sista veckan tacklade han av mer och mer och det sista dygnet orkade han knappt gå. Morsan fick lyfta honom på toaletten och han verkade vara förvirrad.
Han drog sig undan och ville vara ifred.
Efter att morsan hjälpt honom upp i sängen tidigare ikväll tittade hon till honom vid niotiden. Då andades han fortfarande.
Nu är han död.
Han somnade bara in. Ensam. Men det var så han ville. Han ville vara ifred. I sin egen säng.
När telefonen ringde nyss förstod jag. Jag visste redan.
Jag fick ont i magen men samtidigt kände både morsan och jag att han fick ett bra slut. Han fick dö hemma i sin säng, lugnt och fridfullt.
Jag hoppas bara att han inte fick lida.
Nu finns det bara en sak kvar. Han ska begravas på Åland. Det är morsan högsta önskan. Hon har alltid sagt att ingen ska få skära i honom eller elda upp honom. Pelle ska begravas på brorsans gård.
Så nu ska han frysas in och sen åker vi inom kort till Åland. Jag tycker så synd om morsan nu bara som måste ta hand om honom. När hon ringde låg han kvar i sängen men hon måste snart flytta på honom innan han börjar lukta. När den dagen kommer hoppas jag verkligen inte att jag är ensam med Tiger eller Asta när dom ska dö.
Och jag vet inte hur jag ska kunna somna ikväll. Jag har så ont i magen.
Men Pelle slipper iaf lida mer nu. Sov gott Pelle.
måndag, juli 13, 2009
torsdag, juli 09, 2009
söndag, juli 05, 2009
Ögonaböj!
Det är mkt svalare nu. Härinne i lägenheten är det dock fortfarande varmt. Den kvava luften tänker minsann inte ge sig än, hur mkt jag än försöker vädra och fläkta igenom.
I fredags var jag helt ensam på kontoret. Jag han dessutom precis in när ett störtregn med åska drog in över Kista och jag satt där ensam på kontoret med en kopp kaffe och myste för mig själv.
Vid lunchtid kom fina Mia in och med sig hade hon solen :)
Egentligen var det tänkt att vi skulle ha en picknick men vi styrde om planerna och åkte till Bockholmen istället.
Jag har aldrig varit där men stället var hur mysigt som helst. Efter att ha passerat en bro över till en liten holme vid Stocksund kom vi fram till ett supergulligt gult sekelskifteshus med alla fönster öppna, verandan full med lunchgäster och en vidunderlig vy över Stockholms fina skärgård.
Vi hamnade på väntelista och satt en stund i solen och pratade. Maten var hur god som helst. Husmanskost med lite knorr :)
Jag åkte från jobbet vid fyratiden och drog sen till Grisslehamn för att åka till Åland. Det känns alltid så bra när man packar väskan, tankar bilen och drar iväg norrut. När man väl kör ombord på färjan slappnar jag alltid av och glömmer allt som har med vardag och jobb att göra.
Väl ombord på färjan hittade jag Kurt och Prani i grillbaren (min farbror och hans sambo). Trevligt med sällskap!!
Självklart hade jag mina släktforskningspapper med mig och jag presenterade våra fynd. Jag fick några fler ledtrådar och fakta av farbror och lovade att sammaställa allt i en liten bok när vi är klara.
Båten var framme 23 (finsk tid) och det var ljust och klar himmel på Åland. Farsan satt och kollade reprisen av Morden i midsummer när jag kom fram och vi kollade även reprisen av Ögonaböj, ett trevligt prat/humorprogram på Finlands tv med bl a André Wickström :)
I lördags var det dags för biltvätt. Brorsan kom vid 11 tiden och medan vi höll på att städa för fullt kom Kurt över och medan jag fortsatte tvätten så stod de andra och pratade. Sånt gillar jag. Så har det alltid varit hos oss. Det går liksom inte att förkalra vad det är som är så bra med det men det är nåt jag vuxit upp med. Man kan liksom jobba samtidigt som man lyssnar in på samtalet, filkar in lite då och då och vips så har två timmar gått och man är färdig med det man jobbade med.
Sen drog vi in till Storby för att lämna in tipset och ta en titt på Jussis keramik som jag alltid gör. Tycker dom har så fina muggar, skålar och ljushållare och jag fyndar alltid när jag är där :)
Väl tillbaka igen blev det fika med rabarberpaj och syltmunkar. Kurt och Prani kom över och vi satt länge och pratade.
Tiden bara flög iväg för plötsligt var det dags för mig att åka ner till färjan igen. Denna gång var jag ensam men med ett korsord och en kaffe med ålandspannkaka i grillbaren går tiden fort. Jag var hemma i Rimbo igen vid 20,30 tiden.
Gissa om missarna var glada!!! :)
Idag var det städ och tvättdag fast jag egentligen inte hade nån lust att ta hand om nånting.
Drog ut på allt men tillslut så var golvet dammsuget och torkat, tvätten ren och badrummet skurat. Vattnade just blommorna och ska strax sova.
Imorgon börjar min sista arbetsvecka innan semestern. Fast det känns redan som att jag har semester.......
Det är mkt svalare nu. Härinne i lägenheten är det dock fortfarande varmt. Den kvava luften tänker minsann inte ge sig än, hur mkt jag än försöker vädra och fläkta igenom.
I fredags var jag helt ensam på kontoret. Jag han dessutom precis in när ett störtregn med åska drog in över Kista och jag satt där ensam på kontoret med en kopp kaffe och myste för mig själv.
Vid lunchtid kom fina Mia in och med sig hade hon solen :)
Egentligen var det tänkt att vi skulle ha en picknick men vi styrde om planerna och åkte till Bockholmen istället.
Jag har aldrig varit där men stället var hur mysigt som helst. Efter att ha passerat en bro över till en liten holme vid Stocksund kom vi fram till ett supergulligt gult sekelskifteshus med alla fönster öppna, verandan full med lunchgäster och en vidunderlig vy över Stockholms fina skärgård.
Vi hamnade på väntelista och satt en stund i solen och pratade. Maten var hur god som helst. Husmanskost med lite knorr :)
Jag åkte från jobbet vid fyratiden och drog sen till Grisslehamn för att åka till Åland. Det känns alltid så bra när man packar väskan, tankar bilen och drar iväg norrut. När man väl kör ombord på färjan slappnar jag alltid av och glömmer allt som har med vardag och jobb att göra.
Väl ombord på färjan hittade jag Kurt och Prani i grillbaren (min farbror och hans sambo). Trevligt med sällskap!!
Självklart hade jag mina släktforskningspapper med mig och jag presenterade våra fynd. Jag fick några fler ledtrådar och fakta av farbror och lovade att sammaställa allt i en liten bok när vi är klara.
Båten var framme 23 (finsk tid) och det var ljust och klar himmel på Åland. Farsan satt och kollade reprisen av Morden i midsummer när jag kom fram och vi kollade även reprisen av Ögonaböj, ett trevligt prat/humorprogram på Finlands tv med bl a André Wickström :)
I lördags var det dags för biltvätt. Brorsan kom vid 11 tiden och medan vi höll på att städa för fullt kom Kurt över och medan jag fortsatte tvätten så stod de andra och pratade. Sånt gillar jag. Så har det alltid varit hos oss. Det går liksom inte att förkalra vad det är som är så bra med det men det är nåt jag vuxit upp med. Man kan liksom jobba samtidigt som man lyssnar in på samtalet, filkar in lite då och då och vips så har två timmar gått och man är färdig med det man jobbade med.
Sen drog vi in till Storby för att lämna in tipset och ta en titt på Jussis keramik som jag alltid gör. Tycker dom har så fina muggar, skålar och ljushållare och jag fyndar alltid när jag är där :)
Väl tillbaka igen blev det fika med rabarberpaj och syltmunkar. Kurt och Prani kom över och vi satt länge och pratade.
Tiden bara flög iväg för plötsligt var det dags för mig att åka ner till färjan igen. Denna gång var jag ensam men med ett korsord och en kaffe med ålandspannkaka i grillbaren går tiden fort. Jag var hemma i Rimbo igen vid 20,30 tiden.
Gissa om missarna var glada!!! :)
Idag var det städ och tvättdag fast jag egentligen inte hade nån lust att ta hand om nånting.
Drog ut på allt men tillslut så var golvet dammsuget och torkat, tvätten ren och badrummet skurat. Vattnade just blommorna och ska strax sova.
Imorgon börjar min sista arbetsvecka innan semestern. Fast det känns redan som att jag har semester.......
lördag, juli 04, 2009
Gåshud
Rom. Augusti 2006.
När tonerna till Live to Tell började och korset restes fick jag gåshud och tårar i ögonen.
Jag mindes de nätter jag låg i min säng som ung och lyssnade på den här låten, inspelad på ett rossligt band från trackslistan i P3.
Alla de drömmar jag hade, alla tankar och funderingar.
Så lite jag visste då.
Så lite jag vet nu.
Och så stod jag där helt plötsligt och såg henne LIVE, på ett kors och alla de nätterna sköljde över mig som en flodvåg.
Jag har alltid varit en sökare men just där och då kändes allt så rätt.
Den stunden var det närmsta en religiös upplevelse jag kommit.
Nånsin.
Rom. Augusti 2006.
När tonerna till Live to Tell började och korset restes fick jag gåshud och tårar i ögonen.
Jag mindes de nätter jag låg i min säng som ung och lyssnade på den här låten, inspelad på ett rossligt band från trackslistan i P3.
Alla de drömmar jag hade, alla tankar och funderingar.
Så lite jag visste då.
Så lite jag vet nu.
Och så stod jag där helt plötsligt och såg henne LIVE, på ett kors och alla de nätterna sköljde över mig som en flodvåg.
Jag har alltid varit en sökare men just där och då kändes allt så rätt.
Den stunden var det närmsta en religiös upplevelse jag kommit.
Nånsin.
fredag, juli 03, 2009
Jag vill flytta
Igår kväll fick jag en sån otrolig lust att bara flytta från allt. Jag längtade till San Francisco men jag vet att en flytt till USA inte är aktuellt och jag tror inte jag vill ha ett liv over there heller.
Men jag känner mer och mer att jag vill fortsätta mitt liv nånannanstans.
Och detta nånannanstans kan vara Åland eller varför inte Helsingfors? Det går att klara sig som svenskspråkig i Finland. Men Åland är nog det mest trovärdiga alternativet just nu.
Jag har en ganska stark känsla av att livet kommer se helt annorlunda ut om ett år. Nu är läge att börja titta på vilka alternativ och vägar man kan välja och Åland är en stark kandidat.
Dessutom har jag redan börjat titta efter jobb på ön.
Alternativ två är att börja studera. Läsa Kulturvetarlinjen med fokus på historia och etnologi. Skulle passa mig perfekt. Då kan jag grotta in mig i studier och det förflutna under dryga fem år och sen när jag är över 40 kanske jag vet vad jag vill bli.
Det viktigaste är bara att jag har möjlighet att skrapa ihopp tillräckligt med pengar så jag har råd att göra ännu en roadtrip i USA, behålla mina två katter och bo kvar i lägenheten.
Då kanske jag kan säga att jag är ganska nöjd under omständigheterna.
Igår kväll fick jag en sån otrolig lust att bara flytta från allt. Jag längtade till San Francisco men jag vet att en flytt till USA inte är aktuellt och jag tror inte jag vill ha ett liv over there heller.
Men jag känner mer och mer att jag vill fortsätta mitt liv nånannanstans.
Och detta nånannanstans kan vara Åland eller varför inte Helsingfors? Det går att klara sig som svenskspråkig i Finland. Men Åland är nog det mest trovärdiga alternativet just nu.
Jag har en ganska stark känsla av att livet kommer se helt annorlunda ut om ett år. Nu är läge att börja titta på vilka alternativ och vägar man kan välja och Åland är en stark kandidat.
Dessutom har jag redan börjat titta efter jobb på ön.
Alternativ två är att börja studera. Läsa Kulturvetarlinjen med fokus på historia och etnologi. Skulle passa mig perfekt. Då kan jag grotta in mig i studier och det förflutna under dryga fem år och sen när jag är över 40 kanske jag vet vad jag vill bli.
Det viktigaste är bara att jag har möjlighet att skrapa ihopp tillräckligt med pengar så jag har råd att göra ännu en roadtrip i USA, behålla mina två katter och bo kvar i lägenheten.
Då kanske jag kan säga att jag är ganska nöjd under omständigheterna.
torsdag, juli 02, 2009
onsdag, juli 01, 2009
Lilla onsdag
Första juli idag och drygt en vecka kvar till semester. Just nu går man bara och väntar på att dagarna ska dra förbi. Ligger i stort sett i fas med allt på jobbet vilket gör att man kan kosta på sig att sluta tidigare (det är ändå ingen här på kontoret).
Hemma är det så vamt i lägenheten att det känns som om man sover i en finsk bastu varje natt. Luften står i stort sätt helt still och det hjälper inte att vädra. Det blåser ju ingenting.
Jocke sticker till Arvika imorrn och så är jag ensam i fyra dar. Har ju en del saker att fixa som städ och tvätt av bil, städa i lägenheten, fira brorsan och nöta på med löpningen.
Sen jag blev förkyld i slutet av maj så har min träning verkligen dalat. Jag har försökt att hålla igång men det är långt ifrån på samma nivå som jag är van med. Flåset är bedrövligt för att inte tala om uthålligheten. Det kommer att kräva många backintervaller innan jag är på banan igen. Till hösten borde jag nog ta upp spinningen igen. Måste komma i form!! Jag gillar inte alls att vara i den formen jag är i nu. Har planerat en joggingtur ikväll efter jobbet och nu när jag är ledig från ledaruppdraget på Friskis en hel månad så hade jag tänkt passa på att variera mina löpturer på alla möjliga sätt. Målet är att förbättra flåset, hitta nya spännande spår att springa i och utmana mig själv med att kanske anmäla mig till ett lopp. (vi får väl se)
Är det dessutom någon som undrat över varför Bruce Springsteen ser likadan ut idag som han gjorde för 20 år sen?
Första juli idag och drygt en vecka kvar till semester. Just nu går man bara och väntar på att dagarna ska dra förbi. Ligger i stort sett i fas med allt på jobbet vilket gör att man kan kosta på sig att sluta tidigare (det är ändå ingen här på kontoret).
Hemma är det så vamt i lägenheten att det känns som om man sover i en finsk bastu varje natt. Luften står i stort sätt helt still och det hjälper inte att vädra. Det blåser ju ingenting.
Jocke sticker till Arvika imorrn och så är jag ensam i fyra dar. Har ju en del saker att fixa som städ och tvätt av bil, städa i lägenheten, fira brorsan och nöta på med löpningen.
Sen jag blev förkyld i slutet av maj så har min träning verkligen dalat. Jag har försökt att hålla igång men det är långt ifrån på samma nivå som jag är van med. Flåset är bedrövligt för att inte tala om uthålligheten. Det kommer att kräva många backintervaller innan jag är på banan igen. Till hösten borde jag nog ta upp spinningen igen. Måste komma i form!! Jag gillar inte alls att vara i den formen jag är i nu. Har planerat en joggingtur ikväll efter jobbet och nu när jag är ledig från ledaruppdraget på Friskis en hel månad så hade jag tänkt passa på att variera mina löpturer på alla möjliga sätt. Målet är att förbättra flåset, hitta nya spännande spår att springa i och utmana mig själv med att kanske anmäla mig till ett lopp. (vi får väl se)
Är det dessutom någon som undrat över varför Bruce Springsteen ser likadan ut idag som han gjorde för 20 år sen?
måndag, juni 29, 2009
Pet Shop Boys på Cirkus 28/6
Så var det då ÄNTLIGEN dags för Pet Shop Boys på Cirkus igen. Det är nu två år sen jag såg dom sist på samma arena men igår hade jag Jocke med mig. Förra gången gick biljetterna åt med sådan fart att jag bara fick tag på en.
Som vanligt när PSB spelar i Stockholm var vädret varmt och soligt. Folk var glada och jag var förväntansfull. Inte så där pirrig i magen som man kan vara när man ska se en artist eller grupp för första gången. Nej, igår kände jag mig lugn och såg fram emot att få se mina gamla idoler sen 20 år tillbaka igen. För typ 5:e gången.
PSB är för mig vad Bruce Springsteen eller Rolling Stones är för andra. Dom är mina husgudar. Genom vått och torrt. Alltid.
Och igår levererade dom många av sina äldsta låtar. Det spelades mycket från deras första och andra skiva men även senare låtar också.
Dom är båda märkbart äldre men låtarna sitter där ändå, precis som dom ska och jag kom banne mig ihåg texterna på de äldre låtarna bättre än på de nya :)
Kul var också att dom gjorde en alldeles egen liten cover på Coldplays "Viva la Vida".
Och så spelade dom en av mina favoritlåtar, Kings Cross. Så fick jag då äntligen höra den live. Den rör upp minnen, mycket från London men även från tiden innan jag åkte. Hur jag tänkte, mådde och kände.
Och nu längtar jag tills dom kommer till Stockholm igen. Och då ska jag banne mig stå längst fram!
Och så här skriver Aftonbladet om spelningen....4 plus!!! :)
Så var det då ÄNTLIGEN dags för Pet Shop Boys på Cirkus igen. Det är nu två år sen jag såg dom sist på samma arena men igår hade jag Jocke med mig. Förra gången gick biljetterna åt med sådan fart att jag bara fick tag på en.
Som vanligt när PSB spelar i Stockholm var vädret varmt och soligt. Folk var glada och jag var förväntansfull. Inte så där pirrig i magen som man kan vara när man ska se en artist eller grupp för första gången. Nej, igår kände jag mig lugn och såg fram emot att få se mina gamla idoler sen 20 år tillbaka igen. För typ 5:e gången.
PSB är för mig vad Bruce Springsteen eller Rolling Stones är för andra. Dom är mina husgudar. Genom vått och torrt. Alltid.
Och igår levererade dom många av sina äldsta låtar. Det spelades mycket från deras första och andra skiva men även senare låtar också.
Dom är båda märkbart äldre men låtarna sitter där ändå, precis som dom ska och jag kom banne mig ihåg texterna på de äldre låtarna bättre än på de nya :)
Kul var också att dom gjorde en alldeles egen liten cover på Coldplays "Viva la Vida".
Och så spelade dom en av mina favoritlåtar, Kings Cross. Så fick jag då äntligen höra den live. Den rör upp minnen, mycket från London men även från tiden innan jag åkte. Hur jag tänkte, mådde och kände.
Och nu längtar jag tills dom kommer till Stockholm igen. Och då ska jag banne mig stå längst fram!
Och så här skriver Aftonbladet om spelningen....4 plus!!! :)
lördag, juni 27, 2009
Filosofiska deppdagen
Varför har vissa människor det så mkt enklare i livet än andra?
Hur kommer det sig att vissa aldrig behöver anstränga sig för att få det dom vill medan andra måste kämpa sig blodiga för att kanske få ett resultat?
Varje dag försöker jag intala mig själv att allt kommer att bli bra och att allt kommer att ordna sig.
Men för varje dag som går så tappar hjärtat en gnutta hopp, bit för bit.
Och för varje förlorad bit blir jag mer och mer förtvivlad.
Varför har vissa människor det så mkt enklare i livet än andra?
Hur kommer det sig att vissa aldrig behöver anstränga sig för att få det dom vill medan andra måste kämpa sig blodiga för att kanske få ett resultat?
Varje dag försöker jag intala mig själv att allt kommer att bli bra och att allt kommer att ordna sig.
Men för varje dag som går så tappar hjärtat en gnutta hopp, bit för bit.
Och för varje förlorad bit blir jag mer och mer förtvivlad.
torsdag, juni 25, 2009
Äntligen gjort!
Undersökningen gick jättebra!
Att dricka det speciella medlet igår kväll smakade skit men det var bara ett halvt glas jag skulle ha i mig så det gick snabbt. Sen var det bara att bälja i sig två liter vatten under två timmar medan man sprang konstant på toa. Men det var fkatiskt lindrigt. Jag trodde det skulle vara värre.
Sen samma sak imorse. Lika lindrigt som kvällen innan även om ett halvt glas med det där äckliga medlet smakade värre nu men det gick ner.
Jag var faktiskt inte ens nervös när jag åkte iväg till sjukhuset. Så himla märkligt för jag brukar alltid vara nervös inför alla typer av sjukhusbesök. Kanske var jag alldeles för utmattad och hungrig för att orka bry mig?
Jag fick köra in min bil själv till Norrtälje men farsan mötte upp mig där och han tog sen hand om bilen.
Jag fick komma in direkt på avdelningen, byta om till en jättecharmigt sjukhuslinne eller skjorta och ligga nerbäddad i en säng helt naken under. Skjortan gick knappt att knäppa......
så kom sköterskan och hon var supergullig. Förklarade och berättade allt som skulle hända, hur dom skulle ge lugnande och hur mkt och hur det skulle kännas. Jag fick en kanyl i handen där dom gav mig morfin. Herregud, jag har aldrig fått morfin förut och vilken jäkla läskig känsla! Det känns som man blir stenpackade på två sekunder. Hela kroppen bara totalt slappnar av. Sköterskan hade sagt till mig at det kan kännas som att man får ett tryck över bröstet och att det beror på att alla muskler slappnar av. Hade hon inte sagt det hade jag förmodligen fått panik för det blev verkligen tungt att andas på en gång. Men hon gav mig syrgas och efter en stund kändes det bättre. Då gav hon mig morfindos nummer två.
Man kan säga att jag var riktigt lullig. Så rullade dom in mig i undersökningsrummet och där fortsatte skötgerskorna att berätta för mig vad som skulle hända och att jag inte behövde vara orolig.
Märkligt nog så kände jag mig aldrig förnedrad eller generad på nåt sätt, trots att jag låg där med rumpan bar och halvdrogad. Det berodde nog mest på att alla var så himla gulliga och lugna.
Naturligtvis blev jag ju kissnödig och först ville dom inte släppa iväg mig på toa. Men när jag förklarade att det fanns riskt för att jag skulle kissa på mig om don sövde ner mig tog dom en chans och lät mig gå. Det gick bra. Lullig var jag men det gick.
Så fick jag då en dos av nästa lugnande medel. Sköterskan sa att det skulle göra on men jag kände ingenting och sen försvann jag in i John Blund land. Jag har en minnesbild av att jag kollade på skärmen hur tarmen såg ut men sen blev det svart.
Jag vaknade av att någon sa mitt namn, Susanne, Susanne..........då var allt färdigt, dom hade vänt på mig och rullat in mig på uppvaket. Jag hade sovit mig igenom hela undersökningen. Halleluja!! :)
Efter en stunds vila fick jag kliva upp, dom kollade puls och blodtryck och allt var fint. Läkaren kom in och berättade att allt hade sett jättefint ut. Ingen cancer eller annat. Gud så skönt!
Så vad det lutar mot nu är att jag har IBS, alltså en irriterad tarm vilket är hur vanligt som helst. Bara för mig att fortsätta äta mina superfibrer två ggr om dan så håller jag mage och tarm i styr. Men jag är frisk som en nötkärna! :) Få se om jag kan få en remiss till samma läkare för hon sa att hon kunde börja utreda eventuella andra möjligheter att lugna min mage.
Farsan mötte upp utanför sjukhuset och det första jag ville var att hämta MAT!
Det fick bli McDonalds!!
Nu äntligen hemma är jag mätt, lite yr och fortfarande lullig efter morfinet. Har fått order om att hålla mig lugn resten av dagen och det ska inte bli några problem. Jag är bara glad att det här är över nu.
Undersökningen gick jättebra!
Att dricka det speciella medlet igår kväll smakade skit men det var bara ett halvt glas jag skulle ha i mig så det gick snabbt. Sen var det bara att bälja i sig två liter vatten under två timmar medan man sprang konstant på toa. Men det var fkatiskt lindrigt. Jag trodde det skulle vara värre.
Sen samma sak imorse. Lika lindrigt som kvällen innan även om ett halvt glas med det där äckliga medlet smakade värre nu men det gick ner.
Jag var faktiskt inte ens nervös när jag åkte iväg till sjukhuset. Så himla märkligt för jag brukar alltid vara nervös inför alla typer av sjukhusbesök. Kanske var jag alldeles för utmattad och hungrig för att orka bry mig?
Jag fick köra in min bil själv till Norrtälje men farsan mötte upp mig där och han tog sen hand om bilen.
Jag fick komma in direkt på avdelningen, byta om till en jättecharmigt sjukhuslinne eller skjorta och ligga nerbäddad i en säng helt naken under. Skjortan gick knappt att knäppa......
så kom sköterskan och hon var supergullig. Förklarade och berättade allt som skulle hända, hur dom skulle ge lugnande och hur mkt och hur det skulle kännas. Jag fick en kanyl i handen där dom gav mig morfin. Herregud, jag har aldrig fått morfin förut och vilken jäkla läskig känsla! Det känns som man blir stenpackade på två sekunder. Hela kroppen bara totalt slappnar av. Sköterskan hade sagt till mig at det kan kännas som att man får ett tryck över bröstet och att det beror på att alla muskler slappnar av. Hade hon inte sagt det hade jag förmodligen fått panik för det blev verkligen tungt att andas på en gång. Men hon gav mig syrgas och efter en stund kändes det bättre. Då gav hon mig morfindos nummer två.
Man kan säga att jag var riktigt lullig. Så rullade dom in mig i undersökningsrummet och där fortsatte skötgerskorna att berätta för mig vad som skulle hända och att jag inte behövde vara orolig.
Märkligt nog så kände jag mig aldrig förnedrad eller generad på nåt sätt, trots att jag låg där med rumpan bar och halvdrogad. Det berodde nog mest på att alla var så himla gulliga och lugna.
Naturligtvis blev jag ju kissnödig och först ville dom inte släppa iväg mig på toa. Men när jag förklarade att det fanns riskt för att jag skulle kissa på mig om don sövde ner mig tog dom en chans och lät mig gå. Det gick bra. Lullig var jag men det gick.
Så fick jag då en dos av nästa lugnande medel. Sköterskan sa att det skulle göra on men jag kände ingenting och sen försvann jag in i John Blund land. Jag har en minnesbild av att jag kollade på skärmen hur tarmen såg ut men sen blev det svart.
Jag vaknade av att någon sa mitt namn, Susanne, Susanne..........då var allt färdigt, dom hade vänt på mig och rullat in mig på uppvaket. Jag hade sovit mig igenom hela undersökningen. Halleluja!! :)
Efter en stunds vila fick jag kliva upp, dom kollade puls och blodtryck och allt var fint. Läkaren kom in och berättade att allt hade sett jättefint ut. Ingen cancer eller annat. Gud så skönt!
Så vad det lutar mot nu är att jag har IBS, alltså en irriterad tarm vilket är hur vanligt som helst. Bara för mig att fortsätta äta mina superfibrer två ggr om dan så håller jag mage och tarm i styr. Men jag är frisk som en nötkärna! :) Få se om jag kan få en remiss till samma läkare för hon sa att hon kunde börja utreda eventuella andra möjligheter att lugna min mage.
Farsan mötte upp utanför sjukhuset och det första jag ville var att hämta MAT!
Det fick bli McDonalds!!
Nu äntligen hemma är jag mätt, lite yr och fortfarande lullig efter morfinet. Har fått order om att hålla mig lugn resten av dagen och det ska inte bli några problem. Jag är bara glad att det här är över nu.
onsdag, juni 24, 2009
tisdag, juni 23, 2009
Seniliteten kommer tidigt i år
Jag trodde stenhårt på att jag bara hade två veckor kvar till semestern.
Ack så fel jag hade, jag har TRE veckor kvar. Jag går på semester den 13 juli. Allt jag hade planerat gick i stöpet.
Tex har jag bokat kattpensionat från den 10 juli för att åka till Dalarna. Men det är ok för jag kan ta ledigt från den 10 juli men jag hade ju tänkt åka till Åland samma vecka..........
Det här betyder att Jockes och min semester är totalt osynkad. Vi har en vecka tillsammans.
Jävla skit. Hur kul är det att ha semester ensam?
Jag trodde stenhårt på att jag bara hade två veckor kvar till semestern.
Ack så fel jag hade, jag har TRE veckor kvar. Jag går på semester den 13 juli. Allt jag hade planerat gick i stöpet.
Tex har jag bokat kattpensionat från den 10 juli för att åka till Dalarna. Men det är ok för jag kan ta ledigt från den 10 juli men jag hade ju tänkt åka till Åland samma vecka..........
Det här betyder att Jockes och min semester är totalt osynkad. Vi har en vecka tillsammans.
Jävla skit. Hur kul är det att ha semester ensam?
måndag, juni 22, 2009
Halvtid
Midsommar har passerat och vi går mot mörkare tider. Men än så länge kan vi njuta av de ljusa sommarnätterna. Det dröjer ju trots allt en dryg månad innan man börjar märka av mörkret igen.
Som vanligt så regnade midsommar bort. Hade man förväntat sig nåt annat?
Det traditionella firandet i Dalarna var det enda som gjorde högtiden rolig att fira. Midsommarstång, musik, fika, grill, spel och det allmänna pratandet kändes bra efter en enormt stressig arbetsvecka.
Och veckan hade verkligen varit FÖR stressig. När torsdagen kom var jag totalt slut i både kropp och knopp. Jag försökte springa en tur på kvällen men min kropp strejkade och jag flåsade som en säl i spåret.
Det hela blev ju inte bättre av att magen bestämde sig för att krångla i helgen också. Jävla skit.
Igår rann bägare över och jag grinade som en barnunge. Men det behövdes nog. Det lättade lite på trycket faktiskt.
Stressen över undersökningen på torsdag spär också på mitt dåliga humör. Jag vill bara få det överstökat. Jag hatar sjukhus, jag har sjukhusskräck. Faktiskt på riktigt. Sjukhus och sprutor får mig att må illa och bli yr i skallen.
Nu har jag bara två veckor kvar till semester och då ska jag börja med att låsa in mig och bara sova. Jag vill stänga ut världen och få vara ifred ett tag. Jag orkar knappt med mig själv längre.
Och inte blev det bättre av att Asta hade kissat ner inte bara sin egen sovigloo men även tvättkorgen som stod i hallen med helt nytvättade kläder och lakan. Bara att börja om från början, se glad ut och låtsas som det regnar.
Midsommar har passerat och vi går mot mörkare tider. Men än så länge kan vi njuta av de ljusa sommarnätterna. Det dröjer ju trots allt en dryg månad innan man börjar märka av mörkret igen.
Som vanligt så regnade midsommar bort. Hade man förväntat sig nåt annat?
Det traditionella firandet i Dalarna var det enda som gjorde högtiden rolig att fira. Midsommarstång, musik, fika, grill, spel och det allmänna pratandet kändes bra efter en enormt stressig arbetsvecka.
Och veckan hade verkligen varit FÖR stressig. När torsdagen kom var jag totalt slut i både kropp och knopp. Jag försökte springa en tur på kvällen men min kropp strejkade och jag flåsade som en säl i spåret.
Det hela blev ju inte bättre av att magen bestämde sig för att krångla i helgen också. Jävla skit.
Igår rann bägare över och jag grinade som en barnunge. Men det behövdes nog. Det lättade lite på trycket faktiskt.
Stressen över undersökningen på torsdag spär också på mitt dåliga humör. Jag vill bara få det överstökat. Jag hatar sjukhus, jag har sjukhusskräck. Faktiskt på riktigt. Sjukhus och sprutor får mig att må illa och bli yr i skallen.
Nu har jag bara två veckor kvar till semester och då ska jag börja med att låsa in mig och bara sova. Jag vill stänga ut världen och få vara ifred ett tag. Jag orkar knappt med mig själv längre.
Och inte blev det bättre av att Asta hade kissat ner inte bara sin egen sovigloo men även tvättkorgen som stod i hallen med helt nytvättade kläder och lakan. Bara att börja om från början, se glad ut och låtsas som det regnar.
lördag, juni 13, 2009
Helsingfors 12 Juni
Vilken skön resa! Det var helt lungt på havet, solen sken när vi lämnade Stockholm och vi satt länge ute på däck och njöt av Stockholms vackra skärgård. Eftersom det en torsdagkväll bestod de flesta av passagerarna av pensionärer, småbarnsfamiljer och vanliga resenärer som ska åka från A till B. Alltså inga partprissar alls.....förutom gruppen av fransmän då som sjöng och skrålade ute på däck halva natten men gjorde knappt en flyga förnär.
Efter att ha installerat oss i hytten, som dessvärre låg i aktern precis ovanför motornerna och bildäck, åt vi middag på en av restaurangerna ombord. Sen blev det en tur i tax-free för att spana in utbudet av godis, parfym, muminprylar och annat kul. När båten anlände till Åland, Mariehamn vid 23, 30 tiden så stod jag självklart på däck. jag kan bara inte missa chansen att få se mitt moderland :) Jag hade faktiskt velat kliva av och ringa brorsan för skjuts hem :)
Vi gick o la oss och efter en bullrig natts sömn åt vi frukost i buffén medan vi närmade oss Helsingfors. Det bjöds på pannkakor, våfflor, köttbullar, korvar, äggröra, gröt, yogurt, mackor, munkar mm. Med andra ord, vi gick proppmätta därifrån.
Kl 10 klev vi så äntligen iland i Helsingfors och begav oss först till Kristinegatan för att se om det fanns några spår efter mina släktingar där. Det visade sig att i stort sett hela gatan och kvarteret blivit ombyggt 1927. De gamla trähusen var alltså sen länge rivna och borta. Alla utom ett. Nr 12 står kvar än idag som ett minne över forna dagar under 1800 talet. Och till min glädje visade det sig att det var omgjort till ett museum som dessutom precis skulle öppna. Fri entré! Klart vi skulle gå in!! :)
De två guiderna på plats pratade knapphändig svenska men talade om för oss att vi var fria att se oss omkring själva. Så vi började i det minsta huset som stod på gården. Där fanns kläder och andra vardagspylsr utställda som ska ha använts under 1800 talet och så även några foton på familjen som bott där.
Det fanns även en stor fototavla som visade hur husen i kvarteret såg ut i början av 1900 talet och mitt hjärta tog ett glädjeskutt när jag såg att.......Kristiansgatan nr 9 fanns med!! Ett litet ruckligt hus med tillhörande gård och på trappan sitter en dam som jag med största sannolikhet kan säga är min farmors farmor Sofia Wilhelmina Roos. Hon står nämligen listad som gårdsägarinna på Kristiansgatan 9, Helsingfors i en katalog från 1880 talet och chansen att hon skulle ha flyttat är liten. Dessutom har vi hittat ett tidningsklipp från 1873 där det står att läsa om hur Sofia Wilhelmina efter sin mans död fått ärva ett hus på Brobergskajen i samma kvarter men sen pga lagliga orskaer fått problem med arvet. Troligtvis hade hon bara huset på Kristiangatan kvar. Så ja, jag är säker på att det är hon på bilden. Den är taget 1909 och hon dog 1919 i Helsingfors.
Alltså fatta! Hur stor är chansen att man springer på ett foto av sin släkting bara sådär? :)
Guiden berättade också att troligtvis var även huset på nr 9 inrett ungefär likadant som det på nr 12.
Resten av dagen gick åt till att titta på Helsingfors centrum. Vi hann aldrig åka ut till Sandudd begravningsplats för att titta på Roosarnas gravar. Det sparar jag till en annan gång. Efter att ha shoppat muminprylar, kollat igenom utbudet på "Akademen" (Akademiska bokhandeln), Stockmanns och Kampens galleria var det dags att dra sig tillbaka till båten.
Turen tillbaka till Stockholm skulle inte bli lika lugn som på torsdagen. Det var fullproppat med folk och alla skulle supa och festa. Jocke och jag gjorde ett smart val. Efter att båten lagt ut från Helsingfors kl. 17,30 och vi njutit av utsikten från soldäck gick vi på bio. Jepp, bio. Vi hade sett en bioaffisch på morgonen vid frukostbuffén. Dom skulle visa nya Star Trek filmen kl 18 och det skulle visa sig att vi var d enda som ville se. Vi fick alltså biosalongen helt för oss själva :) Najs! Så där satt vi sen i två timmar och njöt av bra film och en tyst biosalong.
Efter bion blev det åter en tur i taxfree, en macka i cafét och sen drog vi oss ner till hytten. Vi var båda rejält trötta efter dagen och jag somnade ganska snart. Vi vaknade sen vid fyratiden på morgonen av att färjan la till i Mariehamn igen. Vi somnade om och när vi vaknade nästa gång ar vi redan i Stockholms skärgård. Efter frukost satte vi oss vid ett fönster och bara tittade på alla stora skärgårdsvillor som kantade strandremosrna hela vägen in till Stockholm.
Behöver jag säga att det var skönt att få komma hem? Vi somnade båda två på soffan!!
Ikväll drog vi sen in till Norrtälje för att heja på Mia som sprang ultraloppet "Jättelångt" mellan Grisslehamn och Norrtälje (7 mil!!). Efter åtta blöta timmar i skog och mark sprang hon äntligen i mål vid 19, 40 tiden. Bra kämpat Mia!!!!!!!! :)
Nu ska jag lägga mig på soffan. Dra en filt över mig och fundera på när jag ska göra nästa Helsingforsresa. Det finns mer att utforska om min släkt i den staden och jag har en känsla att det kan finnas fler hemligheter som väntar!! :)
Kristiansgatan nr 12. Helsingfors äldsta bevarade trähus från 1808.
Ett tillhörande hus (bagarstuga?) på innergården. Hur mysigt som helst!
Stora huset från innergården sett.
Kristiansgatan nr 9, 1907. Med Sofia Wilhelmina på trappan! :)
Så här såg köket i träkåkarna ut på 1800-talet.
Salen med finporslinet på bordet :)
Kammaren.
Så här ser Kristiansgatan nr 9 ut idag.
Jocke på Kristiansgatan. Ja, han pekar finger......
Jag på trappan till den stora katedralen vid Senatstorget.
Mmmm, Valios apelsin-kinuski glass på Senatstorget :)
Vilken skön resa! Det var helt lungt på havet, solen sken när vi lämnade Stockholm och vi satt länge ute på däck och njöt av Stockholms vackra skärgård. Eftersom det en torsdagkväll bestod de flesta av passagerarna av pensionärer, småbarnsfamiljer och vanliga resenärer som ska åka från A till B. Alltså inga partprissar alls.....förutom gruppen av fransmän då som sjöng och skrålade ute på däck halva natten men gjorde knappt en flyga förnär.
Efter att ha installerat oss i hytten, som dessvärre låg i aktern precis ovanför motornerna och bildäck, åt vi middag på en av restaurangerna ombord. Sen blev det en tur i tax-free för att spana in utbudet av godis, parfym, muminprylar och annat kul. När båten anlände till Åland, Mariehamn vid 23, 30 tiden så stod jag självklart på däck. jag kan bara inte missa chansen att få se mitt moderland :) Jag hade faktiskt velat kliva av och ringa brorsan för skjuts hem :)
Vi gick o la oss och efter en bullrig natts sömn åt vi frukost i buffén medan vi närmade oss Helsingfors. Det bjöds på pannkakor, våfflor, köttbullar, korvar, äggröra, gröt, yogurt, mackor, munkar mm. Med andra ord, vi gick proppmätta därifrån.
Kl 10 klev vi så äntligen iland i Helsingfors och begav oss först till Kristinegatan för att se om det fanns några spår efter mina släktingar där. Det visade sig att i stort sett hela gatan och kvarteret blivit ombyggt 1927. De gamla trähusen var alltså sen länge rivna och borta. Alla utom ett. Nr 12 står kvar än idag som ett minne över forna dagar under 1800 talet. Och till min glädje visade det sig att det var omgjort till ett museum som dessutom precis skulle öppna. Fri entré! Klart vi skulle gå in!! :)
De två guiderna på plats pratade knapphändig svenska men talade om för oss att vi var fria att se oss omkring själva. Så vi började i det minsta huset som stod på gården. Där fanns kläder och andra vardagspylsr utställda som ska ha använts under 1800 talet och så även några foton på familjen som bott där.
Det fanns även en stor fototavla som visade hur husen i kvarteret såg ut i början av 1900 talet och mitt hjärta tog ett glädjeskutt när jag såg att.......Kristiansgatan nr 9 fanns med!! Ett litet ruckligt hus med tillhörande gård och på trappan sitter en dam som jag med största sannolikhet kan säga är min farmors farmor Sofia Wilhelmina Roos. Hon står nämligen listad som gårdsägarinna på Kristiansgatan 9, Helsingfors i en katalog från 1880 talet och chansen att hon skulle ha flyttat är liten. Dessutom har vi hittat ett tidningsklipp från 1873 där det står att läsa om hur Sofia Wilhelmina efter sin mans död fått ärva ett hus på Brobergskajen i samma kvarter men sen pga lagliga orskaer fått problem med arvet. Troligtvis hade hon bara huset på Kristiangatan kvar. Så ja, jag är säker på att det är hon på bilden. Den är taget 1909 och hon dog 1919 i Helsingfors.
Alltså fatta! Hur stor är chansen att man springer på ett foto av sin släkting bara sådär? :)
Guiden berättade också att troligtvis var även huset på nr 9 inrett ungefär likadant som det på nr 12.
Resten av dagen gick åt till att titta på Helsingfors centrum. Vi hann aldrig åka ut till Sandudd begravningsplats för att titta på Roosarnas gravar. Det sparar jag till en annan gång. Efter att ha shoppat muminprylar, kollat igenom utbudet på "Akademen" (Akademiska bokhandeln), Stockmanns och Kampens galleria var det dags att dra sig tillbaka till båten.
Turen tillbaka till Stockholm skulle inte bli lika lugn som på torsdagen. Det var fullproppat med folk och alla skulle supa och festa. Jocke och jag gjorde ett smart val. Efter att båten lagt ut från Helsingfors kl. 17,30 och vi njutit av utsikten från soldäck gick vi på bio. Jepp, bio. Vi hade sett en bioaffisch på morgonen vid frukostbuffén. Dom skulle visa nya Star Trek filmen kl 18 och det skulle visa sig att vi var d enda som ville se. Vi fick alltså biosalongen helt för oss själva :) Najs! Så där satt vi sen i två timmar och njöt av bra film och en tyst biosalong.
Efter bion blev det åter en tur i taxfree, en macka i cafét och sen drog vi oss ner till hytten. Vi var båda rejält trötta efter dagen och jag somnade ganska snart. Vi vaknade sen vid fyratiden på morgonen av att färjan la till i Mariehamn igen. Vi somnade om och när vi vaknade nästa gång ar vi redan i Stockholms skärgård. Efter frukost satte vi oss vid ett fönster och bara tittade på alla stora skärgårdsvillor som kantade strandremosrna hela vägen in till Stockholm.
Behöver jag säga att det var skönt att få komma hem? Vi somnade båda två på soffan!!
Ikväll drog vi sen in till Norrtälje för att heja på Mia som sprang ultraloppet "Jättelångt" mellan Grisslehamn och Norrtälje (7 mil!!). Efter åtta blöta timmar i skog och mark sprang hon äntligen i mål vid 19, 40 tiden. Bra kämpat Mia!!!!!!!! :)
Nu ska jag lägga mig på soffan. Dra en filt över mig och fundera på när jag ska göra nästa Helsingforsresa. Det finns mer att utforska om min släkt i den staden och jag har en känsla att det kan finnas fler hemligheter som väntar!! :)
Kristiansgatan nr 12. Helsingfors äldsta bevarade trähus från 1808.
Ett tillhörande hus (bagarstuga?) på innergården. Hur mysigt som helst!
Stora huset från innergården sett.
Kristiansgatan nr 9, 1907. Med Sofia Wilhelmina på trappan! :)
Så här såg köket i träkåkarna ut på 1800-talet.
Salen med finporslinet på bordet :)
Kammaren.
Så här ser Kristiansgatan nr 9 ut idag.
Jocke på Kristiansgatan. Ja, han pekar finger......
Jag på trappan till den stora katedralen vid Senatstorget.
Mmmm, Valios apelsin-kinuski glass på Senatstorget :)onsdag, juni 10, 2009
Vem tror du att du är??
Bild: Sveriges Radio
Min nya favoritserie är "Vem tror du att du är". Jag följde de svenska kändisarna och deras släkthistoria och nu är det engelska skådisar och kändisars tur. Igår var det John Hurt som ville leta upp sina påstådda irländska rötter. Men efter mycket letande och resande fram och tillbaka visade det sig att inte bara hade hans gammelfarmor ett dunkelt förflutet utan irländska rötter, hennes man hade tydligen varit en riktigt skojare och brett på ganska rejält när han framställde sig själv och sina rötter. I själva verket kom han från en riktig skojarsläkt med rötter i England. Han var inte ens adlig som han hade fått släkten att tro.
Det hela slutade med att John Hurt mycket argt och besviket konstaterade att han inte hade några irländska rötter. Han var ledsen och irriterad på sin förfader.
Och jag förstår honom. I vår släkt ryktades det som att farmors släkt ursprungligen kom från Sverige och Dalarna. men ingen visste ju hur, när och varför.
När jag sen fick bekräftat att detta faktiskt stämde, att vi har rötter i Falun så spred sig en enorm glädje i mig. Jag hade hoppats hela tiden att jag hade rötter i Dalarna och det visade sig vara sant. Hade det inte varit det så skulle jag nog ha känt samma besvikelse som John Hurt.
Tänk att gamla släktingar som man aldrig träffat kan kännas så nära och angelägna ändå. dom är ju trots allt vårt ursprung, vi bär samma gener, samma blod rinner i våra ådror och vi har mycket mer gemensamt än vad man kan tro.
Jag är så stolt över mitt ursprung. I mitt blod rinner det åländskt, finlandssvenskt och dalablod. (utspätt med andra landskap också). Och trots att jag är glad över mitt finländska medborgarskap så är jag nog mest nöjd med mitt finlandssvenska ursprung. Jag är alltså inte riktigt finne om man säger så. Mormors föräldrar var från Österbotten och Södra Finland, men dom var inte finnar, dom var finlandssvenskar.
Tänk mer Mark Levengood. Han är finlandssvensk med åländska rötter (Kökar). Precis som jag!
Och det bästa av allt, mina barn kommer att föra arvet vidare, dalablod blandat med finlandssvenskt och åländskt. Varför bryta ett bra koncept? ;)
Bild: Sveriges RadioMin nya favoritserie är "Vem tror du att du är". Jag följde de svenska kändisarna och deras släkthistoria och nu är det engelska skådisar och kändisars tur. Igår var det John Hurt som ville leta upp sina påstådda irländska rötter. Men efter mycket letande och resande fram och tillbaka visade det sig att inte bara hade hans gammelfarmor ett dunkelt förflutet utan irländska rötter, hennes man hade tydligen varit en riktigt skojare och brett på ganska rejält när han framställde sig själv och sina rötter. I själva verket kom han från en riktig skojarsläkt med rötter i England. Han var inte ens adlig som han hade fått släkten att tro.
Det hela slutade med att John Hurt mycket argt och besviket konstaterade att han inte hade några irländska rötter. Han var ledsen och irriterad på sin förfader.
Och jag förstår honom. I vår släkt ryktades det som att farmors släkt ursprungligen kom från Sverige och Dalarna. men ingen visste ju hur, när och varför.
När jag sen fick bekräftat att detta faktiskt stämde, att vi har rötter i Falun så spred sig en enorm glädje i mig. Jag hade hoppats hela tiden att jag hade rötter i Dalarna och det visade sig vara sant. Hade det inte varit det så skulle jag nog ha känt samma besvikelse som John Hurt.
Tänk att gamla släktingar som man aldrig träffat kan kännas så nära och angelägna ändå. dom är ju trots allt vårt ursprung, vi bär samma gener, samma blod rinner i våra ådror och vi har mycket mer gemensamt än vad man kan tro.
Jag är så stolt över mitt ursprung. I mitt blod rinner det åländskt, finlandssvenskt och dalablod. (utspätt med andra landskap också). Och trots att jag är glad över mitt finländska medborgarskap så är jag nog mest nöjd med mitt finlandssvenska ursprung. Jag är alltså inte riktigt finne om man säger så. Mormors föräldrar var från Österbotten och Södra Finland, men dom var inte finnar, dom var finlandssvenskar.
Tänk mer Mark Levengood. Han är finlandssvensk med åländska rötter (Kökar). Precis som jag!
Och det bästa av allt, mina barn kommer att föra arvet vidare, dalablod blandat med finlandssvenskt och åländskt. Varför bryta ett bra koncept? ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)