Det är på ögonbrynen det hänger....

Jag har under påskens inledning roat mig med att se två filmer om två helt olika kvinnor som båda ägde en ENORM vilja och kraft att få igenom nästan allt de ville. Igår var jag på bio och så "La vie en rose", filmen om Edith Piafs liv. I över två timmar satt jag med tårar i ögonen och kunde inget annat än bara låta mig drunkna i detta tragiska levnadsöde men samtidigt njöt jag av musiken och det faktum att hon faktiskt trots sin barndom lyckades med nånting här i livet. Jag grät när jag gick ut ur bion och jag hade svårt att prata när jag pratade med Jocke strax efteråt. Jag kunde ju inte bara släppa lös tårarna mitt i Kista centrum så jag fick hålla mig tills jag kom hem. Jobbigt men det gick. Väl hemma slog jag på en Edith Piaf skiva, lyssnade och lät tårarna strömma. Det här är en film som redan nu fått en plats i mitt hjärta.

Precis som den filmen jag just sett idag, Mommie Dearest. Jag introducerades till denna film för kanske 10 år sen när min kompis och några andra gjorde en dragshow med lånade repliker från ovan nämda film. Jag skrattade så jag grät och såg showen kväll efter kväll efter kväll. När jag sen äntligen fick se filmen så kunde jag i stort sett redan handlingen. Nu lär ju filmen vara baserad på en bok skriven av Christina Crawford, adoptivdotter till filmstjärnan Joan Crawford. I boken skriver hon om sin och sin brors tragiska uppväxt hos denna kvinna som ska ha slagit dom, skrikit på dom och betett sig allmän psykotiskt. Huruvida detta är sant eller inte tvistas det fortfarande om. Faktum kvarstår dock att filmen är riktigt underhållande (det allvarliga temat till trots) och Faye Dunaway gör ett utomordentlig insats som Joan Crawford och filmen innehåller några riktigt klassiska scener och repliker som är svåra att glömma....

"No mooore wirehangers in this closet!!!!!!!!!!!!!!!"

Och en sak till som jag gillar med dessa två kvinnor.....ögonbrynen...kolla in bilderna noggrant!!

ELVIS!!!!!!
...a.tribute.... :)

Nice and easy

Äntligen har jag fått min matteuppgift avklarad! Bestämde mig igår efter maten att nu jäklar ska det blir gjort! Så jag gnuggade geniknölarna en dryg timme och skickade sen in resultatet till läraren. Jag är dock inte helt nöjd med det sista svaret men jag kunde bara inte komma på nåt bra svar....... :(
Men nu kan jag iaf gå vidare till nästa kapitel som behandlar funktioner och grafer *huva*. Till helgen SKA jag även beta av minst två kapitel geologi och börja nysta lite i astronomin inför den kommande tentan. Passar ju bra nu när jag får lite tid över och lugn och ro.
För övrigt så flyter livet på. Idag är en reggae dag, mkt Bob Marley i högtalarna och lagom med jobb på bordet. Spinning ikväll, sen Det Okända på TV och efter det läsa, läsa, läsa! :)

Oh shit, nu kom jag på att jag glömt handla påskgodis till jobbet!!

Måste rusa!!

Girlie girlie

Ahhh, livet!! Hallonglass till fikat. Ingen lektion ikväll och solen skiner så fint ute :) Ingen träning ikväll, måste låta min stackars kropp vila men ni ska veta att det verkligen syns nu hur trimmad den är. Smalare höfter, smalare lår och smalare midja. De sista veckorna har gett synliga resultat!! Träning, bra kost (mest fisk och kyckling, fullkorn, frukt och grönsaker) och träningsglädje är huvudingredienserna :) Känner mig bra mkt starkare och piggare i kroppen. Jag skiter i alla dom som klagar över hur smal jag är. Jag trivs med mig själv nu. Det gjorde jag inte för 26 kg sen........jag gillar att se hur kroppen förändras med tiden när jag tränar och vad som händer med musklerna när jag tränar i olika intensitet och variation och hur jag reagerar olika på olika näringsämnen. Ät mellanmål säger jag bara! Jag älskar att kunna frossa bland fina kläder som jag bara kunnat drömma om att ha på mig tidigare. Min kropp har blivit min investering. Min investering i livet och välmående. Jag äter mina fem mål om dagen och varierar så gott det går. Så snälla ni som påstår att jag skulle ha anorexi eller nån annan form av matstörning (för tro mig det har jag fått höra ett antal gånger), jag vill bara säga till er att jag äter som en häst, rör på mig och har riktigt jäkla KUL då jag gör det och jag ångrar inte en sekund!

Tjejmilen nästa!!

La vie en rose

Jag fortsätter modevisningen med att visa mitt senaste fynd på Indiska :) Är faktiskt riktigt nöjd med den här klänningen. En klar favorit. Halsbandet inhandlades på samma ställe btw.

Sprang min andra runda idag, 5 km och nu kom det onda i knäet och höften precis som väntat. Fan också. Men det var likadant förra året, det onda gick över och jag kunde springa resten av sommaren utan större problem. Hoppas, hoppas det blir så i år också. Jag har ju knappt kommit igång ju!!

För övrigt har vi bytt däck på bilen idag, farsan kom upp en sväng och jag bjöd på middag. Vi snackade bort halva kvällen och all pluggtid bara försvann *poff* så nu tänkte jag alldeles strax krypa ner i sängen och läsa lite geografi åtminstonde. Ska även fortsätta på den historiska romanen jag påbörjade igår. Behöver en dos verklighetsflykt faktiskt.

Så Edith P o jag signar off för ikväll.....

.......au revoir et bonne nuit :)

Forgeddabbodit...

Skulle logga in för jag hade nåt viktigt att säga men det tog en sån damn fucking long time att jag har glömt vad det var.......

Jag går och lägger mig istället.

Deep blue day

Ända in i det sista behöll jag bokningen på morgonspinningen idag lördag men efter gårdagskvällens besök på restaurangen Back-a-yard insåg jag att jag måste låta kroppen få sova ut. Sagt och gjort, jag bokade av, sov till 9.30 och mådde skitbra. Men naturligtvis fick jag träningsabstinens och bestämde mig istället för att testa mina nya löparskor och strax före kl. 15 begav jag mig ut i spåret. Vilket flyt, vilka skor, vilket väder och vilken KICK!!! Jag fullkomligt flög fram över marken kändes det som, knäet höll hela vägen och jag funderade på att försöka springa 1 mil. Det blev bara 5 km dock, det började skava lite i höfterna efter 4 km och jag resonerade med mig själv om att jag nog borde ta det lugnt i början. Jag har jag inte sprungit på flera månader nu. Trots det så gick årets första runda så JÄKLA BRA!! Jag hade DEFINITIVT ork kvar till några kilometer till. Jag kan inte ens beskriva känslan av att få springa ute igen. Solen sken, det var lagom värme i luften, alldeles vindstilla, fåglarna sjöng och jag såg massor av tussilago som lapade sol. Som jag har längtat!!
Jag cyklade även ner till bibblan en sväng innan dom stängde. Lånade på mig en sliskig historisk kärleksroman, Damernas detektivbyrå och en Londonguide :) Sen hem igen och låta dagen ha sin stilla gång...
Jag är även glad över att det inte blev så mkt alkohol igår kväll. Jag tog en frozen banan daquiri (hur stavas det???) när vi kom till restaurangen och that was it. Det fanns så många andra smarriga drinkar men jag visste att jag skulle ångra mig om jag drack mer. Till maten blev det mangojuice men det var verkligen inte fy skam. Det slank ner så fint tillsammans med den kryddstarka kycklingen som för övrigt var SUPERGOD. Jag gissar på att det kommer bli fler besök till denna jamaicanska restaurang :) Efterrätten stod jag över dels för att jag var fullkomligt proppmätt efter kycklingen och dels för att jag proppat mig full med glass tidigare under dagen. Jag kan säga att jag somnade glad, nöjd och utvilad redan på bussen hem.
Den trevliga kvällen tog även bort en del av de tankar som låg och gnagade i mitt sinne sen tidigare. Det känns som en cancersvulst ätit sig in i vår familj. Sånt här kan/får bara inte hända men det har det gjort och pågår än. Jag kommer inte känna mig lugn förrän det är över. Bara tanten försvinner ur vårt liv för alltid. Jag skiter fullständigt i vart hon tar vägen, så länge vi inte har nåt med henne att göra längre. Hon har förpestat vår familj och alla runtomkring nu i alldeles för många år. Hon har levt som en parasit alldeles för länge nu vilket gjort att hon skjutit ALLA ifrån sig. Ingen vill vara med henne längre, folk är tom rädda för henne. Hur jävla normalt är det?? Efter vad jag fick höra igår så kan jag skriva under på att tanten är psykiskt sjuk. Det kan inte finnas någon annan förklaring till att man gör en sån sak som hon har gjort......
Herregud, låt allting bara bli som vanligt igen.

Det räckte med att höra det....

Strax innan lunch kom bomben. Kan/vill inte berätta vad som hänt men när jag la på telefonen efter en timme mådde jag riktigt illa.
Hur i h-e kan en människa som uppenbarligen är livsfarlig inte bara för sig själv men även för andra få röra sig fritt bland allmänheten??????
Och med tanke på vad jag fått veta idag så är jag rädd för att det värsta tänkbara kommer att hända. Det handlar inte om OM, det handlar om NÄR.

Jag hatar att behöva gå med en klump i magen och ständigt vara rädd att det ska hända mina närmaste nånting.......

Det här är fucking jävla KRIMINELLT!!

Dagen efter

Jag har sovit lite oroligt inatt men det beror mest på den hårda träningen igår kväll. Hur som helst så känner jag mig väldigt pigg och vaken och framförallt utvilad idag men det kan ju även bero på att det är FREDAG!!!! *blåser i tutor och kastar serpentiner*

Ikväll blir det restaurangbesök och jag planerar att äta och dricka gott och bara njuta :)
Lite film ska det nog hinnas med i helgen men framförallt ska jag plugga matte........har fått lite bannor från läraren eftersom jag halkat efter med uppgifterna........

Och nästa vecka är det PÅSK!!

Jellylegz

Jag har just kommit tillbaka efter att ha bränt ca 1000 kalorier ikväll. Det informerade vår instruktör oss iaf när vi trampade i mål på intensivpasset 75 minuter nu ikväll.
Som vanligt så tänkte jag att "herregud vad gör jag här" när jag klev på cykeln. Jag har ju redan kört spinning två kvällar på raken den här veckan. Skulle jag verkligen orka ett till och dessutom ett intensiv? Det fick bära eller brista. Jag gjorde mitt bästa, svetten fullkomligt sprutade av mig, musiken pumpade på i 180 och instruktören skrek att vi skulle trampa fortare och hårdare. Behöver jag bekriva känslan när den sista låten tonade ut och en timmes aktivt trampande var över.
Jag har gjort en deal med mig själv nu. Boka av morgonträningen på lördag, ha skitkul imorgon kväll och ta ett löppass på lördag eftermiddag ute i solen :)

Men just nu vill jag bara njuta av lugnet och min fläskpannkaka :)

Den lilla sparven

Jag har alltid gillat Edith Piaf......köpte mitt första kassettband med henne när jag gick i skolan och har senare byggt på med modernare CD skivor.
Jag såg Richard Wolfs uppsättning på Dramaten där han så fint berättade som sin relation till Edith under sin uppväxt och nu har man ÄNTLIGEN gjort en film om henne.

Jag får tårar i ögonen när jag ser det här:

http://www.youtube.com/watch?v=2-sUzR71wpQ

Best of both worlds

Jag har haft förmånen att få uppleva världen både som överviktig och nu smal (även om jag fortfarande har svårt att uppfatta mig som smal) och har på vägen upptäckt små intressanta tankeställare. Vi skrattar ju gärna rått och mkt åt kraftigt överviktiga personer på bild, du vet, dom i 250 kg klassen med magen hängades i mark. Det gör även jag men nånstans inom mig så gnager samvetet. Jag vet hur jävligt det kändes när någon påpekade eller retade mig för min vikt tidigare. Hur jävla sårande det kan vara, hur jävla dåligt man faktiskt mådde av alla överflödiga kilon som bara blev tyngre av omvärldens spott och spe. Det är nåt jag faktiskt inte skulle önska någon. Men nu gör jag det själv, fnissar åt den där kuliga bilden eller tittar lite snett på nån på stan.......jag blir inte äcklad av er, mer fascinerad faktiskt. Över hur ni orkar bära på allt. Jag vet och förstår verkligen hur jävla svårt det är att motivera sig att börja träna och leva sunt. Jag har försökt så många gånger men alltid trillat tillbaka till ruta 1. Man orkar inte, skjuter upp det till morgondagen etc.

Men visst är det sjukt när vi i västvärldens fullt och hållet accepterar trådsmala ikoner, popstjärnor, filmstjärnor och modeller men hatar, ratar och hånar de överviktiga. Att sen bildredigeringsprogram har för evigt förstört människans syn på den mänskliga kroppen gör inte saken bättre. Det är dags att vi börjar öva oss i att acceptera den extra valken och inte så släta men dock finniga hyn i ansiktet och börjar leva istället.
Punkt slut.

Joho, en glarre tack!

Mmmm.... sol, värme, klänning på, Elle UK, ett busskort och en 88:an :)
Eftersom jag tränat så duktigt och bestämt för att köra intensivpasset ikväll så slog jag till på en GLASS!! Längtar så till helgen nu, varför måste man sitta inne nu när solen skiner som bäst? Hela jävla vintern har man plågats av grått, grått, kallt och mera grått och NU, när vår största energikälla behagar titta fram mellan molnen så sitter man här som en grå trist mus, plockar med papper, svara i telefon och hanterar fakturor. Skulle önska att någon stormade in, tog mig med ut till naturen och bjöd på en överdådig picknick korg med all världens läckerheter. Bara sitta och njuta en stund på jorden.

Men en glarre och en glassig modeblaska på lunchen får väl duga det med!

Be kind to your heart

Ok, här kommer ett tips. Drick ALDRIG kaffe innan träning. Fy tusan vilken hjärtklappning jag fick. Vågade inte spurta på slutet av passet för jag trodde jag skulle svimma om jag gjorde det....
Nu gjorde jag som tur var inte det men jag skakade i hela kroppen under nedvarvningen. Så "a big no no" till kaffe på eftermiddagarna hädanefter.
Imorgon har jag bokat in mig på ett intensivpass 75 min men jag funderar även på att ta en löprunda. Har inte bestämt mig för vilket det blir än, det får morgondagen avgöra. Beror helt på hur pigg jag är i kroppen.

Idag hittade jag förresten en gammal vän. Vi har inte träffats på typ 5-6 år och jag har många gånger undrat vad han gör nu. Magnus och jag var som bror och syster när det begav sig. Vi bodde ihop, festade tillsammans, han lärde mig att sminka mig och jag tog hand om honom som en storasyster. Vi kollade killar ihop och vi reste även till Tyskland tillsammans. Vår AbFab fest var en succé, jag var Edina, Magnus var Patsy och trots att festen började hemma hos oss så slutade den på en skum fetishklubb nånstans inne i stan tillsammans med en drös av vänner :) Vi hade så himla kul i allt vi gjorde!! Sen blev det som det blev, Magnus träffade en kille och så även jag, våra liv förändrades och vi kom ifrån varandra mer och mer. Sist jag träffade honom var ute på en klubb och vi utbytte nummer och lovade hålla kontakt. Men ni vet hur det är, livet snurrar vidare och vi hörde aldrig av oss till varandra. Jag har fått lite uppdateringar från andra vänner om vad han pysslat med men idag slog jag på skoj upp hans namn på Google och hittade honom direkt!! Han jobbar tydligen som instruktör på ett gym inne i Stockholm, Magnus var så jävla duktig på att dansa så jag är inte förvånad att han har hand om de dansinspirerande passen :) Nån dag framöver ska jag försöka få tag på honom och återknyta kontakten. Det vore så himla kul att träffas och prata minnen och få höra vad han pysslat med på sistone.

Men det blir en annan dag, nu måste jag sova......

Night, night!!

Shoppingberoende? Jag?? Nänänä.....

Oups, I did it again.......shoppade alltså. Fan att jag aldrig kan hålla hårt i plånboken. Men, men. Idag var det just den där klänningen på Indiska som jag sneglat på ett tag men tyckt var lite för dyr. Den var på rea idag och den satt som en smäck! Naturligtvis måste jag ju ha ett halsband till spektaklet också så 250 pix pungade jag ut med totalt. Kanske inte så mkt men plussa på allt man shoppat på sistone så......många bäckar små heter det ju.
Men, ni vet hur det är tjejjor. Man hittar nåt snyggt, känner att "äh, jag kan ju iaf pröva den, behöver ju inte köpa....".....hmm, just det. Så står man där sen i provrummet och trasan sitter hur fint som helst och man kommer på en miljon olika tillfällen man skulle kunna bära plagget och efter en stunds dividerande och överläggande med sitt dåliga samvete så bestämmer man sig för att slå till.
Fan, jag har ju redan två klänningar som jag inte använt än. Kanske dags nu??
Och så var det skor. Ja, ja. Jag får skylla på mina kvinnliga hormoner eller nåt.

What the fuck, bild kommer senare hur som helst :)

And I´m gonna look damn nice on Friday I can tell ya!! :)

Grus i ögonen

Hur trött kan man bli egentligen? Jag släpade mig igenom gårdagen och trampade mig igenom ett baspass spinning när jag kom hem. Inte med bästa resultat men jag kom igenom och det kändes som alltid jättebra efterråt. Är faktiskt lite piggare idag, tröttheten känns inte så påträngande iaf.
Jag ligger så pinsamt efter i matten just nu. Jag har verkligen legat på latsidan. Vågar inte ens logga in på nätklassrummet...........men ok, jag ska skärpa mig. Däremot så har jag faktiskt lyckats komma en bra bit på väg med astronomiuppgifterna. *yippiiiii*. Det såg verkligen mörkt ut där ett tag men nu har jag kommit igen..........nu gäller det snart att råplugga inför den kommande tentan i maj...*huva*Det är mest fysiken jag är lite nervös inför........men jag tror att jag har förstått det mesta :) Skulle önska mig lite mer tid över till plugg på dagarna men man måste ju jobba för att överleva också........trist men sant.

GLASS!!!

Jag klättrar på väggarna, snålvattnet rinner. Jag vill ha en glass!!

Gäsp, snurr i huvet och vårkänslor

Jag är så trött att jag mår illa. Har en klump i halsen och det rycker i kinderna....känns som jag vill kräkas men ändå inte. Det blir inget mer kaffe för mig idag.
Vårkvällen igår var ALLDELES underbar!! Jag hastade iväg till skolan och tog en promenad från Tekniska upp till Alba Nova. Fåglarna kvittrade, kvällsskolen lyste gyllengult och det var alldeles vindstilla. Lite trist att behöva sitta inne då men under pausen passade jag på att vandra runt lite i skolans lokaler och kika lite.
Kom hem strax efter kl. 21 och jag var dödstrött. Jag hade dock en del att göra så jag bet ihop, fixade det som skulle fixas och kröp i säng precis kl. 22. Såg Supernatural och somnade sen in utan några som helst problem.
Imorse var en enda lång pina. Jag hade långt ifrån sovit ut och kroppen VÄGRADE vakna. Det hjälpte inte en med dusch och frukost. Kaffet på jobbet smakade inte alls och nu vill jag inget annat än bara sova. En timme till lunch..................vilken pina.......

Om jag bara kunde bli av med den där illamående känslan......

Run Forrest, run!!

Årets löpardojjor är fixade! :) Ett par Nike blev det, hittade ett par som satt bra och dessutom var det extrapris på dom så jag gjorde ett fint fynd. Tre par Nike tubstrumpor till det blev det även. Gud vilken jäkla märkesnörd man blivit!!!!!
Hur som helst, jag hoppas på att kunna ta min första runda nån gång den här veckan. Har ju redan bokat in två spinningpass men fortsätter solen att skina och värmegraderna att stiga så klämmer jag in en löprunda for sure! Hoppas nu bara för guds skull att mitt knä håller!!!

Och på lördag är det restaurangbesök igen, denna gång blir det mat från Jamaica!!!

Och jag måste verkligen ta och se Casino Royale......

Det här med sommartid tar lite tid för mig....

Drygt är ordet för idag. Dryyyyygt att kliva upp!!! Satt uppe o surfade heeela kvällen igår och fick tvinga mig att släcka lampan och sova när kl. slog 00,30.
Har slagit runt rejält med Daniel Craig (nuvarande James Bond) i drömmarnas land inatt (och nej, jag tänker inte avslöja detaljer) och vägrade vakna när klocka ringde imorse. Jag snoozade i 40 minuter innan jag tvingade mig att slänga benen över sängkanten och ta tag i verkligheten. Duscha, klä på sig. äta gröt, borsta tänderna.....springa till bussen......Varför somnade jag inte bara om?
Måndagar funkar bara inte för mig. Hjärnan ska ställas om i "jobbmode" och man ska vara pigg och alert igen. Nä, det går inte.

Jag måste nog ta och se Casino Royale.