Drömhuset

Ok, glöm det jag skrev igår. Det här är mitt drömhus!

For sure!

Klicka här för mer bilder.

Nuff said!

Jag har hittat drömhuset

Fler bilder finns här

Nu fattas bara 3,2 miljoner.........

Min farmor

Min farmor Ulla och hennes bror Pelle utanför sommarhuset som familjen brukade hyra varje sommar i det finska kustbandet utanför Helsingfors.

Skulle tro att bilden är tagen på 30-talet nån gång, innan farmor träffade farfar.

Det är nånting med den här bilden som jag gillar men jag kan liksom inte sätta fingret på vad exakt det är. Kanske är det vetskapen om att den här sidan av släkten faktiskt är normal jämfört med morfars.......

Höstterminen kan börja

Denna höst kommer jag ägna mestadels av min tid åt renässansstudier.

Det ska studeras konst, litteratur, filosofi och kultur.

Jag ser mest fram emot kursen om Leonardo da Vinci.

Och att först skriva klart moment 4 och 5 på Historia A kursen.

Lägesrapport

Torrt och dött som en öken.

Ett stort tack

Jag vill verkligen rikta ett stort tack till vissa av mina släktingar som under min barndom och uppväxttid gjorde allt för att min tillvaro skulle bli ett helvete. Verkligen.
Ni vet verkligen hur man hanterar och beter sig inför barn. Gapa, skrik och svär så mycket man bara orkar. Slå helst i nån dörr eller på bordet också för extra effekt. Mina sommarlov var inte helt igenom som "Idas sommarvisa".
Tack vare era dagliga raseriutbrott mot varandra och andra och det faktum att jag nästan dagligen fick höra hur värdelös jag var, vilken jävla unge jag var och hur ful och meningslös jag var så har mitt liv blivit en enda lång kamp att försöka intala mig själv att jag faktiskt duger.
Jag har gått hos psykolog två gånger, vilket hjälpte ett tag men sen ramlade jag båda gånger ner igen. Jag har stöttats av vänner och bekanta som bett mig "ta mig i kragen" och skita i vad andra säger. Ja, lätt att säga men svårt att hålla. Hade det varit så så skulle jag inte sitta här idag och fortfarande tycka att jag är värdelös varannan dag.
Detta har lett till att jag har svårt att ta beslut, för vad jag än beslutar så får jag för det mesta alltid ångest efteråt. Jag vågar inte ta egna initiativ utifall att jag kanske väljer "fel". Jag vågar inte ta risker och framförallt tycker jag det är jobbigt att träffa nya människor. Under mina föräldrars skiljsmässa stressade jag upp mig så pass mkt genom att jobba i stort sett hela tiden och aldrig fundera eller känna efter hur jag mådde. Resultat: panikångest och sjukskrivning. När jag sen försökte förklara hur jag mådde möttes jag av misstro och skepticism.
Jag är ständigt nervös, orolig och stressad för ingenting. Vissa perioder är bättre än andra.

Kan ni förstå nu att jag inte vill träffa vissa släktingar längre?

......




"Now I will tell you what I´ve done for you
Fifty thousand tears I´ve cried
Screeming, decieving and bleeding for you
And you still won´t hear me, going under"

Allt är som det ska

Var till husläkaren igår för mina besvär jag haft de senaste veckorna. Det visade sig att det tydligen kan bli så när man börjar äta Levaxin. Även om alla hormonnivåer är normala så tar det ett tag innan kroppen fattar det och ställer om sig. Det är själva omställningen som jag har reagerat på. Det är tydligen inte vanligt, men det händer.
Sen fick jag ett brev med provresultaten från coloskopin. Allt var normalt. Så nu slipper jag vara orolig över några sjukdomar.

Så nu är jag alltså frisk som en nötkärna!

Kunde inte motstå......


Denna fina text kommer inom kort att pryda min skafferidörr hemma.... :)

För er som vill veta så finns denna och många andra fina textdekorer att köpa på http://www.meandmyhome.se/

Slut på det roliga

Så var man tillbaka på jobbet igen efter tre veckor. Här väntade en ENORM hög med post och det tog mig ca 1,5 dag att gå igenom allt, lägga in alla fakturor och sortera papper.
Sista dagarna på semestern åkte jag till Åland för att träffa min kusin Helena med familj. Min äldsta kusin Britt hade grillfest i ladan och hade bjudit halva kusingänget och en massa annat folk. Kul att träffas igen men jag var så himla trött och inte alls på festhumör.
Eftersom jag skulle sova hos farsan i stugan begav jag mig hemåt vid 23 tiden. Det tar ca 45 minuter att köra från Saltvik till Eckerö.
På söndag morgon vaknade jag av att det spöregnade ute. Vi åt frukost och gick sen ut en sväng. Hälsade på Kurt och Prani och tittade på hennes underbara trädgård. Hon har faktiskt lyckats odla upp några ordentliga vinrankor som var maffiga att se på. Så ville hon bjuda på blåbärspaj och vaniljsås. Hon har nämligen just lärt sig att baka bullar, paj och Ålandspannkaka av en annan thailändsk tjej som bor i byn och nu bakar hon typ hela tiden. Jag var så mätt när jag åkte ner till färjan att jag kände mig som en stor boll.
Sista kvällen "i frihet" stack jag ut och sprang och så tittade vi på en film tillsammans Jocke och jag.
Det var inte så tungt att kliva upp måndag morgon som jag hade trott, men värre var det idag.

Ikväll blir det en kort löprunda och middag framför TV´n och Foyles War som börjar igen! Yippi! :)

Nu ser jag fram emot en fin och solig höst med mycket äppelpajsbak och sprakande färger i naturen!!

Självdiagnos

Nu vet jag vad som hände mig igår. Jag fick ett sk tyst migränanfall. Alla symptom stämmer. Först den sk auran då synfältet liksom rubbas och man ser suddigt och det blixtrar framför ögonen, sen en stund senare kommer huvudvärken. Men ett tyst migränanfall är lindrigare än klassisk migrän. Visst hade jag ont i huvet men inte så mycket att jag blev handikappad eller sängliggande i ett mörkt rum.

Har aldrig haft migrän förut men nån gång ska väl vara den första. Huvudsaken är iaf att jag mår bättre idag.

Och idag SKA jag springa.

Vem har sagt att man inte kan bo charmigt i lägenhet??

Lite bilder på sommarens fynd till hemmet.......



Så här ser min nya kökshörna ut numera :)

Hyllan från Slott och Koja är äntligen på plats och dekorerad :)

Liten detalj från vägghyllan.....

Årets fynd i Spillersboda, två ljusstakar, någon som känner igen dom kanske? ;)

Skåpet som jag fyndade på Blocket igår. Riktigt fint faktiskt.

Skåpet igen. Den gröna stolen hittade jag i brorsans lada.

Det var rea på MIO och jag köpte mattan jag suktat efter i ett år för halva priset :)

Bytte till mig denna fina tavla för en väska från Rom. Det var det värt.

Denna hittade jag i en presentbod vid Vreta lanthandel. Inget glas men så vacker. Åh! :)

Även min lilla arbetshörna fick ett litet lyft. En stol från fyndhörnan på IKEA.

Vad är det med mig??

Senaste veckan har jag varit totalt utmattad. Färdig att gå och lägga mig redan vid 16 tiden på dagarna. Ingen ork alls i kroppen. Dessutom har jag inte tränat nåt på länge pga alla resor och omkringflackande. Men jag har promenerat mellan 7-10 km ca varannan dag så jag har inte varit helt stillasittande. Jag har även sovit 8-9 timmar/natt men ändå går jag runt med stora påsar under ögonen.
Idag medan jag höll på att röja i köket, jag stod alldeles stilla och torkade en bricka med en handduk så började det att flimra framför ögonen. Det kändes inte som ett svimningsanfall, inget sus i öronen eller höjd hjärtfrekvens, bara sämre och fläckig syn....skitläskigt. Jag släppte allt och gick till sängen o la mig men synen var fortfarande flimrig. Men inga svimningssymptom, bara en läskig overklighetskänsla och en enorm matthet.

Sen kom huvudvärken. Jag drack fyra glas vatten och åt en bit mat och nu efter 2 timmar försvann huvudvärken lika fort som den kom. Huxflux bara.

Pga av andra märkliga symptom så har jag sen tidigare redan bokat en tid hos husläkaren nästa vecka.
Jag misstänker att det är mina homonvärden som spökar igen. Kanske är dosen fel? Kanske har jag råkat ut för en sen reaktion på Levaxinet? Jag vet inte men förhoppningsvis får jag svar nästa vecka.

Nu ska jag vila en stund innan jag försöker ge mig ut på en promenad.

En liten deppig dag

Semestern är snart slut, Morden i Midsomer slut för i sommar och min kropp har spelat mig ett riktigt fult spratt. Är det ålderdomen som sätter sina spår nu? Jag har alltid varit frisk som en nötkärna...........Vägra vara sjuk!

Hade min första ensamma dag idag på över en vecka. Gud, jag har semester och är fullkomligt utmattad. Påsar under ögonen och ständigt trött. Har hjälpt morsan med Pelle, varit på Åland och bråkat med min (psyksjuka) moster som ansåg att eftersom hon är den mest kloka och kunniga i hela släkten är jag en (citat) "satans unge" och en "sugga" som ständigt ifrågasätter hennes vansinninga påståenden och fantasier. Det gick till och med så långt att hon ansåg sig behöva ge mig stryk, dvs, dra mig i håret och vifta med handflatan framför ansiktet på mig och hota med örfilar. Ja, så roligt har jag haft det hela min jävla uppväxt där på landet.
Fy fan säger jag bara.
Jag är glad att jag aldrig sänkte mig till samma nivå utan bara ifrågasatte och ifrågasatte. Om hon påstår nånting så måste hon ju ha en grund för det och därför kunna förklara det men eftersom hon inte kan det så tar hon ut ilskan som ett barn, dvs skrika, ljuga, slåss och kalla mig för diverse namn.
Behöver jag säga att jag var tröttare än tröttast när jag fyra dagar senare åkte hem till Sverige igen.

Morsan stannade över till på måndag då jag körde henne hem. Vi hade då hunnit besöka den årliga loppisen i Spillersboda där jag fyndade några böcker och ett par ljusstakar. Sen drog vi vidare till Vreta lanthandel där det också var loppis utanför. Där fyndade vi varsin tavla i en presentbod. Först såg jag en alldeles ljuvligt söt tavla med 1700-tals motiv och fransk text och guldram. Den hade inget glas och därför fick jag köpa den för 50:-. Jag tog den direkt!
Sen hittade vi världens vackraste Madonna med barn tavla. Stor fin träram runt och ett motiv troligtvis målat under renässansen (inte orginal!!) och med en jättefin detaljrikedom. Morsan ville först ha den men tvekade sen men då jag sa att då tar jag den så ångrade hon sig snabbt och köpte den ändå!
Sen blev det en sväng till Norrtälje där jag fyndade en söt sockerskål i glas med lock och med tillhörande sockersked. Det blev fika på En liten smula med kanelbullar stora som dasslock och kaffemuggar som kannor!
Väl tillbaka vid bilen igen hade jag fått parkeringsböter pga att jag missat lägga fram parkeringsskylten.......suck, 400:- till ingenting. Dessutom hade jag samma morgon lyckats dra iväg med en Cd bok på 15 skivor och bilstereon på biltaket.......stereon låg fantastiskt nog kvar på biltaket men cd skivorna flög som kaststjärnor när jag accelererade.
P-boten blev droppen och vi åkte hem.
Igår var vi till IKEA för att kolla lite och med mig hem fick jag en kastrull, värmeljus, korkunderlägg och ett par torrmatsbehållare (för typ flingor o müsli). Och en fin svart stol i äldre modell som jag hittade på fyndmarknaden för 99:-, den pryder nu sin plats vid skrivbordet så fint :)

Sista fyndet gjorde jag idag. Jag har letat skåp till köket länge nu och hade väl i stort sett helt riktat in mig på en skänkvitrin i furu. Men alla annonser på Blocket som jag ringt på har redan varit sålda.......idag hittade jag ett vitlaserat furuskåp i en ganska annorlunda modell. Ingen vitrin men så pass charmigt att jag beslutade mig för att ringa. Och visst fanns det kvar! Jag fick jag på en kompis som följde med mig, som tur var fanns skåpet inte så långt härifrån och det visade sig att det var hur charmigt som helst. 500:- gav jag och då hjälpte dom mig att bära ut det och lasta in det i bilen, sen fick jag även ett spännband av dom som dom spände fast bakluckan med eftersom den inte gick att stänga.
Nu står skåpet här i hallen och imorgon ska jag påbörja projekt köksröjning.
Ska försöka lägga upp lite bilder senare när allt är klart.

Imorgon ska jag bara fortsätta njuta av ensamheten, läsa en bok, springa en sväng och pyssla här hemma. Sova länge, dricka mitt kaffe och lyssna på Ring P1 och sen avnjuta reprisen av Miss Marple på kvällen. Jag behöver få slappna av, varva ner och landa.

Ibland är det bara jobbigt att ha semester. :)

RIP Pelle.

Pelle dog ikväll.

Jag minns när jag hämtade honom som liten kattunge i Haninge i början på 1990-talet. En liten svart busmisse med vita tassar.
När jag flyttade hemifrån tog morsan hand om honom och det är hos henne han har bott sedan dess.
På ålderns höst magrade han av, blev tröttare och även döv men den sista veckan tacklade han av mer och mer och det sista dygnet orkade han knappt gå. Morsan fick lyfta honom på toaletten och han verkade vara förvirrad.
Han drog sig undan och ville vara ifred.

Efter att morsan hjälpt honom upp i sängen tidigare ikväll tittade hon till honom vid niotiden. Då andades han fortfarande.

Nu är han död.

Han somnade bara in. Ensam. Men det var så han ville. Han ville vara ifred. I sin egen säng.

När telefonen ringde nyss förstod jag. Jag visste redan.

Jag fick ont i magen men samtidigt kände både morsan och jag att han fick ett bra slut. Han fick dö hemma i sin säng, lugnt och fridfullt.
Jag hoppas bara att han inte fick lida.

Nu finns det bara en sak kvar. Han ska begravas på Åland. Det är morsan högsta önskan. Hon har alltid sagt att ingen ska få skära i honom eller elda upp honom. Pelle ska begravas på brorsans gård.
Så nu ska han frysas in och sen åker vi inom kort till Åland. Jag tycker så synd om morsan nu bara som måste ta hand om honom. När hon ringde låg han kvar i sängen men hon måste snart flytta på honom innan han börjar lukta. När den dagen kommer hoppas jag verkligen inte att jag är ensam med Tiger eller Asta när dom ska dö.

Och jag vet inte hur jag ska kunna somna ikväll. Jag har så ont i magen.

Men Pelle slipper iaf lida mer nu. Sov gott Pelle.

Skräckscenariot

Jocke och jag om 10 år.....

Kris på torpet

Verkligenheten kom ikapp mig imorse och slog mig hårt i ansiktet.

Och det var ingen trevlig upplevelse.

35 going on 40.......

Ögonaböj!

Det är mkt svalare nu. Härinne i lägenheten är det dock fortfarande varmt. Den kvava luften tänker minsann inte ge sig än, hur mkt jag än försöker vädra och fläkta igenom.
I fredags var jag helt ensam på kontoret. Jag han dessutom precis in när ett störtregn med åska drog in över Kista och jag satt där ensam på kontoret med en kopp kaffe och myste för mig själv.
Vid lunchtid kom fina Mia in och med sig hade hon solen :)
Egentligen var det tänkt att vi skulle ha en picknick men vi styrde om planerna och åkte till Bockholmen istället.
Jag har aldrig varit där men stället var hur mysigt som helst. Efter att ha passerat en bro över till en liten holme vid Stocksund kom vi fram till ett supergulligt gult sekelskifteshus med alla fönster öppna, verandan full med lunchgäster och en vidunderlig vy över Stockholms fina skärgård.
Vi hamnade på väntelista och satt en stund i solen och pratade. Maten var hur god som helst. Husmanskost med lite knorr :)
Jag åkte från jobbet vid fyratiden och drog sen till Grisslehamn för att åka till Åland. Det känns alltid så bra när man packar väskan, tankar bilen och drar iväg norrut. När man väl kör ombord på färjan slappnar jag alltid av och glömmer allt som har med vardag och jobb att göra.
Väl ombord på färjan hittade jag Kurt och Prani i grillbaren (min farbror och hans sambo). Trevligt med sällskap!!
Självklart hade jag mina släktforskningspapper med mig och jag presenterade våra fynd. Jag fick några fler ledtrådar och fakta av farbror och lovade att sammaställa allt i en liten bok när vi är klara.
Båten var framme 23 (finsk tid) och det var ljust och klar himmel på Åland. Farsan satt och kollade reprisen av Morden i midsummer när jag kom fram och vi kollade även reprisen av Ögonaböj, ett trevligt prat/humorprogram på Finlands tv med bl a André Wickström :)

I lördags var det dags för biltvätt. Brorsan kom vid 11 tiden och medan vi höll på att städa för fullt kom Kurt över och medan jag fortsatte tvätten så stod de andra och pratade. Sånt gillar jag. Så har det alltid varit hos oss. Det går liksom inte att förkalra vad det är som är så bra med det men det är nåt jag vuxit upp med. Man kan liksom jobba samtidigt som man lyssnar in på samtalet, filkar in lite då och då och vips så har två timmar gått och man är färdig med det man jobbade med.
Sen drog vi in till Storby för att lämna in tipset och ta en titt på Jussis keramik som jag alltid gör. Tycker dom har så fina muggar, skålar och ljushållare och jag fyndar alltid när jag är där :)

Väl tillbaka igen blev det fika med rabarberpaj och syltmunkar. Kurt och Prani kom över och vi satt länge och pratade.
Tiden bara flög iväg för plötsligt var det dags för mig att åka ner till färjan igen. Denna gång var jag ensam men med ett korsord och en kaffe med ålandspannkaka i grillbaren går tiden fort. Jag var hemma i Rimbo igen vid 20,30 tiden.
Gissa om missarna var glada!!! :)

Idag var det städ och tvättdag fast jag egentligen inte hade nån lust att ta hand om nånting.
Drog ut på allt men tillslut så var golvet dammsuget och torkat, tvätten ren och badrummet skurat. Vattnade just blommorna och ska strax sova.
Imorgon börjar min sista arbetsvecka innan semestern. Fast det känns redan som att jag har semester.......

Gåshud




Rom. Augusti 2006.

När tonerna till Live to Tell började och korset restes fick jag gåshud och tårar i ögonen.

Jag mindes de nätter jag låg i min säng som ung och lyssnade på den här låten, inspelad på ett rossligt band från trackslistan i P3.
Alla de drömmar jag hade, alla tankar och funderingar.
Så lite jag visste då.
Så lite jag vet nu.

Och så stod jag där helt plötsligt och såg henne LIVE, på ett kors och alla de nätterna sköljde över mig som en flodvåg.
Jag har alltid varit en sökare men just där och då kändes allt så rätt.

Den stunden var det närmsta en religiös upplevelse jag kommit.

Nånsin.

Jag vill flytta

Igår kväll fick jag en sån otrolig lust att bara flytta från allt. Jag längtade till San Francisco men jag vet att en flytt till USA inte är aktuellt och jag tror inte jag vill ha ett liv over there heller.
Men jag känner mer och mer att jag vill fortsätta mitt liv nånannanstans.
Och detta nånannanstans kan vara Åland eller varför inte Helsingfors? Det går att klara sig som svenskspråkig i Finland. Men Åland är nog det mest trovärdiga alternativet just nu.

Jag har en ganska stark känsla av att livet kommer se helt annorlunda ut om ett år. Nu är läge att börja titta på vilka alternativ och vägar man kan välja och Åland är en stark kandidat.

Dessutom har jag redan börjat titta efter jobb på ön.

Alternativ två är att börja studera. Läsa Kulturvetarlinjen med fokus på historia och etnologi. Skulle passa mig perfekt. Då kan jag grotta in mig i studier och det förflutna under dryga fem år och sen när jag är över 40 kanske jag vet vad jag vill bli.

Det viktigaste är bara att jag har möjlighet att skrapa ihopp tillräckligt med pengar så jag har råd att göra ännu en roadtrip i USA, behålla mina två katter och bo kvar i lägenheten.

Då kanske jag kan säga att jag är ganska nöjd under omständigheterna.

Dagens bästa

Sen när blev breda höfter på en kvinnlig kropp "manligt" och smala ben med stor överkropp "kvinnligt"??

Det var nog fan det roligaste jag har hört hittils. Någon har tydligen inte hängt med på biologilektionerna.

=)

Så jävla orättvist

Hur kan det komma sig att såna som super, knarkar och lever osunda liv eller kan inte ens vill ha barn ändå får barn medan andra som verkligen vill ha inte kan få?

Om det finns en gud så är han fan inte rättvis.

Lilla onsdag

Första juli idag och drygt en vecka kvar till semester. Just nu går man bara och väntar på att dagarna ska dra förbi. Ligger i stort sett i fas med allt på jobbet vilket gör att man kan kosta på sig att sluta tidigare (det är ändå ingen här på kontoret).
Hemma är det så vamt i lägenheten att det känns som om man sover i en finsk bastu varje natt. Luften står i stort sätt helt still och det hjälper inte att vädra. Det blåser ju ingenting.
Jocke sticker till Arvika imorrn och så är jag ensam i fyra dar. Har ju en del saker att fixa som städ och tvätt av bil, städa i lägenheten, fira brorsan och nöta på med löpningen.
Sen jag blev förkyld i slutet av maj så har min träning verkligen dalat. Jag har försökt att hålla igång men det är långt ifrån på samma nivå som jag är van med. Flåset är bedrövligt för att inte tala om uthålligheten. Det kommer att kräva många backintervaller innan jag är på banan igen. Till hösten borde jag nog ta upp spinningen igen. Måste komma i form!! Jag gillar inte alls att vara i den formen jag är i nu. Har planerat en joggingtur ikväll efter jobbet och nu när jag är ledig från ledaruppdraget på Friskis en hel månad så hade jag tänkt passa på att variera mina löpturer på alla möjliga sätt. Målet är att förbättra flåset, hitta nya spännande spår att springa i och utmana mig själv med att kanske anmäla mig till ett lopp. (vi får väl se)

Är det dessutom någon som undrat över varför Bruce Springsteen ser likadan ut idag som han gjorde för 20 år sen?

Pet Shop Boys på Cirkus 28/6

Så var det då ÄNTLIGEN dags för Pet Shop Boys på Cirkus igen. Det är nu två år sen jag såg dom sist på samma arena men igår hade jag Jocke med mig. Förra gången gick biljetterna åt med sådan fart att jag bara fick tag på en.
Som vanligt när PSB spelar i Stockholm var vädret varmt och soligt. Folk var glada och jag var förväntansfull. Inte så där pirrig i magen som man kan vara när man ska se en artist eller grupp för första gången. Nej, igår kände jag mig lugn och såg fram emot att få se mina gamla idoler sen 20 år tillbaka igen. För typ 5:e gången.
PSB är för mig vad Bruce Springsteen eller Rolling Stones är för andra. Dom är mina husgudar. Genom vått och torrt. Alltid.
Och igår levererade dom många av sina äldsta låtar. Det spelades mycket från deras första och andra skiva men även senare låtar också.
Dom är båda märkbart äldre men låtarna sitter där ändå, precis som dom ska och jag kom banne mig ihåg texterna på de äldre låtarna bättre än på de nya :)
Kul var också att dom gjorde en alldeles egen liten cover på Coldplays "Viva la Vida".

Och så spelade dom en av mina favoritlåtar, Kings Cross. Så fick jag då äntligen höra den live. Den rör upp minnen, mycket från London men även från tiden innan jag åkte. Hur jag tänkte, mådde och kände.

Och nu längtar jag tills dom kommer till Stockholm igen. Och då ska jag banne mig stå längst fram!

Och så här skriver Aftonbladet om spelningen....4 plus!!! :)

Filosofiska deppdagen

Varför har vissa människor det så mkt enklare i livet än andra?
Hur kommer det sig att vissa aldrig behöver anstränga sig för att få det dom vill medan andra måste kämpa sig blodiga för att kanske få ett resultat?

Varje dag försöker jag intala mig själv att allt kommer att bli bra och att allt kommer att ordna sig.
Men för varje dag som går så tappar hjärtat en gnutta hopp, bit för bit.

Och för varje förlorad bit blir jag mer och mer förtvivlad.

Äntligen gjort!

Undersökningen gick jättebra!
Att dricka det speciella medlet igår kväll smakade skit men det var bara ett halvt glas jag skulle ha i mig så det gick snabbt. Sen var det bara att bälja i sig två liter vatten under två timmar medan man sprang konstant på toa. Men det var fkatiskt lindrigt. Jag trodde det skulle vara värre.
Sen samma sak imorse. Lika lindrigt som kvällen innan även om ett halvt glas med det där äckliga medlet smakade värre nu men det gick ner.
Jag var faktiskt inte ens nervös när jag åkte iväg till sjukhuset. Så himla märkligt för jag brukar alltid vara nervös inför alla typer av sjukhusbesök. Kanske var jag alldeles för utmattad och hungrig för att orka bry mig?
Jag fick köra in min bil själv till Norrtälje men farsan mötte upp mig där och han tog sen hand om bilen.
Jag fick komma in direkt på avdelningen, byta om till en jättecharmigt sjukhuslinne eller skjorta och ligga nerbäddad i en säng helt naken under. Skjortan gick knappt att knäppa......

så kom sköterskan och hon var supergullig. Förklarade och berättade allt som skulle hända, hur dom skulle ge lugnande och hur mkt och hur det skulle kännas. Jag fick en kanyl i handen där dom gav mig morfin. Herregud, jag har aldrig fått morfin förut och vilken jäkla läskig känsla! Det känns som man blir stenpackade på två sekunder. Hela kroppen bara totalt slappnar av. Sköterskan hade sagt till mig at det kan kännas som att man får ett tryck över bröstet och att det beror på att alla muskler slappnar av. Hade hon inte sagt det hade jag förmodligen fått panik för det blev verkligen tungt att andas på en gång. Men hon gav mig syrgas och efter en stund kändes det bättre. Då gav hon mig morfindos nummer två.

Man kan säga att jag var riktigt lullig. Så rullade dom in mig i undersökningsrummet och där fortsatte skötgerskorna att berätta för mig vad som skulle hända och att jag inte behövde vara orolig.
Märkligt nog så kände jag mig aldrig förnedrad eller generad på nåt sätt, trots att jag låg där med rumpan bar och halvdrogad. Det berodde nog mest på att alla var så himla gulliga och lugna.
Naturligtvis blev jag ju kissnödig och först ville dom inte släppa iväg mig på toa. Men när jag förklarade att det fanns riskt för att jag skulle kissa på mig om don sövde ner mig tog dom en chans och lät mig gå. Det gick bra. Lullig var jag men det gick.
Så fick jag då en dos av nästa lugnande medel. Sköterskan sa att det skulle göra on men jag kände ingenting och sen försvann jag in i John Blund land. Jag har en minnesbild av att jag kollade på skärmen hur tarmen såg ut men sen blev det svart.
Jag vaknade av att någon sa mitt namn, Susanne, Susanne..........då var allt färdigt, dom hade vänt på mig och rullat in mig på uppvaket. Jag hade sovit mig igenom hela undersökningen. Halleluja!! :)
Efter en stunds vila fick jag kliva upp, dom kollade puls och blodtryck och allt var fint. Läkaren kom in och berättade att allt hade sett jättefint ut. Ingen cancer eller annat. Gud så skönt!
Så vad det lutar mot nu är att jag har IBS, alltså en irriterad tarm vilket är hur vanligt som helst. Bara för mig att fortsätta äta mina superfibrer två ggr om dan så håller jag mage och tarm i styr. Men jag är frisk som en nötkärna! :) Få se om jag kan få en remiss till samma läkare för hon sa att hon kunde börja utreda eventuella andra möjligheter att lugna min mage.

Farsan mötte upp utanför sjukhuset och det första jag ville var att hämta MAT!
Det fick bli McDonalds!!

Nu äntligen hemma är jag mätt, lite yr och fortfarande lullig efter morfinet. Har fått order om att hålla mig lugn resten av dagen och det ska inte bli några problem. Jag är bara glad att det här är över nu.

Attitude!!

Den här videon är GRYM!

Texten, musiken OCH videon osar ATTITYD!

And I like it!!

I have a confession to make.....

Det finns bara EN snygg italienare i hela världen.

Och honom har jag lyssnat på i smyg ända sen Jakob Dahlin introducerade honom på 80-talet.

Dessutom valde jag en spansk version av låten eftersom jag föredrar español!!!

Så, då var det ingen hemlighet längre..........

Seniliteten kommer tidigt i år

Jag trodde stenhårt på att jag bara hade två veckor kvar till semestern.

Ack så fel jag hade, jag har TRE veckor kvar. Jag går på semester den 13 juli. Allt jag hade planerat gick i stöpet.
Tex har jag bokat kattpensionat från den 10 juli för att åka till Dalarna. Men det är ok för jag kan ta ledigt från den 10 juli men jag hade ju tänkt åka till Åland samma vecka..........

Det här betyder att Jockes och min semester är totalt osynkad. Vi har en vecka tillsammans.

Jävla skit. Hur kul är det att ha semester ensam?

Halvtid

Midsommar har passerat och vi går mot mörkare tider. Men än så länge kan vi njuta av de ljusa sommarnätterna. Det dröjer ju trots allt en dryg månad innan man börjar märka av mörkret igen.
Som vanligt så regnade midsommar bort. Hade man förväntat sig nåt annat?
Det traditionella firandet i Dalarna var det enda som gjorde högtiden rolig att fira. Midsommarstång, musik, fika, grill, spel och det allmänna pratandet kändes bra efter en enormt stressig arbetsvecka.
Och veckan hade verkligen varit FÖR stressig. När torsdagen kom var jag totalt slut i både kropp och knopp. Jag försökte springa en tur på kvällen men min kropp strejkade och jag flåsade som en säl i spåret.
Det hela blev ju inte bättre av att magen bestämde sig för att krångla i helgen också. Jävla skit.

Igår rann bägare över och jag grinade som en barnunge. Men det behövdes nog. Det lättade lite på trycket faktiskt.

Stressen över undersökningen på torsdag spär också på mitt dåliga humör. Jag vill bara få det överstökat. Jag hatar sjukhus, jag har sjukhusskräck. Faktiskt på riktigt. Sjukhus och sprutor får mig att må illa och bli yr i skallen.

Nu har jag bara två veckor kvar till semester och då ska jag börja med att låsa in mig och bara sova. Jag vill stänga ut världen och få vara ifred ett tag. Jag orkar knappt med mig själv längre.

Och inte blev det bättre av att Asta hade kissat ner inte bara sin egen sovigloo men även tvättkorgen som stod i hallen med helt nytvättade kläder och lakan. Bara att börja om från början, se glad ut och låtsas som det regnar.

Helsingfors 12 Juni

Vilken skön resa! Det var helt lungt på havet, solen sken när vi lämnade Stockholm och vi satt länge ute på däck och njöt av Stockholms vackra skärgård. Eftersom det en torsdagkväll bestod de flesta av passagerarna av pensionärer, småbarnsfamiljer och vanliga resenärer som ska åka från A till B. Alltså inga partprissar alls.....förutom gruppen av fransmän då som sjöng och skrålade ute på däck halva natten men gjorde knappt en flyga förnär.
Efter att ha installerat oss i hytten, som dessvärre låg i aktern precis ovanför motornerna och bildäck, åt vi middag på en av restaurangerna ombord. Sen blev det en tur i tax-free för att spana in utbudet av godis, parfym, muminprylar och annat kul. När båten anlände till Åland, Mariehamn vid 23, 30 tiden så stod jag självklart på däck. jag kan bara inte missa chansen att få se mitt moderland :) Jag hade faktiskt velat kliva av och ringa brorsan för skjuts hem :)

Vi gick o la oss och efter en bullrig natts sömn åt vi frukost i buffén medan vi närmade oss Helsingfors. Det bjöds på pannkakor, våfflor, köttbullar, korvar, äggröra, gröt, yogurt, mackor, munkar mm. Med andra ord, vi gick proppmätta därifrån.
Kl 10 klev vi så äntligen iland i Helsingfors och begav oss först till Kristinegatan för att se om det fanns några spår efter mina släktingar där. Det visade sig att i stort sett hela gatan och kvarteret blivit ombyggt 1927. De gamla trähusen var alltså sen länge rivna och borta. Alla utom ett. Nr 12 står kvar än idag som ett minne över forna dagar under 1800 talet. Och till min glädje visade det sig att det var omgjort till ett museum som dessutom precis skulle öppna. Fri entré! Klart vi skulle gå in!! :)

De två guiderna på plats pratade knapphändig svenska men talade om för oss att vi var fria att se oss omkring själva. Så vi började i det minsta huset som stod på gården. Där fanns kläder och andra vardagspylsr utställda som ska ha använts under 1800 talet och så även några foton på familjen som bott där.
Det fanns även en stor fototavla som visade hur husen i kvarteret såg ut i början av 1900 talet och mitt hjärta tog ett glädjeskutt när jag såg att.......Kristiansgatan nr 9 fanns med!! Ett litet ruckligt hus med tillhörande gård och på trappan sitter en dam som jag med största sannolikhet kan säga är min farmors farmor Sofia Wilhelmina Roos. Hon står nämligen listad som gårdsägarinna på Kristiansgatan 9, Helsingfors i en katalog från 1880 talet och chansen att hon skulle ha flyttat är liten. Dessutom har vi hittat ett tidningsklipp från 1873 där det står att läsa om hur Sofia Wilhelmina efter sin mans död fått ärva ett hus på Brobergskajen i samma kvarter men sen pga lagliga orskaer fått problem med arvet. Troligtvis hade hon bara huset på Kristiangatan kvar. Så ja, jag är säker på att det är hon på bilden. Den är taget 1909 och hon dog 1919 i Helsingfors.
Alltså fatta! Hur stor är chansen att man springer på ett foto av sin släkting bara sådär? :)
Guiden berättade också att troligtvis var även huset på nr 9 inrett ungefär likadant som det på nr 12.
Resten av dagen gick åt till att titta på Helsingfors centrum. Vi hann aldrig åka ut till Sandudd begravningsplats för att titta på Roosarnas gravar. Det sparar jag till en annan gång. Efter att ha shoppat muminprylar, kollat igenom utbudet på "Akademen" (Akademiska bokhandeln), Stockmanns och Kampens galleria var det dags att dra sig tillbaka till båten.
Turen tillbaka till Stockholm skulle inte bli lika lugn som på torsdagen. Det var fullproppat med folk och alla skulle supa och festa. Jocke och jag gjorde ett smart val. Efter att båten lagt ut från Helsingfors kl. 17,30 och vi njutit av utsikten från soldäck gick vi på bio. Jepp, bio. Vi hade sett en bioaffisch på morgonen vid frukostbuffén. Dom skulle visa nya Star Trek filmen kl 18 och det skulle visa sig att vi var d enda som ville se. Vi fick alltså biosalongen helt för oss själva :) Najs! Så där satt vi sen i två timmar och njöt av bra film och en tyst biosalong.
Efter bion blev det åter en tur i taxfree, en macka i cafét och sen drog vi oss ner till hytten. Vi var båda rejält trötta efter dagen och jag somnade ganska snart. Vi vaknade sen vid fyratiden på morgonen av att färjan la till i Mariehamn igen. Vi somnade om och när vi vaknade nästa gång ar vi redan i Stockholms skärgård. Efter frukost satte vi oss vid ett fönster och bara tittade på alla stora skärgårdsvillor som kantade strandremosrna hela vägen in till Stockholm.
Behöver jag säga att det var skönt att få komma hem? Vi somnade båda två på soffan!!

Ikväll drog vi sen in till Norrtälje för att heja på Mia som sprang ultraloppet "Jättelångt" mellan Grisslehamn och Norrtälje (7 mil!!). Efter åtta blöta timmar i skog och mark sprang hon äntligen i mål vid 19, 40 tiden. Bra kämpat Mia!!!!!!!! :)

Nu ska jag lägga mig på soffan. Dra en filt över mig och fundera på när jag ska göra nästa Helsingforsresa. Det finns mer att utforska om min släkt i den staden och jag har en känsla att det kan finnas fler hemligheter som väntar!! :)




Kristiansgatan nr 12. Helsingfors äldsta bevarade trähus från 1808.

Ett tillhörande hus (bagarstuga?) på innergården. Hur mysigt som helst!

Stora huset från innergården sett.

Kristiansgatan nr 9, 1907. Med Sofia Wilhelmina på trappan! :)

Så här såg köket i träkåkarna ut på 1800-talet.

Salen med finporslinet på bordet :)

Kammaren.

Så här ser Kristiansgatan nr 9 ut idag.

Jocke på Kristiansgatan. Ja, han pekar finger......

Jag på trappan till den stora katedralen vid Senatstorget.

Mmmm, Valios apelsin-kinuski glass på Senatstorget :)

Vem tror du att du är??



Bild: Sveriges Radio


Min nya favoritserie är "Vem tror du att du är". Jag följde de svenska kändisarna och deras släkthistoria och nu är det engelska skådisar och kändisars tur. Igår var det John Hurt som ville leta upp sina påstådda irländska rötter. Men efter mycket letande och resande fram och tillbaka visade det sig att inte bara hade hans gammelfarmor ett dunkelt förflutet utan irländska rötter, hennes man hade tydligen varit en riktigt skojare och brett på ganska rejält när han framställde sig själv och sina rötter. I själva verket kom han från en riktig skojarsläkt med rötter i England. Han var inte ens adlig som han hade fått släkten att tro.
Det hela slutade med att John Hurt mycket argt och besviket konstaterade att han inte hade några irländska rötter. Han var ledsen och irriterad på sin förfader.
Och jag förstår honom. I vår släkt ryktades det som att farmors släkt ursprungligen kom från Sverige och Dalarna. men ingen visste ju hur, när och varför.
När jag sen fick bekräftat att detta faktiskt stämde, att vi har rötter i Falun så spred sig en enorm glädje i mig. Jag hade hoppats hela tiden att jag hade rötter i Dalarna och det visade sig vara sant. Hade det inte varit det så skulle jag nog ha känt samma besvikelse som John Hurt.

Tänk att gamla släktingar som man aldrig träffat kan kännas så nära och angelägna ändå. dom är ju trots allt vårt ursprung, vi bär samma gener, samma blod rinner i våra ådror och vi har mycket mer gemensamt än vad man kan tro.
Jag är så stolt över mitt ursprung. I mitt blod rinner det åländskt, finlandssvenskt och dalablod. (utspätt med andra landskap också). Och trots att jag är glad över mitt finländska medborgarskap så är jag nog mest nöjd med mitt finlandssvenska ursprung. Jag är alltså inte riktigt finne om man säger så. Mormors föräldrar var från Österbotten och Södra Finland, men dom var inte finnar, dom var finlandssvenskar.
Tänk mer Mark Levengood. Han är finlandssvensk med åländska rötter (Kökar). Precis som jag!

Och det bästa av allt, mina barn kommer att föra arvet vidare, dalablod blandat med finlandssvenskt och åländskt. Varför bryta ett bra koncept? ;)

Tiden går så fort!!

På torsdag åker vi till Helsingfors och nästa helg är det redan midsommar. Jag fattar inte, jag hänger inte alls med, tiden går alldeles för fort!!
Och helgen därefter ska jag antagligen till Åland för att fira brorsan och sen är det PSB på Cirkus söndag kväll.

Jag har iaf inga problem med att få tiden att gå vad det verkar!

Efter en två veckor dryg förkylning har jag lite smått börjat komma igång med träningen igen. Det känns inte alls roligt när flåset börjar bli ansträngt och byxorna spänner åt. Har smygstartat med många och långa promenader och igår blev det ett jympapass på lunchen OCH stavcross på kvällen. Sen somnade jag gott.
Jag har fått många och bra tips på vandringleder både i Roslagen och i Stockholm med omnejd och jag tänker åtminstonde vandra en eller två i sommar. Jag älskar att vandra i skogen med matsäck och endast skog, djur och fåglar som sällskap.
Skogen är min kyrka måste jag nog säga. I skogen mår jag bra. Det ligger nog i mitt blod tror jag.

Efter förra veckans fullspäckade arbetsvecka så har tempot lugnat ner sig betydligt nu.
Kunde jag skulle jag ta semester från maj-september. Bästa tiden på året.

Men nu, sortera post.

Busy bee

Äntligen har jag fått mer att göra på jobbet. Det började bli ganska trist att sitta av tiden men direkt efter min korta Rom semester så började karusellen. Jag ska hjälpa till med ekonomibiten på vårt norska kontor. Dvs jag ska ta emot post, kontera och lägga in fakturor, fixa betalningar och ta ut rapporter. Den här veckan har varit heeeelt galen. Inte nog med att jag måste anstränga mig lite extra för att förstå vad fakturorna handlar om, jag måste även hitta rätt konto och kostnadsställe, bolla ärenden med Holland och England och har en hel MASSA nytt som jag måste lära mig.
Det är kul med en ny utmaning men jag hoppas verkligen inte att detta går överstyr och blir ett stressmoment.
Jag kommer vara en hejare på norska när det här är över :)
Kul är ju också att jag nu har mer kontakt med holländarna, engelsmännen och även amerikanarna så det blir till att damma av engelskan, precis vad jag behöver. Jag har ju tappat så mkt av engelskan sen jag kom hem från min tvååriga vistelse i London för ca 16 år sen. Man blir liksom lite ringrostig..........och nu är det även en massa nya bokförings och ekonomi ord som jag måste lära mig, både på norska och engelska.

Det ska bli skönt med helg och tid över att fortsätta släktforska på :)

Jodå minsann!!



Glädjen över att ha hittat en länk till Dalarna hade inte ens lagt sig när jag plötsligt snubblade över nästa överraskning.



Titus mor, Eva Augusta Brandberg, härstammar från en släkt kallad Brenner. Hennes mor Eva De Brenner är barnbarn till Elias Brenner. Honom kan ni läsa mer om här

Och hans fru, Sofia Brenner är Sveriges första kvinnliga författare av skönlitteratur och svensk poesi :)

Så nu får man väl helt enkelt damma av släktsilvret, spika upp vapenskölden och lägga till ett "de", "af" eller "von" i efternamnet :)

Och det bästa av allt. Denna Elias Brenner, alltså min farmors morfars mormors morfar har målat ca 500 av de adliga vapensköldar som nu finns att beskåda i Riddarhuset i Stockholm och själv blev han adlad 1712. Dessutom var han född i Storkyrö, Österbotten i Finland ca 200 år före hans barnbarns barnbarn bosatte sig på exakt samma ort som bruksförvaltare och senare lanthandlare (Titus)

Har ni inte börjat släktforska än, gör det NU!!

Det här är mer spännande än Agatha Christie!! =)

Äntligen bekräftat!

Nu vet jag att Titus BÅDA föräldrar kom från Kopparberg i Falun :)
Wohooo!!

Dom gifte sig även i Kopparberg 1811 men flyttade sen ner till Västmanland där deras barn senare föddes.

Trevligt att hitta sina dalarötter faktiskt.

I sommar ska jag njuta lite extra av detta vackra landskap :)

Mina rötter (i Dalarna)

Jakten på släkten har gått vidare och ÄNTLIGEN har kusin vitamin och jag knäckt gåtan med vår anfaders svenska rötter.
Så här ligger det till:

Titus Eugen Richard Hammarström kom till Finland och Tykö bruk på 1840 från Bergs socken i Sverige. Det var just Bergs socken som höll på att ta knäcken på oss. Vi kunde inte fatta var i Sverige det var. Nu vet vi, han kom från Västmanland, Bergslagen :)
Idag på lunchen styrde jag mina steg mot bibblan där man helt gratis kan låna en dator och få tillgång till genlines scannade kyrkoböcker. Det tog mig ca tre minuter att hitta Titus i födelseboken från 1823. Mitt hjärta slog dubbla slag av glädje och när jag sen läste att hans far var kyrkoherde föll poletten ner.
Det kan förklara min fascination av kyrkor och kristendomen. Jag är själv inte kristen men älskar alla former av kyrkokonst och litteratur. Att dessutom en av mina favorit julsånger heter "Bergslagsjul" gör ju saken bara roligare :)

Och så var det Titus mamma, Eva Augusta Brandberg. Gissa var hon kom ifrån......jo Falun :)

Så där ÄNTLIGEN har jag hittat min rötter i Dalarna :)

Eva Augusta är alltså min farmors morfars mor. Nu vet jag varför jag trivs så bra i Dalarna också ;)
Och Eva Augustas pappa, Anders Brandberg, var gruvrättsnotarie vid Bergs-och Gruvrätterna i Falun och även bergsrådman.

Nu återstår så att ta reda på varifrån Titus pappa ursprungligen är från. Vet inte än om han är född i Västmanland eller om han "utvandrat" från Dalarna även han.

Och i sommar ska jag nog ta en EXTRA titt på Falun på vägen upp till Kättbo :)

Och så vill jag ju naturligtvis åka till Bergslagen för att se kyrkorna där Titus pappa var prost och jag vet även att hans grav finns kvar på Norbergs kyrkogård. Det mesta går ju att kolla upp på nätet nuförtiden :)

Men nu är det sovdags!

Tjocka släkten

Herregud. Jag vet inte ens var jag ska börja. Min kusin Gunilla och jag har börjat rota i våra rötter. Vår farmor/mormor kom från Helsingfors och vi hade hört att släkten ursprungligen kom från Sverige men ingen visste var, när hur. Nu en vecka senare och många timmars idogt forskande på nätet så vet vi lite mer. Min farmors mormor kom från Ugglebo=Ockelbo i Sverige. Från Sverige kom även farmors morfar, Titus Eugen Richard Hammarström men vi har fortfarande inte klurat ut exakt var i Sverige. Men vi har kartlagt hans liv i Finland och vet nu så pass mycket att han varit bruksförvaltare på tre olika bruk och slutade sen sina dar som lanthandlare i Österbotten :) Varje dag faller en eller flera pusselbitar på plats. Det inte Gunilla hittar eller kan tyda kanske jag kan lösa och tvärtom. Två jobbar bättre och mer effektivare än en har vi kommit underfund med. Igår kväll jobbade jag så intensivt med detta att jag totalt ratade Eurovisionsfestivalen. Tv´n stod visserligen på och jag gjorde en paus för att kika på Norges bidrag men sen var det tillbaka till kyrkböckerna. Klockan två gav jag upp, skrev ner de frågeställningar jag ahde kvar att lösa och sa godnatt.
Idag hittade jag det jag sökte men sen....tvärstopp.
Nåja, skam den som ger sig. Några timmar senare skickar nämligen Gunilla en finfin länk där man kan söka på i stort alla finska dagstidningar från 1700-talet och fram till slutet av 1800-talet. Och här hittar vi godis vill jag lova!!! Hammarströmmarna har verkligen varit aktiva!!! Bland annat har vi en lektor R Hammarström som hålit föredrag hit och dit. Sedärja, då har vi en skolad i släkten och farmor läste ju och sparade massor av böcker. Då vet jag vilken ända av släkten jag har fått mina studie och läsargener ifrån :)

Jag skulle kunna berätta hur mkt som helst om det här men det gör jag inte nu. Jag vill sammanställa allt senare, skriva en släkthistoria som kan bevaras till barn och barnbarn men framförallt, jag vill veta var våra svenska rötter är.
Det finns en smedsläkt som heter Hammarström och kommer från Dalarna, måhända kan det vara en gren? Det återsår att se :)

Men nu tillbaka till forskandet :)

/Superdetektiven Sussie

Men sluta

Det är så himla lätt att säga till nån att "ryck upp dig", "kom igen, borsta av dig" och "men det var väl inte så farligt".
Jo, ibland är det faktiskt det. Men jag tror faktiskt att vi inte tillåter oss själva eller andra att faktiskt må riktigt jävla uruselt.
Det är precis som att det är tabu, nästan livsfarligt att må dåligt.
En som är ledsen passar inte in här, du har inget här att göra. Här är vi alla glada, positiva, självgående människor och mår du dåligt får du skylla dig själv. Det är bara DITT EGET FEL att du mår dåligt.
Nä, så är det faktiskt inte. Inte alltid. Men det talas det inte om. Vi sopar det under mattan, klistrar på ett leende och pinar oss vidare genom världen.
Får inte gråta, får inte tänka negativt, får inte, får inte, får inte.

Om jag hade kunnat förmå mig själv att må riktigt jävla bra VARENDA dag så skulle jag göra det.
Men nu är det inte så. Jag har både bra och dåliga dagar, precis som det SKA vara.
Jag orkar inte vara perfekt, jag orkar inte alltid städa hemmet, jag orkar inte alltid laga mat, jag orkar inte alltid bry mig, jag orkar inte alltid tänka. Och jag tänker heller inte ursäkta mig för det.
För sån är jag.

Tröttig

Igår kväll gick vi ut på stan för att fira av en kollega som slutat. Vi hamnade på restaurang Grill som tydligen ägs av Melker Andersson (heter han så?).
Inredningen var himla läcker. Fyra olika sektioner som flöt ihop. Orientaliskt, asiatiskt, medelhavet och amerikanskt. Vi hamnade i den amerikanska hörnan, lite lounge stil med inslag av mysbelysning, halvnakna skyltdockor och dramatiska tyger och lampor i taket. Vi satt i en halvmåneformad turkos soffa (så himla läcker) vid ett äggformat bord.
Maten var supergod, vi beställde in grillbrickor med kyckling, oxkött, kalv, karré mm. Kanske lite för mkt kött för min stackars mage att hantera men det var perfekt grillad och smaksatt så man kunde inte låta bli att äta :)
Det var en riktigt najs och trevlig kväll och jag lämnade sällskapet vid 21,40 tiden för att bege mig hemåt. Det är ju arbetsdag idag också och så tar det ju en dryg timme för mig att åka hem till landet :)
Mia tog en massa bilder så jag ska försöka lägga up några så fort jag kommer åt dom :)

Imorse var det verkligen dryyygt att kliva upp. Har sovit lite för lite den här veckan och två glas vin till maten igår gör inte saken bättre heller. Så jag tog en liten sovmorgon och sitter här nu ensam på jobbet. Ingen annan har kommit in än ....... :)
Tänkte försöka köra ett medelpass jympa på lunchen idag och sen blir det jogg för hela slanten i helgen. Har ätit lite för mycket godsaker sista tiden och det börjar märkas på min kropp nu.


Men nu, en kopp kaffe till och sen ska jag hämta posten :)

My schedule

Maj:

• Tjänsteresa till Oslo eller Rotterdam
• Semester fem dar i Rom

Juni:

• Semester en dag i Helsingfors
• PSB på Cirkus

Och allt detta INNAN den stora semestern..........

Tjocka släkten

Igår var sista avsnittet av programmet "Vem tror du att du är". En serie som jag totalt fastnat för. Jag har ju själv släktforskat en gång i tiden (under gymnasiet som ett specialprojekt) och då var det morfars släkt som granskades. Ett intressant men drygt jobb. Jag satt nere i gamla unkna kyrkokällare med endast en glödlampa i taket som ljuskälla, sen på landskapsarkivet i Mariehamn där kvinnan som övervakade arkivet suckade djupt varje gång jag bad att få en kopia på en boupptäckning eller annat ur rullorna.
Hur som helst så nystade jag fram en släkttråd ner till tidigt 1800-tal och mitt slutgiltiga arbete kompletterade jag med lite foton och ett drygt 100 år gammalt kärleksbrev skrivet av en förälskad släkting.
Som ett brev på posten gavs i samma veva en bok ut på Åland som handlade om den lilla byn min pappa härstammar från, Torp i Eckerö kommun. Författaren hade verkligen gjort en grundlig förundersökning eftersom han kompletterat boken med släktutredningar för alla de 7-8 gårdar som byn består av.
Där kan man spåra mina anfäder ända ner till 1500-talet. :) Wow! Sånt gillar jag!
boken är dessutom fullproppad med härliga anekdoter och berättelser om bl a min farfar, farfars far och farfars farfar. Jag tror dessutom att de enda ur denna släkttråd som faktiskt gått på Nevski Prospekt och beskådat Vinterpalatset i Sankt Petersburg är jag och min farfars farfar. Det känns lite speciellt :)
Det känns lite konstigt att se sina anfäder på svartvita foton stirra strängt tillbaka på mig. Strama klänningar och kostymer. Hur var dessa personer egentligen? Jag känner dom inte men vi är släkt i rakt nedstigande led. En mycket märklig känsla.
Och så farfar som jag aldrig träffade. Han dog långt innan jag föddes. Hade han levat idag hade han varit 108 år. Det ni! Farfar var spelman, polis och verksam i turistbranschen. Han byggde ett superfint pensionat som han tyvärr var tvungen att överge när andra världskriget bröt ut men huset står kvar än idag. Dock inte i släktens ägo. Dessutom har farfar varit gift två gånger. Innnan min farmor kom in i bilden så var farfar gift med byns första småskolelärarinna. Farfars far hade inhyst henne hos sin familj och jag kan bara spekulera men det måste ha varit där som hon och farfar fattat tycke för varandra. Jag tror att dom fick 2 eller 3 barn innan farfar träffade farmor som var sommargäst från Helsingfors på farfars pensionat. Småskolelärarinnan tog sina barn och flyttade hem till Kökar och där finns fortfarande den del av släkten kvar. För ett par år sedan åkte jag och pappa till Kökar för att träffa pappas halvbror. Det var ett spännande möte. Han liknade farfar på pricken och dessutom hade jag helt plötsligt en massa nya halvkusiner!!

Nu är jag väldigt nyfiken på farmors och mormors släkt. Det är två trådar som jag tänker ta tag i framöver och börja nysta i. Farmor kom ju från Helsingfors. Hon var finlandssvensk. Det betyder att jag måste ta mig över till Finland och rota i arkiven där.
Pappa har berättat en del om det han kom ihåg som liten när han åkte med farmor till Helsingors efter kriget för att träffa sin mormor, morbröder och mostrar.
En av pappas morbröder dog i kriget. Han hamnade i bakhåll och ryssarna sköt honom. Han var bara 19 år och dessutom förlovad.
Sen var det mormor. Jag har för mig att jag hört talas om att hennes föräldrar kom från Finland också men där är jag inte säker. Hennes släkt känns som förlagd i dunkel lite.

Släktforskning är kul! Fler borde pröva!! :)

Rehab

Ingen förändring i humöret. Jag känner mig skitskum. Känner inte alls igen mig själv på nåt sätt. Är liksom....känslolös och tom. Inte sur, inte ledsen, inte glad.
Jag orkar inte tänka på problem längre men det finns en speciell sak som jag grämer mig mkt över. Det är privat så jag tänker inte avslöja nåt här i bloggen.
Det känns som att dagarna kommer och går och jag har inget att fylla dom med. jag vet inte vad jag ska fylla dom med.
Jag börjar märka små andra effekter av Levaxinet nu. Jag börjar bli varm och mindre frussen. En mycket märklig känsla eftersom det känns som att jag blir varm inifrån och utåt. Händerna är fortfarande kalla men inte samma isbitar som förut. Dessutom klarar jag mig utan kofta och ulltofflor hemma. Alltid nåt.

Lazy lördag

Vaknade imorse av att Asta kom trampande. Klockan var halv åtta och jag tänkte att det faktiskt var dax att kliva upp. Solen sken för fullt och knopparna på träden var sprängfärdiga och......fullt med pollen i luften.
Mitt huvud kändes som det skulle sprängas, ögonen kliade som sjutton och ansiktet var totalt svullet. Jahapp! Allergisk reaktion!
Och jag som hade tänkt städa balkongen idag.........men det har gått förut så det bara måste funka idag också.
Igår köpte jag nya kuddar till korgstolarna, Hemtex hade jättefina i amerikansk stil. Så jag köpte en röd och en blå, båda med vita stjärnor på :) Och så en vit lykta att ställa på bordet.
Pelargonen ska inhandlas på Ulriksdal om ett par veckor. Röda och vita för att matcha det amerikanska temat på balkongen i år :) Sen är det bara flaggan som saknas.......men jag får nöja mig med min Ålandsflagga tills vidare :)

Har just betalat räkningar och skickat in deklarationen och ska snart ta hand om disk och städning. Än så länge känns det ok och motivationen verkar faktiskt ha infunnit sig.
Planen för idag är att städa balkong, badrum och dammsuga lägenheten. Så ska jag springa en timme och sen gå stavgång ikväll. Måste passa på att vistas ute i solen så mkt jag kan nu.

Jag har ju även försökt forska lite i det här med mitt sköldkörtel problem. Det är tydligen ärftligt men när jag frågade morsan visste hon ingen i släkten som haft liknande problem. Så fick jag tag på farsan igår och när jag frågade honom svarade han, "Jo, jag opererade sköldkörteln på 70-talet, vaddårå?". Så jag berättade om min låga ämnesomsättning och hur det hörde ihop och alla pusselbitar föll på plats. Jag har ärvt det av farsan. Ännu mer intressant var när farsan sa, "jaha, då är det därför du alltid har varit så trött". Och då slog det mig, jag har alltid varit trött, frussen och pendlat upp och ner i humöret sen tonåring. Fatta att jag alltså har gått med dessa problem i ca 20 år.........
jag vet att man inte ska tänka på det som varit men jag kan inte låta bli att tänka på alla möjligheter som jag gått miste om bara för att jag mått så dåligt under åren. Alla kurser som jag försökt läsa men misslyckats med bara pga koncentrationssvårigheter och humörsvängningar, alla psykologbesök jag lagt ner tid och pengar på. Och alla som bett mig "rycka upp" mig...........det är så lätt att säga.......Jag har ju även haft vissa dagar då jag varit så trött i kroppen att jag knappt orkat gå uppför en trappa eller ta mig för nåt överhuvudtaget, jag kan inte ens beskriva den känslan men om någon då sagt att nu ska vi göra det och det och det så har det alltid tagit emot både mentalt och fysiskt för mig. Det har inte varit så att jag bara kunde rycka upp mig, jag kände mig totalt utmattad.
Träningen har hjälpt mig mkt på traven men mina mjölksyreproblem har också fått en förklaring nu. De sista två åren har jag inte klarat av spinningen på samma sätt som i början. Mjölksyran har kommit på en gång. Och tröttheten.

Och jag som alltid trott att det inte var nåt fel på mig utan att jag bara var lat.....jag har verkligen fått nåt att tänka på nu.
Ett enkelt blodprov har för alltid förändrat livet för mig. Förhoppningsvis till det bättre.

Zombie diaries

Är inne på dag fyra med Levaxinet och jag känner mig......som en zombie. Likgiltig, bara är, lugn i kroppen men liksom utan känslor på nåt sätt. Helmysko. Men det kanske måste gå ner först innan det kan gå upp?
Igår grät jag när jag satt framför TV´n och åt choklad. Bara för att jag helt plötsligt behövde gråta. Sen gick det över.
Imorse vaknade jag och ville bara inte kliva upp. Mensvärk, trött och ville inte jobba.

Men jag kan inte säga att jag är nedstämd eller deppig. Närå, det känns bara som att nåt håller på att hända i kroppen och jag har inte energi att lägga på det som händer omkring mig.

Det stora provet kommer nog imorrn när jag ska städa. Kommer jag att kunna ta tag i uppgiften utan att känna ångest och trötthet eller kommer jag att totalt bryta ihop? Det visar sig.

En sak är iallafall säker. Min mage har blivit så mycket bättre och bara det har gjort mig mer avslappnad och mindre nervös. Tidigare gick jag ju omkring på helspänn hela tiden.

Jag tror att Levaxinet jobbar i kroppen och skapar nya känslor i mig som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Jag har ju mått dåligt så länge........
Men jag hyser stort hopp till att bli återställd.

Och igår såg jag en kvinna på bussen som åt sitt eget öronvax!

En ointressant onsdag

Är lite nere idag.
Tänker på allt jag borde göra och på det jag har fått gjort.

Irriterar mig på att folk inte orkar ställa ner disken i diskmaskinen och är fullkomligt less på att höra den ständiga ursäkten: "Jamen det är ju så folk är, det är bara att acceptera".

Är arg över att ha utfört ett ansvarsområde i snart ett år utan att vara berättigad till nån form av arvode medan mina medansvariga kan håva in minst 2000:-
Slutsats: Jag har lagt ner för gott. Hur det går kunde inte intressera mig mindre. Faktiskt.

Mitt nya körkort har kommit och jag måste planera in tid för att kunna hämta ut det. Hoppas mitt gamla körkort gäller som identitetshandling för det är det enda jag har.

Och nu sitter jag och mumsar chokladdoppade jordnötter för dom är helt galet goda!

Bara fyra timmar kvar på jobbet nu.

Diagnos fastställd

Läkaren ringde för en stund sen. Nu jäklar gick det snabbt!

Man har nu konstaterat att jag har en något låg ämnesomsättning.
Så idag ska jag hämta ut medicin och om två månader ska jag tillbaka och kolla ämnesomsättningen igen.

Hoppas nu att jag kan ta mig ur detta helvete jag levt i under så många år.

Status:

Preliminär diagnos: Något låg ämnesomsättning

Diverse symptom: Trötthet, frusen, koncentrationssvårigheter, minnesrubbningar, tröghet, dålig mage, svårare att bli gravid, nedstämdhet, viktökning.....osv.

Hur botar man det?: Medicinering resten av livet.

Fick ta ett extra blodprov igår för att dubbelkolla diagnosen.

På ett sätt känns det skönt att få en diagnos ställd och att man kan göra nåt åt det men samtidigt så känns just den här diagnosen lite läskig.......
Jag gillar inte att äta medicin men har väl inget val.

Jag får svar nästa vecka.

Kategori: Onödigt vetande

41 words

Speed test

Om man kan kalla striptease "sött" så måste jag nog säga att just det här numret är riktigt sött :)

Vardag

Pga ett ganska så händelselöst liv så har jag inte orkat uppdatera bloggen.
Den skulle i stort sett ha sett likadan ut varje dag under påsken.

Sov till 8. Klev upp och fixade frukost. Kollade på film. Stack ut och tränade en till två timmar.
För varmt att sitta på balkongen. Åkte och handlade, lagade mat och kollade på engelsk skräckserie. Lekte med katterna, surfade lite, kollade på TV. Somnade.

Igår bytte jag iofs till sommardäck med hjälp av farsan och i fredags kom farsan över på en fika.
Jag har tvättat och dammsugit lägenheten och fantastiskt nog har vi på nåt sätt orkat diska och laga mat varje dag. Kanske beror det på solen och värmen.

Har inte haft lust eller ork att göra nåt storlaget eller att åka nånstans.

I torsdags började jag äta min magmedicin. Magen låter fortfarande, där är ingen skillnad och nu är jag nästintill förstoppad känns det som. Vet inte vilken nytta det här ska göra men jag prövar att äta det ett tag till. Trots att det verkligen inte smakar gott....bara en vecka till provsvaren nu.

Är för övrigt grymt imonerad över Susan Boyle som totalt överraskade alla i Britain´s got talent.

Kolla här: http://www.youtube.com/watch?v=9lp0IWv8QZY

Uppföljning

Läkarbesöket gick bra. Jag tror och hoppas att jag fick sagt allt som jag ville ha sagt.
Läkaren kände på magen, kollade hjärta och lungor och blodtryck. Allt var normalt.

Jag fick lämna ett blodprov och ska lämna lite andra prover senare i veckan (!)

Så fick jag ett recept utskrivet på ett medel jag ska äta i två veckor fram till jag svar på proverna och sen blir det remiss till sjukhus för större undersökning.

Känns så himla bra att sjukvården tog mig på allvar den här gången.

Senast jag sökte för mina magproblem var för 9-10 år sen. Då satt läkaren bara och bläddrade i en läkarbok och kunde inte förstå vad jag hade för fel. Sen hände inget mer, jo dom kollade om jag var laktosintolerant, vilket jag inte var såklart.
Hur kan man vara laktosintolerant när man får kramper av banan??

Nu håller jag bara tummarna för att allting löser sig och att min mage blir bra igen.

Nu får vetenskapen ta vid

Har försökt och kommit en liten bit på vägen med självhjälp men det räcker inte ända fram.

Idag ska jag träffa doktorn.

Hoppas inte på några mirakel men vi får väl se.

Jag kommer inte ens ihåg längre när min mage funkade som den ska.
Men idag kan jag iaf äta banan utan att få krampanfall.
Alltid nåt.

OJ! Shit! Det bara rasslade till och så föll flera bitar på plats!

Ibland går saker och ting så snabbt att jag knappt hinner blinka och fatta vad som hände. Någon däruppe (mormor) måste ha knixat med knäna för från att ha känt total maktlöshet så vände min ekonomiska situation totalt.
Bilen kommer att få stanna kvar. Jocke och jag ska ha "delad vårdnad" från och med nu. För trots allt så kommer vi att behöva den i framtiden. Summa summarum= en stor lättnad för mig.
Dessutom har jag fått en del tips och råd som jag definitivt ska se över vilket kan resultera i billigare bilkostnader.

Och som om inte det var nog så föll lyckans rosa spö på mig igen och jag fick en valmöjlighet gällande min lön. Mitt slutgiltiga val har resulterat i klirr i kassan :)
Nästa månad kommer jag inte bara kunna betala räkningar OCH ha pengar över, jag kommer även kunna dryga ut mitt sparande med en stor fin slant.
Känns så himla gött!!!

Första april får bli en milsten det här året. Det var dagen då våren kom, jag klippte håret kortare och för första gången i år riktigt längtade jag ut att jogga i kvällssolen.

Dags för vårrensning i ekonomin!

Nu har jag snart gått i 1,5 år och gnällt på min dåliga ekonomi. Men nu jävlar är måttet rågat. Nu har jag knapp råd att betala varken försäkring eller bensin till bilen. Något måste göras.

Jag måste helt enkelt sälja bilen.

Jepp. Så är det. Ingen mer bil.

Morgontidningen ryker också och eventuellt fryser jag telefon och internet tills Jocke flyttar in.

Det blir för jävligt men jag har inget var just nu om jag ska överleva.

Finanskrisen har nått mitt hushåll.

Djurplågare

Igår kväll fastnade jag framför TV2 och dokumentären om hundavel i England. Visste ni att människan håller på att toalt avla sönder flera hundraser?

Det skrämmande är att hundavlarna själva inte vill erkänna att så är fallet. Dom accepterar att hundarna knappt kan gå eller knappt kan andas. "Vaddå? Det är ju så hunden ska vara. Våra hundar är anatomiskt korrekta"

Jag satt där framför TV´n och blev mer och mer uppretad över hur fullständigt KORKADE vissa människor är. Dessa IDIOTER borde inte få ha djur och vadmer så tycker jag att dessa DJURPLÅGARE ska registreras och sen för all framtid förhindras att nånsin mer ha djur.

FY FAN.

Jag grät när jag såg de hemska bilderna på hur hundarna lider och det värsta var nog att se hunden som vann första priset i den högt aktade hundtävlingen i England för nåt år sen. Det var fan ingen hund, det var ett DET. Platt ansikte och en jäkla massa päls. Hundstackarn kunde knappt andas och fick stå på en islåda för att den inte skulle bli överhettad. Och sånt premierar man!!!!!!!!!!!!! Och så sitter Kennelklubben och vägrar ändra reglerna för hur hundar ska se ut och så har man mage att säga att inavel mellan hundar inte är farligt alls!!!!

Nä, usch, nu e jag så arg och upprörd........

Man kan ju undra vart mänskligheten är på väg. Men en sak är säker. Jag skulle knappast vilja kalla människan för världens smartaste........iaf finns det helt klart individer som drar ner människoarten i skiten......

Sköna söndag

Inatt drömde jag att Linnea kom till mitt jobb och klampade rakt över vårt nypolerade golv :) Jag hade just skällt ut en av säljaren för att han dragit med sig sin cykel in och drällt ner hela golvet med snö och helt plötsligt står Linnea där också. Men jag tror att min hjärna hade svårt att hålla isär henne och min kusin Milla som bor i Rom för Linnea i min dröm ville hela tiden prata om Italien :)
Hur som helst, idag har jag spenderat hela förmiddagen i sängen. Jocke var ute igår kväll så han stack vid tretiden igår. Jag passade på att gå på Melodifestivalspinningen på Friskis och trampade friskt på i ca 80 minuter. Ganska så jobbigt eftersom jag ingte tränar spinning så ofta numera. Men uthålligheten är det iaf ingen fara med så att trampa så länge gick bra. Väl hemma fyllde jag på med ProViva och lite frukt, kollade på reprisen av Det Okända och åkte sen ner till ICA. Det fick bli thai take away till middag och så handlade jag en massa olika frukter så jag kunde laga en fruktsallad till efterrätt.
Väl hemma njöt jag av kvällen i min fåtölj. Thaigrytan vad himmelskt god och Discovery visade för en gångs skull riktigt bra program.
Idag åt jag frukosten i sängen, gröt och fruktsallad och klev inte upp förrän strax efter 12. Jag vet att jag måste försöka skriva mer på mina skolarbeten så därför har jag satt mig i sägen igen med dator och böcker och ska alldeles strax göra ett försök.
Ute är det grått, grått, grått. totalt oinspirerande. Men temperaturen är uppe i strax under 10 plus.
Jag räknar intge med någon omvälvande dag idag. Det blir plugg, träning och sen slapp i soffan och ikväll tänkte jag försöka ge mig i kast med ännu en stor klassiker, Krig och Fred. Jag köpte den på bokrean med en tanke om jag att jag borde ge den en chans. så det tänker jag göra, ikväll.
Och om knappa 1,5 vecka är det äntligen påsk!

Idag är en dag att ta vara på lite extra



Idag har vi golvvård i lokalen här på jobbet. Hela personalen har fått direktiv att stanna hemma eftersom vi inte får gå på golvet hela dagen. Jag är här för att släppa in städpersonalen och sen kommer jag sitta i vårt konferensrum och plugga tills golvet är klart. Det har ju blivit lite si och så med studeradet de sista veckorna men idag har jag ingen ursäkt. Eftersom jag inte kommer åt min jobbdator och inte heller växeln för den delen så kan jag bara göra en sak, sitta här och skriva färdigt mina arbeten. Och det ska jag minsann göra också!

Det är snart dags att fundera lite på höstens studier. Vill jag fortsätta med att läsa historia B kurs? Det innebär bl a en uppsats och mer teori men det kan bli spännande. ELLER, så kan jag också välja att läsa en kurs i bara Renässansen. Det lockar nog mest just nu. Renässansen är en spännande tidsepok med mycket konst, nya tankar och filosofi. Men framförallt så lockar ju de stora kyrkorna i Italien :) Jag älskar ju som bekant gamla kyrkor och katedraler :)

Nåja, jag ska ta mig en funderare de närmsta veckorna och den 15 april så skickar jag in mitt val. Det är ju inte så att det är min framtid det hänger på. Jag läser ju det här mest för att förkovra mig och för att jag tycker det är så himla intressant. I värsta fall kan jag ju alltid läsa på egen hand, eller hur?

I onsdags skrev jag ju att jag skulle köra ett hårt träningspass i förhoppning på att förkylningen skulle fördrivas ur kroppen och vet ni, jag tror faktiskt att det nästan har lyckats :) Igår kväll var jag mycket piggare än förut och imorse vaknade jag utan ont i halsen och täppt näsa, sköönt!

Så idag när jag kommer hem blir det en ny joggrunda hemma. Sen diska och laga mat till Jocke :) funderar på att laga lasagne ikväll, vad tror ni? :)

Nej, nu har jag inte tid att slösa mer värdefull tid, Luther och hans reformation väntar!! :)

Upp och ner humör

Mådde bättre efter träningen igår men jag var fortfarande supertrött. Jag fryser konstant och därför går jag också och spänner hela kroppen. För hur jag än gör så blir jag inte varm........när kroppen är spänd blir jag yr i skallen och så kommer tröttheten. En ond jävla cirkel.
Joggen tog bort spänningarna, jag kände hur kroppen slappnade av under passet. Så idag är jag iaf mindre spänd och mer varm. Men fortfarande trött. Mest mentalt. Pga allt strul på jobbet, hemma med katten och en massa annat skit som stör hela tiden.

Dessutom trodde jag att faran var över tills Tiger spydde IGEN imorse.

När jag vaknar på morgnarna så är det första jag tänker: Jag ligger kvar, jag skiter i allt, jag somnar om. Men ändå släpar jag mig upp. Av ren plikt.

Magen har blivit mkt bättre men inte helt bra. Jävla skit. Nu måste jag ringa till vårdcentralen för jag kan inte leva så här. Bara magen sätter en enorm stress på mig, varje dag.

Inte för att jag tror det kommer hjälpa eller göra stor skillnad men jag längtar mest till påskledigheten nu. Ska låsa in mig, bänka mig framför TV, kolla film och sova, träna, vila.

En trött uppdatering

Tiger är på bättringsvägen. Han fick fasta i 12 timmar och sen gå på fiskdiet och igår kom det bara upp en klump med päls. Maten hade passerat rakt igenom. Nu håller jag tummarna för att kräkningarna inte kommer tillbaka.

Vintern vill inte släppa greppet och igår snöade det typ varje kvart. Tröttsamt. Kylan gör mig galen. Jag fryser konstant. Hemma går jag med långärmat , långbyxor, kofta och ulltofflor och ÄNDÅ fryser jag. En förkylning lurar i kroppen men vägrar bryta ut. Men varje morgon vaknar jag med täppt näsa och ont i halsen. Detta försvinner dock mystiskt lagom till frukosten och sen känner jag inget under dagarna förutom en enorm trötthet. Jag har tagit det lugnt med träning och saktat ner på tempot under passen bara för att låta kroppen ta igen sig men ikväll tänker jag köra hårt. Kanske är det en rejäl genomkörare jag behöver? Rensa ut skiten ur kroppen! :)

På jobbet är det både upp och ner. Men mer om det sen.

Dessutom tror jag att det spökar hemma i lägenheten........

En depp dag

Natten var lugn. Tiger kräktes ingenting. Han fick i sig lite vatten innan han somnade och det fick han behålla. Sen sov han med mig hela natten. Imorse fick han sin sista tablett och sen var antibiotika kuren för såret över. Jag är inte helt säker på att han åt nåt imorse men jag ställde bara fram hans specialfoder som är skonsamt mot mage o tarm. Får väl se hur det ser ut därhemma ikväll sen.......jag ska köpa torsk och koka till honom ikväll och portionera ut det i små mängder. För övrigt så är han på benen och beter sig precis som vanligt. Vilket i sig känns skönt.
Bara det inte blir värre nu........

Jag har så låga energidepåer nu. Jag är ständigt trött, irriterad, har ingen lust med nånting och måste i stort sett tvinga mig själv att få nånting gjort. Känns bra att jag fick både städing och tvätt överstökat i helgen trots motvilja.

När man sen vaknade imorse och ser att det har snöat så känns det totalt hopplöst. Som ett svart hål.
Jag VET, man ska tänka positivt men just nu går det trögt.
Jag låg på soffan nästan hela dan igår och åt godis och kollade på film fast jag egentligen visste att jag borde plugga. Till slut gav jag mig iaf iväg på en löptur och avslutade med styrketräning hemma i hallen. Det kändes lite bättre efter det. Sen blev det soffan igen och på kvällen smällde jag ihop en liten äppelpaj som jag moffade på alldeles själv. Så typiskt mig när jag är nere. Godissugen och har svårt att ta mig för saker.
Vanligtvis skulle jag ha fått mega ångest över detta men löpturen plus det faktum att jag faktiskt ägnade några timmar till att skriva på mitt skolarbete gjorde att jag ändå kunde känna mig tillfreds nånstans därinne.

Och dessutom håller jag på att bli förkyld.

Så länge varade den glädjen

Tiger har börjat kräkas igen. Mycket. Det började imorse. då kom frukosten upp i tre omgångar, sen en gång till på förmiddagen. Han åt igen och fick behålla maten ca fyra timmar. Det verkar dock som att maten hann passera för nästa omgång han spydde kom det bara vätska. Sen åt han lite igen och sov till nio tiden ikväll. Då drack han lite vatten och strax därefter kom allt vatten upp igen.

Varför VARFÖR händer det här? IGEN????
Jag känner mig så jävla hjälplös. Nu står mitt hopp till att det här går över av sig själv. Jag har inte råd att lämna katten hos veterinären igen. Mina resurser är slut nu. Det finns ingen möjlighet.
Dessutom kunde ju veterinärerna aldrig ge en diagnos på vad som var fel första gången och såret på hans nacke är ju fortfarande ett mysterium, trots att det läker nu.
Jag hade en tanke om att det skulle kunna vara en inflammation i mage/tar men eftersom han äter antibiotika sen en vecka tillbaka så borde ju den ha slagit ut det tycker man.......

Nu får katten gå på fasta ett tag och sen blir det kokt fisk.

Fy tusan. Någon däruppe måste tycka att jag och Tiger inte fått vår beskärda del än.