Kallt men sugen på att träna!!

Det kom ingen på stavcrossen igår kväll. Termometern visade på minus 6 men det har inte stoppat tanterna tidigare. Nåja, det var faktiskt riktigt kallt ute men jag hade ju ställt in mig på att träna. Som tur var så kom båda mina stavgångsvärdar och eftersom vi alla tre redan var klädda med gummiband knutna runt midjan såg vi ingen anledning till att strunta i träningen. Så vi tog en skön 45 minuters stavpromenad i kylan. Väl hemma körde jag 10 (10!) armhävningar på tå och 10 på knä, sen 20 situps med benen i luften och 20 sidolyft x 2. Även om jag nu inte har gjort 100 armhävningar om dagen så har snittet ändå legat på ca 60 om dagen. Det har gett resultat, armarna har blivit tajtare. Frågan är nu om jag kan göra omvända armhävningar, läs benhävningar och få lika tajta lår? :)
Eftersom väderprognosen inför imorgon lovar snö och regn befarar jag att ingen kommer på mitt joggcross pass heller så för att försäkra mig om att få bra och skön träning planerar jag en kort "flaneringsjoggrunda" i villaområdet ikväll. Långa brackar med svag lutning ger faktiskt bra uthållighetsträning har jag märkt och det finns en och annan jag planerar att ta mig uppför ikväll :)
Och vad passar bättre att avsluta dagen med än en varm kopp te och en bra bok? I mina historiestudier har jag nu kommit till den amerikanska slavhandelns begynnelse och det är mycket intressant läsning. För att toppa detta tänkte jag även läsa boken jag fick av Jocke i födelsedagspresent, den handlar just om sockerproduktion och slaveriets historia. Spännande läsning!!

Usch, det är så kallt!!

Trots att jag kröp i säng redan vid 21,30 tiden igår kväll så är jag supertrött idag. Visserligen låg jag och läste en timme men det brukar inte göra så stor skillnad.
Men idag sitter jag här och gäspar, och gäspar och gäspar. Jag längtar hem och mina myskläder!!
Men först blir det 80 minuter stavcross på Friskis. Idag tänker jag köra lite extra hårt med tjejerna. Kylan gör att vi måste röra på oss fortare och köra lite extra styrka för att hålla värmen. Sen ska jag krypa ner i soffan med en varm kopp te och läsa färdigt Dr Jekyll och Mr Hyde.
Ibland vill jag bara att det ska bli vår fort som attan!!

Hemma en helt vanlig söndag.....


Här sitter jag och läser idag, te och lykta är ett mysmåste!!

Efter att ha godkänts på de fyra medeltidsuppgifterna belönade jag mig själv med en superfin kudde från Indiska :)

Bokhyllan fick jag av pappa som tack för att jag satt kattvakt en vecka :)

I köket är det rosa/lila/vita spetsar som gäller. Och så tända ljus förstås!

Mina nya påslakan!! Japanska dockor :) Såå fina att mysa i!!

Gardinfynd på Ellos, 49:-. Jag älskar dom här gardinerna. Rosa, skira och ljusa!!

Jag längtar så till sommaren då man kan äta färska jordgubbar igen :)

Nåt att se fram emot!!

För första gången i världshistorien så lider jag inte av någon form av vinterångest i år. Vanligtvis brukar jag tycka att januari, februari är den värsta tiden på hela året. Kallt, mörkt, grått, händelselöst. Men i år har jag lyckats aktivera mig så pass mycket att övergången mellan jul och vardag gick hur smidigt som helst. Kanske har det att göra med de fina fynden från Ellos jag beställde lagom till att julen skulle städas bort. En superfin gardin för 49:- och så mina supermysiga påslakan :) Sen misstänker jag också att de fyra sjukdagar jag hade i början av året faktiskt hjälpte mig att på ett lugnt och harmoniskt vis ta emot vardagen och skapa nya planer.

Mina distansstudier i Historia på Gotlands Högskola har också hållt mig sysselsatt. Jag hade fyra uppgifter att sammanställa till den 17:e januari för inlämning. Och nu när dom är klara så har jag ett nytt historiskt moment att ta itu med. Just nu renässansen. Chattar, läsning och anteckningar tar sin tid och fyller de annars så trista vinterkvällarna.

Min roll som Friskisledare har också hjälp. Två gånger i veckan ansvarar jag för att en grupp glada motionärer får en rolig och bra träning ute i vintermörkret. Vi njuter av den snöklädda skogen på elljusspåret, vi tränar styrka så svetten lackar i minusgrader, vi kämpar oss uppför de dryga backarna och kör intervaller mellan lyktstolparna. Av motion blir man glad!
Och så rullar min vardag på vecka ut och vecka in. Näsa stora händelse jag nu ser fram emot är bokrean den 25:e februari. Jag älskar att botanisera bland böcker och göra fynd!
Ett bootcamp pass ska sättas ihop för våravslutningen på Friskis och däremellan ska vi genomföra en stavgångsvasa i samband med det stora vasaloppet i början av mars.

Våren avslutas och sommaren inleds med en femdagars resa till Rom (och kanske också Toscana) med pojkvän och kusin i sällskap. Vi ska hälsa på min andra kusinvitamin som numera är bosatt i Rom och samtidigt passa på att fira både hennes och Jockes födelsedag därnere. Det ska ätas god mat, drickas gott vin, njutas av fint väder och kultur och kanske även lite shopping. Milla ville att vi skulle ta en avstickare till Sienna men inget är planerat än.

Så jag tycker nog att 2009 har börjat bra.
Hoppas nu bara att det betyder att allt bara blir bättre och bättre!!

Haha! Ibland finns det liksom ingen logik...

Ok. Diskussionsämnet handlade om huruvida pannkakor är mat eller inte.

-Imorrn är det äntligen torsdag och pannkakor! :)

-Äh, pannkakor, hur kan man kalla det för riktig mat?

Sa han och tryckte in en till väloljad pommes i munnen.

Nej!!!

Problem, jobbiga situationer, verkligheten, den gråa vardagen, livets gåtor försvinner inte om man blundar, tittar åt andra håller eller låtsas som om de inte finns.

Hålet och mörkret det skapar blir bara större och man får så mycket mer skit att ta hand om i slutändan.

För förr eller senare så kommer allting i kapp dig. Förr eller senare.

Allvarligt talat, hur jävla svårt kan det va att hitta till Sälen???

http://www.aftonbladet.se/bil/article4269986.ab

Fortätt använda karta och vanligt sunt bondförnuft säger jag bara!!

Nä, allt är inte bra...

Jag är inne på mitt 36:e levnadsår och vad har jag åstadkommit med mitt liv?
Inte ett jävla skit.

Ärligt talat, jag mår så himla dåligt av att inte ha lyckats spara ihop tillräckligt med pengar så att jag kunnat köpa mig en lägenhet eller bo i hus.
Det känns skit att jag inte hittat ett jobb som jag trivs med än.
Jag mår riktigt jävla skitdåligt över att jag är snart 36 år och inte har några barn än.

Paniken växer sig större och svartare med tiden och nu är det riktigt jävla jobbigt.
Det hjälper inte att bedöva smärtan med träning, studier, resor och annat lulllull. Det är bara tillfälliga avledningsmoment i livet.
Dom löser inte dom stora problemen.

Och det värsta är att jag är helt jävla ensam med min ångest. Jag skriker och skriker men ingen hör mig.

Jag vet faktiskt inte hur länge jag kan hålla skenet uppe nu.....

Cirkeln börjar om på nytt....

det är måndag igen och en ny arbetsvecka. Nä, nu måste jag se till att vinna dom där miljonerna på lotto så att jag kan göra nån nytta med mitt liv ;)
Vintern lämnade oss hastigt i lördags och lämnade kvar isgator och slask. Det blev ingen jogg i lördags pga detta så dagen sepnderades inomhus med Melodikryss, städning och studier i fåtöljen. Igår fortsatte läsandet och sen avslutades dagen med ett spinningpass. Vi får se hur det går med stavgångspasset ikväll. Kanske behöver vi ha skridskor för att ta oss fram på bästa sätt.

Så kommer dagens fråga: Vad skulle du göra om du vann 100 miljoner?

Själv skulle jag:

-Köpa och renovera ett gammalt sekelskifteshus i Roslagen, Dalarna eller på Åland
-Resa till USA, Australien och Asien
-Skaffa mig en bra yrkesutbildning inom hälsovård
-Läsa mer historia och arkeologi på Högskolan Gotland
-Köpa en lägenhet till morsan
-Hjälpa brorsan med lånen på gården

Projekt platt mage!

Ok, nu tänkte jag lyfta min träning ett snäpp och försöka jobba på att få en platt och fast mage till sommaren. För att lyckas måste jag lägga in en del core och jympaträning samt lägga in mer magövningar på mina crosspass hade jag tänkt.
Men svårat blir nog att minska på bröd. Brödet, har jag märkt, är en stor anledning till att jag lägger på mig mer hull. Minskar jag brödintaget så minskar omfånget.

Vintern har åter slutit sitt grepp om Stockholmstrakten och snön faller på hus och hem. Imorse när jag åkte till jobbet (jag tog bilen) så slog det mig hur vacker vintern faktiskt kan vara. Det behöver ju inte alltid vara så grått och trist. Snötyngda granar och vintervita åkrar, frostbitna buskar och ljusslingor i trädgårdarna, det är riktig vinter det! :)

I might have been queen

Så fick jag äntligen betyg på sista medeltidsuppgiften, ett VG :) Känns oerhört skönt nu och självklart är jag riktigt nöjd. Ärligt talat trodde jag att åtminstonde nån av uppgifterna skulle underkännas men jag hade nog ansträngt mig tillräckligt ändå vad det verkar.

Hade tänkt mig en läskväll och jag tjuvstartade på bussen med att läsa igenom alla skriftliga föreläsningar inför nya kursen och sen fortsätta med boken Alice i Underlandet som är mitt senaste skönlitteraturval. Men när jag kom hem och äntligen fått i mig middag var huvet så trött att jag faktiskt blev sittande i soffan framför Dr Phil och Top Model. Och det mål vara hänt då. Jag kanske behövde en totalt fri kväll med soffsittande.

Ska alldeles strax hoppa ner i snarklådan men först lyssna lite på Tina Turner skivan jag beställde från cdon. Hade glömt hur bra TT faktiskt är. Det är krut i gumman och även om jag inte gillar ALLA hennes låtar så har jag faktiskt sett henne live på Globen för en herrans många år sen, något jag är väldigt glad över eftersom det förmodligen var sista chansen att se henne live. Visserligen turnerar hon nu igen men tyvärr kommer hon inte till Sverige. Så nu blir det Private Dancer och sen sova.

Eller åtminstonde göra som Asta, se bild nedan :)

Snö och tö

Näe, nu får väl ändå vädergudarna ta och bestämma sig. Ska det vara snö och minusgrader eller regn och mildväder? Det här varannandagsvädret känns mest tragiskt och sorgligt.

Imorse fick jag så äntligen mina telefoner och bredbandet att samarbeta. Efter två års svärande och suckande över att det inte går att prata i telefon när man surfar så tog jag slutligen tjuren vid hornen, gick mot mitt nederlag och ringde Telia för att boka en reparatör. 900:- kostar hela kalaset men nu funkar allt som det ska. Det var precis som jag misstänkte. En felkoppling i första jacket. Nåja, nu slipper vi iaf bråka om modemet ska vara av eller på.

För att strö lite mer salt i såren så har min stereo börjat ge upp. Den är bara fyra år gammal men nåt är fel med lasern. Spelar man cd skivor så hackar det och hoppar typ hela tiden så man blir tokig! Har försökt med rengöringskiva XX antal ggr men det gör ingen skillnad. Igår försökte jag blåsa rent inne i själva stereon med hårfönen i hopp om att kanske kunna blåsa bort allt eventuellt damm inuti. Det blev inte alls bättre.
Så nu står jag med en stereo som jag inte kan spela cd skivor på och är minst sagt irriterad.

Roligare besked är dock att jag nu fått tre av mina medeltidsuppgifter godkända. Behöver bara få den sista godkänd också så är jag klar med drygt halva kursen. Känns så bra att jag faktiskt kan åstadkomma nåt om jag bara anstränger mig lite :) Men vägen dit var kantad av många koppar thé, godis och långa dagar. Och nu är det ju dags för nästa moment. Jag är taggad till tusen!

Nu blir det snart hemgång och jag har en lång läskväll att se fram emot. Måste bara bestämma mig för vad jag ska äta till middag.
Ett ganska överkomligt problem i den annars så ganska komplicerade värld vi lever i :)

Full fart redan!

Första riktiga arbetsveckan på året och jag hade fullt upp! Men med mycket sparad energi i bagaget så rullade allt på finfint. Farsan hade tagit semester och åkt till Teneriffa en vecka så jag blev ansvarig för att hans katt fick mat och omsorg. Tisdag, torsdag och fredag kväll var jag där och pratade, kliade, matade och gjorde rent lådan åt henne. Satt och tittade på TV medan katten strök sig konstant kring mina ben. I fredags hade jag Jocke med mig och vi plockade upp lite McDonalds mat på vägen. Måndag och onsdag ledde jag som vanligt mina Friskispass och trots slemhosta så fungerade det riktigt bra. Övrig tid, när jag inte jobbade då förstås, gick åt till att skriva färdigt mina uppgifter på medeltidskursen. Igår söndag var sista inlämningsdag och jag satt uppe till tolv på natten med de sista texterna. Jag skrev verkligen så tangentbord och penna glödde. Nu är allt inskickat och klart men jag känner nog att jag kunde ha lagt ner lite mer krut på vissa texter. Men det blir väl så under julledighet och semester, man lägger gärna papper, penna och studieböcker åt sidan en stund. Nåja, bara jag blir godkänd så är jag nöjd.
Idag börjar så moment 4 på kursen. 1500-1870. Reformationen är en mycket intressant tid och 1800-talet vet jag inte lika mycket som som de andra epokerna så det ska bli extra intressant.
Årets första lopp är så gott som bokat. Jag ska springa vårruset med Friskistjejjerna i maj. 5 km mjukstart blir perfekt. Har även börjat att smått fundera över om jag ska ta och anmäla mig till Springcross 6 km på Djurgården. Har till april på mig att fundera :)

Min beställning av reavaror från Ellos kom ju när jag var sjuk och nu har jag hängt upp mina superfina gardiner med rosmönster för endast 49:-. Dom e så fina, så fina! Jag passade även på att beställa lite nya sängkläder på rean bl.a hittade jag ett mönstrat med japanska trädockor. Först tyckte jag den var lite grotesk men nu gillar jag verkligen motivet :) 69:-/st, inte illa!
Idag ska det köpas tulpaner som ska pryda sin plats på köksbordet och ute faller snön nu.
Åh vad jag gillar vintern!! :)

Vi ska alltid vara värst!

Under 1300-talet rasade ett antal kriser genom Europa. Det började med Den stora svälten. Kallare klimat, mer regn och missväxt under flera år. Resultatet blev att många människor svalt ihjäl eller fick sälja hus och hem och leva ute i det fria som hemlösa. Som om inte det var nog så följdes denna kris upp med den nu ökända digerdöden. 1350 drabbades Sverige av pesten och många, många människor strök med. Blev man inte smittad med böldpest av någon vilsen råtta blev man istället ett offer för lungpesten, lika otrevligt det med.
På detta rasade det sk hundraårskriget mellan England och Frankrike och konflikten varade hela århundradet ut.

Så gnäller vi över den aktuella finanskrisen.

Well, ingen har väl dött av den än såvitt jag vet....eller?
Och så kan man ställa sig den stora fråga, var det bättre förr??

En andra generationens invandrare

Ja, det är jag det. Andra generationen. Finlandssvensk. Ålänning. Du vet, precis som Mark Levengood, ungefär. Hans mamma är också från Åland förresten :)
Och rötterna finns kvar. Sommarstugan, släktgården som brorsan numera är storbonde på, släktingar, gravarna......
Men jag åker över alltför sällan. Ändå bor jag så nära.
Kanske blir det ändring på det nu när brorsan ska börja renovera huset. Jag hoppas på att kunna bidra med lite inredningshjälp och ska försöka tjata mig till ett av gästrummen som "mitt lilla egna krypin".
För jag vill verkligen inte tappa mina rötter. Det är där min historia finns, vare sig den är bra eller dålig, misär eller himmelrike.
Det är på Åland jag är hemma.

På benen igen

Så var man tillbaka på jobbet igen då. Feberfri och frisk. Eller, hur var det med det egentligen? Feberfri, ja men frisk, nja. Jag hostar och är fortfarande ganska så trött. Dessutom har det börja klia lite smått i halsen. Jag vill bara inte få ont i halsen också! Min kropp är totalt mosad efter nästan en veckas avsaknad av träning och tre dagars sängliggande. Det gör ont i hela ryggen och axlarna ända upp i nacke och huvud. Det höll på att göra mig galen igår. Jag försökte sitta och läsa och skriva färdigt mina uppgifter men smärtan tog över. Jag kunde inte koncentrera mig på nåt annat än smärtan. Det hjälpte inte att sträcka på kroppen och göra styrkeövningar så till slut tog jag en Ipren och kände sakta men säkert hur smärtan avtog.
Nästa problem kom sen när jag skulle gå och lägga mig. Ögonen var trötta men kroppen ville inte ligga ner igen. Så till slut somnade jag och vaknade imorse men en värkande kropp....igen.
Det blev en brustablett Treo som fick ta hand om det när jag inte längre stod ut.
Så nu ikväll ska jag leda ett stavgångspass och jag verkligen längtar efter att få röra, sträcka och stretcha på kroppen. Det är förmodligen det enda som riktigt hjälper just nu. Att ligga ner och sova i två dygn gör aldrig gott för en rygg, speciellt inte min iaf.

Och för en gångs skull så känner jag mig inte så vemodig över att julen är över. Det kommer ju en ny jul och nu har vi en fin vinter att se fram emot!!
Positivt tänkade är nyckelordet tror jag :)

Feber!!

En dag på jobbet och så blir jag sjuk. Det började med att magen krånglade igår. Öm, svullen men det var allt. Senast som igår kväll så satt jag uppe och läste i flera timmar utan att känna mig trött eller vissen. Det enda tecknet på att nåt var på gång var när jag skulle jogga ner till Friskis för att köra mitt pass. Kroppen ville inte riktigt och magen ömmade. Som tur var så kom det ingen på passet, det var ju dessutom 10 minus grader ute så det var inte skönt att springa. Så jag stack hem igen och fixade en kopp thé.
Så, imorse när jag vakande kände jag direkt att nåt inte var som det skulle. Det kändes som jag hade feber men termometern visade 36, 4. Att äta frukost lockade inte direkt men jag duschade, åt min gröt och klädde på mig. Det var dock i sista sekund innnan jag skulle gå till bussen som jag ångrade mig och beslutade mig för att stanna hemma.
Ett smart drag skulle det visa sig eftersom jag så fort huvet träffade kudden somnade och vaknade sen med feber. 38,2. Jahapp. Så här har jag legat hemma nu, med TV´n på hela dagen. Jag har sovit, sovit och sovit, fryst, fryst och fryst, svettats, svettats och åter svettats.
Det sista jag vill nu är att bli snorig eller få svullen hals för än så länge är det bara febern och min dåliga mage som jag lider av. Jag ska strax duscha igen och sen krypa ner med ytterligare en kopp thé.
Och imorrn blir jag hemma, garanterat.

Här är jag!

Eftersom jag har varit långledig över helgerna så har det inte hänt speciellt mkt att blogga om. Har för det mesta varit hemma men även hunnit med en sväng till kusinen, morsan och lite annat. Mina Friskispass har rullat på som vanligt dock med mindre antal deltagare. I sommar tänker jag absolut inte köra 2 pass/vecka. Måste ha semester helt nån gång och slippa känna mig bunden tidsmässigt. Så vad har hänt hemma då? Ja, jag har spikat upp några tavlor, köpt en bokhylla i furu och spikade ihop den igår. Nu står den fullproppad med böcker i mitt sovrum :)
Jag har pluggat en del och skrivit klart två av fyra uppgifter *heja* och jag har även hunnit varit duktig och kört ett extra långt spinningpass på nyårsafton och sprungit några rundor själv. Dock har godis och chipsätandet hunit ikapp mig lite och valken på magen har faktiskt blivit lite större. Detta ska det rådas bot på inom kort eftersom det nu är slut på sötebröds dagarna och tillbaks till vardagen igen!
Lite mellandagsrea har jag hunnit med men några specifika fynd har jag väl inte gjort egentligen. En stor maffig bok om gotisk konst och arkitektur för 99:- på Akademibokhandeln och ett nattlinne för 99:-. Men det får väl räcka tycker jag.
För övrigt har det rått mysstämning hemma, många tända ljus i alla rum. Jag invigde min avslappningskiva häromkvällen och räknar med att använda den åtminstonde ett par ggr/vecka nu framöver. Långledigheten har iaf gjort mig väldigt avslappnad och avstressad. Jag har sovit gott, ätit gott och bara varit i två veckor. Nyårsdagen var den första och enda dagen som jag faktiskt inte gjorde nånting under hela dagen. Jag satt i pyjamas från morgon till kväll i soffan och kollade på TV medan Jocke sov till kl 16 pga magsjuka. Men emedan han nu har frisknat till så verkar det vara min tur. Magen krånglar och mat lockar inte alls idag. Kanske kan en joggrunda ikväll råda bot?Iallafall hoppas jag på det.

Till helgen ska julen ut. Granen åkte redan i söndags då den barrade extremt mkt. Nya gardiner är beställda på Ellos. Hittade några fina fynd bland reavarorna där och har jag tur nu så hinner dom komma fram innan helgen :)
Nu är jag redo att möta den långa trista genomfartssträckan fram till våren. Jag SKA ta mig igenom vintern med flaggan i topp!! :)

Ett gott slut och ett gott nytt!!

Tittar in en snabbis för att göra årets sista inlägg. Är typ proppmätt efter kvällens kalasmiddag, lagad av jocke btw. Potatisgraträng med fläskfilé och bearnaisesås :) Och så ett glas vin till *hick*
Vi har precis sett klart en gammal 70-tals skräckis och väntar nu på "Blackadder" som vi ska avnjuta med lite Rocky Road glass till.
Sista dagen har varit superbra. Vi sov länge, åt en god frukost och kröp sen ner igen en stund och låg och pratade om allt möjligt. Sen drog jag igenom lägenheten med dammsugaren och dammtorkade, diskade och fixade för att sen bege mig ut på en joggtur. Fem minuter in i joggen slår det mig, jag är ju bokad på Raketspinningen!! Så jag joggade en halvtimme, njöt av det fina kyliga vädret och tog mig sen hem för att äta lite risgröt och en kopp thé innan det var dags att gå ner till Friskis. Vi körde i dryga 60 minuter och jag var totalt urpumpad efteråt. jag tog ut se sista krafterna inför 2009 :) Efter spinningen drack vi lite Pommac, åt snacks och småpratade en liten stund. Trevligt, trevligt :)
Så vid 18 tiden var jag hemma igen, duschade, sminkade mig och klädde mig i myskläder inför kvällen. Farsan kom förbi en kortis för att önska gott nytt år och sen drog han vidare till en bekant i Norrtälje. jag ringde morsan och önskade gott nytt och tjatade sen lite på Jocke att hans kulle börja laga middag som han hade lovat.
DÅ började grannen............spela musik så väggarna skakade. jag höll på bli galen!! Tre timmar senare håller dom fortfarande på och jag hoppas verkligen att nån ringer Störningsjouren snart för den här ljudnivån är fan inte mänsklig. Festa är ok men ta hänsyn till att ni bor i ett lyhört hyreshus med flera grannar.....

Nej, nu blir det Blackadder och glass, sen ost och kex, ett jäkla raketskjutande och sen slapp framför TV´n.

Ett gott nytt år alla!!
Vi ses på andra sidan 2008!! :)

Merry Christmas!!

Julafton, igen :)
Året bara flög iväg. Vi har haft lilla Asta hos oss i precis ett år och igår checkade hon och Tiger in på ett kattpensionat över julen. Detta medan husse o matte åkte till Dalarna för att fira jul.
Här är snö, här är ljus och här är julstämning!! När vi kom fram igår vid femtiden så svidade jag direkt om och gav mig ut och sprang dryga 30 minuter. Fem minusgrader kändes lite i luftrören men backarna kändes lättare när man konstant kyldes ner av den isiga vinden :) Idag blir det snart en runda till innan julkläderna ska på.
Klapparna trängs under granen, eller rättare sagt flödar över under granen. Granen räcker inte ens till, klapparna flyter ut över resten av rummet :)
Min kropp börjar sakta men säkert att slappna av. Har sovit länge och oroligt dock vilket tyder på att kroppen faktiskt jobbar på att varva ner. Det har iofs varit några hektiska dagar här med städning, tvätt, bakning, handling och klappinslagning. Inte mkt tid över för att läsa eller vila ut. Men det finns tid kvar att ta igen sig :)

Så med en önskan till er alla från mig om en riktigt god jul signar jag nu av för att ta min julaftonsjogg och sen ska jag njuta av Kalle och hans vänner, Karl Bertil, julmat och trevligt sällskap :)

Ute i god tid i år!!

Hallelujah! Jag är färdig med alla julklappar!! Såklart eftersom jag började köpa klappar redan i augusti :) Har fixat två julklappar var till alla berörda så jag känner mig riktigt nöjd till skillnad från förra årets katastrof. Hoppas bara nu också att alla blir glada och nöjda :)

I helgen blir det julklappsinslagning, glöggdrickande och godisfabrik (och kanske även kakfabrik) men övrig tid ska jag njuta av julsemestern. Imorgon är ju sista dagen innan jag går på SEMESTER!! :) Sova länge är det första jag ska göra på lördag morgon.

Prio två under julen är att jobba på mina fyra historieuppgifter, skriva klart allt och skicka in. Nu har jag en månad på mig att slutföra innan allt ska vara klart. Men med gott om tid och inget fokus på jobb och annat kommer det att gå bra. Jag är ju ledig dryga två veckor!!

Prio tre är att vila, sova ut och äta godis :)

Prio fyra, läsa lite mer skönlitteratur, börja med mina avslappningsskivor och lyssna på skön musik.

Inget betungande med andra ord. Bara livsnjuting till 100%

Min livscoach och mentor!

Oj! Stora ord där men Mia har på många sätt och viss påverkat och inspirerat mig en hel del under det senaste året. Som en frisk fläkt susade hon in här på jobbet för drygt ett år sen och så har det bara rullat på. Hon har löptränat mig, vi körde Nordic Military training provpass tillsammans och när jag föreslog att vi skulle köra ett Friskis danspass på företagskonferensen i januari backade hon upp all the way, trots att hon inte är ett stort Friskis fan ;)
Mia är som en bandvagn som rullar över stock och sten. Ingenting kan stoppa henne, varken marathon eller brutala tränings camps. Man hittar henne alltsomoftast springades i löpspåret i skogen eller på Kungsholmen och ni som var och strövade i Nackareservatet i lördags kan ha sett henne även där med karta och kompass i handen.
Mia har fått mig att göra saker jag aldrig trodde jag klarade. Jag är den försiktiga, Mia bara kör.
Men på nåt underligt sätt tror jag att vi kompletterar varandra perfekt. Vi är varandras raka motsatser ibland, tycker helt olika men vi debatterar om det, lyssnar och tar in.
På nåt underligt sätt så funkar det :)

Hoppas nu på ännu ett inspirerande träningsår och nya utmaningar.....vi kan väl börja med Camp Brutal i januari? ;)

Oj! Vänta, jag hinner inte med!

Lucia kom och gick :) Jag älskar Luciadagen. Det är nu det riktiga myset börjar.
I fredags stack jag tidigt från jobbet för att hinna baka lussekatter. Det blev en hektisk kväll, handla, sätta lussedeg, ner till affären igen för att handla middagsmat och hämta paket på posten. Baka ut bullarna och grädda, sen in med pizza i ugnen. Efter middagen var det dags för paketinslagning. Brorsan och farsan skulle komma på lördagen så det var liksom enda chansen att hinna fixa deras julklappar. Äntligen vid 22 tiden kunde jag slappna av och kolla lite på TV. Somnade dock nöjd och glad vid tolvtiden.
På Lucia ringde klockan 06,45. Upp och koka thé och sen bänka sig i soffan med kuddar och filtar och mysa till firandet på TV. Det har jag gjort sen barn och den traditionen bryter jag inte.
Efter frukost var det dags för städning och sen kom brorsan och farsan från Åland. Jag hade bett pappa ta med en LITEN gran från Åland men när jag öppnade dörren stod han där med en gran som var bra mkt större än min största plastgran. Oups!
Nåja, efter en del ommöblerande och trixande gick den slutligen in i vardagsrummet och står där nu med fina ljus och röda/gula kulor, glitter och mina härligt röda juläpplen :)
Brorsan och jag åkte sen till IKEA i Uppsala för att handla och väl hemma igen var det dags för middag och efterrättspyssel. Fläskfilé med potatisgratäng och pepparkakscheesecake till dessert. Enkel och god Lucia/födelsedagsmiddag :) Och det räckte gott och väl med Jocke, brorsan och farsan som gäster. Min lägenhet är inte så stor.......

Efter ytterligare handlande och jäkt på söndagen var det skönt att få bänka sig framför TV4+ och titta på Poirot två timmar innan läggdags. Enda chansen att få pusta ut och vila......

Bakade dessutom Leilas mjuka pepparkaka som jag ska bjuda mina kollegor på idag till kaffet och det som blir över ska med till Friskis där jag ikväll ska leda mitt Tomterace :)

Det här ska nog bli en fin födelsedag iallafall! :)

Countdown is progressing!!

Här händer allt och inget. Vi firade Lucia på jobbet igår. Ja, du läste rätt, Lucia. Det var liksom den enda dagen som funkade för alla. Vi började med en maffig och mysig grötfrukost på kontoret. Risgröt och skinkmackor i ljuslågors sken ackompanjerat av ljuv julmusik. En och halv timme senare gav vi oss i kast med en tre rätters affärslunch. Och där på restaurangen satt vi till halv två då vi jäsande begav oss till kontoret igen. Detta efter en omväg till Systemet där vin inhandlades till julklappsutdelningen på måndag. Och hur kompletterar man en sådan mastig lunch om inte med lussebullar och choklad till fika :)
Jag rullade ut från kontoret vid femtiden då jag tog tuben in till Gamla Stan där Jocke väntade. Vi skulle fira min födelsedag (också den i förväg) på Bistro Ruby. Jag hade en presentcheck som legat oanvänd hela året som nu kom väl till använding. Vi strosade runt i Gamla Stan och sprang naturligtvis på en fin prylbutik med MASSOR av fina ljus, madonnor, kläder, julprydnader och annat skoj. Mina ögon tindrade och det kliade i fingrarna men NEJ, jag SKA inte köpa mer nu. Men så när vi tittade in i butikens andra vrå så hittade jag naturligtvis supersöta helgonkort så jag var ju bara tvungen att köpa ett :) Tjejjen i kassan såg dessutom väldigt bekant ut och jag kom sen på att jag sett henne på "Leilas jul" i TV4+ där hon visade hur man enkelt kan göra egna julkort. Där ser man! Hon var för övrigt en väldigt trevlig butiksinnehavare så är det nån butik ni ska besöka i Gamla Stan så är det Ting & Tangel på Österlånggatan :)
Bistro Ruby var ett mysigt, trångt men charmigt ställe med gammal jazzmusik i högtalarna och skyhöga priser!! Sån tur då att maten redan var förbetald! Däremot så var det inte helt gratis att dricka nåt till maten och jag tänkte först vara min vana trogen och ta mineralvatten men när jag sen tänkte ett varv till så beslöt jag mig för ett glas rött vin. Det var ju ändå min 35 års dag jag skulle fira och det är väl själva tusan att jag inte skulle ha råd med ett glas rött!! Så vin fick det bli!
Vi åt och njöt och kom därifrån en dryg timme senare. En helt lagom och mysig kväll tillsammans ute för en gångs skull :)
I helgen blir det riktigt luciafirande, bullbak och julklappsinslagning och på måndag ska jag fira min födelsedag på riktigt med att leda Tomteracet på Friskis. Passar mig alldeles utmärkt. Jag är inte så mycket för att bjuda hem folk och festa, då bjuder jag hellre på glögg och ett roligt träningspass ute :) Men sån e jag!

Och snart är det julafton!

Härlig är jorden

Allt jag vill är att få njuta av julen medan den är här.

Är det för mycket begärt?

Vardagsmysterier

Jag har alltid hål på mina strumpor. Fattar inte hur det går till. Det spelar liksom ingen roll om jag köper ett par spiltternya, efter två dagar och en tvätt (i bästa fall) så kan man ge sig på att ett litet litet hål tittar fram vid en av tårna. Ja, jag klipper mina tånaglar.......

Detta gäller ALLA typer av sockor och strumpor. Från tunnaste strumpyxan till grövsta raggsockan. Det spelar ingen roll vilket, jag får ALLTID hål.

Lika bra att ge upp snart. Det här bli dyrt i längden. Från och med idag kommer jag köra Don Johnson style, barfota i skorna!

Jag brukar aldrig ha ett bra svar när någon frågar....

....vad jag önskar mig i julklapp.

Men i år har jag några idéer faktiskt. Vackra sockerkaksformar eller denna fina kreation från http://www.countrystyle.se, en supersöt mjölshaker skulle passa finfint :)



Vackra kors i alla former är också ett hett tips. Jag är inte religiös men religiösa symboler av alla slag (kors, madonnor, änglar mm) får mig att bli alldeles salig!

Stark på ytan med svag inunder?

Om mindre än en månad är det tid att återblicka på året som varit, summera och blicka framåt. Men jag tänkte tjuvstarta lite redan nu. Jag känner mig nämligen splittrad. Delad i tu, splittrad i två Suss.
Det tunga bagaget har jag med mig sen långt tillbaka men förra året kan man säga att bägaren började rinna över lite. Obearbetade tankar och händelser sen förra våren, stressen inför USA resan med flygskräck och allt och sen slutligen min egen finansiella kris som pågick en bra bit in på detta året. Allt detta samlades till en klump och har sen dess följt mig under 2008, påverkat mig mentalt i många avseenden.
Paradoxalt nog är dock 2008 det år som jag utmanat mig själv mest och verkligen bevisat för mig själv och andra vad jag kan åstadkomma.
De stora milstolparna är bl a:

• Utbildningen till Friskisledare. Totalt åtta dagar ensam med helt främmande människor, tolvtimmarsdagar med tre-fyra pass/dag och en massa teori.
• Nordic Military training prov pass den 10 november kl. 06,15. Ett fysiskt och mentalt påfrestande pass där jag upptäckte hur mycket jag och min kropp egentligen är kapabel till.
• Pratade i radio i våras då jag fick önska en låt på Morgonpasset i P3. JAG som får hjärtklappning och blackout så fort jag ska prata inför andra och nu gjorde jag det på riksäckande radio i direktsändning!! För mig var det en prestation.
• Jag jobbar nu ideellt som uteledare på Friskis två dagar i veckan. Jag tränar både stavgångare och joggare och förhoppningsvis tillför jag dom någon form av peppning, uppbackning och bra ledarskap.
• Jag har vågat och utmanat mig själv fysiskt och mentalt i träningsväg. Har börjat med yoga, lagt mer krut på löpningen och upptäckt att styrketräning ute i natur är roligare än gym.

Men trots detta så mår jag mentalt inte riktigt lika bra. Nej, jag är inte på bristningsgränsen och jag är inte galen men mitt självförtroende skrapar snart i botten.

Trots att jag försöker intala mig själv att jag duger som jag är så är det precis som ett andra jag hela tiden lurar bakom ena örat på mig och viskar om hur usel jag är, att jag inte klarar av det ena eller andra och att jag bara är en korkad dum brud.

Jag vill tysta ner den rösten (nej jag hör inte röster men ni förstår vad jag menar), jag vill styrka mitt självförtroende och min självbild.

Men hur???

2009 ska vigas åt min mentala och själsliga hälsa. Motion är viktigt och likaså utmaningar men mer jag måste fokusera mer på mitt JAG, mitt EGO. Jag som person. Vem är jag egentligen och vad vill jag med mitt liv?

En fin presang till mig

Alltså, jag har gått in och ut i affärer i flera dagar nu för att hitta en topp eller tunika att ha på mig på julfesten/julafton. Det finns inget jag vill ha.
Jo, den där broderade blusen från Odd Molly för 1499:- vill jag ha.......eller den där fina broderade blusen från Bondelid för endast 699:-.

Idag fick jag nog. Jag fyller 35 om ett par veckor. Klart att jag ska köpa mig en fin present.
Nej, det blev inte Odd Molly, men däremot en superfin tunika märke Bondelid. Blå/grå nyans, folkoreinspirerad och passar fint till kanske röda strumpbyxor eller tomtegrå för den delen.
Jag bjöd mig själv på 699:-.
Det svider i plånboken men de flesta julklapparna är redan inhandlade och klara för i år och alla räkningar är betalda.
Jag tar mig råd :)

Jag kommer se ut som Lilla My på julafton, bara så ni vet :)

En sån dag idag

"We take all the telescopes
and we turn them inside out
and we point them away from the big sky
put your eye right up to the glass, now
and here we´ll find the constellation of the heart"

(Kate Bush)

Inspirerad!!

Åh, det liksom flödar i mina ådror. Igår kväll slog jag upp mina kursböcker och kollade igenom de fem uppgifter jag ska lösa till mitten av januari. Det är speciellt en uppgift som är så intressant att jag bara vill sätta mig ner NU och försöka lösa den på bästa sätt. Jag läser varje dag och gör anteckningar, funderar och går vidare, om det är nåt jag kan så är det att fundera, skriva och läsa!! :) Om jag bara kan koncentrera mig dvs......
Jag är så dålig på att ta fram mina bästa sidor, hittar bara fel hela tiden men när jag ser tillbaka på allt jag gjort så har jag genom åren, från skoltiden och framåt mestadels bara fått bra beröm för det jag skrivit. Jag fick MVG på min B-uppsats i religionshistoria (om den svenska folktron och dess relation till kyrkan under renässansen) och även på mitt mastodontjobb om Sveriges kristnande för ett par år sedan. Ändå så tycker jag att jag är usel, dålig och en trist skribent.
Ok, jag är inte författare men däremot en jäkel på att skriva uppsatser och essäer. (om jag får skriva om ett ämne som intresserar mig dvs)
Jag måste sträcka på mig oftare och ta åt mig äran. Jag är ju värd det!!

Nu har jag fem veckor på mig att plöja igenom resterande material och skriva 15 sidor om det medeltida livet i Norden och Europa.
Och jag ger mig sjutton på att jag ska klara av det!! :)

Leila Lindholm är min husgud!

På lördag ska vi fixa detta smarriga recept :)

(recept.nu)

Ingredienser
100 g ljus mjölkchoklad
1 block (250 g) nougat
1 burk (350 g) nutella
1 l cornflakes
300 g mörk kvalitetschoklad 70 %

Gör så här
1. Hacka den ljusa mjölkchokladen och smält den tillsammans med tärnad nougat och nutella i ett vattenbad (i en stor skål över en kastrull med kokande vatten). Ta av skålen från värmen.
2. Vänd försiktigt ner cornflakes i chokladblandningen.
3. Häll ut detta i en liten rektangulär form, 26 x 13 cm klädd med bakplåtspapper. Packa försiktigt ihop smeten så att inga lufthål uppstår.
4. Låt stelna i kylen och skär kakan i 2 x 4 cm breda bars/bitar.
5. Finhacka den mörka chokladen. Smält 1/3 av den i ett vattenbad, tag av skålen från värmen och rör i resten av chokladen tills allt smält. Låt svalna under omrörning till cirka 28 grader.
6. Doppa bitarna i choklad, gärna med hjälp av en gaffel. Låt dem rinna av på ett galler (med bakplåtspapper under).

Alla kakformars urmoder!!

Katedralformad!! Hur läcker som helst!! :)

I en perfekt värld...

...så skulle det snöa i december. Just nu öser regnet ner i Stockholm. Det har regnat HELA dagen.
Inte mycket nytt har hänt sen sista inlägget. Ledde mitt stavcross pass igår kväll och kom hem sent. Ikväll ska båda missar vaccineras men jag räknar ändå med att vara hemma till halv åtta. Vill få lite tid över att njuta av mina fina ljus.
Har letat tunika att ha på julfesten på fredag. Hittade en från Odd Molly....endast 1200:-.....suck.
Men fin var den. Bondelid hade även några fina överdelar men då landar priset på 700:-, lite för saftigt det också för min plånbok.

Och på torsdag ska jag delta i en chatt om den medeltida kyrkan. Jag längtar redan nu!!

Äntligen december!!

Ljusstakarna är på plats, julstjärnan är upphängd och lyser, julgardinerna är uppe och julstämningen lägger sig om en mjukt täcke över lägenheten.
Nästa helg ska Jocke och jag baka och fixa julgodis och en sväng till IKEA måste klämmas in. Ett nyanlänt paket från CDON ligger hos ICA just nu med ny julmusik och idag ska kronljus och tändstickor inhandlas.

Jag ÄLSKAR december!! :)

Både snygg och rolig, André Wickström del 3

Adventstid, stresstid?

Första advent på söndag!! Hjälp! Jag har inte en hunnit tänka på ljusstakar, tomtar eller annat pynt. Men jag älskar julen och ALLT ska upp i år igen.
Imorgon är årets första julbord inbokat, dagskryssning med Friskisgänget till Åland. Planerar att äta en massa god mat och shoppa både vin och choklad.
Nästa fredag, JulREA på Börsen med jobbet och sen blir det Tomterace med Friskis den 15:e.
Julgodis ska lagas, de sista julklapparna inhandlas och granen ska pyntas. Lussebullar ska bakas och kanske även ett och annat julbröd.
Julstress är kul stress. Om man gör det på rätt sätt. Dessutom har man ju faktiskt nånting riktigt trevligt att se fram emot i slutändan, eller hur?

Vad är det med fucking jävla tönt Sverige???

There, I said it!
"Jag har aldrig gillat dig". Var det så jäkla svårt? Nä, orden bara rullade ur munnen på mig, dom har länge legat bak i munnnen och väntat. Nu kom dom, som en babyspya.
Jag vet att folk i närheten tyckte det var onödigt, "och hur kan man säga nåt sånt??".
Ja, hur kan man? Pröva, öppna munnnen och säg det.
Jag känner mig lättat nu efteråt. Jag behövde säga det. Få det ur mig.
För jag gillar verkligen inte just den här personen. En som ljuger, snokar och ger sken av att vara så jävla omtänksam och trevlig kan jag inte gilla. Så är det bara.
Eller ska jag spela ett spel? Lägga locket på? För det är väl så vi gör här i jävla tönt Sverige??

Visst, jag får säkert nån skit för det här sen. Men so what? Varför, VARFÖR ska man behöva gå med sin ilska utan att få utlopp för det?
Visst man behöver inte vara elak men det här har pågått i åtta år. Jag har byggt upp en viss frustration som bara blir större och större. Den måste få utlopp förr eller senare. Begär inte att jag ska svälja klumpen och gå vidare. Tumören växer ALLTID.

Nu är det som det är. Jag kan inte backa tiden och få det ogjort. Jag vill heller inte ha det ogjort. Jag har velat säga detta hur länge som helst och nu bubblade det upp.

Något att fundera på och ta lärdom av kanske?

Totalt insnöad!!

Stormen som drog in över Upplandskusten i söndagsnatt resulterade i snökaos i Roslagen.
Med följd av att ALLA bussar drogs in.
Jag följde trafiknyheterna på både TV och internet igår morse när jag klev upp och ett tag så såg det faktiskt ut som att Rimbobussen skulle gå men på väg ner till buss stationen mötte jag en kvinna som sa att det var helt meningslöst att vänta. Det skulle inte komma någon buss....alls.
så jag vände hem, kokade kaffe, bänkade mig i soffan framför morgonnyheterna och följde trafikläget under en timme. När klockan slog 08,15 meddelades det att alla bussar i Roslagen fortfarande var indragna och det var ovisst när de skulle börja rulla igen. Samtidigt meddelande SMHI att mer snö var på väg in över Upplandskusten.
Det var bara att retirera. Jag var insnöad och jag skulle inte komma till jobbet, punkt slut. Det blev att jobba hemma istället.
Men, jag ska inte klaga för ute föll stora fina flingor och allt var sådär fint och juligt vitt. Både köksfönstret och vardagsrumsfönstret var totalt insnöat vilket adderade till vinterkänslan.

Båda katter var väldigt konfunderade över varför matte gått och kommit tillbaka så snabbt men insåg sen att det skulle bli en heldag extra med matte och båda somnade snart nöjda på sina favoritställen. Själv startade jag igång datorn, tog hand om några jobbärenden som jag kunde fixa hemifrån, svara i telefon och kokade sen en stor kopp thé och slog upp mina kursböcker.
Aaah, en heldag extra att läsa!! Klassisk musik, rykande hett thé och ca 30 sidor Europas medeltid...ahhhh! Kunde inte bli bättre :)
Dessutom förblev alla bussar inställda under hela dagen......

På kvällen skulle jag leda ett stavcrosspass på Friskis men jag räknade inte med att någon skulle komma. Trots att vindarna hade mojnat och endast stora vita flingor föll.
Det kom en. Jippi! Eftersom hon även tränar jogg med mig beslutade vi två oss för att lämna stavarna och springa i snön istället. Det blev en väldigt uppfriskande timme ute i snöfall och djupsnö och halka men helt superskön träning.

Glad och nöjd återvände jag hem, åt min ugnsbakade lax och kröp sen ner i sängen för att läsa lite mer innan jag släckte.

Det råder fortfarande visst snökaos i Roslagen men idag kom det iaf en buss, även om dom inte höll tidtabellen. Återstår att se nu om jag även kan ta mig hem ikväll.
Jag hoppas verkligen eftersom jag planerat att vaccinera båda missar ikväll då veterinären har kvällsdrop-in till kl. 19.

Ibland är livet lite crazy helt enkelt :)

Bättre sent än aldrig

Men här antar jag Linneas utmaning och skriver sju saker om mig själv :)

1. Jag älskar att titta på månen och stjärnhimlen. Kan stanna upp vart som helst och betrakta.

2. Jag var en riktig soffpotatis som ung, orkade inte ens promenera.

3. Jag har pratat med hypnotisören Paul McKenna i telefon.

4. Calle Norlén bad mig hämta ut hans jacka från garderoben på Patricia en kväll när han stötte på min bästis Magnus. Ganska så fräckt med tanke på att man var tvungen att betala avgift när man hämtade ut kläderna!!

5. Jag har aldrig solat solarium

6. Jag har stått i publiken på Top of the Pops på BBC i London. (90-talet!!)

7. Jag har nästan fått en snyting av Jonas Gardell. Inte med meningen dock. Han stod och pratade med Mark på Kulturhuset när jag råkade gå förbi. Som ni alla vet gestikulerar Jonas ganska yvigt och han slängde ut sin arm i samma stund som jag gick förbi........
När min kompis Micke några år senare träffade Gardell berättade han detta för honom varvid Jonas skämtsamt bad honom hälsa till mig att "Nästa gång får hon en riktig snyting!"

Både snygg och rolig, André Wickström del 2

Leila rules!!



Tack till recept.nu

Jag fullkomligt älskar att läsa Leilas recept. Jag kan läsa dom om och om igen och hennes TV program kan jag se hur många gånger som helst.
Herregud vad hon kan laga goda saker!!

E lite sugen på att laga Glace au four till helgen........

Jag kan inte sluta tjata :)




Men här är foton och film från Nordic Military trainingen vi gjorde förra veckan :)

Se om ni kan hitta mig, jag dyker upp på flera ställen, trött, eländig o stel som en planka :)

Bara att ta för sig....eller?

Jag brukar alltid lyssna på P1 när jag äter frukost. Mest för att jag har tröttnat på poppig stressmusik och hypade programledare, speciellt på morgonen. Jag vill vakna och äta i lugn och ro. Varje morgon kl. 06,50 sänds ett lite tänkvärt inlägg kallat "Tankar för dagen" där kända och mindre kända journalister, författare, politiker m fl gör små funderingar över livet och vår vardag. Dagens tanke var så himla bra så jag kände mig tvungen att blogga om den.
Hur mycket ska vi egentligen ta för oss i samhället? Den kvinnliga prästen som funderade kring detta berättade om en händelse hon varit med om en regnig söndag eftermiddag, här i vårt land, det fina Sverige. Hon stod med ett gäng andra medborgare och väntade på en buss som aldrig kom. Till slut tröttnade några och ringde taxi. De gick iväg till en närliggande parkeingsplats för att invänta bilarna. En liten stund senare tröttnade öven några till som då går upp på vägen och möter de taxibilar som just blivit bokade. Vad händer, jo, de hoppar in i bilarna och kvar står beställarna på parkeringen. Ta för dig Svensson!
Nu frågar vår präst här om nån kan tänka sig att dela på en taxi. Javisst, två personer nappar och de kliver in i en bil. Nästan framme vid slutdestinationen hoppar helt plötsligt den ena personen ur bilen utan ett ord och strax där efter lämnar även den andra passageraren bilen med orden "Du tar väl notan va?", stänger dörren och sticker iväg. Ta för dig Svensson!

Vi är inte längre de varma, omtänksamma och pålitliga svenskarna längre. Vi bjuder inte, frågar inte, vi TAR FÖR OSS. Det verkar vara den nya normen att leva efter.

Men är det verkligen i ett sånt samhälle vi vill leva? Är det verkligen så vi vill att våra barn ska växa upp?
Roffa åt dig, se till att du får men ingen annan. Det handlar inte längre om att köa till bussen längre, vi ställer oss i klunga, försöker smita före andra och helst, om det gick (och även om det inte går) så borde man väl kunna kliva på bussen två och två, eller hur? För viktigast är att JAG får sitta, sen skiter jag i resten. Viktigast är att JAG kommer undan, att JAG slipper betala, att JAG får det allra bästa.

Nu ställer jag samma fråga som den kvinliga prästen imorse. Vad händer i en krissituation? Hur kommer denna "Ta för dig" mentalitet fungera då? Vem kan man egentligen lita på att dom kommer hjälpa dig i en krissituation?? När vi redan idag lämnar påkörda människor liggande på vägen utan att stanna?

Fundera på det en stund nu.

Read alla bout it!

Detta är vad jag genomförde för en vecka sen kl. 06,15!! :)

Både snygg och rolig, André Wickström såklart!!

Det här med att lita på varandra

Oj, så jäkla svårt. Jag har har ett förtroende problem med folk. Har skitsvårt att lita på folk, faktiskt. Kanske har det att göra med att jag blivit lurad så många gånger, kanske har det att göra med att folk kan vara så genomfalska och rent av idiotiska som ligger bakom. Men jag har verkligen svårt att lita på många.
Man säger en sak och menar en annan.
Jag känner en som ler med munnen men inte med ögonen. Det syns direkt om den personen menar det den säger.
Andra pladdrar på i 180 men lyssnar inte ens på vad jag har att säga. Skulle du lita på en sån människa? Nä, trodde väl det. Inte jag heller.
Sen finns det dom som inte kan fråga rakt ut utan ska prata lent och luddigt runt omkring, fråga, höra sig för, låtsas att det inte finns någon egentlig mening bakom frågorna. Bara bra att veta liksom.......mmmm visst, visst.

Det finns två personen just nu som får det att klia under huden på mig. Pratar så brett och vitt och ska vara såååå trevliga och hjälpsamma fast man vet, man VET att det bara är skådespel.
Tyvärr, ni kan snacka hur mycket ni vill men jag litar iallafall inte på er. Aldrig nånsin. Det har ni själva sett till. Så jävla jobbigt att behöva träffa er varje dag bara.......

Kan någon vara vänlig och ta mig härifrån?

Jag försöker verkligen vara en god medmänniska men ibland tryter även mina krafter. Irritationen växer och det är svårt att hålla inne alla elakheter man vill kläcka ur sig. Ändå så håller jag inne på typ 98% av allt jag egentligen skulle vilja ha sagt. Kanske lika bra det eftersom jag förmodligen annars skulle råka väldigt illa ut.

Idag är jag fruktansvärt trött och seg och längtar efter att få bädda ner mig under en varm filt framför Tv´n. Det är också just det jag planerar att göra.......efter att jag har tränat.
Egentligen borde jag ta ut några av mina sparade semesterdagar men jag e snål och vill spara till senare. Dumt? Ja, kanske det men så funkar jag. Dumsnål o dumdryg.

Han tog orden ur min mun!

http://www.aftonbladet.se/wendela/article3763956.ab

Precis det jag alltid tänkt och tyckt!
Folk fattar inte vilken öm jäkla tå de trampar på ibland.
Allting är inte så jävla självklart jämt.

Segt som kola

Att det ska vara så trögt att komma igång igen med ett nytt Moment. Måste, måste, måste börja läsa om feodalismen nu. Jag vill ju men tröttheten tar överhanden. Men OK, jag gör ett försök ikväll. Jag har tom boken med mig till jobbet idag så jag har ingen ursäkt att inte läsa på bussen hem, eller hur? Eller jo. Deckaren jag läser just nu. Den är allt för spännande........ :)

Träningsvärken håller i sig än men börjar sakta avta, men det går verkligen SAKTA. Jag har fortfarande problem med att gå nerför trappor och backar och sitter jag för länge så är det knappt att jag kan resa mig upp igen. Hehe, but it was ALL worth it!!
En liten röst inom mig viskar hela tiden att jag nog ändå borde anmäla mig till campen som börjar nästa vecka men mitt sunda förnuft tar över. Ja, jag vill och ja, jag ska men inte nu. Så många gånger jag har tagit mig vatten över huvet och bokat upp mig på fler saker än jag kan hantera samtidigt och så många gånger som allting runnit ut i sanden och jag har stressat sönder mig själv. Nej, nu tar jag ansvar för mig själv. En sak i taget. Jag bygger upp, en sten i taget och när jag är redo, DÅ kör jag så det ryker!! :)

men jag börjar ikväll med att åka hem och steka pannkakor åt min sjuka pojkvän, sen läsa det som måste läsas för att sen lägga mig inte alltför sent.

Imorgon är det fredag och inplanerad träning. Jympa, löpträning eller annat? Jag gör det jag känner för helt enkelt :)

Ha, det gick ju!

Nyss hemkommen från Friskis kan jag konstatera att jag faktiskt lyckades, med smärta i benen, jogga runt 5 km och köra tre styrkestationer med min grupp. Fem pers kom ikväll och det var mitt jobb att ge dom bra träning.
Jag envisas med att de ska tänka sig sjävla som "löpare", oavsett hur sakta eller fort de springer. Det är min bestämda åsikt att det är där man måste börja om man ska kunna ta sig själv och sin löpträning på allvar. Dom kommer varje vecka och levererar, svetten sprutar, andningen är ansträngd, men dom GÖR det. Trots detta så verkar dom inte vilja sätta sig in i rollen som löpare. Och visst, bilden av en löpare är väl oftast marathon eller långdistanslöparen som springer milen på 40 min eller mindre och ser sådär avslappnat cool ut. Men vad tusan, de som springer 5 km och ger järnet, kämpar sig uppför backarna och kanske måste stanna till och pusta en liten stund, vad är dom då? Motionärer? javisst, det kan man väl säga, men dom befinner sig likväl ute i löparspåret precis som alla andra. Alltså, dom är löpare :) Och jag kommer fortsätta mala detta för min grupp. Dessa 5 km vi avverkar är deras marathon, deras lopp, deras mål.
Och att se dom utvecklas och förbättras ger mig bara mer styrka och positiv energi.

För en dag kommer dom också springa en mil, två mil, tre mil, ja kanske ett helt marathon och dom har varit löpare all the way!! :)

No pain no gain

Två dagar senare och jag kan fortfarande inte gå ordentligt :) Men vetskapen om att
a) smärtan går över och
b) jag har jobbat med kroppen på ett positivt sätt gör att jag står ut med smärtan.
Jag kan ta det.
Ikväll ska jag leda ett baspass joggcross på Friskis igen. Jag kan fortfarande inte springa men leda ska jag. Det bara måste gå. Jag tänker inte och vill inte svika mina motionärer nu. Dom kämpar på sin nivå och dom gör det så himla bra!! Vecka efter vecka joggar dom ca 5 km och tränar styrka på vägen och dom ger inte upp.
Det är från deras kämpaglöd som jag delvis hämtar min styrka att klara av mina mål. Kan dom så kan jag. Mitt pass är deras Nordic Military training. Det är skitjobbigt, mjölksyra i benen och uppförsbackarna är en utmaning. Men vi gör det tillsammans. Och dom gör framsteg. Men framförallt, dom kommer tillbaka vecka efter vecka. Jag ger dom redskapen och kunskap om hur de ska använda dom och sen är det upp till dom att göra det bästa av det. Jag ställer inga krav utan ger dom pepp, goda råd och förhoppningsvis en massa positiv energi.

Så ikväll ska jag bita ihop, värma upp ordentligt innan passet och se till att ge dessa människor ännu ett kvalitativt träningspass.
Together we can do it!! :)

Full pott!!

Godkänd.
Godkänd.
Godkänd.

Smärta på en helt annan nivå

Det var länge sen jag hade träningsvärk. Alltså, RIKTIG träningsvärk. Men idag kan jag summera mina lårmuskler med ett enda ord, SMÄRTA.
Jag går som en nyfödd kalv, vinglar hit och dit på ostadiga ben. Kan inte gå nerför trappor, kan definitivt inte gå i nerförsbacke och sätter jag mig ner så kommer jag knappt upp igen. (ni kan själva räkna ut hur det är att gå på toa)
Ändå funderar jag på att testa Nordic Military training igen. Men inte nu. Nästa camp börjar på måndag och kör på i sex veckor framöver fram till jul. Men det blir utan Suss. Men framåt våren tänkte jag däremot ge mig på utmaningen igen. Först ska jag landa i mig själv och ägna mig åt varierad träning i alla former.

Samtidigt kan jag inget annat än att bara hålla med de röster som under senaste dygnet sagt att jag måste vara galen som gav mig i kast med denna typ av träning.
Javisst, lite galen är jag nog men det är väl det som krävs för att man ska våga ta klivet och pröva på nya saker.
Det är ok att vara galen, blandat med en liten guntta sunt förnuft. Det finns ju faktiskt gränser för vad jag skulle göra men det är långt kvar dit än :)

Hon bara fortsätter leverera!!

ÄNTLIGEN är jag färdig med mina två essäer. Tack vare Jockes Oslo resa så fick jag massor med tid över till mig själv och kunde skriva klart allt. Igår eftermiddag skickade jag iväg hela paketet. En vecka försenad men man kan ju inte alltid vara perfekt, eller hur? ;)
Sen blev det tidigt i säng, närmare bestämt kl. 21,00. Väckarklockan stod på ringning kl 04,00. Uppstigning, påklädning, stadig frukost och sen bussen till stan kl. 5.
Varför detta kan man fråga sig.
Jo, imorse deltog jag i mitt livs första pass på Nordic Military training!!
Det var ett gratis "prova på" pass som MarathonMia och jag hade anmält oss till. 06,15 stod vi uppställda tillsammans med ca 60 andra glada entusiaster. Vi började med att värma upp med löpning sen gick vi över till att hoppa fram och tillbaka över ett ler- och vattenfyllt dike. Redan på första hoppet snavade jag och plumsade i med ena foten *splatt* och jag hade lera upp till knät. Vi hoppade vidare, ledarna peppade oss att öka farten och det var banne mig ingen lek!! Sen avslutade vi med plankan och armhävningar, sådärja, då var även tröjarmarna leriga.
Vi fortsatte så löpningen fram till en backe där vi skulle hoppa grodhopp, gå med anksteg och utfall nerför, sen springa över en lerig gräsplätt för att avsluta varvet med att springa uppför en lika lerig backe och kliva över ett räcke. Sen upprepades samma procedur igen typ 8 varv eller mer. Så ner på marken igen i plankan och kålmasken. Nu började mjölksyran kännas i benen. Vi sprang vidare fram till en sankmark där vi gjorde allt från vanliga upphopp, utfall med hopp, armhävningar (vi var tvugna att gå på alla fyra för att ställa oss i position och gjorde vi fel fick vi göra om allt!!), vi låg ner på marken och jobbade med mage och avslutade sen med att rulla runt helt.......i plaskblöt gräsmatta. Sen vidare till en närliggande bäck där vi fick köra armhävningar med händerna i det iskalla vattnet och dessutom nedåtlut!!
När vi sen i två lag skulle tävla om att komma först tillbaka till idrottsplatsen så höll jag på att gå sönder. Jag har ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG upplevt så mycket mjölksyra i mina ben NÅNSIN. Det gick bara inte att lyfta benen men jag sprang ändå. Jag ville stanna men fick inte. Folk omkring mig peppade, ropade att jag var stark och att jag kunde, tårarna sprutade och elefantbenen värkte men jag fortsatte. Men till slut gick det bara inte längre, då kom en lite tjej och sprang före mig och bad mig hoppa upp på hennes rygg och jag kände mig helt orkes och viljelös och gjorde som hon sa. Det gick dock inte så fort så jag bad henne släppa ner mig och jag gjorde ett nytt försök att springa, jag kände flera händer som tryckte på mig i ryggen och röster som ropade åt mig att fortsätta, du e stark, du kan, ge inte upp och benen sprang. På nåt jäkla konstigt sätt så sprang dom. Väl framme på planen blev det ca 30 upphopp till innna vi tackade för oss och fick pusta ut. Jag var så skakig i kroppen att jag förmodligen hade ramlat omkull om nån hade puttat på mig. Det kom fram tjejjer och småpratade och var supertrevliga, jag antar att det var några av dom som puttat mig i ryggen under slutspurten :) Vilken känsla, det går inte att beskriva hur härligt det kändes att ha alla dessa händer i ryggen, folk som gjorde allt för att jag skulle orka bara lite till. Jag fick aldrig en chans att tacka dom trist nog.
Efter bästa duschen nånsin tog Mia o jag vårt superblöta pick och pack och åkte till jobbet där vi intog vår andra frukost för dagen :)
Jag har skitont i benen men konstigt nog inte trött för övrigt. Misstänker att den värsta träningsvärken kommer imorrn :)

Fan, jag klarade ett pass Military training!! Smärta förenat med glädje och gemenskap, jag kan inte beskriva det på nåt annat sätt.
självklart ska jag testa igen och kanske till våren finner jag tid att hoppa på ett sexveckors camp.
Men nu ligger jag lågt ett tag :) Behöver finna tid för själen också......

Miss Panic is back

Det började med att ansiktet domnade bort. Sen började hjärtat slå i 180. När jag ställde mig upp kom paniken. Jag kommer att dö. Det är hjärtat, vad fan gör jag nu? Sök upp någon, du kan inte svimma ensam här.....
Stötte på Ernesto, nu var paniken stor. Han bad mig sätta mig ner och jag lydde. Försökte andas lugnt och stilla men blev inte av med rädslan för att dö. Och så kom två vågor efter varandra då jag kände att nu, precis nu svimmar jag. Catch me if I fall......

10 minuter senare hade jag lugnat ner mig, attacken hade gått över och istället skakade jag och frös i hela kroppen.

Under de senaste 10 åren har jag haft ett par mindre attacker som snabbt gått över med fokus, andning och frisk luft. Men ingen som varit så stor som denna....

Fan. Jag vet att jag har mkt i huvet just nu och livet kunde vara bättre än vad det är men så jävla hemskt som det var för 10 år sen är det fan inte. Så varför får jag en attack igen då?

Jag tänker åka hem, bädda ner mig. Vila, sova ut, promenera och fundera på vad jag kan göra åt detta.
För jag vägrar låta mig falla lika djupt igen.

Asanas och ruccolapizza

En timme yoga och sen världens godaste vegetariska buffé på Ulriksdals slottsträdgård. Solen skiner och luften är klar. Jag känner mig lugn och harmonisk, mätt och belåten.
Ser fram emot kvällen som ska spenderas med näsan i böcker och framför wordprogrammet på datorn. Nu ska här skapas! :)
Helgen får jag helt för mig själv eftersom Jocke ska till Oslo. Efter stök och disk ska jag bara njuta av ensamheten en stund, laga Leilas amerikanska pancakes, dricka thé, lyssna på skön musik och krypa upp i soffan och läsa.
Asta blir dag för dag mer och mer gosig och söt. Hon kissar inte längre lika ofta i sängen. Bara hon får vara med matte så är hon nöjd. Tiger är fortfarande avis och sur men det har blivit mkt bättre dock. Skönt att se att vår lilla nykomling faktiskt funnit sig tillrätta i lägenheten. Hon sover med mig på nätterna utan problem (förutom i lördags då hon av nån anledning blev sur på Jocke och kissade på honom!!) och varje morgon när klockan ringer är hon först upp och mjauar till matte att "nu e det dags att gå upp".

Tiger och Asta är verkligen mina två ögonstenar :)

Det var på tiden

Det känns bra att få uppleva den historiska milstolpen när USA fick en afroamerikansk president. Go Obama!!

Nu hoppas jag att detta bara är början på att fler invånare av icke europeiskt ursprung blir presidenter. Vad sägs om en president med ursprung Navajo?

Men framförallt hoppas jag på att Obama blir den president vi alla har saknat under många år.
Är han vår räddare i nöden?

Det återstår att se. Jag hoppas verkligen har får en chans att bevisa det.

Dagens åländska ord

Isin´t jola = sluta larva dig

På schemat idag

• Sluta jobbet kl. 17,00
• Åka hem
• Springa ca 30 min......ändrade planer, vaccinerade mig just för influensa o snälla doktorn avrådde mig från att träna idag.
• Duscha.....det går också bort nu när jag inte ska träna :)
• Laga middag. Ruccola, gurka, tomat, kikärter, makrill, ägg och quinoa
• Fixa thé, tända ljus
• Skriva klart mina essäer
• Bädda ner mig och läsa "Män som hatar kvinnor"

Så nu vill det till att jag fokuserar och koncentrerar mig till 1000 %.

Dagens åländska ord

Pallervant = person som tramsar

Höna av en fjäder

Att människan är instabil visste vi sen länge men när jag i fredags blev hotad med stryk så tyckte jag att gränsen var nådd. Det hela handlade om en helt vanlig skräpkorg. Tydligen hålls den väldigt kär och ingen annan får kasta sina skitiga sopor i den. Att då konstatera att en sopkorg är till för att slänga sopor var i det här fallet förenat med ren idioti. Det var ett sånt dumt påstående att jag uppenbarligen förtjänade stryk.

Fattar ni vad vi lever med måndag-fredag, vecka ut och vecka in.

Men jag har ett hett tips till personen med sin kära sopkorg. Använd den till att slänga all skit som kommer ur munnen din så kan vi alla få en renare närmiljö att vistas i....

Punkt slut.

Dagens åländska ord

Å mååråst = i morse

Ha ha halloween.

Jag skulle ge nästan vad som helst för att få vara i San Fransisco idag och fira Halloween!! Maya är en fanatiker när det gäller högtiden så hon är den ultimata personen att fira med :)

Så vad händer idag då? Hur ska det firas? Ja, först blir det jobb till kl. 13 och sen raka vägen hem. Jogg 40 min, fika och sen till affären. Det ska handlas godis, godis och godis :)
Jag hoppas på regn och starka vindar ikväll då vi ska mysa framför TV´n med några skräckisar.

Och för att komma i rätt stämning så bjuder jag här på några klipp ur en av världens mest läskigaste skräckfilm......så håll i hatten!!

Siddubarra!!

Mina spända käkar har äntligen släppt sitt grepp (nästan iaf) och jag mår mycket bättre nu. Tacka indierna för yoga!! :)
Det är verkligen superkallt ute nu. Tidningarna lovar snö och halka. Visst, visst, bara det inte kommer hit så ;)

Siddubarra = används i åländskan i olika situationer, antingen uppskattande om någon gjort nåt överraskande bra, eller mer ironiskt bekräftande ifall nåt gick som förväntat åt skogen, eller i alla tänkbara varianter, exempelvis som hälsningsfras om man inte sett någon som man anser är en trevlig person på länge.
Siddubarra, haddu köpi Volvofarmare? = om man på ett lätt uppskattande sätt vill fråga/belysa vilket bra köp man tycker någon gjort ifall den köpt en Volvo av kombimodell sedan man sågs sist.

Ny layout, ny dag, nytt liv?

Inatt drömde jag IGEN att jag hade ett barn. Världens sötaste och hon/han var bara min :) För att citera Björn Ranelid, "jag bar mitt barn som min sista droppe vatten".
Ja, jag fattar vad kroppen försöker säga.

Vaknade imorse och befann mig i dvala. Halsen hade svullnat upp och ögonen gick bara inte att öppna. Asta mjauade på och trampade oroligt bredvid sängen, hon ville ha mat, och helst på en gång. Jag släpade min trötta kropp till badrummet och kände efter hur jag egentligen mådde. Ja, jag kan väl konstatera att jag har tränat en del på sista tiden men det var ju inför loppet i söndags. Men det är inte bara träningen som gjort mig trött. Många tankar far runt i huvet ständigt och pockar på uppmärksamhet, jobbet är skittråkigt just nu och jag längtar bort till nånting nytt.
Jag vill skriva färdigt mina essäer jag har på G men när jag väl har tid att sätta mig ner är jag så trött och okoncentrerad att jag har svårt att fokusera. Ska göra ett nytt försök i helgen som kommer och hoppas på det bästa.

För övrigt är det Halloween imorrn och jag tänker ladda med godis och skräckfilm :) Ska även hänga upp min fina skelettdam jag köpte i San Fran förra året. Och så tända kranium ljuset förstås ;)

Joggpasset igår gick bra. Jag tror jag slog deltagarrekord faktiskt. 5 glada joggare!! :) Det var kallt och ruggigt ute men dom kämpade på och gjorde ett kanonbra jobb! Dryga 5 km blev det totalt. Jag blir alltid glad när jag får höra hur de själva upptäcker hur de utvecklas från vecka till vecka och jag försöker peppa och komma med tips så mkt jag kan.

Men mitt första fokus nu blir att hålla mig frisk, vila ut ordentligt och få mina spända käkar att slappna av och sluta gnissla tänder.
Det blir yoga på lunchen.

Aj, aj, aj, det bultar och det bankar

Pga tandgnisslning på nätterna går jag nu med stela käkar och huvudvärk hela dagarna.
För mkt stress? Understimulerad? Uttråkad? Jag vet inte vad orsaken är men skitjobbigt är det iallafall.
Har legat lågt med träningen hittils men ikväll ska jag leda ett jogg pass. Om ingen kommer tar jag en kort sväng själv, en återhämtningsjogg ca 30 min och sen styr jag stegen direkt hem för middag, soffa och vila.
Hela kvällen igår gick åt till städ. Tvättstugan, handla, laga mat, cykla ner till jympan och informera om mina träna ute pass för nya motionärer och slutligen ta hand om disken som legat sen förra veckan.
Jag åt middag strax efter 21.

Man kan säga att det är ganska mycket just nu.

Resultat

Jag som trodde jag var sist in.......så hamnade jag i själva verket på 28:e plats av 37 på Fun Run loppet i söndags :)

Min tid?
1,04,34. Jag slog tjejmilen tiden förra året med två minuter. Inte illa :)
Men jag vet att jag kan bättre. Jan KAN springa milen på en timme. Förutsatt att det inte blåser storm då förstås :)

Och så här två dagar efter loppet börjar jag känna löparglädjen återkomma sakta men säkert. Borta är stormen, den har jag glömt (!), borta är smärtan, nu e jag bara lite trött i kroppen.

Så nästa år, banne mig! SKA jag springa halvmaran!!!

Åland Fun Run i storm

Upp tidigt lördag morgon, närmare bestämt kl. 7......åt frukost medan solen steg över horisonten och en dryg timme senare satt jag i bilen på väg till Grisslehamn. Det var en klar och solig morgon och hela Roslagen strålade i alla sin fina höstglans. Jag ville stanna bilen vid första bästa skogsstig och springa på momangen! Men jag skulle med färjan kl. 10.
Turen över havet spenderades i den nu säsongsstängda grillbaren där det (som tur var) fortfarande var öppet för sittplatser men galet nog ingen försäljning av kaffe. Gjorde ett försök att hämta mat från cafét en våning ner men kön var alldeles för lång och långsam för att jag skulle orka stå och vänta. Så jag återgick till mitt bord och bok. När en halvtimme återstod av båtresan tog jag en tur genom taxfree shopen och köpte mig sen en räkmacka som jag intog nere i bilen i väntan på att vi skulle lägga till.
På schemat stod först hämtning av nummerlapp. Hittade förvånansvärt snabbt till arenan och eftersom det knappt var någon där så fick jag lappen på en gång. Sen mötte jag upp kusinen och fikade en timme. Kl. 14 är ju den stora fikatiden på Åland så det var knappt att vi hittade nånstans att sitta....
Styrde sen bilen mot Saltvik och hem till borsan. Lastade av, bytte om och så tog vi en kort biltur. Till middag bjöds det på fisksoppa och sen kom kusinen för att gratulera moster som fyllt 80 år. Själv var jag så himla trött men det blev ingen sömn förrän vid 12 tiden.
Vaknade sändag morgon med svullen hals, inte ont, bara svullet. Fan. Åt frukost och drack kaffe och mådde sen lite bättre. Men tröttheten bestod. Vi åkte in till stan vid 09,30 och kom fram till arenan ca 10,15. Vi stod och tittade på de marathon och halvmarathonlöpare som kom in och hejade lite på dom innan det var dags för mig att ställa mig på startlinjen.
Kl. 11 gick startskottet och vi var iväg. Det var bara 34 löpare som skulle springa milen och de flesta sprang ganska snabbt ifrån mig. Jag försökte att inte springa alltför fort i början och hittade snart mitt tempo. Bakom mig hade jag en tjej med dojjor som lät som spikskor.....jag kontemplerade ett tag på ljudet medan hon fortfarande låg bakom mig och kunde för mitt liv inte fatta vad tusan hon hade för pjuck på sig. Högklackat? Så småningom drog även hon förbi mig och jag tog rygg på tre yngre tjejjer och låg och tryckte bakom dom i 4 km. Vid första vätskekontrollen tappade jag lite fart och dom drog iväg. Själv kämpade jag mot blåsten. Den slet i mig från alla håll och värsta var det vid vattnet. Jag saktade på farten, Mia ord ekade i skallen på mig, "vad du än gör så sluta aldrig springa". Jag försökte fokusera, sjunga på en melodi, föreställde mig banan hemma, tänkte att jag nu "bara har 7 km kvar, det är ju inte ens en mil". Men till slut tog blåsten över och vann. Jag kände mig tvungen att gå. Fy tusan. Men det gick bara inte att springa i motvind. Väl i skydd med skog på båda sidor vägen trampade jag vidare, rundade konen halvvägs och vände tillbaka. Såg då att jag inte var sist trots allt. Skönt det. Jag tuggade vidare och uppför backarna. Dom gick förvånansvärt lätt att komma över men blåsten, nänä, icke. Blev tvungen att stann vid vattnet igen och gå en bit. Tuggade mig fram till vätskekontroll nr 2, bad om energidryck och tänkte att nu jävlar ska jag springa hela vägen hem. Stormen jag ta sig i häcken! Steg efter steg kände jag kraften återvända igen och jag tuffade på fram till 9 km. Då försvann kraften igen....men vaf.........ok, bara att gå en liten stund, andas, fokusera, fortsätt springa. Det var så jävla tungt. Allt jag ville nu var att komma i mål och ta skydd från vinden. Jag svängde höger och där låg arenan, bara en liten bit kvar nu, jag svängde åter igen vänster, sen höger och nu upp på löpbanan. Inte långt kvar nu. Kroppen skrek, benen skrek, lungorna skrek men jag pinade mig vidare. Nu hörde jag släkten på läktaren "kom igen, fortare, fortare, du e snart i mååål". Jag sprang, sprang och sprang, över mållinjen och genast hoppade en dam fram till mig och hängde en medalj över halsen. Jag ville bara böja mig framåt, pressa ner blod i skallen och hämta andan. Greppade en varm sportdryck och en banan, ville inte ha varken bulle eller mjölk. Fy fan va gött, jag var framme!
Efter att ha bytt kläder åt jag min banan, fick blommor och vann dessutom en ryggsäck och småpratade med kusinen. Ville egentligen bara hem och duscha och vila men först skulle det handlas.
Väl hemma fick jag i mig macka och kaffe och sen blev det tre timmar slapp innan jag skulle dra mig hemåt till Sverige igen.
Färden hem gick smidigt. Stormen hade lagt sig så det gungade knappt på havet. Båten var nästintill tom så det fanns gott om sittplatser.
Väl hemma somnade jag som en klubbad säl redan vid 22 tiden.

Nu dröjer det innan jag ska tävla igen. Vill bara njuta av träningen ett tag och vila mina stackars muskler.
Dessutom tror jag att jag håller på att bli förkyld.... :(

Friday is payday!

Räkningarna betalda. Det blev sammanlagt ca 15000:- den här månaden. Ska man skratta eller gråta?
Nä, nu MÅSTE Jocke och jag flytta ihop för det hår håller inte längre ekonomiskt. Vi betalar för TVÅ hushåll, TVÅ bredband, jag betalar själv för bilen, han bidrar till bensin och reparationer. Bara bilförsäkringen den här månaden gick på nästan 1700:-.....

Jag har bokat en tid för klippning idag. Nu MÅSTE jag. Jag har inte klippt håret sen i våras. Fatta. Det ser ut som en kråkbo. Mia och jag ska först åka till Adidas outlet för att kolla efter billiga löparbrallor. Sen blir det inget mer inköp det här månaden. Men bara jag kan träna så är jag glad :) Och böcker har jag tillräckligt så jag kan läsa :) Annars finns det ju alltid bibliotek.

Imorgon sticker jag till Åland. Ska hämta nummerlapp i Mariehamn på dagen, sen fika med kusinen för att efter det möta upp borsan och handla mat. Sen till stugan för middag. Ska försöka klämma in en skön promenad innan mörkret faller på.
Söndag. Upp tidigt!! Ladda med god frukost. Gröt och macka såklart! Sen in till Mariehamn igen för uppvärmning och så springa milen!! :) Jag är laddad, jag är peppad, jag vill springa NU!!

Ikväll bio med Jocke. Vi tänkte se den nya filmen om Bader-Mainhof ligan......2,5 timme! Då gäller det att den är bra!

Och glöm inte, vintertiden börjar på söndag!

Bild från www.allmoviephoto.com

Drömmen

På söndag ska jag springa Peugeut Fun Run på Åland (en mil) i samband med Åland Marathon. Jag har tränat hårt i två månader tillsammans med MarathonMia, tränat långdistanser, backträning, sprungit korta sköna återhämtingsrndor och kämpat, kämpat, kämpat. Nu ska jag klara milen på under 60 minuter. Jag har tagit inspiration från mina träningspass och försökt förmedla dom vidare till mina motionärer på joggpassen varje onsdag. Tipsat, peppat och stöttat. ALLA är löpare, vare sig man springer fort eller långsamt.

Trots min skrala ekonomi har jag lovat mig själv ett par nya träningsbrallor inför loppet. Faktum är egentligen att jag faktiskt behöver ett par varmare löparbrallor inför vintern. Jag har tittat på många olika funktionsmatertial men nånstan inom mig finns en dröm. Drömmen om Rocky. Ni vet, den där scenen när han springer uppför trapporna i gråa joggingbyxor och grå jacka med luva. Svetten lackar men han springer och kämpar. Så vill jag också vara. Skit i funktionsmaterial, skit i märken, bara spring i din gråa joggingoverall. Svettas, frys, flåsa!!

Men jag vet att när jag väl står där i affären så tar den sansade delen av mig över och jag kommer köpa brallor som "andas".

Fast hittar jag en billig overall så kanske, kanske köper jag den också :) För vissa drömmar måste man ju försöka förverkliga, hur crazy dom än verkar, eller hur?

Saker jag önskar att jag kunde göra men inte kan

Ibland så läser man i en bok eller ser en sekvens på TV eller bio om hur människor som fallit ner i en deppig fas sitter uppe hela natten och dricker vin och röker och pratar så där skönt filosofiskt. Eller när någon sätter sig på ett kafé eller hemma vid köksbordet och pimplar kaffe i timmar medan de grottar ner sig i en djup bok eller samtal med en förstående vän.
Sånt man önskar att man själv kunde göra ibland.
Men tyvärr är inte fiktionen likställd med verkligheten.

Jag kan inte dricka mer än två glas vin utan att må illa.
Jag röker inte.
Jag blir dålig i magen om jag dricker mer än två koppar kaffe på raken.
Jag orkar inte sitta uppe hela natten och prata filosofiskt.
Vad ska man prata om?

Naturen kan man aldrig besegra

Inatt drömde jag att jag hade två barn och det kändes helt naturligt. Inget konstigt med det. Det är inte första gången jag drömmer det. Mentalt ställde min kropp in sig på att bli mamma redan vid 28 års ålder. Jag är snart 35. Nu har jag kvävt alla drömmar om att nånsin bli mamma men mitt undermedvetna har inte gett upp. Jag lever dagligen i ett mentalt kaos.
Tror inte att jag nånsin kan förklara för någon hur detta helvete känns. Finns det nån som bryr sig?

Dessutom tror jag att det är just såna här livssituationer som gör att människor blir elaka surkärringar som gamla.
Så nu vet ni vad ni har att vänta.

När ska hetsen ta slut??

Jag har under en lång tid nu, ja många år faktiskt, längtat efter att få flytta bort från Stockholm. Jag har kommit en bit på vägen men är tyvärr beroende av jobb i storstaden. Men jag vill nåt mer i livet. Jag vill känna frihet, frisk luft, slippa stressen, hetsen, det opersonliga, att få visa när man är ledsen eller arg och inte känna sig tvungen att lägga på en mask bara för att det inte tillåts eller är fult att må dåligt.
När jag flyttade ut från Stockholm tänkte jag att jag kan ju alltid åka in när jag vill för att göra allt det jag gjort tidigare, gått på stan, shoppat mm. Men det visade sig att det inte var nåt jag egentligen kom att sakna. Jag åker väldigt sällan in till Stockholm och när jag väl gör det känner jag bara obehag av all stress och hets. Alla springer, rusar förbi, river och sliter i varor, snäser av, suckar och det känns bara som man är i vägen överallt.

Jag vill bara ha lugn och ro.

Är det för mkt begärt?

Helgen är över ...igen.

Har ägnat största delen av helgen till att läsa och skriva. I fredags mötte jag upp morsan på stan och vi tog en sväng till Indiska. Med mig hem hade jag en superfin lampa i form av Buddha som lampfot och en alldeles underbar skärm i vinrött. Står nu på byrån i hallen där den pryder sin plats. Det är bra att man har en mamma som tycker att vissa saker bara måste jag ha ;)

Lördag kväll var det Friskis fest i Norrtälje men ingen av oss var på festhumör. Vi drog dit, åt middag och åkte sen hem igen. Och vi var inte dom enda. Kändes som att en filt, soffa, godis och svart/vit film kändes mer lockande.......

Igår, löptur 55 min. Ca 1 mil totalt.....tror jag......

Just nu, ska packa ihop och åka hem. Är sjukt hungrig och stel i käkarna. När jkag gäspar knakar det i hela käkpartiet. Är det bra eller dåligt?

Kan jag be att få ett hekto karameller , tack!

Jag tror att jag har hittat ett sätt att väcka intresse för joggingen. Igår gav jag mina motionärer en kopia av Borg skalan och bad dom fundera över hur de olika momenten i passet känns. Hur jobbigt är det, hur är flåset? Målet är att dom ska upptäcka vad som händer med kroppen när man tränar, hur snabbt vi förbättras och lära sig att kroppen är anpassningsbar.
Och gissa om det funkade! Efter passet hivade dom alla upp sina lappar och började diskutera och prata. Det väckte intresse och nyfikenhet och jag hoppas nu att det kan intressera flera framöver.
Fy tusan vad jag e bra!! :)

Har just kommit tillbaka från ett yoga pass och avnjutit en lätt lunch. Ska sortera fakturor resten av dagen för att sen bege mig hemåt och tillbringa en stilla kväll hemma.
Äta godis, tända ljus och mysa med katterna :)
Med tanke på det trista vädret idag hade jag föredragit att helt hoppa över jobbet och bara ägnat mig åt höstmys hela dagen.
Men man måste ju äta också.

The essence of yoga........I has it!!!

Frisk luft??

Det värsta jag vet när jag är ute och springer eller går stavgång är:

• Cigarettrök
• Stark parfym
• Bilavgaser

Jag har tillräckliga problem med slem och annat i luftrören när jag tränar och vill verkligen inte förpesta dom ytterligare med dessa tre komponenter.

Bäst är att springa i skogen. Jag ÄLSKAR det. Tystnaden, dofterna, den rena luften, fåglarna, träden. Jag skulle vilja hitta ett bra motionsspår i Dalarna eftersom jag tycker skogen däruppe är i det närmaste magisk.

Kanske stundar Vasastafetten nån gång i framtiden?

Vem vet?

Mina 5 största ögonblick i livet

5. Se Madonna live i Rom

4. När jag bestämde mig för att förändra livet och börja träna

3. Bli utvald, utbildad och diplomerad Friskis ledare

2. Få min B-uppsats i svensk folktro kommenterad live av Bengt af Klintberg

1. Sitta vid branten av Grand Canyon och uppleva tystnaden och solnedgången